Finaste påskpyntet

Vill ni se mitt finaste påskpynt just nu? Nej, det är inte en målad glasburkskyckling som E gjort på förskolan. Det är lokala ägg! Från Piteås reko-ring vilket är ett initiativ som jag tycker oerhört mycket om. En grupp på Facebook där ett datum bestäms, sedan får lokala producenter presentera sina varor och så får man boka och beställa via kommentarerna, sedan hämtar man allt på ett och samma ställe. Perfekt! Honung, kött, ägg, potatis, saft och marmelad, osv. Saker som man aldrig skulle orkat åka runt och hämta på varje ställe, men som man absolut vill köpa lokalt om man får hämta allt på samma.

Jag har ju alltid velat ha höns (men Jakob vägrar) och det här hjälper ju inte. Har ni sett så vackra ägg? Kommer aldrig vilja äta upp dem.

Redo för påsk

Hjälp vilka intensiva två veckor på jobbet. Allt har ju mer eller mindre ställts om, precis inför kyrkans viktigaste högtid, och ja – det har helt enkelt funnits en del att göra. Men bara roliga saker, och jag slås än en gång av hur bra jag trivs på den här arbetsplatsen! De är så otroligt flexibla och bjussiga, och det märks att alla trivs med att jobba här.

Nåja, nu skulle inte det här bli ett hyllningstal till mina kollegor, men idag när jag tillslut hade slutfört arbetet och stressat hem till senare hämtning av tjejerna än jag hade tänkt – och huset är stökigt och det är ohandlat. Ja, då finns det bara en sak att göra, rulla upp ärmarna och helgstäda järnet.

Vilket gör det så otroligt njutningsfullt att nu på kvällen få sätta sig i soffan, i det nystädade huset, tända ljus och se senaste avsnittet av Gift vid första ögonkastet (som för övrigt är rätt lamt i år?). Äntligen påskledighet! Påsklov nästa veckan för hela familjen, vi skulle ju nämligen ha varit i Kroatien då så det var lika bra att behålla ledigheten. Det ser jag fram emot!

Jag antar att era påskplaner också behövt anpassas, och för oss blir det en påsk där vi flyttar ut ett par nätter på mamma och pappas nya stuga, firar pappa som fyller år på lördag och åker iväg någon sväng för påskfirande med Jakobs familj och släkt. En riktigt trevlig påskhelg, om ni frågar mig.

Förra lördagen hann vi ha en härlig pysselförmiddag medan jag pyntade lite i huset, och jag tänkte att ”nu ska jag bara lägga fram massa pyssel och inte vara förberedd med massa alternativ” – men då innebar det också att jag satt själv kvar vid pysselbordet efter typ en kvart, hehe. Inte mig emot. Jag pysslade på med mina utblåsta små ägg och var nöjd.

Att fylla 30 år

Och så kom dagen när jag fyllde 30 år, och vilken dag det blev! Jag tror min totala firandegrad kommer bli högre med pandemi än utan, för det var som att alla verkligen bestämde sig för att göra det här till en härlig dag – vilket jag är så glad och tacksam för!

Först sovmorgon och på-sängen-uppvaktning av min lilla gulliga familj, sedan hade jag bjudit in våra närmaste familjer till frukost som jag caterat från Storstrand (otroligt gott och bra!).

Blev fortsatt överraskad med fyrverkerier, ballongnamn (vi minns AMME), massvis med blombuketter, blombud och framför allt fina ord (man älskar ju när någon tar sig tid att skriva fina ord, bästa jag vet). Sedan rullade Presenten med stort P upp på infarten, med ballonger och snören (kände mig som Lotta på Bråkmakargatan), nämligen min nya elcykel! Jag som aldrig suttit på en elcykel tog mig givetvis en premiärtur och skrattade högt när jag med lätthet susade uppför backarna. Helt sjukt trevligt? Så fort asfalten är framme så är det jag som börjar cykla till jobbet. Längtar efter att spänna fast tjejerna i cykelvagnen.

Brunchen höll på ett bra tag i ett härligt blomfyllt, ljust och pyntat hem, sedan avlöstes den av att ett helt gäng med vänner stod utanför bron och sjöng med ballonger och skyltar, och en otrolig present. Åh vad de är bra!

Jag cyklade ner till mormor med fikarester (eftersom jag inte vågade bjuda henne i dessa tider), och med Signe och Edith som följde hem till farmor och farfar för övernattning, så fick jag och Jakob ett par timmar hemma för oss själva. Tårt- och frukostrester i sängen framför tv:n som vi rullade in i sovrummet. Un-der-bart.

Och sen på kvällen var det premiärmiddag på Centrumkrogen med fyra vänner, oerhört trevligt.

Ja ni. Tänk att få fylla 30 år, med alla man älskar runt omkring sig. Vilken glädje!

Gråa dagar

Nej vet ni vad, den här veckan har inte varit peppig. Ingen i världen har väl peppiga veckor just nu, men förra veckan kändes det ändå som att jag kunde njuta av mitt lilla sammanhang, av att vara med familjen och skrota på hemma med olika små äventyr.

I veckan känner jag mig bara så… låg. Över att detta aldrig verkar se någon ljusning (och här uppe i norr har det väl knappt börjat), över den här våren som skulle ha blivit så otroligt härlig men som istället är fylld av så mycket osäkerhet, över att det yngsta barnet valt att vara gnälligt missförstådd (enligt henne själv) 97 procent av tiden vilket är ett väldigt effektivt sätt att få mig på dåligt humör – och över att behöva ställa in min 30-årshelg. Jaja, jag hör er, hur ego kan man vara när världen kämpar mot en pandemi, men det är ändå svårt att släppa något jag hade sett fram emot och som sedan bara passerar och så är det över. Jag är inte så bra på att återskapa födelsedagar i efterhand.

Jag brukar ju leva på födelsedagsmagi i flera dagar (jamen det är ju mysigt att ordna, fixa, bjuda in, blir firad!) och nu får jag verkligen klämma fram ett litet ”det ska bli trevligt ändå”. Unnade mig själv att åka till frissan idag i alla fall.

Nåja, nu ska jag sluta leka martyr. Blir lätt osmakligt i dessa tider, det får man allt förstå. Stackars Jakob också, som säkerligen känner att han måste väga upp allt det här inställda haha. Än är det ju faktiskt osett, lördag kan ju bli en kanonfödelsedag mitt i all uppgivenhet. ”Bara för att det inte blir som man hade tänkt så behöver det inte innebära att det blir dåligt!” sa hon käckt. Medan en tår sakta letade sig ner för kinden.

Okej, nu slutar jag. 

Sådär. 

Jahapp! Då kör vi snart födelsedag då.

(Såhär när det lille flickebarnet sover så kan man konstatera att hon är väldigt gullig. Ska snabbt scrolla fram de här bilderna imorgon när blicken blir obstinat och det knubbiga lilla fingret börjar domdera. Hennes, alltså.)

Barnkalas för 4-åringar

Om vi släpper världsläget för en stund och i sann livet-fortsätter-anda återgår till barnkalaset:

Såhär i efterhand kanske man inte hade behövt ha barnkalaset dagen efter det vanliga, men själva kalaset gick faktiskt otroligt bra. Sex glada tjejer (de tre bjudna grabbarna blev sjuka) som var så väldigt roliga och artiga hela kalaset. Vi hade också sagt att man gärna fick lämna barnen (tycker alltid det är lite otydligt) och jag tror på allvar att det blev mycket lugnare då, det var en mamma som stannade (och de tjejerna hade aldrig varit här så det är ju fullt förståeligt). Men annars sitter ju föräldrarna någonstans i huset och babblar på, och det stör nog barnen lite. Nu blev det istället så lugnt och fokuserat för alla inblandade.

Okej, tänkte att jag skulle gå igenom lite hur vi gjorde ifall någon behöver något tips.

Vi körde tema ”Enhörning” och hade det på inbjudningskortet, ett kort som jag bara hade gjort själv i InDesign och skrivit ut på vanligt utskriftspapper. Edith var mycket nöjd över att få sätta in i glitterkuvert med frimärken sen.

Pyntning: Ballonger, pappersmuggar, servetter, små ”masker”.

Fika: Glasstårta med massa strössel, grädde och ”raket”, rosafärgade popcorn (succé) färgade med ätbart spray, chokladbollar, kex och kolakakor. De två senaste rördes knappt, hade räckt med glasstårta, chokladbollar och popcorn.

Lek: Först gjorde vi paketleken med ”Hunden som ska skälla fram paket”. Okej, jag vet inte vad den heter. Men barnen sitter i en ring och en får lägga sig i mitten och blunda. En vuxen väljer ett paket och lägger i händerna bakom något av barnen. Sedan är ramsan ”Alla händer bakom ryggen, nu får hunden vakna!” Sedan ska hunden gå fram till ett barn, skälla och barnet får visa händerna. När paketet hittats får födelsedagsbarnet öppna det, och sedan fortsätter leken tills paketen är slut. Perfekt att dra ut på paketöppningen lite och inte bara slita upp allt på två minuter.

Jag hade också gjort en enkel skattjakt med fem olika stationer, allt efter ett meddelande från enhörningen Regnbågsstjärna som behövde hjälp. Först fick de en bild på en del av ett rum i huset, där inne behövde de hitta igen en uppdragslapp och på lappen fanns sedan ett uppdrag (lek) som skulle klaras för att få nästa bildlapp. De fem uppdragen var dansstopp (alltid uppskattat, dansa och när musiken stannar ska alla stå still, det kan man göra flera gånger), hitta leksaker i en flaska med ris, känna i fyra ”äckliga” burkar och hitta ledtråden (där hade jag kall gröt, spaghetti, en hårborste och magisk sand), rida en bana med en käpphäst-enhörning samt sätta fast hornet på enhörningen med förbundna ögon. Det blev väldigt fnissigt när hornen hamnade överallt. När alla uppdragen var avklarade skulle de hitta skatten med en sista bild. Skatten: namnmärkta godispåsar.

Och alltså, kompisarna var på allt och fnissade sig igenom leken. Och sedan var vi klara tio minuter innan föräldrarna kom (kalaset var 1,5 h), så då hann de mumsa godiset och leka. Roligt med barnkalas!

Mina bästa tips:

• Minimera fikat efter barnens nivå. De fascineras lika mycket av massa strössel och popcorn, som en dekorerad regnbågstårta.
• Låt födelsedagsbarnet ställa ut bordsplaceringar innan, så slipper man otrevliga kommentarer som ”jag vill hellre sitta med deeeen”.
• Låt föräldrarna lämna barnen, i den mån barnen vågar vara kvar så klart. Ha hellre få barn om det känns övermäktigt.
• Dra ut på paketöppningen, det är spännande även för de som inte får öppna paket.
• Märk godispåsarna med namn.
• Organiserad lek i början, fri lek i slutet. Alltid lite stelare för dem i början så då kan det behövas lite hjälp på traven, medan i slutet är de uppvärmda.
• För ett kalas för 4-åringar är 1,5 timme perfekt tid!

Att göra med barn när man är hemma

Åh det finns inget som gör mig så glad som aktivitetstips för barn i dessa tider. Jag såg att det skapats en hashtag som heter #kreativkarantän där folk lägger ut vad de pysslar på med, #pysslamedbarn finns också, instagramkontot @pysselmorgon har jag äntligen fått prova aktiviteter från (Signe satt helt tyst och hällde ris i säkert 45 minuter, otroligt värt!), och ja, helt enkelt mycket inspiration. För det här är ju ingen vanlig vab där barnen behöver ligga stilla och vila, många är ju hemma med pigga barn som behöver aktiveras.

Här kommer i alla fall några av mina tips:

• Håll gärna lite förskolerutiner under dagen för att dela upp den. Frukost, pysselaktivitet, mellis, utomhuslek, lunch, lugnare aktivitet med ipad, bok eller tv, mellis osv.
• Baka! Gärna med efterföljande aktivitet ”och nu gör vi picknick under bordet med fikat som vi gjort”.
• Gör en deg och våga blanda in andra leksaker, ta dit djuren, klossarna, köksredskapen osv.
• Ristipset från @pysselmorgon för mindre barn. Sätt ett dra-på-lakan på fyra stolar (för att hålla riset på plats), ställ fram bunkar och köksredskap och vanligt, okokt ris.
• Lek med ballonger.
• Klä ut er. Eller varför inte passa på att storstäda garderoben och först låta ett äldre barn ”botanisera bland dina kläder”.
• Gör egen glass.
• Lyssna på ljudbok, finns flera appar som har böcker för barn med högläsning också, ifall man vill ha bilderna.
• Bada i badkar, tvättställ eller balja på badrumsgolvet.
• Plocka kottar, stenar, pinnar från naturen, ta in och måla, limma ihop troll eller andra figurer med limpistol.
• Gör smoothie.
• Odla krasse i gamla äggkartonger.
• Bygg en koja som tar upp alldeles för stor plats och alla filtar.
• Göra miljövänliga städprodukter tillsammans.
• Planera tillsammans vad ni ska äta i veckan och gå sedan och handla det. Låt barnet hjälpa till med att hämta varor och låt det ta tid!
• Lek en lek där ni turas om att gömma en sak i ett rum och sedan ge ledtrådar.
• Gör ansiktsmålning. Om du inte har speciell färg så funkar vanlig vattenfärg så länge (blir lite ”stelt” i ansiktet när det torkar men då kan man tvätta bort det).
• Vik ihop blad och pyssla en bok.
• Gör pyssel av gamla kartonger.
• Titta på film tillsammans och gör det ordentligt med nedsläckt rum och popcorn (ja, man kan göra popcorn mitt på dagen en tisdag).

Fyll gärna på om ni har några bra tips som ni brukar göra med era barn!

Mycket hemmatid

Ja ni, jag måste ju nästan för historiens avtryck (alltså min historia egen i bloggen, inte världens) också benämna situationen med corona som vi har just nu. Vad är det som händer?

Det är så många känslor och tankar på samma gång, hur skör välfärden i världen är, hur något blir så stort för att det riskerar att drabba oss (och hur alla andra nyheter bortprioriteras) istället för ”de där borta”, hur rädsla tar fram det mest egoistiska inom oss – samtidigt som vi sluter samman på ett sätt som också gör mig varm i hjärtat. Ja, någon har bunkrat all Alvedon men när du sedan skriver ett inlägg om att ditt barn är sjukt och du inte har medicin, ja då får du också massvis av kommentarer från människor som är beredda att lämna ifrån sig medicin vid din ytterdörr inom två minuter. Ja, alltså inte ett exempel från mitt eget liv. Jag hann givetvis bunkra Alvedon innan det tog slut.

Skoja.

Okej, to soon kanske.

Jag tycker också det är läskigt att behöva värdera olika scenarion och vad som är värst, ska vi låta massvis med gamla människor dö för att intensiven överbelastas, sjukvårdspersonal arbeta ut sig och vanliga sjukvården skjutas upp eller ska vi stänga in oss och då riskera ännu fler människors jobb, hela näringsliv, skolgång, pengar från välfärden – för att inte tala om alla som det är katastrof att hamna i karantän för. Läste att våldet mot kvinnor i Kina ökade mer än dubbelt under karantäntiden, och vad händer med alla barn som blir slagna eller utsatta för sexuella övergrepp i hemmet? När de kanske inte får träffa någon annan vuxen på veckor eller månader? Vem ser dem?

Jobbiga tankar kring världens skörhet, och en känsla av hur maktlös man är när allt ställs på sin spets. Vad får varje beslut för konsekvenser? När varje led påverkas, och det inte går att förutspå eller ångra sig när man sen får facit på vad som blev effekterna av de besluten?

Tacksam över att känna mig trygg med Sveriges politiker och experter, och tacksam över att det inte är jag som behöver ta besluten.

Hemma i Bergsviken, i Piteå, tar vi dagen som det kommer med snor-vab för Signe. Hittar hemmaaktiviteter när allt ställs in (himlarns otur när man skulle ha livets vår med exempelvis flera resor….), och tänker att man får stanna upp och tänka på att just nu, just här. Så har jag det ganska bra. Vårsolen lyser. Jag trivs hemma. Jag får vara med min familj. Jag planerar att odla några små fröer bara för att jag har tid. Jag bakar, och planerar pyssel för barnen. Grillar ute.

Det där kan man passa på att tänka på en lång stund. När man tvättar händerna, exempelvis.

Kalas för fyraåringen

I lördags var det äntligen dags för födelsedagskalas, på självaste födelsedagen och allt. Vi stannade uppe sent fredagen för att pynta huset med ballonger och serpentiner, förbereda frukostbrickan, fylla tårta och slå in paket. Allt för att själva födelsedagen skulle bli så lite fix som möjligt.

Hon sover alltid i sitt rum hela natten men kommer över och säger ”goood mooorgon!” där vid 6.30-snåret. Och nu tänkte jag prova om hon kunde stanna kvar i sängen, så att vi kunde komma in och sjunga för henne? Jodå, det var hon med på. Så, uppdraget var att säga ett tydligt ”piiiip” (japp, så dåligt isolerade är våra väggar) när hon vaknade, och sedan ligga kvar. Sagt och gjort, på morgonen vaknar jag av ett tydligt ”Mamma! Piiiiip!”. Perfekt, nöjd över att hon kom ihåg planen vänder jag mig mot klockan och avläser 05.37.

Un-der-bart.

Sagt är sagt, upp med hela familjen och vandrandes in i rummet mötte vi sen en mycket nöjd fyraåring som hade längtat efter den här dagen väldigt länge. Frukostbrickan kom i andrahand – för storasyster. Lillasyster däremot, hon tog chansen och hann mumsa fyra chokladbollar, två mackor och en skål med jordgubbar medan vi övriga var fullt fokuserade på paketöppningen. Edith var dock inte bekymrad över detta. ”Åh gölliga Signe, hon haj ätit upp alla mina tokladbollaj.”

Jag älskar också hur man för varje paket får utropet ”Åh, det häj haj jag ju önskat mäj!”, oavsett om det är glitterpennor eller en bok. (Eller nytt playmo…. som jag inte kunde låta bli. Men nästa gång det blir playmo in, så måste något annat åka ut.)

Vi hann åtminstone i lugn och ro dekorera tårtan färdigt och förbereda för kalaset kl. 14, och kunde sedan packa matsäck och åka till pulkabacken med ett gäng kompisar kl. 10. Där strax efter 11 var födelsedagsbarnet av förklarliga skäl rätt slut och somnade i famnen en stund.

Vidare hem till kalaset där närmaste släkt och vänner kom och bjöd på utomordentliga presenter (present-temat blev oplanerat Frost) och härligt sällskap. Kalaset övergick till MAX-beställning och på kvällen när barnen somnat och gästerna åkt hem var det två nöjda men mycket trötta föräldrar som ställde sig för att förbereda barnkalas dagen därpå. Men, det kommer i ett annat inlägg.

Så härligt, att få fira världens bästa fyraåring! 

Edith 4 år

Och så blev hon fyra år, vår älskade storasyster. Det var som att något hände under det där långa jullovet och i stort sett varje vecka är det någon av förskolepedagogerna som påpekar det, att ”ja det har gått jättebra idag, och alla andra dagar för hon alltså hon är verkligen bara så lugn och harmonisk, något hände där över jul”. Och vi märker det själva också, hon går att resonera med även när hon blir arg (när hon blir riktigt övertrött är fortfarande den stunden där man vill undvika konflikter, och så har det alltid varit), hon kan berätta vad hon vill och känner, hon vill hjälpa till och är otroligt duktig och omhändertagande med lillasyster. Även om hon ibland också vänligt men bestämt stänger dörren till hennes rum för att få leka ifred, vilket man sannerligen förstår när man ser hur lillasyster demolerar playmo-världen.

Jag har reflekterat över det förut, men jag känner så mycket när jag tittar på henne. Min stora lilla. Hur jag som ung trodde att jag kanske aldrig skulle kunna få barn (helt ovetenskapligt, trodde bara det skulle vara något slags ödets nyck när jag längtade så mycket efter just barn), hur hon har fått lära mig att bli mamma på både gott och ont. Hon har sett mina bästa och sämsta sidor, och allt hon gett är villkorslös kärlek tillbaka. Jag älskar hennes roliga uttryck som hon säger, hur hon dansar och hur hon skrattar. Att vara med henne.

När jag får ligga nära henne på kvällarna i hennes rum med läslampan på, och hur vi efter utläst bok lägger oss mitt emot varandra, och hennes knubbiga lilla hand håller mig runt nacken.

Ingen annan är som du. Edith, min Edith. 

Snapshots från senast

Något som är glädjande med att ljuset återvänder är ju peppen för att fota. Få vad tråkigt att hela foto-vänliga december glider förbi i mörker varje år, och min kamera pallar inte mörka tider.

Nåja, jag kämpar på med mobilen när det krisar och tänkte att jag skulle visa några snapshots från senast, bara så att ni känner att ni hänger med lite i livet – okej? Vill inte lämna er i ovisshet.

Vi har roat oss med syskonbarnshäng efter några veckor isär:

Älskade Herman…

…och gullebarnet Louie.

Vi har varit ute! Samlat vänner, eld och pulkor i härliga högar. Vårvinter är det bästa!

Vi har fått slappa hela helgen typ, för att barnen har fått underhållning av sina mor- och farföräldrar. Igår låg jag slumrandes på soffan hos svärföräldrarna ett par timmar, med skidor på tvn i bakgrunden och med små pauser för god lunchservering och mandelkaka med kristyr. Svårt liv. Och i lördags gjorde jag ungefär samma fast hemmavid, medan Edith fick följa mormor och morfar på diverse äventyr såsom PMU. Där fick hon också välja en klänning, så den här bilden skickades från mormor:

Cool tjej som ska börja hålla yoga-klasser i en stad nära dig. 

Vi har också ätit oss genom världen. Tror det var all brunsås och korv under jul och januari som gjorde att längtan efter några andra smaker blev stor. Vi bjöd vänner på indisk kikärtsgryta (verkligen jättegott!) med koriandersås och naanbröd (vi tog det istället för friterad tortilla), Jakob gjorde koreansk taco en lördag (alltså vilken smakexplosion av smaker man inte ens vet hur man ska beskriva) och igår samlades vi med vänner på eftermiddagen och gjorde egen sushi för första gången. Tror det blev 120 bitar på sex vuxna, haha. Gott! Och roligt! Bjuder på ett par kulinariska mobilbilder, nästan som tagna ur en receptbok:

Haha sorgligare matbilder får man leta efter. Men okej, typ så. Och nu är vi i mars och det känns lite som att ”vi klarade det” och att bästa tiden är nu, när vi marscherar mot vår, kalas och ljusare tider. Tack livet för det!