Sy en egen baby wrap

Med mitt uppblossande pysselsug så har jag snöat in mig på sömnad för första gången i livet (och nej, jag är inte frälst än för det går ju inte sy i två minuter utan att något tjorvar hehe), och har lånat mormors symaskin för några projekt i lagom svårighetsgrad. Så, plötsligt fick jag hybris och bestämde mig för att sy en bebis-present till mitt lilla syskonbarn.

Det var ju väldigt synd att jag var så ivrig att sy att jag inte hann dokumentera det bättre, men jag gjorde alltså en baby wrap till bilbarnstolen, något kompismammorna tipsat om i flera år men som jag av någon anledning inte kommit mig för att ordna till mina egna bebisar. Väldigt enkelt! Det är alltså typ en filt som man ser hål för bältet, så att filten alltid sitter i bilbarnstolen och så bara virar man in bebisen i den. Supervarmt och mysigt utan ett endast ytterplagg, eller ja – kanske en mössa är bra.

Jag använde en guide som Magdalena tipsade om, och blev riktigt nöjd över mitt typ första egna syprojekt hehe. Och visst var det ett fint tyg! Med matchande fleece på insidan. (Nej, är inte sponsrad) Ber om ursäkt för den läskiga dockan, hade ingen riktigt bebis att testa med just när jag fotade.

Lilla Louie

Här har ni honom. Senaste tillskottet i familjen. Lilla Louie. 

Det är precis samma känsla som när Herman kom, det här att det är så lyxigt att få bli faster. Man får en liten människa som man ska få gosa med, lära känna, se växa upp och som man ändå har något slags livslångt band till – helt utan krav på egen uppfostran. Hehe.

Den här pyttelilla människan var alltså 47,5 cm lång och vägde 2700 g. Förstår ni hur liten och lätt han är? Tyckte Signe var miniliten och då är ändå Louie ett halvt kilo lättare haha. Jag var tvungen åka och hälsa på dem på lunchen idag, har svårt att hålla mig därifrån. Vill bara hålla honom kind mot kind.

Försökte fota honom när hans stora ögon kikade upp men han var så väldans sömnig så jag hann inte riktigt. Välkommen till jorden Louie. 

Herman 4 år

Vilken vecka vi har haft! Från lågt till högt, med en bil som vi trodde var paj där det visade sig vara smuts bakom ett däck (och vi sparade typ 30k hehe), jag har sökt lång julledighet och börjat fnissa över att julen närmar sig, vi har fått fira älskade Herman som jag snart ska återkomma till – och sedan har jag ju blivit faster igen! Till en liten ljuvlig människa, men jag återkommer med ett eget inlägg om det. Måste ju samla ihop någon bild först, hehe.

Men till ämnet, i lördags var det kalas för mitt syskonbarn Herman! Denna roliga, kramiga filur som dansar bättre än någon annan fyraåring jag känner. Jag minns när han föddes och jag tyckte han var det mest docklika barnet jag någonsin sett, alldeles underbar. Och nu har det gått fyra år sedan dess och det är så roligt att se hur han och Edith nästan är som syskon. Alltid mycket kärlek och i ärlighetens namn också en hel del bråk, men nu är det mest lek och ömsesidig kärlek.

Tack för att vi fick komma på ditt kalas, vår älskade Herman!

Höstlista

Beskriv din höst i tre ord?
Kreativ, mysig, familj.

Vad var bäst med sommaren?
Vår låånga ledighet, lagom väder, inget spädbarn haha.

Känner du dig klar med sommaren?
Ja! Det gör jag alltid. Tycker den är precis lagom lång här uppe, haha. Älskar när hösten kommer! Och snart, julen…! Årets bästa tid.

Hur mådde du förra hösten?
Jag mådde ändå rätt bra under hösten, speciellt i mitten när amning och rutiner kommit igång men innan Signe började sova riktigt, riktigt uselt på nätterna hehe. Men minns hösten som att Signe sov länge på dagarna och jag och Edith satt och målade/bakade/pysslade. Och sämre kan man ha det!

Vad är dina planer för hösten?

Låna böcker från bibblan, lära mig att sy på basnivå (…), göra mycket familjegrejer som att bada badhus på våra långhelger, äta kex med ost och päron, bjuda hem vänner på middag. Mysa med bebisar!!

Hur höstmyser du?
Som en riktig höstklyscha! Med eld, skog, böcker, soffhäng.

Vad kommer du dricka i höst?
Te. Enda säsongen där jag dricker te. Och inget fin-te inte, vanligt Earl grey i påse duger fint.

Vad tittar du på?
Lite av en serie-svacka just nu, försöker jobba mig igenom sista säsongen av Orange is the new black utan större entusiasm, ser Idol, låter Solsidan rulla i bakgrunden medan jag läser.

Hur vill du se ut i höst?
Egentligen är ju hösten klänningstid men just nu är det väldigt mycket ”jeans och stickad t-shirt med halvpolo”.

Vad är värst, kylan eller mörkret?
Ingenting! Gillar båda. Nåja, mörkret gillar jag mest när jag är inomhus…

Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan?
Ammade, läkte, pussade på barnkinder, sov.

Hur förbereder du dig inför vintern?
Ja, med att uppdatera barnens vintergarderob typ. Köper ljus, städar gården, säger farväl till fyrhjulingen (har jag nämnt hur mycket glädje den här lilla fyrhjulingen som Jakob spontanköpte billigt förra hösten ger oss?).

Vad ser du fram emot just nu?
Massor! Kalas, bebismys, juntor med mackor och te, julplanering osv osv. Det är lätt att leva just nu!

Tilde 4 år

Och så har man snart gjort sin första helarbetande vecka, och vet ni? Det går bra! Ur jobbets synvinkel är det ju magiskt skönt att äntligen ha lite tid till allt man vill göra, och hemma har de ju haft lite vattkoppsvecka, men de myser och det är ganska trevligt att få små uppdateringar via snap om vad de gör. Ja, och så kan jag ju fråga såklart. Vadå fråga, tänker du? Ja, jag kan ju fråga Jakob någon av de 14 gånger som han hinner ringa under en dag. För att berätta något barnen gjort, fråga om något projekt han påbörjat, ”vilken hemförsäkring vill du ha?”, osv. Hur lyrisk tror ni han brukade vara när jag ringde…?

Nåja, det jag egentligen skulle berätta om var vår fina helg med riktigt hemmamys och fix, vi har flyttat någon möbel, gjort om lite i tjejernas rum, ändrat med hyllor och även höststädat på gården en del. Vintrat lekstugan, tagit bort studsmattan och så vidare. Väldigt härligt! Och så väldigt trevligt det kan vara att flytta någon lite grej inomhus? Plötsligt känns alltid lite ”nytt”. Utan att man behövt köpa något, eller okej. Två kuddar i ockragul manchester råkade inhandlas. Men det är inget vi talar om.

På kvällarna har vi suttit uppkrupna i soffan framför tvn medan jag har pysslat på med mitt nya projekt. Så väldigt pysselsugen just nu! Kan ni gissa? Japp, jag renoverar ett dockhus. Där en hel familj Maileg-möss ska få bo! Sååå kul. Perfekt med små minipyssel som går fort, för mig som är rätt otålig. För någon kväll sedan satt jag tillexempel och målade små monsteras och kvällen innan det gjorde jag en pytteliten knoppbräda. Haha! Nåja, jag återkommer kring det.

Men i fredags var vi i alla fall bjudna på fyraårskalas hos bästa Tilde! Ett kalas med tydligt Buzz lightyear-tema (hennes favorit), och det var tur i oturen att både Edith och Tilde har fått vattkoppor samtidigt. Och Tildes kusin Svea har redan haft det (och ja, Signe går ju inte säker hemma heller) så kalaset kunde bli av ändå! Vilken tur för oss.

Det var läcker pajbuffé och mycket god Buzz lightyear-tårta. Fjärde födelsedagen med den här roliga och finurliga fyraåringen! Bästa Tilde!

Septemberkärlek

Farväl du kära september. Visst är vi alla överens om att september är årets bästa månad? Ingen som säger emot, förstår jag. Nåja, december kanske toppar det men det beror ju enbart på julen. September som årstidsmånad är ju bara ljuvlig.

Det här med att värmen dröjer sig kvar medan det ändå finns en krispighet i luften. När man kan gå ut i stickad tröja och vara perfekt klädd. Att man kan skörda grönsaker på Mårtensgården, plocka bär i skogen och baka muffins på kvällarna. Att man kan vara ute och göra aktiviteter och temperaturen bara är helt perfekt, ingen som svettas och ingen som fryser. Att soliga helgdagar när man höststädar på gården är precis lika härliga som regniga innedagar när vi tänder ljus med en nykärlek som bara september kan erbjuda, och lyssnar på stillsam musik i bakgrunden. Jag reserverar böcker på bibblan och njuter av att trygga tv-program gör återpremiär (idol, Bonde söker fru, osv), och har det i bakgrunden på kvällarna. Vi fantiserar om långkok och nya recept, och fyller förrådet med ved från svärfar.

September, du härliga tid! 

Tillbaka till jobbet

Och så sitter man här, föräldraledighetens sista kväll. Imorgon börjar jag om full tid (min tjänst är ju dock bara 75 procent så jag är fortfarande ledig en dag i veckan tack och lov), och det är som att det har slagit mig först nu de här två senaste veckorna typ – att det kanske är min sista föräldralediga tid någonsin. Och egentligen vet jag inte varför jag plötsligt blir så nostalgisk över det? Det är väl någon slags påminnelse om hur fort tiden går ändå, vilket alltid skickar en liten ångestvåg genom kroppen.

För jag tycker ju verkligen att livet är bättre än någonsin just nu! Kanske just därför det är jobbigt att vara ifrån småtjejerna också, för alltså den här åldern som de är i nu?? Så otroooligt mysiga och roliga. Allt är lite enklare praktiskt än med ett spädbarn, men de är fortfarande små och sådär att varje litet äventyr är en lycka och glädje för dem.

Att man har köpt tuggummi till Edith kan vara veckans höjdpunkt. Och alla roliga saker hon säger, så lillgammal för att i nästa stund vråla som en dåre och helt ha missat poängen med hennes egna tal om ”vikten av att vara en bra kompis” som hon höll för fem minuter sedan. Kan vi också prata om det här att man är hennes bästa kompis? Och att om hon får välja – då är en lekdag med mamma högst i kurs? Eller när hon vill kramas och lindar sina tunna armar runt nacken. Eller när man får stryka henne i pannan på kvällen, eller när hon (alldeles för sällan) kryper upp i sängen på nätterna och man får skeda. Ligga och snusa henne i nacken och tänka att man vill att tiden ska stå still.

Och Signe. Tack och lov att hon bara är drygt ett år, så att det är länge kvar av härlig tid (jag vet ju inte hur barn är efter 3,5 hehe). Så oerhört mycket människa ändå. Jamen hon brottas, busar, berättar med sitt lilla smala pekfinger och pekar ”där!” exakt hela tiden, medan hon tittar på en som att ”förstår du väl?”. Alltid spjuverblicken. Och den gulliga, gulliga lilla kroppen och de där ögonen. Hon har verkligen något som charmar. Men också – så oerhört envis. Mycket mer bestämd än vad jag minns att Edith var. Jamen det gråts med krokodiltårar, hon kastar sig på marken, och framför allt – hon är helt immun mot tillsägelser av alla former? Hon bet Edith härom dagen, Edith blev såklart jätteledsen och jag tittar skarpt på Signe och säger med eftertryck att man absolut inte får bitas. Då bara ler hon brett med huvudet bakåtlutat och skrattkisar med sina ögon. Ingen skam i kroppen.

Senaste veckorna har jag hållit Edith hemma (annars är hon ju där tisdagar) och bara njutit av dagens alla skeden. Åh vad jag har tyckt om att vara hemma med de här två. Nu kommer ny tid och jag unnar verkligen Jakob att få vara hemma också. Och så ska jag njuta av våra långhelger och siktar mot ett lååångt jullov.

Jag gillar

Att komma hem från jobbet och småspringa uppför trappan för att man längtar efter barnkramar

Minuterna innan gäster kommer, när maten snart är klar, ljusen är tända och alla är förväntansfulla

Att göra stora frukostar

Att vara på jobbet och veta att vi är bortbjudna på middag efteråt

Känslan när jag startar ett nytt The Sims-spel

Ljudet av döttrarna som skrattar tillsammans i ett annat rum

Att äta något sött direkt efter maten

En avbockad lista med saker jag behövde göra

Stunden när jag lägger mig i sängen och får somna

Att vara generös mot andra, med tid och engagemang

När det regnar en hel dag

Att vara tyst ett par timmar, med bara mig själv som sällskap

Vara nostalgisk, tänka tillbaka på förr

När jag tror jag har läst sista boken i en serie men upptäcker att det finns ännu en till

Att läsa bok innan läggning, lukta på Ediths hår och höra hennes gulliga röst när hon frågar om något

Åka iväg på junta en måndagkväll, efter en lång dag med barnen

Kvällen innan julafton

Föreningsresa till fjällen

Återigen en helg av radioskugga, men nu har vi landat hemma igen efter en helg i fjällen med EFS-föreningen. Vilken lyckad tripp! Vi var över 60 personer som bussade dit (nåja, just vår familj åkte bil eftersom vi inte kunde flytta över bilbarnstolarna) och sedan har vi lekt lekar, ätit god mat, haft andakt och framför allt – vandrat! Alltså det här är verkligen något som kommit på senare år, det här att jag känner längtan efter att ”vara i naturen”. Haha sån klyscha, precis som alla andra i Sverige med andra ord.

Jag, tjejerna och Martin och Herman vandrade upp på Falkberget tidigare i veckan, som en liten försmak, och nu toppade vi det med att gå längs Vaukaleden i Arjeplog. Kommer på mig själv med att verkligen njuta av att bebistiden börjar vara passerad, jämfört med i våras när vi var där på familjelägret med kyrkan så går ju Signe själv nu, vi har två barn som sover hela nätterna i egna sängar, som busar med varandra på hotellrummet, äter vanlig mat, kan sitta i bilen och roas av att ”snacka på” och se samma program på ipaden. Underbart!

Kan vi också bara få skryta över att familjens 3,5-åring gick nästan en hel mil själv på samma dag, utan att gnälla nämnvärt? Förutom några korta stunder där Jakob bar både Edith och Signe på ryggen, haha. Och tänk, sedan fanns det ändå energi kvar i benen att busa runt hela kvällen. Imponerande.

Själv med barn

Jakob har som sagt varit på konferens tre dagar så jag har varit själv med tjejerna. Nu är han strax hemma och vi har såklart saknat honom mycket, familjen känns alltid halt när någon är borta – men det slog mig ändå hur bra det ofta går när jag är själv med barnen? Alltså som i lite extra bra. Okej, så låt mig nu navelskåda kring ”Varför det nästan är lättare att vara själv med barnen”:

1. Det är en kort period. Jag är ju såklart inställd på att det ska vara tuffare än annars och då känns det som ett plus när det går bra, istället för tvärtom. Hade det varit alltid så är det ju en helt annan sak.
2. Fokus på barnen. Jamen, det går ju inte komma ifrån att man som vuxen pratar över huvudet på barnen ibland, och jag tror helt enkelt det är lättare att vara på samma våglängd om man bara har varandra att prata med. Jag och Edith blir väldigt synkade när vi är själva med varandra.
3. Jag utgår ifrån att jag behöver ta alla situationer, vilket konstigt nog ger mig bättre tålamod. Ingen annan kan ju göra det?
4. Lätta läggningar! Rena rama turen, fattar inte vad som hände med Signe, plötsligt lägger vi bara ner henne och går ut. Lämnar dörren öppen och småpratar utanför med Edith medan vi gör iordning henne. Och så somnar Signe själv under tiden? Vad händer? 
5. Jag får städa själv hemma och slipper bli irriterad på att ”någon” har stökat till eller inte städat, haha. Vi har det aldrig så städat som när ”någon” är bortrest (trots att det ju borde vara tvärtom när man är två vuxna, eller??), och jag erkänner – det gör mig lugnare och mindre stressad vilket i sin tur medför bättre tålamod med barnen. Sorgligt men sant.
6. Tid att ladda om på kvällen. När man tillslut landar i soffan vid 20.30 så är det full Emma-tid. Tre timmar där jag kan vara tyst, fundera, se vad jag vill, äta något kex. När man är två blir ju även den stunden automatiskt en tid av lite anpassning till en annan människa, då ska man vara en bra partner och vara trevlig, prata, sitta nära, hjälpa till med något – ah, ni fattar. Och det är ju såklart jättemysigt, men jag bara noterar att jag tror jag laddar batterierna ännu mer effektivt när jag bara sitter tyst.

Typiskt sådant som jag hamnar i att fundera kring. Så, det bästa av två världar. Tycker det är härligt att vara själv med barnen ibland. Och så tycker jag det är härligt när min andra hälft kommer tillbaka. Så bra vi har det!