Midsommarstund

Midsommarafton! Ja alltså nog ska man ärligt säga att en regnig midsommar inte precis är samma sak som en solig. Som tur är har midsommarvärden morbror Ulf uppdaterat hushållet med ett mycket större tält så i år ryms vi alla typ 35 pers utomhus men under tak. Så inne i tältet är det just dukat till flera långbord med filtar och vimplar! Är det midsommar så är det! Lite besviken dock för den tappade årets-bästa-fotodag. Får se tillbaka på tidigare år.

Äh, det kommer bli en väldigt trevlig dag ändå med mycket god mat, härliga människor och istället för den sedvanliga femkampen och brännbollen så har jag gjort lite midsommarquiz och musiktävling.

Hoppas du får en bra midsommarafton!

Går mot ledighet

Och så plötsligt gör man sin sista vecka (nåja, ska in och jobba några timmar på måndag efter midsommar också bara för att hinna avsluta allt ordentligt) innan först någon vecka semester och sedan föräldraledighet…! Det är alltid så märklig känsla att liksom checka ut sista dagen på jobbet och veta att man ska vara ledig i flera månader!? Tidigare har jag känt mig lite stressad över detta faktum, men nu känns det bara fantastiskt mysigt! Tänk så liten del av livet det ändå är, som jag ska njuta! Ser riktigt fram emot fina höstdagar med mina två gullebarn. Har en totalt romantiserad bild av dagarna också, ser bara framför mig tända ljus, lekande Edith, liten bebis på babyfilt, hur jag står och bakar bröd med radion på medan det regnar ute. HAHA. Insåg först när jag skrev det hur orealistisk bild detta är. Men någon gång kanske stjärnorna står i linje.

När det gäller första bebistiden har jag inte så speciellt romantiserad bild, tyckte det var ganska omtumlande veckor förra gången. Man ska läka rent fysiskt, man är mjuk och sladdrig i kroppen med avslag och ömma bröstvårtor, man är superhormonell och pendlar från att vara överlycklig till att gråta för att man bara känner sig jätteledsen, man ska lära känna den lilla nya människan, få igång amning, sova dåligt osv. Samtidigt som man ska vara med massa människor, och den här gången även jonglera diverse sommaraktiviteter samt en storasyster som man inte vill ska komma i kläm. Jag tror det kommer kännas skönt när de första veckorna är förbi och höstvardagen kommer sen.

Såvida jag inte har blivit värsta supermom som bara roddar allt med galans från dag ett. Jag har inga höga förhoppningar om att detta kommer ske.

Hur som helst, en helg i fotbollens tecken har passerat och vi har hunnit med fotbollskvällar med kompisar i dagarna tre, samt ett långt, trevligt och mycket mättande födelsedagskalas för bror Viktor. Ganska trevligt med fotbolls-VM ändå! Det blir liksom bra möjligheter för kom-och-häng-här-framför-matchen-stunder. Idag har de förresten planeringsdag på förskolan så Jakob och Edith är hemma, lagom till första Sverige-matchen.

I övrigt är veckan ganska lugn, nu börjar alla kvällsmöten ha stannat av och det som står på schemat den här veckan är ultraljud, pedikyr (morsdagspresenten, ljuvligt) samt tandläkarbesök (inte lika ljuvligt, men bara kontroll. Kommer vägra all typ av laga-hål-besök fram till förlossning). Sedan siktar vi mot midsommar! Prognosen är 12 grader och regn! Yes……!

Några sommarblomster som Jakob kom hem med härom dagen.

Hej vecka 35!

Vecka 35! Tror inte jag har förstått att vi ändå är inne på upploppet nu. Nu har varannan-vecka-träffarna börjat hos barnmorskan och om bara ett par veckor är ju liksom bebisen helt färdigbakad. Ah, känner mig lika mentalt oförberedd som första gången. Fattar inte att det verkligen ska komma en liten bebiskropp som ska följa med oss hem? Åh, känner att jag längtar väldigt mycket nu.

Det slog mig häromdagen att jag är precis i det läget nu som jag drömde om större delen av tonåren. Jag har aldrig varit någon stordrömmare med ”bada-med-delfiner-och-bestiga-mount-everest”-ambitioner (alltså inget fel i det) men en grundläggande målbild var alltid den stunden när jag skulle få vara gift med en man jag älskade, bo i hus, ha varsitt jobb som vi båda tyckte om, ett barn som mådde bra och var friskt, och jag skulle vara gravid med barn nummer två (jag vet, precis så Svensson-klyschig är jag, inte mycket att göra något åt). Jag minns bara att jag hoppades innerligt att jag skulle få uppleva det, och en period som jag också trodde att jag skulle se tillbaka på med värme och glädje senare i livet. Och tänk, precis där är jag nu! Mycket medveten om hur fort saker kan ändras. Vilket gör att jag verkligen försöker uppskatta varenda dag.

Okej, det var ett sidospår, tillbaka till graviditeten. Fysiskt är det rätt tungt nu? Mycket tyngre (tidigare) än jag upplevde det förra gången. Det är tungt att böja sig ner, ställa sig upp ur soffan, bära. Jag har ju ingen foglossning eller så, men det är liksom som att jag inte kan böja på kroppen för att barnet rent fysiskt tar emot, det är som att böja på sig med en pinne på högkant i magen. Svårt att beskriva. Sedan kräver ju barn nummer ett mycket mer fysisk aktivitet av en, det är ju ett väldans plockande på golvet, sitta på knä och byta blöjor, lyfta ut och in ur bilbarnstolar med mera. Jag är inte så sömnig men vill bara helst ligga helt still. Vila kroppen. Och egentligen är inte ens det speciellt skönt, eller det gäller att hitta ett bra sidoläge där magen får stöd mot något.

Sedan är det mycket mer som molar och håller på den här gången, förra gången hade jag knappt en sammandragning men nu får jag sådana ofta, det molar, det spänner och drar, det spränger och ilar. Jag är konstant medveten om mitt livmoderparti om vi säger så.

Och med det i åtanke känns det rätt långt kvar om jag ska valsa runt såhär i sex veckor till, otymplig och tung. Okej, fysiskt är jag inte så jättetung, kan inte precis påstå att jag samlar på mig någon vätska och har gått upp samma typ tio kilon som förra gången – men den mentala känslan är att jag är gigantisk. Vill helst vagga fram och luta mig bakåt när jag går. Som sims-gubbarna, ni vet.

Äh, jag har gett upp alla duktig-flicka-försök och ber Jakob göra mycket av det fysiska (tycker gott och väl att jag gör min del fysiskt ändå, det är inte han som behöver bryta ner sin kropp om och om igen, och sedan bygga upp den), och med tanke på att semestern också hägrar så har jag det bra, såhär i väntans tider.

Men du är välkommen ut när du vill lilla vän!

Här kan du läsa om förra graviditetens vecka 34.

Bebiskläder

Jag var ju iväg och uppdaterade lite bebisgarderob för några veckor sedan, och till skillnad från förra gången när jag nitiskt följde appens tips om 9 omlottbodys, 4 pyjamasar osv så tänker jag att vi får ta det lite eftersom den här gången, det finns ändå kläder – men några nya plagg måste man ju få köpa.

Det blev i den marina, marinblåa stilen som jag verkar ha gått all in både för mig själv och Edith den här sommaren. Men marinblå är verkligen en trevlig färg.

Ett par nya bodys, små byxor, ett par pyjamasar och en liten bomullsoverall. Blir nog ganska exakt det som får följa med till BB sen också!

I övrigt har jag tvättat upp alla Ediths små kräkhanddukar, sådana där vita små från IKEA som vi hade typ 20 st av och som var ovärderliga vid både kräkningar, amningar och blöjbyten. OBS! Dock inte samma handduk vid alla dessa tre tillfällen…. Sedan har jag tvättat babyfilten, samt alla Ediths kläder i de minsta storlekarna. Köpt in det jag tycker man behöver från början, en liten napp, blöjor, salva osv.

Vagn har vi nog lagt på is, det är ju om man hittar någon enkel vagn åt storasyster som hon kan sova i under hösten. Men det känns som att det är lätt att lösa sen, viktigaste är ju att bebis har en vagn när hon kommer och det har vi ju. Det jag dock fortfarande skulle vilja ordna är en liten spjälsäng, bäddat med små lakan. Jag vet att hon inte kommer sova där från början, men det ser ändå så mysigt ut att göra i ordning en sovplats i sovrummet. Det ser så välkomnande ut.

Ingen i närheten Piteå som har en vit, rak och enkel spjälsäng som de vill sälja?

Lässugen

Jag är så glad över att jag har börjat läsa böcker igen! Jag är ju alltid sugen på att läsa, men det blir så lättillgängligt att bara ha en serie som man slår på när kvällen kommer, eller att bara sitta och surfa, så läsningen kommer i perioder – men nu senaste dryga veckan har jag hunnit beta av ett par tre böcker och kommit in i det där härliga flowet som jag tycker så mycket om.

Jag har läst Allt jag önskade av Lucy Dillon, som är en klassisk mysförfattare så där läser jag det mesta hon skriver, sedan bytte jag drastiskt till 11 år i fångenskap som verkligen var vidrigt sorglig att läsa, skriven av en av de tre tjejerna som kidnappades av Ariel Castro. En riktigt psykopat. Och fy vilket vidrigt livsöde, inte bara kidnappningen utan även hennes liv innan. Den blev nästan lite väl tung såhär i hormonella tider.

Nu har jag precis läst en bok jag lånade av svärmor, Allt mellan himmel och jord av Anna Fredriksson som är första delen i en triologi – mycket bra! Självhushåll med härliga naturskildringar, relationer mellan mor och dotter som gått fel, skuld och förlåtelse, jamen en trevlig bok att läsa helt enkelt!

Jag beställde några böcker härom dagen (bland annat då 11 år i fångenskap) så efter den här ska jag fortsätta med ett par Camilla Grebe-böcker (har lyckats missa dem, deckarförtjust som jag är) och sedan en riktigt feel good med Hjärtats skafferi.

Sedan var jag ju bara tvungen att beställa Barnens stora kokbok av Clara Lidström och Annkarin Nyberg! Trots att det är några år bort innan mitt barn kan börja använda den. Men jag har ju verkligen tyckt om Odla-, Laga-, Fixa-serien som de har, och nu har de gjort en mer samlad volym med jättefina illustrationer, enkla recept som barnen kan följa själva, mellistips, tips inför kalas – ja, en riktig finbok att ha i bokhyllan helt enkelt.

Vad läser ni i sommar? Några tips?

Ljumna kvällar

Vilken ljuvlig fredagskväll vi hade igår! Lite spontant så blev det stenugnsbakad pizzamiddag på Kiosken i Pensionatet tillsammans med Hanna, Anton och Tilde – otroligt mysigt ställe att sitta på i de ljumna sommarvindarna. Och gott! Vi satt där på punschverandan och försökte väl få småtjejerna att sitta kvar så länge det gick, men om inte annat så kunde de spatsera omkring utanför i gården.

Sedan åkte vi vidare till hamnen och åt glass i kvällssolen, alldeles ljuvligt väder. Innan det var dags att åka hem med de små. Vad mer kan man begära en fredagkväll i början av juni?

Idag har vi haft en riktig ta-dagen-som-den-kommer-dag. Pysslat på med att slipa trädgårdsmöbler inför inoljning, promenerat till affären med diverse hälsa på grannarna/mormor och morfar-stopp, grillat, varit förbi stugan en sväng, lekt i lekpark osv. Härligt! Nu sitter vi i soffan och njuter av sommarmusik, ljus kväll och rabarber- och jordgubbspaj. Snodde några rabarber från mor och far idag när de inte var hemma. Hehe.

Stormyrberget

Jag lovade ju att berätta mer om vårt besök på Stormyrberget i söndags, och jag är så glad över att det finns precis en sådan liten gård som jag efterfrågade – lite smådjur, fint lunchcafé med god mat och gott fika samt en liten gårdsbutik där man både kan handla hantverk, plantor och typ ägg/kött från gården osv. Perfekt ju! De har tydligen öppet varje helg hela sommaren vilket ju är en väldigt glädjande nyhet.

Edith är ju väldigt förtjust i djuren och extra nöjd blev hon över att man fick gå in till kaninerna och att det var två mycket lugna rackare som gärna låg kvar och blev klappade. Den glädjen! Katter springer jämt iväg för henne och hundar ska ju jämt hoppa och slicka på henne, så det här blev liksom den perfekta mixen med ett mjukt djur som bara lugnt satt kvar på marken. Det märktes tydligt när vi kom hem också, för i veckan har katten Jamo bytts ut mot mjukisdjuren Storkaninen och Lillkaninen. Haha.

Vi åkte i alla fall dit med mor, far och Cecilia och väl där träffade vi Lina och Nicke med mor- och farföräldrar så vi blev ett helt långbord som köpte lunch sen i den härliga gården. Verkligen njutbart!

Vår flicka

Även om hon inte är en bebis nu där man vill minnas framsteg hit och dit så måste jag bara få, om inte annat för min egen skull, skriva lite om vad som händer i lilla damens liv. Tack och lov tycker jag det har varit en liiite lugnare period med trotset senaste veckorna, hon har känts väldigt tillfreds och i balans, och så har vi föräldrar kanske blivit ännu bättre på att undvika kriserna och sålla vilka strider som är värda att ta, hehe. Men bestämd är hon. Det finns ingen som kan säga ordet ”nej” med sådant eftertryck som hon.

Det är så otroligt roligt att höra när hon återskapar våra säga-till-situationer, som härom veckan när hon står framför matbordet med mjukishunden som sitter på kanten, och plötsligt tar hon tassen och viftar till henne själv i ansiktet med den.
– Aptelut inte! Du får inte lått (slåss)! Titta på mig. Titta på mig! Dumhete!

Eller när hon igår (efter att hon och jag haft en snabbhandling av det mer påfrestande slaget) senare på kvällen tittar på morbror Viktor och hötter med fingret samtidigt som hon säger:
– Du måtte lyttna (lyssna) på mig!

Hehe. Tur också att hon faktiskt återspelar kärleksfulla stunder också, katten Jamo får minsann höra många gånger om dagen att hen är älskad. Annars hade man ju kunnat tro att hon växer upp i en mycket strikt miljö…….

Överhuvudtaget har hon verkligen kommit in i en ”leka-med-gubbar-period”, om vi nu ska kalla det så. Ge henne ett par duplo-djur och hon kan verkligen roa sig länge. Det pratas och hittas på berättelser, sjungs egengjorda och ihopblandade sånger, ”Heeej ekojjen, hu må du? Mamma hämta dig nu. Mojmoj hämta dig imåjjån. Eeeeeemiiiil! Du käje nickeboooa…” Åh vad jag hoppas att det är något hon fortsätter med, det gör ju verkligen att man kan underhålla sig själv som barn. Bara hur länge hon kan bada i badkaret med sina små badleksaker? Nu på sommarkvällarna när kvällsbadet är ett nästintill oundvikligt faktum så har jag börjat sätta mig bredvid i gungstolen med en bok. Haha! Vilken grej?? Bara att njuta av det då i cirka sju veckor innan nästa lilla behöver-exakt-all-din-vakna-och-sovande-tid-människa anländer.

Hon gillar att vara igång och tycker mycket om när vi är i skogen bakom huset eller i någon lekpark, och det märks ju också vad duktiga de blir på att röra sig ute när de utsätts för att behöva gå i knepig terräng, springa över rötter, klättra, krypa osv. Okej, så det har hon från sin far. Men är det något jag lyckats föra över så är det hemmamyset och frukostkärleken. Hon kan verkligen bli nöjd över att få komma hem. Absolut inte så att hon tjatar om att åka hem när vi är borta, eller att hon inte vill åka hemifrån, men ändå att det märks att hon liksom blir tillfreds när vi kommer hem. ”Nu vi hemma allihopa” kan hon säga med ett nöjt leende när vi kliver in i huset. Och direkt kilar hon iväg till sina kära leksaker eller böcker.

Hon gillar också väldigt mycket när vi är alla tre. Fnissar förtjust när hon fått konstatera att vi alla ska åka i samma bil någonstans, eller när vi ligger på varsin sida om henne när hon dricker välling på kvällarna. ”Både mamma, pappa, Edi” säger hon och klappar på oss.

När det gäller bebisen så märks det att den stora magen får henne att tänka på det oftare. ”Min mamma bejbi i magen” säger hon ofta, både till sig själv och när andra mer eller mindre kända personer passerar förbi. Hon vill också gärna sitta i mitt knä mot mig och lyfta upp tröjan så att hon kan gnugga ansiktet mot magen. Säger att hon vill hålla den och att den gråter ”nää, näää” (bebisgråt). Det har också varit många namnförslag, igår var det ”lillatytter pojke”. Tror inte lillasyster skulle uppskatta det, men vad vet jag.

Hon är inte så jättekramig sådär med alla hon möter (eller ja, det beror på vilket humör hon råkar vara på), men med kanske speciellt mig vill hon ofta gosa och mysa in sig en stund. Vad vet jag, man är kanske lite ”gosigare i hullet” än vad fadern är, hehe. Och det är alltid nöjda glädjetjut när någon av oss föräldrar kommer hem eller hämtar på förskola.

Åh, det finns så mycket att skriva! Så ofta som vi får konstatera (i sann föräldrapartisk anda) att vi bara har välsignats med ett alldeles fantastiskt barn, som är så perfekt precis som hon är. Låt tiden gå långsamt, långsamt!

Mors dag

Grattis alla mödrar! Grattis till allt vad vi klarar av, bär upp, älskar, kämpar, planerar, uppfostrar, tröstar, kompromissar, omhändertar, med mera! Vilken grej vi ändå gör. Och visst, papporna är också jättebra, men mödrar – är inte det något alldeles extra ändå? Hehe.

Idag har jag hittills både blivit uppvaktad av mitt eget barn (med hjälp av make) samt hunnit med att uppvakta min egen älskade mamma. Det är en bra dag, där man både får fira och bli firad! Och strax där det iväg mot svärmor för fortsatt firande.

Apropå mödraskap så har jag flera gånger senaste tiden verkligen stannat upp och bara njutit så otroligt mycket över det jag har. Som igår, när Edith hade badat och ville sitta inlindad i handduken i mitt knä länge, länge. Hon lutade huvudet mot bröstet och bara myste. Och alltså, jag tror inte det finns lyckligare stunder än när man bara har tid att sitta kvar precis så. Pussa henne på huvudet och lukta henne i nacken. Så ljuvlig hon är! Så ljuvligt att vi har en dotter och en till på väg, att vi är friska! Att vi älskar varandra, och får vara med varandra. Att vi är trygga och har det bra. Så grundläggande för att känna sig genuint lycklig.

Inte en enda dag tar jag det för givet.

Vi startade dagen med förmiddagsfika hos oss med mor, far och Cecilia. Gillar att äta gemensam frukost! Sitta och mumsa på, och prata. Sedan känns ofta dagen lång när man har startat med att träffa någon redan på förmiddagen. Efter det åkte vi alla iväg på utflykt till Stormyrberget, men det kommer i ett eget inlägg för jag hade till och med kameran! Det var också perfekt svalt väder i solen. Det måste sägas. Ingen annan (förutom Jakob, han gillar också medeltemperatur) verkade dock hålla med mig.

Nu ska vi som sagt susa vidare! Trevlig mors dag allihopa!

Baddag och brända armar

Lördag! Här sitter jag med datan inne vid badkaret där Edith plaskar omkring. ”Varför går ni inte ut i finvädret!?” tänker kanske du. Och ja, vi har faktiskt ätit frukost i finvädret och barnet har spatserat omkring sin fader som försöker laga min cykel. Men nu är fadern och inhandlar någon pryl som fattades, och vi passade på att bada av oss gårdagens sand (eh, ja – hon gick och la sig alldeles obadad).

Igår packade vi nämligen picknick och åkte iväg för sommarens första stranddag! Det var alltså nästan 30 grader i Piteå igår (säger inget om det så har jag inget sagt). Jag och Edith var där redan strax efter 9 på morgonen och då var det alldeles ljuvligt vid vattnet! Vindstilla och liksom fortfarande lite, lite svalt i luften. Sedan anslöt broder Martin med familj, så Edith och Herman hade fullt upp med att leka i sanden och vattnet. Vattnet var faktiskt inte alls nå kallare än vad det är typ under hela resten av sommaren. Dock rätt skitigt, med pollen och skräp från träd. Sedan åkte vi hem till mor och far för tacomiddag ute i det fria.

Jag ska ju inte vara i solen både för medicin jag äter under graviditeten och bara allmänt på grund av graviditeten så jag hade fullt upp med att flytta runt filtar under skugga, och satt enligt mig själv i skuggan större delen av dagen. På kvällen? Bränd på både armar och ben. Aaah. Det finns ingenstans att fly! Solen hittar mig vart jag än går! Jag är fången i skuggfällan! Jag måste ju ändå exponeras för strålarna någon gång då och då eftersom jag har en 2-åring att hänga efter – men jag vill ändå hävda att jag verkligen höll mig i skuggan. Känns som att få underkänt på provet när man kommer till läkaren nästa gång och är brunare än någonsin. Jag trodde faktiskt inte det skulle bli så farligt med ”gravid under sommaren” men fortsätter det såhär med vädret i åtta veckor till så kommer det inte bli roligt alltså. Fördelen är väl att man får låta de andra springa desto mer, hehe. ”Doktorn sa att jag måste hålla mig i skuggan” ska jag säga när jag ligger och sippar kall lemonad i hängmattan.

Nåja, jag ska försöka att inte göra de här veckorna till en enda lång höggravid-människa-som-klagar-på-krämpor-och-värmen-som-alla-andra-längtat-efter-harang, men om det skulle bli så, så ber jag er ha överseende.

Nu blir det snart lunch och sedan fotboll! Hoppas du får en trevlig lördag!