Sex månader

Och där passerade vi sex månader med Signe! Jag kan inte låta bli att tycka det är skönt att månaderna går, ska jag vara helt ärlig tänker jag rätt många gånger per dag på att jag ser fram emot när hon sover hela nätter, äter själv och kan vara med på ”aktiviteter”. Inte för att jag inte tycker vi har det mysigt nu, men den här gången vet jag ju vad som kommer sen och hur det bara blir roligare och roligare (alltså kan man få ha en snart 3-åring hela livet eller?).

Men tillbaka till uppdatering, rutiner är puts väck! Hehe. Ingen dag är sig lik, ibland sover hon tre timmar på förmiddagen och två på eftermiddagen, och ibland är det en halvtimme här och där känns det som. Nåja, man har ju ändå lärt sig rätt bra hur hon är när hon är trött/hungrig/osv.

Signe är i alla fall en riktig charmör. Charmar de hon möter, oavsett om det är på Ica eller med nära och kära. Hur charmar man folk när man bara är sex månader? Jo, man föddes väldigt gullig och sedan ler man mot allt medan man lägger huvudet lite på sned. Hon är nyfiken och vill allra helst vara med precis där det händer. ren gör hon också! Internt kallar vi henne ”mistluren”. Provar rösten.

Rent fysiskt har det hänt mycket sedan bara innan jul tycker jag, nu snurras det runt och backas och vrids på golvet så det står härliga till. Senaste dagarna har hon blivit rätt bra på att sitta också men inte så man vågar lämna henne, för när som helst stupar hon ner i backen. Det kommer bli skönt när den delen går bra, tror hon kommer gilla att ”komma upp” lite.

Sedan har vi även börjat med gröt och fruktpuré, min tanke var ju typ att amma tills hon var sex månader, klappa mig på axeln för väl utfört arbete och sedan fasa ut fortare än kvickt. Det känns inte riktigt jättenära i nuläget… Hon är egentligen rätt intresserad av mat och gapar gärna och smakar från fingret olika såser och annat, men så fort det blir lite mer i munnen (vi pratar yttepytte) så klökas hon som om hon inte kan andas, hurvas och ryser. Känner att det här är en ny erfarenhet, Edith ”bara åt” det man gav henne, där fick man möjligtvis öva lite på att det skulle stanna i munnen och inte åka ut igen men inte såhär att det är obehagligt för henne. Någon som upplevt samma? Ska man avbryta matförsöken ett par veckor och sedan försöka igen, eller fortsätta ge små portioner?

Nätterna då? Ja ni, nätterna har man liksom vant sig vid att det är massa uppvak så det känns knappt som att det påverkar mig så mycket längre. Så länge det inte är ”vaken i timmar” utan bara flera kort uppvak där hon somnar om direkt hon får mat/vaggas så är det väl okej. Vi har ingen riktig taktik, när hon börjar äta välling/gröt så kanske det ger med sig, minns att det gjorde att Edith sov bättre.

Systrarna emellan är det fortfarande bara kärlek. Signe avgudar Edith, och Edith hämtar leksaker, kramas och pratar med henne. Blir alldeles varm när jag tänker på hur mycket glädje de kommer ha (och redan har) av varandra!

Älsklingen!

Vintervardag

Här är vardagen tillbaka (även om vi snart tar helg igen, hehe) och Signe har gjort några riktiga kanon-nätter nu. Haha man slutar aldrig förundras över hur snabbt saker kan vända med barn. På gott och ont, men hur det ser ut en vecka behöver verkligen inte innebära att nästa vecka blir likadan.

Åh, det är så mycket som snurrar i huvudet nu, jag tror jag aldrig har tänkt så mycket som den här hösten. Ja, alltså inte som i ”pluggat” eller ”lärt mig något” utan bara reflektera över saker. Har inte lyssnat på en enda podcast tror jag, finns mycket att fundera på ändå. Ska jag lista några punkter som snurrar, mycket förenklat?

• Hur jag är som förälder. Vad gör jag rätt, vad gör jag fel, blev jag för arg? Rustar vi dem rätt? Vad gjorde mina föräldrar som gjorde att jag fick en sådan grundtrygghet i att jag är bra som jag är? För det känner jag mer och mer, och det måste väl verkligen vara ett bra betyg som förälder. Att rusta sitt barn med känslan att kritik inte handlar om mig som person – samtidigt som man hela tiden är beredd att utvärdera och omformulera hur man vill vara som person. ”Jag vill inte snacka skit om folk, men igår känns det som att jag gjorde det. Varför då?” eller ”Jag ville vara ärlig med vad jag tycker, men märkte att personen blev sårad. Kan jag be om ursäkt och göra annorlunda till nästa gång?” Det skulle jag vilja ge mina barn. Ingen prestige i att be om ursäkt heller. Lära dem att prata! Kommunicera! Det är ju nyckeln till allt, oavsett om det handlar om relationer eller jobbsökningar.
• Trevlighet. Att det tydligen inte är en självklarhet att vara trevlig mot folk man inte känner. Det är ändå många människor som går omkring som små surmular i vardagen, som inte ler mot någon man möter eller säger tack/ursäkta mig/osv. ”De kanske hade en dålig dag”, jojo, men vissa har då sannerligen fler sämre dagar än andra. Fejka lite trevlighet då!
• Klimatångest kontra resesug. Åh vad jag vill resa och åh vad jag går och funderar på att det vore trist om vi lyckas sabba ett helt jordklot. Huvva åh.
• Dödsångest. Inte för själva döandet egentligen, men min absolut sorgligaste tanke är att jag/Jakob skulle försvinna imorgon och att våra barn inte ens skulle komma ihåg den som gick bort. Får världens klump i halsen bara jag skriver det. Vilken outhärdlig tanke.
• Börjar peppa jobb! Börjar jobba två dagar i veckan från och med mars. Ska bli trevligt, både att få jobba och att få vara hemma tre dagar med mina gullhumlor! Spenderar också en del tid med att väga för- och nackdelar med att Edith är ett par dagar på förskolan. (Nu alltså, när jag jobbar ska hon få vara hemma.) Ibland tänker jag: ”Tiden går för fort, jag vill vara med henne varenda minut som jag får.” Och ibland tänker jag: ”Var inte egoistisk, hon är snart tre år och tycker det är roligt att få vara med de äldre barnen på förskolan. Hon utvecklas och du blir en lite bättre mamma den tid du är med henne, samt får egentid med Signe.” Och sedan? Sedan ångrar jag att jag gick dit med henne.
• Blogga eller inte? Känner mer och mer att tanken på att bara leva, så prestationslöst som möjligt, så närvarande som möjligt, lockar mig. Kanske att det är dags att stänga ner och tänka att allt har sin tid. Men sedan läste jag det här inlägget av Underbara Clara och ångrade mig lite, och framför allt så avskyr jag när de bloggare jag läser slutar blogga, hehe. Det är så definitivt!

Ja, ni fattar. Sådär kan tankarna gå, en vanlig, vacker fredag i januari. Ikväll blir det tacomiddag hos svärföräldrarna!

En bildserie med Signe som börjat bli en liten marodör för sin snälla storasyster, kom inte nära – då sliter jag dig i håret!

Nyårsafton och en arg bebis

Gott nytt år kära vänner! Här inleder vi det nya året med långsamma förmiddagar innan vi alla har vaknat till eftersom Signe har haft två riktigt usla nätter, där hon inte bara vaknar vid 01 och går att söva om som vanligt – utan hon är liksom riktigt arg? Ser supertrött ut i famnen, sedan plötsligt skriker hon ilsket och länge, kan somna men vaknar så fort man sätter sig/lägger ner henne osv. Natten till igår höll hon låda mellan kanske 00.30 och 03.15. Inatt tjorvade hon också, men lite mer utspritt. Hon har inte feber men något är ju knas, inte vill hon äta speciellt mycket heller. Tack och lov att Jakob är ledig så att han kan ta nattpass och att vi kan försöka power napa under dagen.

Och sömnreserverna är ju inte gigantiska efter nyårsnatten heller, det blev sent men en mycket trevlig kväll! Vi var som sagt ett stort gäng med barn och vuxna hemma hos oss, och åt trerätters med mat från Hemmagastronomi, hade quiz om året som gått och skålade in det nya året. Signe sov som en stock från 20 till 23.55 när hon ville ha mat igen, så medan jag hörde hur nedräkningen började så satt jag på golvet i grovis (Signe sov i vagnen där för att andra barn sov i sovrummen) och ammade. Hehe onekligen tid för reflektion, medan jag genom fönstret såg nyårsraketernas färger speglas mot skogen utanför.

Mina mål för 2019 är att resa mer (inte helt klimatvänligt, jag vet), inte handla något nytt plagg till mig (började ju med det tidigare i höstas och än går det bra!) och springa tjejmilen i september igen. Ska ärligt säga att jag ser fram emot ett år utan varken graviditet eller spädbarnstid!

Jag hann bara fota av några bilder på dukningen innan gästerna kom, sedan låg kameran bortglömd. 

Jullov tillsammans

Alltså nu för tiden – jullov tillsammans med familjen är ju nästan det allra bästa. Vi har spenderat det hittills med att hänga kvar hos mor och far (sov från söndag till fredags, hehe), spelat pussel, åkt ännu mer slalom och haft spelkvällar. Alltid tråkigt att flytta hem igen från mor och far också, tycker så mycket om våra julkollektiv. Även om det såklart är skönt att vara hemma också, när man väl packat upp allt och myst in sig.

Igår badade vi också på badhuset hela familjen, alltså med Signe också. Mycket bra premiär! Hon har blivit fullkomligt vansinnig senaste gångerna vi har badat henne i baljan. Men det här gick tydligen bra! Otroligt mysigt att kunna åka alla. Jag och Signe har anmält oss till babysim som börjar nu efter jullovet så jag ville ha testat en gång innan. Enda smolket i bägaren var att Edith halkade och slog kinden rakt i en bänk… Men det gick över rätt fort, även om märket är kvar.

Nu i dagarna håller vi på med lite nyårsfix eftersom vi är 17 vuxna och 5 barn hos oss på nyårsafton, det blir roligt! Jakob har bland annat byggt ihop ett till bord så att vi kan ha långbord (vårt bord har ju annars lite konstiga mått så det är svårt att förlänga) haha, han är fantastisk.

Bjuder på några mobilbilder.

Julhelg

Åh, det finns inget som gör mig nostalgisk så fort som just julhelgen, jag känner liksom i samma stund som den är över att jag önskar att den var ogjord och låg framför oss. Nåja, inget att göra åt det – , man får njuta av det mysiga som vi har just nu istället!

Vi hade i alla fall en fin julhelg, med först lilla julafton hos mamma och pappa med hela familjen och grötmiddag, tomte, tillhörande uppesittarkväll och spel. Väldigt mysigt! Sedan blev det julafton och mysig julfrukost, sista avsnittet i julkalendern, bygge av playmobil-bondgård för Edith, julbön i bönhuset där pappa sjöng, och sedan åkte vi vidare till Blåsmark för att fira med Jakobs släkt. Också väldigt mysigt! På juldagen var det julbord hos Jakobs föräldrar med andra delen av släkten, där det blev bland annat en mycket rafflande omgång i brädspelet Deception. Annandagen blev en riktig vilodag med pussel, slalomtestning för Edith (vi har hyrt små skidor) och julbordsrester.

Så tacksam för ännu en fantastisk julhelg med de vi älskar allra mest! Och även tacksam för alla otroliga julklappar, ni anar inte vad bortskämda vi är av familjerna med genomtänkta, fina och påkostade julklappar…

Tack för i jul!

Sammanfattning av 2018

2018 har snart passerat och jag kan konstatera att år när man får en bebis är ju verkligen något annat, alltså fatta att en hel människa i vår familj inte fanns när det här året började?? Slutar aldrig fascineras över att man kan göra nya människor.

Här kan du läsa om 2017, 2016, 2015, 2014, 2013, 2012, 2011.

Beskriv året med tre ord

Det har varit F:ets år. Förälder, fastanställd, förlossning.

Så gick det med *karriären* under året

Jamen, jag har för första gången sagt upp mig från ett fast jobb för att byta till min första tillsvidareanställning som kommunikatör! Vilket kändes lite som att ”komma i mål”, har längtat länge efter en känsla av att vara där jag vill vara, inte leta vidare. Sedan har ju halva året varit ett icke-arbetande år, så karriären har stått lite på paus.

Så gick det med relationerna under året

Relationen till Edith är den som tagit mest tid eftersom det är den som jag ständigt utvärderar, omformar allt eftersom hon också växer och förändras, och även värnar mest om i någon mån? Relationen till Jakob har stått stadigt som alltid, även om vi av naturliga skäl haft lite mindre tid för varandra och även den här hösten har haft några ”snack” angående fördelningen i detta hem. Men eftersom jag valde make klokt så går allt resonera om, väldigt tacksam för god kommunikation! Annars har jag som alltid fått mycket tid med familjen och syskon, och även (tack vare våra juntor) med mina vänner. De stunderna har verkligen varit andningshål!

Ny person i mitt liv

Ingen flyktig relation precis – min fantastiska dotter!

Bästa resan

Eh, 2018 blev inte precis ”resornas år” i år heller, så förutom ett par arbetsresor till Stockholm så har vi bara gjort en enda ”tripp” (kan inte ens kallas resa) och det var vår mycket spontana husbilstur i somras, när Signe bara vara någon vecka. Inte helt rationellt såhär i efterhand, men kändes direkt nödvändigt i stunden.

Riktigt bra minne

Många! Förutom den exakta sekund som Signe tillslut föddes, när jag lättat utropade ”det är över!” och den lilla människan lades upp på mig, så minns jag med värme när vi rodde ut hela lilla familjen på havet en kväll, bara ett par dagar innan förlossningen. Värkarna hade precis börjat och jag ville bara ta tillvara på varje sekund. Förväntansfull men också lite rädd, rädd för att något skulle hända mig som skulle göra att jag inte fick fortsätta vara med de här två och den lilla bebisen som jag inte fått träffa än.

Tacksam över varje dag jag får vara kvar!

Röv-minne

Sista natten innan förlossningen kom igång på allvar, och jag satt upp mot sänggaveln på patienthotellet hela natten och vaknade av värkar som var var tvungen andas igenom. Var tionde minut. Trodde aldrig det skulle bli morgon.

Bästa köpet

Haha undrar om Jakob kommer läsa det här, men fyrhjulingen som Jakob lite spontant köpte begagnat några dagar efter förlossningen, när vi satt hemma och var instängda i värmen – den gav honom och Edith så väldigt mycket glädje, vilket gjorde mig väldigt glad.

Min stora musikaliska upptäckt

Fricky. Haha! Det är faktiskt sant.

Det såg jag på

Oj, mycket? Game of Thrones, Barnmorskan i East end, Anne på Grönkulla, Outlander, Orange is the new black, Modern family med mera.

Det borde jag gjort mer av

Rest. Eller ja, ”borde” kanske inte är ordet, vi har ju prioriterat bort det, men hade gärna rest mer. Tror 2019 kommer innehålla mer av den varan!

Det borde jag gjort mindre av

Surfat på mobilen……

Största insikten under 2018

Det blir flera små: Att tiden redan går fort, så det är ingen idé att längta efter att en ska gå fortare. Att städning inte är livets mening. Att man bara hinner roliga saker om man gör dem tidigare i ”listan”. Att kvinnor, världen över, gör ett fantastiskt jobb som ofta är rätt ouppmärksammat – bara att klara en förlossning känns ju otrolig mäktigt! Att jag är lyckligt lottad.

Det tar jag med mig in i 2019

Jobbet med att omvärdera i mitt huvud vad som faktiskt är viktigt ska jag ta med mig in. Mindre surfande, mindre uppvisningshem och mer roliga saker!

Lucka nummer 24: ” Så väljer jag att fira in ett nytt år”

Sista luckan i julkalendern! Idag är det ju julafton!!

Nyår firar vi tillsammans med ett rätt stort gäng vänner som kommer hit till oss, vi äter trerätters och umgås – kommer bli fint! Nyårspyntet är redan inhandlat, hehe.

Äh, jag väljer att skriva om hur jag firar jul också och det gör jag genom att igår ha fått hänga med hela min familj (älskar det!) och idag få vakna upp hos mor och far med min fina familj, äta god julfrukost, se sista avsnittet i julkalendern, gå till julbön i bönhuset, och sedan fira resten av dagen med Jakobs familj och släkt. Underbart!

Hoppas du får en riktigt fin jul!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Precis innan jul

Har landat i soffan medan tjejerna sover middag, hemmet är hyfsat städat (sådär så man slipper komma hem och hitta mögliga sopor typ), julmat och julklapparna är packade och när barnen vaknar ska vi alla promenera ner till mor och far för att sova där under hela julhelgen. Idag har vi nämligen lilla julafton med min familj! Ute är det krispigt och kallt, och jag bara njuter av att ha allt framför oss.

Eller inte allt, i helgen har vi ju hunnit med både julmys med vännerna i Hemmingsmark och sedan den årliga julfrukosten med tjejerna (tioårsjublieum!). Allt för att bygga upp stämning! Igår gjorde jag också ett ”julstök-ryck” på eftermiddagen och hann göra lite julgodis, sirapslimpa och saffranspannacotta att ta med till julaftonsbuffén.

Älskade vänner, nu släpper vi det som inte hunnits med och så fokuserar vi på att fira jul. Hoppas ni får en god jul!

Lucka nummer 23: ” Aktiva beslut jag tar varje dag”

Nu kommer jag låta som värsta klyschan men att vara lycklig! ”Det är inte alltid ett val” tänker kanske du, och nej – vissa saker kan du såklart inte påverka, sjukdomar eller olyckor inträffar utan att du kan påverka det, men mycket annat kan man faktiskt påverka.

Framför allt tankemönster, jag tänker nämligen flera, flera gånger per dag på att jag är så tacksam. Tacksam över att jag bor i det här landet, över min lilla familj, över alla jag älskar, över att vi kunde få barn, över att vi har pengar, över att jag har en partner jag älskar och som verkar älska mig för den jag är.

Jag försöker också ofta göra just saker som gör mig lycklig! Alltså inte den där ”enda resan till Thailand varannat år”, utan mer småsaker. Åka och bada själv med Edith en vardagskväll. Äta kex och päron efter barnen lagt sig, trots att det känns lite jobbigt innan men bara för att det är mysigt. Baka en bulldeg en lördagsförmiddag. Göra upp en eld när Edith är på Droppen och Signe sover, och sitta och läsa framför den. Promenera i nysnön till förskolan.

Och sedan säger det mer kanske om min nivå på lycka, men snälla nån – jag har tusen skäl att vara glad i livet. Och att det är julafton imorgon är absolut en av dem!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 22: ” Vänner jag valt att ha kvar i mitt liv”

Jag har otroligt många fina vänner i mitt liv, och jag är glad att de liksom finns i många ”lager”, jag har fina vänner i min familj och mina ”svägerskor” (de är inte gifta med bröderna än, men ni fattar), jag har mina bästa vänner i Hanna och Lina, mitt mysiga, fina tjejgäng som nu träffas varannan måndag på junta vilket är magiskt trevligt för en föräldraledig mor, vårt ”ungdomsgäng” som alltid är fem plus att fira nyår med eller hänga en sommarkväll med.

Tacksam över att alltid ha fått känna att jag har många som jag tycker om att umgås med!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.