8 månader

Vi måste ju hinna med uppdateringen av hemmets åtta månaders-person! Oj vad det har hänt mycket fysiskt sista månaden. Från att hon förra uppdateringen inte kunde sitta stabilt eller ens dra sig fram, så började hon dra sig framåt bara någon dag senare, och efter en vecka till kröp hon utan problem. Vi som trodde hon skulle vara betydlig senare än Edith, och nu kröp hon bara några dagar efter det Edith började. Och nu inte bara sitter Signe stadigt, hon sätter sig själv från krypandet, ställer sig upp mot saker, kryper fram till dörren i Ediths rum, skjuter upp den och kryper in. Mycket medveten om att det är dit hon vill eftersom Edith ofta är där.

Allmänt känns hon väldigt medveten överlag, skrattar med om man fnissar åt henne, vill krypa upp hos storasyster, blir less gamla leksaker och tycker ”nya grejor” är mer intressanta, och idag fick hon se Barnkammarboken-sångerna på tvn och var väldigt fascinerad.

Jag insåg härom dagen att jag tycker väldigt mycket om den här tiden, de är så gosiga och mysiga, och ända ”roar sig” med att krypa runt och utforska lite lagom. Dock kom jag på att det är en ålder som inte är lika härlig med andras barn, eftersom de ofta är ganska skeptiska mot andra människor än mamma och pappa, och rätt avvaktande. Men med ens eget barn, som ju vill gosa och luta sig nära, nära – då är det fem plus, hehe. Vi var och åt på Pinchos i fredags för att bjuda mormor som har skött Edith varje gång jag och Signe varit på babysim, och då var Signe hos Viktor och Sarita. Och trots att hon ju träffar dem jämt och ständigt så hade hon kommit på sig flera gånger och flackat runt med blicken, för att sedan bli ledsen. Hehe, inte så härligt för andra personer alltså.

Hon fortsätter helt partiskt att vara bedårande gullig och vi blir bara mer och mer kära i henne för varje dag som går!

Kalasdag

Mycket kalas i bloggen nu, men det gillar vi va? Jag lovar att inte skriva lika många inlägg om min egen födelsedag. Kanske.

Vilken härlig kalasdag vi fick igår! Förmiddagen gick åt till att pynta, fixa och dekorera tårta (en färgglad sak, ni får se i bilderna), så vi var redo när gästerna började komma kl 14. Edith på toppenhumör över att kalaset äntligen var igång (och ändå inte överspeedad, lite av en balansgång) och fick otroligt fina presenter! Kläder, böcker, magisk sand, pyjamashjältar med mera. Bara en sådan sak som att Jakobs moster sytt en lejondräkt!? Kände att hon var mitt presentgoal som vuxen, vill också vara den som ger hemmagjord lejondräkt till en treåring. Edith fick en lejondräkt av sin mormor och morfar också, men jag har aldrig varit den som säger ”bara en lejondräkt i det här huset!”. Hehe. Fort hade även kompis Tilde hoppat in i en av dräkterna och lejonkompisarna var ett faktum.

Gästerna hängde kvar länge till min förtjusning (sista åkte vid 22.30 någon gång), och vi såg skidskytte, åt pizzabullar med sallad (ni ska få receptet sen), och fikade bland annat cookietårta, blåbärspaj och after eight-kakor. Barnen fick en liten skattjakt med bilder (bra när de inte kan läsa) och i slutet fanns små godispåsar.

Mycket lyckad dag! Imorse vaknade Edith och konstaterade med glad röst först att ”mitt kalas är kvar!” när ballonger och vimplar inte var nedtagna. För att sedan göra tillägget ”…men inga gästor…”

Hör ni?

Det är ljudet av en oplanerad dag. Idag myser vi med tacksam känsla i magen och leker med presenter!

Födelsedagen

God morgon från sängen med en pigg liten en som krafsar runt bredvid mig. Vi fick en så mysig födelsedag igår! Förutom en liten spontan rotfyllning hos tandläkaren för min del (fråga inte) så hade vi frukost på sängen (så roligt att se hennes glada ansikte när vi kom in och sjöng!), pysslade länge med nya pyssellådan, lekte med playmo, badade och hade en ganska vanlig dag med lite extra Edith-fokus.

Strax efter 17 kom mor, far och svärföräldrarna på minikalas och åt middag och marängswiss! Väldigt uppskattat av Edith!

Av dem fick hon lite större playmo-saker som krävde en del ihopbyggnad så resten av kalaset gick åt till att mysa med det och leka, vi hann göra större skiva till hennes skrivbord så att allt skulle rymmas och klockan var över 21.30 innan födelsedagsbarnet låg i sängen. Ett mycket nöjt födelsedagsbarn!

Också perfekt att få sådana här presenter lite mer i lugn och ro, än att man ska bygga ihop tusen småbitar när det är huset fullt…! Så på lördag blir det stora kalaset med hennes vänner och släkt, och det är så mysigt att hon är så stor att hon uppskattar att kompisarna kommer. Det är mycket prat hemma om ”gästorna som ska komma på mitt kalas” hehe.

Edith 3 år

Idag fyller hon år! Vår älskade stora dotter. Jag har alltid så många känslor i kroppen när jag tänker på henne, men framför allt är jag så stolt över henne och den hon håller på att bli.

Jag älskar att hon är så modig och framåt. Vågar vara med på knasiga saker, vågar klä ut sig, prova nya grejer! Jag älskar att hon är duktig på att prata med andra vuxna, be andra om hjälp eller beställa själv.

Hon är så rolig att vara med, och jag är så glad att jag fortsatte ta med henne på affären/stan/möten trots att det ibland kändes hopplöst med utbrott och springa-iväg-stunder, för nu är hon en fröjd att ta med. Följer utan problem med där man går, och hela tiden pratar vi om vad vi ska köpa och om saker vi ser. Att vara med henne nu är som att vara med en kompis (nåja, en liten kompis)!

Hon är smart, har otroligt minne, och underbar fantasi. Berättar sagor, leker länge och frågar oss massor med frågor. Härom dagen undrade hon exempelvis hur bebisar kommer in i magen och jag sa att hennes pappa skulle få berätta det om några år. Hehe. Kul av mig. Sedan sa hon ”när jag blir längre stor, då kan jag få ett eget barn. Det ska heta Cecilia.”

Det är härligt att se hur hon liksom inte går obemärkt förbi, människor tycker om att vara med henne och runt henne för att hon är påhittig och rolig. Min känsla är att hon kommer klara vad hon än vill här i livet, med sin grundtrygghet och sitt smarta huvud.

Idag fyller du tre år vår älskling, och du är allt vi någonsin önskat och mer därtill. 

Bebisgos

För någon helg sedan bjöd vi hit Johanna och Nils på frukost för att få träffa dem, Ingrid och framför allt lille Alfred som vi inte hade träffat! Otroligt mysigt att träffa dem alla, och få höra om hur allt har gått (mitt favoritämne: förlossningar och tiden efteråt).

Angående att få gosa med bebis igen så känns det spontant som att man brukar känna att ”oj, va länge sedan det var som min bebis var så här liten” men jag kände mer att ”oj, hon är faktiskt inte längre så här liten” – det är som att hon är typ nyfödd i mitt huvud och så inser jag att hon inte är det. Småsyskon blir sannerligen små längre, när Edith var snart 8 månader så var hon ju typ vuxen i min hjärna. Hehe. Kände också att det var rätt skönt att vår bebistid börjar ha passerat (nåja, någon månad kvar), tycker att det bara blir bättre och bättre första åren.

Det var så mysigt att hålla den lilla lätta kroppen! Och storasyster Ingrid (som ju också är ganska liten). Vilken stjärna! Det märktes tydligt att Edith liksom börjar förstå att barn är yngre än henne och att hon då behöver anpassar sig, istället för att bråka om att någon tar hennes saker så var det mer ”ojdå, hon är lite busig” med tålmodig liten suck. Eller som när hon frågade Ingrid om hon ville leka kurragömma och Ingrid ler världens största leende och säger ”HÄJ!”.

Små paket fick de såklart också, och är det något som jag har lärt mig som tvåbarnsförälder så är det hur mycket man uppskattar när storasyskonet också får något litet, att man liksom firar dem också och grattar till att de har blivit ett storasyskon! Så att fokus inte bara blir på nytillskottet. För bebisen spelar det ju inte någon roll precis. Behöver inte vara något stort, här var det en liten målarbok.

Att längta efter kalas

På torsdag fyller äldsta dottern tre år. Och bara det är ju fantastiskt, men låt oss prata en stund om att längta efter födelsedag. Nej, alltså inte hon som fyller år, utan det är jag som längtar efter hennes födelsedag. Det blir bara roligare och roligare för varje år! Jag längtar efter att få ställa iordning huset med ballonger och serpentiner kvällen innan när hon lagt sig, jag längtar efter att slå in paketen, efter att få öppna (!) paketen och se hennes min – och få leka med sakerna! Vi fortsätter på tema playmobil och det ska bli så kul att bygga ut playmo-världen!! Jag längtar efter hennes min när vi kommer in med brickan på morgonen och sjunger för henne, stunden innan gästerna kommer på kalaset på lördag, att få ställa i ordning fika och göra långbord.

Ja ni. Det är verkligen en gåva att kunna glädjas åt det lilla, hehe. Helst av allt hade jag också velat att vi alltid är lediga hela familjen den dagen de fyller år, och gör något roligt tillsammans. I år tror jag dock att jag måste jobba, har precis börjat om och jobbar bara två dagar i veckan men hoppas kunna sluta tidigare. På eftermiddagen kommer mor- och farföräldrarna på ett minikalas med middag.

Jag läste ett inlägg från Underbara Clara om högtider och kände igen mig i vartenda ord. Traditioner och kalas innehåller liksom allt jag gillar! Planering, förberedelse, bakning, pynta, ledighet med familjen, gäster.

Vi har redan fyllt frysen (bara det här att nu kunna baka fikat till kalaset tillsammans) med diverse sorter, och igår bakade vi bullar. Men, det var så roligt, så idag var vi tvungna att baka en laddning till och ta med smakprover till Lina och grabbarna. Vi lekte ute i vårsolen och åt bullar. Underbart!

Att slutföra

Jag fortsätter med navelskådningen av mig själv, men det här är ju ändå min blogg. En egenskap som jag nog alltid har haft men som jag på senaste tiden har satt ord på är att jag är en slutförare. Jag vill göra klart! Bocka av! Om jag har bestämt att jag vill ha fotoböcker för varje år så fortsätter jag sätta mig och beställa, år för år. Om jag har börjat skriva/fota månadsbilder/”annat” med mitt första barn, så har Signe självklart en bok där jag skriver in på samma sätt som jag gjorde med Edith.

Det här är ju på gott och ont, för det gör ju också att jag är sen med att släppa saker som jag kanske borde ha slutat med för länge sen. Det bär mig liksom emot med själva ”att sluta”, nästan oavsett vad det är. Och även om jag istället börjat med något annat. Om jag slutar vara TG-ledare så mår jag dåligt över det, även om jag börjat vara ledare för de små barnen osv. Det är djupt rotat att ”har jag sagt att jag ska göra något så gör jag det”. Något som ju kommer från att mor och far alltid präntat in det, att ”du behöver inte spela fotboll men har du sagt att du ska vara med så åker du på träningarna, punkt slut.” Samma med luciatåget, kören eller innebandyn. Ändå en rimlig uppfostran tycker jag. Både av respekt till de föräldrar/ledare/lärare som ordnat något, samt till medspelare och kamrater.

Jag ogillar även att ställa in träffar. Och baksidan är även att jag ogillar när andra ställer in saker. Jag blir liksom lite stött märker jag, som att förberedelsen nonchaleras? Men det handlar i och för sig mycket om att jag inte heller gillar när saker inte blir som planerat. Ofta är jag så pass planerad att det inte blir några överraskningar, men när det då väl händer något oförberett så är besvikelsen stor. Och jag menar – folk måste ju få bli sjuka? Väder inträffar? De kanske har en dålig dag? Trötta?

Visst har jag många härliga egenskaper? Höga krav på andras närvaro och ingen förmåga att tänka om när något går snett. Ah, egentligen är slutförandet en egenskap som jag värdesätter (i jobbsammanhang är den väldigt bra exempelvis) men som med allt annat hos sig själv får det gärna utvärderas emellanåt.

Hur är ni?

Möhippa för Hanna

Och nu ska jag ju berätta om hur jag spenderade lördagen, nämligen med möhippa! Det var länge sen nu känns det som, så det var så KUL att få vara en dag med tjejgänget och Hannas blivande svägerskor. En riktigt lyckad dag som innehöll frukost på Kust, stadsuppdrag, lakritsprovning (bruden älskar lakrits), ljusstöpning, underklädesproving, gravidyoga (bruden är gravid, så vi hade kuddar under tröjorna och deltog allihopa), sedan pyjamasparty på kvällen med lyxpizza och mycket lekar.

Främst var det ju otroligt roligt att bruden verkade nöjd med dagen, det är ju poängen – men framför allt kände jag mig så tacksam över att ha ett så bra tjejgäng runt mig, vilket otroligt väloljat maskineri det var under dagen. Alla är så duktiga på att ordna och det är det lilla extra vad de än tar sig för, och det turades om att åka tidigare, stanna och städa, preppa nästa grej osv. Otroligt smidigt allting.

Första heldagen utan Signe också, och det gick ändå bra – även om jag längtade efter hennes lilla kropp på kvällen. När jag smög in i sovrummet på kvällen så var det nästan att jag väsnades lite med flit för att hon skulle vakna till, så jag kunde flytta över henne till sängen och sova nära, nära resten av natten.

Vilken rolig dag det blev!

Dock inte så många bilder, mest filmer – men några få fanns i mobilkamerarullen.

Söndagslista

Söndag! Jag återkommer med ett inlägg om vad jag pysslat på med hela helgen, men tills vidare tar vi en liten söndagslista va?

Vad köpte du senast?
Förutom dagens veckohandling så var det en present till moder som fyller år på lördag. Mars hörrni! Älskar mars. Massor med kalas och födelsedagar – och så avslutar vi med höjdpunkten. Min födelsedag.

Hur lång är du?
162 typ. Diffar alltså 30 cm mellan mig och min käre make.

Vad stod det i ditt senaste sms?
En mycket klassisk sms-konversation. Jag och någon av mina syskon/deras respektive diskuterar gemensam middag och träff. Tycker så mycket om att ha dem nära!

Vad gillar du mest med dig själv?
Att jag inte tar mig själv och min kropp på så stort allvar, och är bra på att ta kritik tror jag? Blir väldigt sällan stött av något som någon annan säger/tycker. Upplever mig som rätt generös, gillar att ”ordna för andra”, oavsett om det är kalas eller planera något.

Vad gillar du minst med dig själv?
Att jag har dåligt tålamod med mina barn om jag är trött. Att jag är dålig på att höra av mig till mina vänner om hur de mår. Mitt kontrollbehov, att jag pratar för mycket (även om det har blivit mindre med åren tror jag).

Har du söndagsångest?
Nej, typ aldrig! Gillar min tillvaro, oavsett om det är helg, jag är föräldraledig eller som imorgon – när jag gör min första arbetsdag igen! Och sedan tycker jag jämt veckorna går fort, så det är helg snart igen.

Vilka städer har du bott i?
Hehe, Piteå…? Ogillar att bo långt från familj och vänner.

Lyssnar du på poddar? Vilka?
Nää typ inte… Tycker allt låter intressant, men tycker inte om att gå med hörlurar hemma och vet inte när jag ska ha igång något. Men om jag skulle lyssna på något skulle det nog vara P1/P3-dokumentär eller något lättsamt som Wahlgren & Wistam typ.

Låt på huvudet just nu?
”This is me” från den otrooooliga filmen The Greatest Showman. Topp fem bästa film jag någonsin sett. Mest för musiken.

Är du en ringare eller smsare?
Både och, skriver gärna om jag vill ge mottagaren chans att fundera och svara när det passar, men ringer gärna Jakob/mamma osv när jag vill göra längre utläggningar och snicksnacka. Uppskattas sisådär av Jakob när han är på arbetet. Har ingen telefonskräck i övrigt, när jag jobbade som journalist var det otroliga mängder telefonsamtal.

När går du och lägger dig?
Vid kl 22. Eller då säger jag ”nu borde jag sova”. Sedan är klockan kanske 22.30 innan jag når sängen. Får ångest om den passerar 23 en vardag. Det är nog korta nätter ändå.

Vad är det modigaste du gjort?
Springa tjejmilen kanske egentligen inte var modigt, men ändå var jag så sjukt nöjd över att ha gått så mycket utanför min comfort zone. Trodde aldrig jag skulle springa något lopp med ett tydligt tidsmål – och den sommaren sprang jag tre!

Har du någon gång åkt ambulans?
Ja, en gång när jag vred knät – då ringde en förbipasserande men såhär i efterhand är det andra gånger jag kanske hellre skulle åkt, typ den gången jag hade sprucken blindtarm…?

Har du haft urinvägsinfektion någon gång?
Ja jag tror jag hade det ett par dagar nu när jag var gravid med Signe, ganska i början av graviditeten.

Hur många kuddar sover du med?
1 pga en bebis som ofta ligger nära och jag vill inte riskera att hon ska hamna under. Utan bebis i sängen: 2 stycken.

Äter du några vitaminer/kosttillskott?
Nä, inte nu. Har förr ätit D-vitamin på vintrarna och hävdade att det gjorde mig frisk som en nötkärna. Nu har jag inte gjort det på någon vinter och det visar sig att jag är frisk även utan D-vitamin. Det var ju skönt.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?
Franska. Var värdelös. Alltså riktigt dålig! Jag som ändå anser mig vara rätt bra på det svenska språket har verkligen inte haft någon begåvning för vare sig franska eller engelska.

Vad har du för ringsignal på telefonen?
Den vanliga Iphone-signalen, men förr hade jag i flera år låten September. Kan fortfarande få leta-telefonen-ticks när jag hör den.

Go to-mat som alltid är gott?
Rotsaker i ugn med stekt halloumi. Och bea.

Hur ofta tvättar du håret?
Oj, väldigt olika! Men typ varannan/var tredje dag? Gillar att vara nyduschad, men ogillar att behöva föna håret osv.

Hur uppvaktar man dig?
….städar? Hahah så otroligt sorgligt. Nä, men planerar något kanske? Är van att ta kommando, så det är roligt att bli överraskad.

Sju månader

Nämen NU gick det väldigt fort här mellan sex och sju månader om ni frågar mig. Hade tänkt skriva rubriken ”Tjorvmoster” eftersom min känsla spontant är att hon tjorvar på med allt möjligt, men sedan när jag rannsakade mig själv så är det faktiskt mest maten hehe.

Nu har hon ju till och med haft några bra nätter på raken här, snabba läggningar, sover kanon på dagen (två långa naps och ibland en kortare vid typ 18) och framför allt är hon väldigt lättsam på dagen när hon är vaken. Nöjd, pysslar på antingen på golvet eller i barnstolen. Är vi iväg med bilen/på stan/på kalas så är det liksom aldrig några bekymmer eller gnäll. Gnäller hon är det nästan alltid matdags/sovdags.

Sedan är hon så otroligt gosig i sin lilla kropp och kan lägga huvudet på min axel helt avslappnad som om hon bara vill gosa och vara nära, blöta pussar med helt öppen mun får man också. Mer kramig än jag minns att Edith var, hon skulle alltid iväg. Signe hade även nyss ett par veckor där hon kunde bli nästan otröstlig om jag inte var där eller hemma (kom på sig mitt i plötsligt, efter att jag redan hade varit borta ett bra tag?), men det verkar faktiskt ha gått över! Skönt om den fasen gick snabbt förbi.

Fysiskt verkar hon ta allt i helt annan ordning än Edith, hon sitter ju knappt stadigt än och har inte dragit sig framåt (men backar och snurrar ivrigt) men nu idag har hon från ingenstans börjat dra sig upp på alla fyra och står och gungar en stund innan hon ramlar ner. Flera gånger? Vi hade just skämtat att om ”hon skulle hålla Ediths takt så kryper hon om mindre än två veckor” och konstaterade att det kändes väldigt långt bort, och plötsligt så gjorde det inte det. Jaja, än är inte det första krypsteget taget om man säger så.

Men vi måste även nämna maten – där är det inte glasklart. Bara färsk välling duger exempelvis. Det minsta pulver utblandat med färsk välling och hon totalvägrar (hur är det möjligt ens?). Fortfarande inte så sugen på varken gröt eller barnmat (majs och sötpotatis kan gå an) och speciellt inte om jag ger. Jag försöker hålla lite rutiner med gröt på morgon/mat till lunch/ev. lite mat på eftermiddagen/välling innan läggning och sedan amning där emellan. Men det är väldigt olika hur mycket hon äter och det gör också att brösten har lite svårt att hänga med, ibland är de ju helt fulla med mjölk då för att hon ätit bra med mat en dag och så vidare. Och jag som bara vill sluta amma haha…!

Det är en fröjd att få lära känna dig och se dig utvecklas, vår älskade lilla tjorvmoster.