8 Feb

Hej vecka 37!

Ah! *ljust skrik* Vecka 37 låter ju värsta nära förlossningen! Och jaja, det är ju inte 37 fullgångna veckor när appen visar siffran 37, men ändå nära. 27 dagar till beräknad förlossning!

Nu är bebisen ungefär 46 centimeter enligt appen, och väger typ 2,8 kilo. Fortfarande stora rörelser och väldigt mycket hårda små fötter och knän som man kan känna på utsidan. Bebisen har också fixerat sig fick jag veta under måndagens barnmorskebesök!

Foglossningen ändrar sig från dag till dag, nu senaste dagarna har jag haft ont i enbart en höft vilket blir lite jobbigt i längden, men ingen smärta alls i ländryggen eller så. Mycket skönt att det fortfarande kan vara ”bra dagar” och inte bara går utför. I övrigt börjar jag känna mig rätt otymplig och magen är liksom väldigt högt upp och väldigt nära lungorna. Törsten och kisseriet har stannat av lite tycker jag (blir såklart jättetörstig bara jag skriver det), och testerna hos barnmorskan visade helt normala blodsockervärden. Pjos, ingen graviddiabetes alltså.

Och om jag får önska nu så är det tre veckor kvar till förlossning. Då kan jag jobba två veckor till och sedan vara ledig en vecka, och så kommer barnet en vecka tidigare än bf så att man inte hinner bli tokig i sin väntan. Okej, bebis? Är planen uppfattad? *jaaa piper det från magen*

7 Feb

Herman och Majlis dop

Idag har vi haft dop för två favoritbebisar, nämligen Herman och Majlis! Herman är ju mitt syskonbarn och Majlis är mitt kusinbarn. Och inte helt förvånande så skötte de sig exemplariskt under hela tillställningen. Herman log och gäspade om vartannat som vanligt och Majlis nöjde sig helt med att studera den trivsamma omgivningen.

Jag och pappa var sångare och sjöng två låtar från Lejonkungen vilket var något av en utmaning, men med Petter och Jakobs stabila kompande så tycker jag ändå att vi tog det i hamn. Sedan ska det sägas att en mycket välfylld mage inte precis underlättar sånginsatsen. Luftvolymen blir inte gigantisk, så att säga.

Tur att smörgåstårtan och semlorna kom efter sången. Mycket, mycket tur.

Förresten så har jag köpt ny mobil, vilket känns väldigt bra (trots att de är svindyra, har de inte tänkt att man ska ha råd att leva något bara för att man måste köpa mobil??)! Min tappades nämligen i marken en gång för mycket i fredags, så det var tack och adjö direkt. Som tur var skulle den ändå bytas ut inom en snar framtid eftersom kameran hade fått ett konstant dis-och-dimma-filter och det var inget jag ville ha inför bebistider. Systemkamera i all ära, men många ögonblicksbilder tas ändå med mobilen.

Nu mina vänner, nu kom Jakob precis hem med veckohandlingen så nu blir det kvällsfika och kanske en Farmen-veckofinal innan läggdags. Vi hörs senare!

Hermans dop 2016_1

Hermans dop 2016_2

Hermans dop 2016_4

Hermans dop 2016_5

Hermans dop 2016_8

Hermans dop 2016_7

Hermans dop 2016_9

Hermans dop 2016_10

7 Feb

Morfar, vila i frid

Jag ber om ursäkt för min frånvaro men den här veckan har verkligen gått i ett med jobb och fix, och sedan somnade morfar in i torsdags efter ett par veckor på sjukhuset.

Fina morfar. Just nu känns det mest skönt att han slipper alla oroliga tankar och funderingar, men det jag sörjer är alla åren som demensen tog från oss och vår relation. Det är verkligen sorgligt när en människa finns kvar fysiskt men sakta försvinner bort personlighetsmässigt.

Nu kan du vila ut morfar, och glöm inte att ta hand om Sive åt oss!

Kusintraff_4

30 Jan

Baby shower

Vilken toppenhelg detta är! (Har min värsta foglossning hittills men det tänker jag inte lägga någon större vikt vid nu) Igår trotsade jag, Lina och Harry kylan och hängde en stund ute på Lindbäcksstadion eftersom det är SM-vecka här. Älskar när det är sådana stadsaktiviteter! När vi tillslut fryser så åker vi och fikar med Elina och Herman, jag och broder hälsar på morfar som ligger på sjukhus och sedan kör vi mot Bergsviken där jag trodde att spelkväll med familjen stod på schemat. Men icket!

Hemma hos mor och far är det pyntat och härligt, och förutom familjen är även kvinnokusinerna plus Hanna inbjudna – för baby shower! Tänk så överraskad jag blev! Sarita och Elina hade styrt ihop det hela på ett mycket spontant och uppskattat sätt, och under kvällen bjöds det på mat, tårta, härliga presenter, spel och såklart en hel del gravidsnack. Underbart! 

Tack för en fantastisk kväll! Jag är så glad över människorna i mitt liv!

  

 

27 Jan

Omsorg för gravid fru sökes.

Okej, jag måste få klaga lite – igår var det faktiskt tungt att vara gravid. Jag har ju klarat mig undan foglossning rätt bra hittills men under helgen vaknade hormonerna till liv och plötsligt var det som att de kom på att de minsann hade förlorad tid att ta igen. För igår kändes det som att det bara var jeansen som höll ihop höfterna, hehe. Okej, inte riktigt så farligt, men ont i ländryggen är numera ett faktum och sedan strålar det fram mot magen. Jag känner även foglossning mitt fram i bäckenet och detta fenomen är nu synnerligen märkligt. Ursäkta för att jag bara går rakt på här, men alltså att det liksom gör ont rakt på fiffin? Det är en konstig känsla faktiskt. Inte upplevd sedan den gången jag ramlade med cykeln i sexan och fick högerstyret rakt på… ja ni fattar.

Ibland när jag ligger i soffan och Jakob ber mig göra något så brukar jag chocka honom (han är ju rätt pryd till skillnad från sin vulgära fru) med att säga att det inte går för att ”jag har ont i framstjärten”. Hahaha. Alltid lika roligt.

Jag tycker dock inte att jag riktigt får den sympati och särbehandling som jag önskar hemifrån, och min efterfrågan på omhändertagande från omgivningen får nog mamma ta på sig. Hemma behövde man nämligen aldrig spela över för att bli ompysslad, hade man ont så såg hon det så bra ändå och pysslade om en därefter.

Det gör inte Jakob. Nä, hur mycket jag än stånkar och pustar och framkallar tårar i ögonen när det är som värst så har han ändå mage att exempelvis be mig hämta saker när vi ligger där i soffan. ”Du är ju närmare” mumlar han med ipaden på bröstkorgen. Åh! Men tack kära du!

Det är tur att den människan inte jobbar inom exempelvis vården. Inget krusidullande från hans sida inte. Hans politiska slagord skulle vara ”Smärta är ett val”. Inte ens en enda ”jag-heter-Alex-Schulman-och-ger-min-gravid-fru-frukost-varje-dag-på-sängen”-frukost har jag fått. Jag menar det, då är det illa.

Äh. Vad är väl en dag som ompysslad höggravid…? Precis, nu har ni lärt er: om inte alldeles, alldeles underbart…..

22 Jan

Babynest

Jag är rädd för att det blir lite enformigt nu för tiden. Ni får helt enkelt ha tålamod med mig. (Okej, vem försöker jag lura – jag misstänker starkt att det lär bli enformigt även efter födseln…..) 

Jag jobbar ju på rätt som vanligt, men i onsdags tog jag faktiskt eftermiddagen ledig och åkte till mormor för att sy babynest. Ni vet, ett sådant där som en mamma år 2016 inte verkar kunna klara sig utan medan en mormor som födde tre barn under 60-talet aldrig har hört talas om.

Hur som helst så ville jag gärna göra det själv mest för att det kändes mysigt, men eftersom jag ju saknar moderssidans sy-gen så fick jag snällt be mormor om assistans. Eller ja. Det var nog jag som stod för assistansen. Sedan är det ju väldigt trevligt med en dag hos mormor, så det kändes som en win-win!

Mönstret lånade jag av Elina och guiden googlade jag fram på en blogg. Och även om vi fick tänka efter lite ibland så var det inga problem att sy ett eget! Tyget råkade jag hitta på någon superrea så det kostade inte ens en femtiolapp, och med kantband, snöre och fyllning så blev det ungefär 200 spänn.

Ibland på kvällarna tar vi upp det lilla nästet i soffan och så sitter vi där och tittar på det, jag och Jakob. Mumlar om att ska det verkligen ligga en liten bebis där snart? Sedan skrockar vi lite nervöst och säger att det är ju ändå en bit bort, hehe, så vi ska nog hinna vänja oss vid tanken, hehe. Sedan sitter vi där. Med stirrig blick. Och med nästet pulserande, där mellan oss i soffan.

Babynest

Babynest_1

Babynest_3

Babynest_4

Mamma kom också förbi en sväng. Men då förlängdes minsann arbetstiden rätt så drastiskt. Mamma är nämligen inte alls lika ”ah, äh, häjn blir bra” som jag och mormor är… Tur att hon skulle till frissan sen. ”Annars hade vi suttit där, än i dag, och sytt, på vårt lilla babynest…”

Tadaaa!

Babynest_5

Babynest_7

Babynest_6

19 Jan

Hej vecka 34!

Okej, det var egentligen igår men jag ligger lite efter. Nu är vecka 34 här! Tänk, veckorna går trots allt och jag försöker verkligen bara ta en vecka åt gången. Vi har ju det ändå riktigt bra, så det känns onödigt att slösa bort fina veckor med att ”bara längta”. Men spontant så ser jag fram emot när vi är i vecka typ 37. Då känns det som att det är nära på allvar! Då ska det minsann bäddas bebissäng och packas BB-väska!

Nu är det alltså 47 dagar kvar till beräknad förlossning och barnet är, enligt appen, cirka 42 cm långt och väger typ 2,2 kg. Bebisen verkar fortfarande ligga med huvudet neråt (som den har gjort i många veckor) och rörelserna fortsätter vara rätt ”stora”, alltså mer sträcka på sig, tjonga till med någon hård kroppsdel eller bukta ut. Älskar när bebisen rör på sig ungefär hela tiden så att man slipper oroa sig.

Jag fortsätter må bra, även om det nya nu är konstanta toalettbesök samt en evig törst. Kan i för sig ha med varandra att göra. Vill dricka hela tiden, och gärna allt från juicer, smoothies, läsk (fast det försöker jag faktiskt låta bli) till mjölk, bubbelvatten och vanligt vatten. Törsten tar aldrig slut. Googlade lite och såklart är detta symptom på graviddiabetes….. Värdena har då sett bra ut hittills men vi får väl se under veckans besök hos barnmorskan.

Jag känner också att jag håller på att zona ut lite? Är lite tjock i huvudet och kan liksom ”drömma mig bort och gå in i mig själv” på ett sätt som jag inte brukar göra annars. Det är nog också därför (plus lite vanlig tidsbrist) som jag inte lyckas skriva så mycket på bloggen, mina tankar har helt enkelt börja stanna av. Hehe.

”Sry” som Jakob skulle ha sagt. 

14 Jan

När en liten upptar all tankeverksamhet

Alltså jag är helt fascinerad av de här rörelserna. Och jag tror typ att jag kommer att tycka det är lika märkvärdigt och förunderligt både innan och efter graviditeten som nu när jag är mitt i det. Det här med att det rör sig i magen?? Att det är en liten människa där inne som bökar runt så att man kan se magen bukta ut på utsidan? Jag vill typ skratta hysteriskt med tårar i ögonen varje gång jag tänker på det.

Tänk, att när vi låg där på kvällarna i stugan under sommaren och höll händerna på magen, då var det här livet bara ett par centimeter stort. Och nu är det en nästan fullstor bebis som ligger och rör sig därinne? Och om ett par månader får vi träffa bebisen, och om sex år så följer jag den här lilla människan till förskoleklass!?

Det är verkligen förunderligt hur mycket man kan älska någon som man aldrig har träffat.

Sedan är det ju detta med tankeverksamheten. Det är ju liksom omöjligt att tänka på något annat än bebisen när det hela tiden rör sig därinne!? Allt annat man längtar till kan man ju ”försöka hålla sig sysselsatt så att man glömmer bort att längta en stund”, men kan någon förklara hur man ska göra det när en liten fot ihärdigt verkar vilja peta tårna genom den vänstra sidans revben? Förklara det för mig, tack.

Det där måste ju vara mycket lättare för fadern. Det är klart att Jakob också längtar massor, men inte tror jag att han tänker på det exakt varje sekund och minut av alla dygnets vakna timmar. För mig ligger det som ett mantra medan alla övriga tankar tänks: ”Bebis. Vad ska vi äta till middag? Bebis. Bebis. Vilka annonser har jag skickat och inte? Bebis. Webben behöver uppdateras. Bebis. Bebis. BEBIS.”

Ja ni. Älskade lilla människa, kan du komma ut snart?

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)