En tisdag i april

Hej på er småsparvar. Känner mig som den här karaktären i Trazan och Banane, han med överbett. ”Tjenare zzzmåzzparrwarr..” Äh, svår referens kanske. Hur mår ni, såhär en tisdag i april? Själv känner jag att mitt grundläge just nu är ”Splittrad i tanken”. Jag skulle ändå våga påstå att jag har varit yttepyttelite piggare senaste veckan, men dagarna liksom bara avlöser varandra och smått som stort snurrar omkring i lillhuvudet. En känsla som jag burit med mig senaste dagarna är att jag trivs väldigt bra i tillvaron, så fint att få dela all den här vardagen med alla runt omkring. Så bra jag har det!

Okej, ska inte gå in djupare på det, vet att det är gravidhormonerna som gör mig sentimental.

Hur som helst så har helgen varit god, mycket kvällshäng med vänner vilket har varit kanontrevligt – ibland går det långt mellan gångerna för att det är massa annat, men så träffas man igen och minns hur trevligt det är. I söndags var jag, Edith, mor och Sarita och invigde nya Espresso house som öppnat här i staden för ett par veckor sedan. Herrarna i familjen var på hockey. Edith var inte på sitt kanske bästa café-humör, efter cirkus tre minuter och tjugotvå sekunder började hon korva sig ner från stolen och konstaterade att ”Edith färdi nu, tvätta händerna”. Knappt hade man hunnit smutta på teet och än mindre ta en bett av bakelsen. Lösning? Snabbt som skjortan halar man upp mobilen och lockar med Greta gris, vilket ju faktiskt inte brukar gå hem så värst bra med vår lilla dam men den här gången kunde hon ändå roa sig med det en stund. Mycket vilsamt för övriga sällskapet.

Hon är både sitt allra härligaste just nu, samtidigt som hon är sitt allra mest krävande. Hehe. ”Kan själv” har verkligen fått en ny betydelse i hemmet, och den vante man försöker hjälpa på eller den tandkrämstub man hinner öppna – den är inte värd ett dugg. Ve och fasa så mycket envishet som bor i den där lilla kroppen. Fördelen är ju att med tid och en mycket stor portion tålamod så klarar hon ju faktiskt det mesta själv när det gäller påklädnad och annat, det är ju värre när hon helt enkelt inte vill göra som man säger. Men samtidigt som detta sker så är hon ju bara så otroligt rolig och gosig nu också. Har till och med varit lite mammig sista tiden? ”Min mamma” säger hon ofta med kuttrande stämma och vill kramas. Inatt sov hon stor del i vår säng eftersom hon började hosta där vid 1 någon gång, och jag har aldrig varit med om en så klistrad liten person – hon låg som ett plåster på mig hela natten. Flyttade man sig bara en millimeter så hasade den lilla griskultingen snabbt efter och fyllde igen det redan obefintliga tomrummet.

Hon har också börjat fråga ”Hur gick det mamma, gick det bra?” samtidigt som hon klappar en på huvudet (ifall man slår sig). Otroligt gulligt. Inte riktigt lika gulligt efter att hon själv gjort något för att orsaka smärtan dock. Men man får inte vara pjåkig. Bäst var ändå när hon släpade mjukiskatten Jamo i ett koppel, springer och faller pladask, reser sig upp och hukar sig sedan bredvid katten Jamo som ligger ett par meter bakom och frågar ”hur gick det lilla Jamo, gick det bra?”.

En annan ny grej är att hon frågar ”Mamma? Vet du?” och sedan kommer diverse tankar från en reflekterande 2-åring. Underbart. Hon sjunger ungefär 100 procent av sin vakna tid, ofta ett eget pottpurri av diverse låtar, och leker mycket själv med egna ord. Underhållande när man har möjlighet att tjuvlyssna. Vill gärna läsa böcker (men ”kan själv” är ett fenomen här också), samt rita med kritor. Älskar alla frukter mer än livet självt, och är nöjd över att cykelsäsongen är igång. Emil i Lönneberga är fortfarande favorit, och annars kan Greta gris också duga.

Så roligt det är att få vara en del av detta!

Nä, nu är det middag som gäller och ikväll blir det junta med tjejerna. Trevlig tisdag!

Hej vecka 28!

Okej, nu är jag ett par dagar tidig men på torsdag går vi i alla fall in i vecka 28. Bara två veckor kvar till 30! Och de här senaste två veckorna känns det som att tiden har bromsat lite när det gäller graviditeten och nu känns det som att jag verkligen har stämpeln ”gravid”. Magen är liksom distinkt, jag känner att andra gärna får lyfta det tunga och som igår när vi gick över 15000 steg så känns det ändå i ländryggen på kvällen. Bebisen rör sig (dock går det i vågor, ett par dagar är det mer och sedan är det mindre ett par dagar) men det är fortfarande ganska beskedliga rörelser.

Huvudet låg redan neråt när jag var hos barnmorskan förra gången och det kan ju hinna ändras men jag tror typ inte det, Edith låg neråt med huvudet jättetidigt och flyttade sig inte och än ligger då bebisen kvar där.

Jag börjar också känna mig mer förberedd på att vi ju faktiskt ska bli en till och känner verkligen att jag längtar efter henne. Jag vill vara med henne! Hålla henne! Hon fattas vår familj när vi myser i soffan på kvällarna! Och en skruvad gravidtanke jag har är också att det liksom känns som att det den här gången är jag och Jakob som står för längtandet, för nära och kära har ju redan Edith som är helt perfekt så det är som att de inte reflekterar lika mycket nu över att det ska komma en till människa som de ju potentiellt kommer älska lika mycket, hehe förstår ni? Nästan som att det finns outtalat att den här bebisen inte kommer kunna bli lika bra. Haha ja, ni hör ju hur det snurrar på. Det är knappt så jag insett själv att det kommer vara en till person som är vårt barn, men jag känner ju ändå att jag/vi har ett försprång och bondar mycket mer genom att jag ser henne på ultraljuden och känner alla små rörelser.

Älskade lillasyster.

Helgen genom mobilen

Först måste jag bara kommentera hur ljuvligt det är med våren. Sen som sjutton, eller åtminstone med sjukt mycket snö kvar så blir man rätt förvirrad med de tio plusgraderna som varit i helgen.

Hur som helst, i fredags fick vi i alla fall en spontan dejtnight när vi blev provbjudna på Kiosken – pizza och vin, en nyöppnad pizzeria här i Piteå med magiskt goda pizzor (och möjlighet till tartar som förrätt, bara en sådan sak). Där satt vi hela kvällen med vänner och hade det fem plus. Så efter nu till helgen när de öppnar måste ni lokala människor dit och prova! Det är i samma lokal som Pensionatets fik.

Nåväl, lördag blev också en härlig dag med först ljuvligt våffelhäng ute hos kompisarnas stuga – underbart! Cecilia följde också med och båda småbrudarna fick åka skoter till deras stora nöje.

Vidare hem där vi påbörjade projekt städa-inför-värdering. Vi har nämligen värdering av huset idag (vi ska inte sälja, bara värdera om efter renoveringarna) och vi båda såg nog det som en god chans att göra en ordentligare genomgång här hemma. Så lördag hann jag börja med att byta ut de gamla höstblommorna på verandan och röja bort vintern därifrån.

På kvällen blev det gudstjänst för Unga vuxna som är ett nystartat koncept i kretsen, väldigt värdefullt får jag säga. Sedan hem för soffhäng och godis med bästkillen min!

Och söndag var då den Stora Städdagen, så Edith fick hänga några timmar med sin farmor och jag och Jakob röjde i grovis/garage osv. Samt städade som vanligt såklart. Otroligt vad man blir effektiv på några barnfria timmar! Och härligt att få till en vårstädning. Sedan blev det köpesmat ute i solen på bron, innan dottern kom hem och vi åkte på årsmöte för nya Tallhedskyrkan. Eftersom vi inte ville hem och riskera att stöka till i vårt för ögonblicket exemplariska hem så åkte vi vidare därifrån till mor och fars körkonsert. En heldag med andra ord!

Tacksam för en fin helg i april och för att jag är väldigt kär i min lilla familj.

Kursdagar

Hejhopp så sitter man här i en flygtaxi 05.40 och har för första gången på länge tid att prioritera ett litet mobilinlägg, haha. Jag är ledsen men med min mycket begränsade energi nu för tiden (eller okej, vi ligger inte precis hemma och vilar) så räcker det bara precis till det väsentliga. Sedan är hjärna och kropp putt och kapado. Nej jag vet, det finns inget uttryck som heter så.

Så, jag är på väg mot kommunikatörernas mecka – nämligen KOM-dagar i Stockholm, vilket innebär att jag inte är hemma förrens onsdagkväll. Det ska bli kul! Förra veckan kunde jag knappt bärga mig från att få sova själv två nätter på hotell men efter en mysig helg med den där fantastiska dottern (och maken) som jag har där hemma så var jag inte alls lika sugen imorse. Tre dagar?! Det är nog det längsta jag varit ifrån henne. Hon har också varit lite extra mammagosig senaste dagarna vilket gör det ännu drygare att åka iväg.

Nåja, det kan vara nyttigt att få längta lite och nu ser jag fram emot världens inspirationsdos med kommunikatörskollegorna!

Födelsedag

Jag måste ju uppdatera er om årets viktigaste dag! Min födelsedag! Skojade. Kan komma på minst tre viktigare dagar (Ediths födelsedag, julafton, midsommarafton), men tätt därpå kommer alltså dagen för min födelse. Hehe. Det blev en något speciell dag (fyllde alltså år förra onsdagen), främst för att vi tappade fokus när Edith föll med ansiktet på en isklump under måndagen, precis innan jag hämtade henne på förskolan. Näsblod, blod ur munnen, en otrolig fläskläpp, uppsvullen näsa och en otröstlig tjej mötte mig när jag anlände. Hem kom vi, men där hemma tyckte jag att det var en oroväckande knöl på högersidan av näsan, så för att göra en lång historia kort blev vi ordinerade att åka till Sunderbyn, via akuten, dagen efter för att kolla så att inte lillnäsan var bruten. De kunde inte se ifall den var det eller inte, men konstaterade att näsbenet såg ut att ligga rakt och att vi skulle ha henne under uppsikt för eventuell infektion. Ja ni, det är inte lätt. Som hon har sett ut, och så hemskt att man också stundtals har blivit lite fnissig åt hennes oigenkännliga ansikte, bara för att hon varit så gullig. Men nu börjar det se ut som vanligt och det som är kvar är ett blå/grön/gult område över näsbenet och under ögat.

Så, lagom till onsdagen hade jag fått försöka hinna ikapp lite med fika-baket (men sparade tid och köpte bageritårta), och sedan spelade jag överstepräst i församlingens påskdrama på dagen. Bara en sån sak! På kvällen blev det sedan ett lagom kalas för nära och kära, med fika och lite gubbröra och laxröra. Och vilka presenter jag fick i år, kände mig så ovanligt bortskämd, det var verkligen spot on hela bunten. Tänk att man nu är så vuxen att man kan bli pirrig av att exempelvis få byta ut lite porslin i lådorna.

28-årsdagen blev alltså en ännu en födelsedag att minnas, stort tack till er som gjorde den så bra!

Hann jag fota något på min egen födelsedag? Nej. Några stackars mobilbilder. 

En tur på Kalahatten

Under långfredagens påskmiddag med Jakobs familj och släkt så bestämdes det att lördagen skulle innebära en tur upp på Kalahatten som är ett berg en bit härifrån. Något skeptisk kände jag mig till själva ”toppturen”, vet ju att det kan bli rätt tufft  som gravid för ryggen att promenera upp för ett berg längs ett skoterspår i dryga halvtimmen. Men jo, jag tog mig upp, även om det spände rätt rejält i magen innan jag var uppe. Jakob drog Edith på boben hela vägen så han hade också att göra, hehe.

Men väl där uppe var det magiskt härligt! Det samlades ett helt gäng där från olika håll, vissa skotrade och andra åkte turskidor. Så vi grillade korv och mackor i mackjärn, och jag hann vila ordentligt eftersom det fanns många Edith-skötare på plats. Sedan promenerade vi neråt igen och åkte nöjda och trötta hemåt. På kvällen dukade jag och Jakob upp med snacks och jag hann se nästan en halv Lets dance-repris innan ögonen föll igen. Haha alltså det är verkligen frustrerande hur svårt det är att hålla sig upprätt efter kl 21 på kvällarna nu.

Nu är ledigheten över och veckan är igång, och det är som vanligt en del på kvällarna. Igårkväll hade vi tjejjunta (älskar det påfundet!), ikväll blir det planering och dessutom har jag både barnmorskebesök på vårdcentralen och ultraljud i Sunderbyn på schemat. Och just ja, kontoret på jobbet börjar också byggas om så jag ska ta mitt pick och pack och sätta mig någon annanstans. Det kommer bli jättebra!

Och vet ni, vad det är härligt att leva!

Bobåkning i Pottan

Ja alltså, det lilla pulkbackeområdet i Bergsviken som på somrarna är ett badställe kallas alltså Pottan. Där hängde vi med mor, far och Cecilia hela fredagen och åkte madrass och bob så det stod härliga till. Matsäck hade vi också med oss. Det duger gott när man nu inte har varken någon fjällstuga eller skoter att tillgå.

Det är roligt att se hur mycket utbyte Cecilia och Edith ändå har av varandra, trots att det är fem år mellan dem. Så även om de inte alltid kan göra samma saker eller att Cecilia blir irriterad på att Edith ”förstör” så märks det att de tycker väldigt mycket om varandra.

Härligt att äntligen kunna visa lite utebilder!

Påskhelg

Vilken ljuvlig helg! Jag säger det varje år, men påsken är verkligen som en liten guldklimp under våren, en långledig helg som inte har massa inplanerat precis när man behöver lapa lite sol. Och vilket väder vi har haft, kunde inte ha varit bättre. Varmt, sol och vår i luften!

Vår helg har spenderats med tre olika aktiviteter: utehäng, familjehäng och pysselrum. Nu börjar det snart vara helt färdigt! I torsdags eftermiddag tog jag och Jakob en mycket spontan tripp till IKEA för att äntligen få införskaffa möblerna vi behövde för att färdigställa rummet, så Edith var med sin mormor medan vi åkte till Haparande och bockade av handlingslistan. Så sedan under helgen har vi kunnat montera byrå, lådhurts, lägga in matta, hänga upp gardiner och så vidare, och igår fick jag äntligen börja fylla lådorna med pyssel. Nu ska jag bara göra klart boarden ovanför skrivbordet och hänga upp några sista prints där, så ska ni få se bilder.

Okej, men tillbaka till helgen, jag har en hel del bilder att visa men vi kan börja med gårdagens årliga påskmiddag med min familj och kusinerna. God buffé som vanligt och spelkväll! En rätt allvarlig påskkärring fick jag också på bild, trots att hon var mycket nöjd över dessa prickar i ansiktet.

Nu har jag gjort en välbehövlig röjning här hemma och Jakob och Edith har precis varit och veckohandlat, så nu kanske vi promenerar till mor och far för lite rester. Hoppas ni har haft en fin helg!

Hej vecka 24!

Nu är det sannerligen dags för en graviduppdatering igen, för jag kan redan konstatera att den här stackars bebisen inte får ens i närheten av lika mycket fokus som förra graviditeten. Men den är älskad ändå! Det finns bara inte riktigt samma tid att ligga och drömma med händerna på magen, hehe. Nu är jag till och med där att jag inte riktigt har koll på vilken vecka jag är i, vilket jag bara trodde var en myt – jag menar, hur skulle man inte kunna ha koll på det….?

Nu är vi i alla fall inne i vecka 24 och rörelserna har börjat komma igång! Nu kan jag känna dem även utanpå magen (Jakob har fått sig en liten buff) och har kunnat urskilja något mönster av rörelser, som ofta är direkt på morgonen, strax innan lunch, kring 3-snåret och möjligtvis på kvällen. Och ja, den här krabaten är om möjligt ännu lugnare än storasyster. Men det är i alla fall väldigt mysigt och hjälper mig mycket med anknytningen, eftersom jag innan knappt förstått att jag är gravid. Nu påminns jag ju ändå om att ta stunder där magen får lite fokus!

På minussidan är det som att den stora tröttheten rullat in. Hjälp vad jag är slut på kvällarna. Och med nytt jobb, järnbrist (ja, jag äter tillskott) och extra mycket på kvällarna – samt ett barn som man inte vill försumma så är det som att det bara är en forna spillra kvar av vad jag brukar vara. Och varför ska man aldrig få känna att man kan ha graviditeten som anledning för att inte orka? Det bär verkligen emot, men jag tror snart jag måste få börja säga att ”jag orkar inte vara med på planeringen av det här, helt enkelt för att jag är så trött av graviditeten”. Men då känner man sig som en smitare.

Jag tycker också jag har en del hjärnspöken, vet att hormonerna påverkar mig negativt i det här men med tröttheten kommer också den konstanta känslan av att vara otillräcklig på alla fronter.

Precis som Bilbo Baggins säger i Sagan om ringen, “I feel thin, sort of stretched, like butter scraped over too much bread.”

För lite smör som försöker räcka över en alldeles för stor smörgås. Plötsligt är man en dålig fru (för att man är som allra tröttast precis den timmen på kvällen som annars brukar gå till att vårda relationen och för att man stör sig ännu mer på småsaker), man har dåligt tålamod som mamma och orkar inte med lika många aktiviter, man är den på jobbet som ska vara ledig hela hösten efter att man just har börjat, man är den som saknar pepp och engagemang i annars roliga satsningar här i bygden, man är den som vill hem tidigt från vänner och familj eller inte orkar spela spel, helt enkelt för att hjärnan är seg. Den värsta versionen av mig själv.

Och må då vara att det är såhär, men framför allt lämnar inte tankar mig på att det är såhär. Tillslut måste man ju bara försöka sluta bli besviken på sig själv hela tiden och bara konstatera att det får vara såhär nu tills bebis är ute (och första amningsmånaderna med vaknätter är gjorda….)

Jag är i alla fall glad över att känna mig bra i kroppen, vi var på lekland igår och det går nästan som vanligt att hänga med in där (man bara flåsar lite mer, hehe). Det är skönt!

Kalas för Edith

Vilket härligt kalas det blev igår! Fullt hus som vanligt och tack och lov hade jag dragit gränsen vid bara fika – inge smörgåstårta eller pepparsås vilket var mycket skönt för den trötta modern. Sedan är det så magiskt med mars-kalasen bara för att man är så lycklig över ljuset!

Edith var i alla fall i gasen exakt hela kalaset, su.per.nöjd. Hehe. Massor med människor hon tycker om, chokladboll och paket! Jättemycket fina grejer fick hon, både kläder, pussel, trädgårdskitt, böcker, en högt älskad mjukiskatt (med koppel!) med mera. Lite sjukdom och annat gjorde att Tilde blev enda barnkompisen, men då kunde de mysa på tu man hand vid barnbordet. Gullungar!

Tacksam för att vi har så många fantastiska människor runt omkring oss!