Tre månader

Oj va fort den här senaste månaden gick, kändes som att det var nyss jag skrev två månaders-inlägget. Nu är Signe tre månader! Den magiska gränsen när det faktiskt börjar bli lite mer bebis, och lite mindre spädbarn. Eller okej, magisk och magisk, men de tre första månaderna känns mest som läka-efter-förlossning-och-överleva-med-ny-bebis om ni fattar. Nu tycker jag ändå att det går att känna igen vissa mönster hos henne, och framför allt har ju dessa långsovningar i vagnen ute på förmiddagarna gjort mitt liv hundraelva gånger bättre senaste månaden. Hon sover ungefär fyra timmar på förmiddagen! Helt underbart är det. Dagen har som ett tydligt mönster att hon sover som längst först, sedan lite kortare eftermiddagsnap på kanske 1,5-2 timmar och sedan på kvällen är det inte alls så lätt att söva henne någon stund i vagnen (när hon grinig och verkar trött) utan då ska det bökas och skrikas i famnen tills hon plötsligt slocknar någon liten stund. Men för natten somnar hon typ samtidigt som mig (de där kvällarna själv i soffan var tydligen bara lyckoträffar), och är ofta mer eller mindre vaken där mellan 17-22 (förutom då någon arg liten sovstund i famnen, men går nästan aldrig lägga ner). Det är liiite trist, det innebär att tiden-med-Jakob-biten blir rätt lidande för tillfället. Men dagssömnen gör å andra sidan att tiden-för-Emma-biten är rätt välfylld. Så det får man ju glädjas över.

Senaste nätterna har det också varit ovanligt tjorvigt, Edith som aldrig vaknar har gråtit till ett par nätter så man har behövt stå och klappa på pannan ett tag, och Signe har inte bara ätit och somnat om utan ätit (ofta) och sedan vevat och stökat på, så vi har ibland behövt stå upp (!) och söva om henne i famnen. Och det märks, vi är rätt slitna båda två och helgen blev lite för många trevliga spelkvällar med kompisar och lite för få återhämtande power naps om man säger så.

Men det är tur att hon är så väldans söt, så direkt när hon vaknar på morgonen och strålar som solen självt mot en så är allt förlåtet (nåja, skulle säga 80 procent i alla fall) och hon har väldigt lätt till leenden under dagen, mest till mig men oftast till första bästa främlingen som glatt säger hej till henne. Hon har börjat suga på händerna (Jakob har i vanlig ordning panik över att hon ska börja suga på tummen) och vi har börjat se tecken på att hon vill rulla, men än tar hon sig inte runt.

Hon ammar på som vanligt, men jag drog mig till minnes att vi hade en period där vi gav Edith en flaska med ersättning istället på kvällen innan läggning för att hon skulle vara lite mer däckad nattetid, så jag har funderat lite på om jag skulle prova det? Minns dock inte hur gammal hon var då, tänker som att hon var lite äldre…

Edith är fortfarande väldigt förtjust i henne och ”lillasyster” som hon oftast kallas är liksom bara en fullt självklar del i hennes liv. Hon vill hålla ibland, pussar mycket och vyssjar när hon gråter. Jag är så glad att den delen gått så enkelt!

Gullegulle vännen, med lilla späda kroppen som vi älskar så mycket!

Klimatångest

Hej ni! Just hemkommen från en långpromenad (i mina mått mätt, jag gick ”hela vägen från stan”. Vilket ju egentligen bara är knappa sex kilometer, men ja – ni fattar) i det vackra höstvädret. Härligt! Jag har varit och tagit cellprov, så det kändes som den avslutande delen i perioden ”gravid och efterkontroll”. Väldigt skönt med andra ord. Visst gör ni era cellprov?? Barnmorskan sa att många inte kommer, och det är för mig helt ofattbart. Innan man började ta cellprov var livmoderhalscancer (enligt henne) den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor. Det är ju gratis och tar på allvar trettio sekunder.

Nåväl, hur har ni det med klimatångesten då? Hoho? Håller ni den i schack eller? Här hemma har det varit senaste veckans ämne. Jakob har nämligen läst massa forskningsartiklar, både om hur det nu aktivt uppmanas att prata mer om klimatfrågor eftersom man vill ta bort stigmat kring ämnet (alltså okunskapen), och vad som faktiskt är de värsta miljöbovarna. Ju mer han har läst, desto mer ångest får vi. Alltså låt oss vara ärliga, det ser inte bra ut. Vi är väldigt nära att redan ha pajat all möjlighet att ändra riktning för vår planet. Och när vi väl knuffas över kanten (bildligt alltså) så utlöses den ena katastrofen efter den andra. Och det är ju rätt mörkt. Har liksom säkert många av er gjort en klassisk ”stoppa huvudet i sanden”-manöver senaste åren och helt enkelt inte velat läsa på. Man går runt med mantrat ”lite trist men det som sker, det sker!”, bara för att man inte är så sugen på att ändra något. Lite hakuna matata över det hela.

Hur som helst, bara för att ha det tydliggjort så tycker jag att inte detta ska vara ett ansvar som främst ligger på individnivå. Det främsta ansvaret måste ligga på politisk nivå om ni frågar mig. Utbilda oss mer! Tvinga oss! Låt oss som har råd betala dyrt för att vara taskiga mot miljön! Låt företag klimatkompensera! Gör det lättare för oss själva att klimatkompensera! Ah ni fattar.

Men okej, det här är ingen demonstration, så för att dra ner det på någon slags ”vi skulle ändå vilja förändra något”-nivå så har vi pratat om vad vi bör göra här hemma. Och låt oss tala klarspråk, den största miljöförändringen man kan göra hemma är att dra ner på rött kött och mejeriprodukter. Det är jag pratat om förr. Sedan är liksom konsumtion av alla de slag i grunden inte bra. Så, här hemma fick vi en nytändning på att käka mer vegetariskt igen. Har ärligt varit lite slarviga sedan min graviditet. Vi har också beställt en köttlåda från en kompis med tio kilo färs och annat, som alltså är så närproducerat man kan komma (dock fortfarande sämre miljömässigt än en avocado producerad på andra sidan jorden), och målet är att den ska räcka så länge som möjligt som enda källan till kött.

Något mer vi ska bli bättre på är att inte slänga mat! Verkligen en akilleshäl för oss. Vad är det för idé att vi gör bra mat ifall vi kastar massa små burkar med rester sen?? Vi (eller Jakob faktiskt) är kinkiga med att det gärna ska vara ”nylagat och härligt”, med ”jag är less den här maten nu”-attityd och vi blir därför dåliga på att göra om och använda på nytt. Det ska vi bli bättre på.

Sedan tänkte jag vad jag själv kan göra eftersom konsumtion är något jag tycker är lite väl roligt och bestämde mig för att jag inte ska köpa några nyproducerade kläder till mig själv inom närmsta året. Okej, förutom underkläder, strumpbyxor och möjligtvis något jeanspar. Jeans är så huvva svårt att hitta second hand tycker jag, och underkläder är det väl ingen människa som köper begagnat om man har möjlighet att välja?? Eller? När det gäller kläder är jag också sämsta typen av konsument. Jag är en spontanshoppare – som köper billiga kläder från dåliga kedjor – som inte håller någon kvalité och därför inte kan gå vidare till second hand när jag är less – och så börjar cirkeln om. Jag började med att gå igenom och rensa min egna garderob, och i lördags när jag gick på PMU så lyckades jag shoppa vinterns favoritplagg i form av en vadlång, vinröd klänning i bomull och med halvpolo för fyrtio kronor. Det fanns ju supermycket fint och fräscht! Hade kunnat köpa flera saker till om jag hade haft tid. Jag tog även med några plagg från min garderob till mormor igår som vi sydde om så att man äntligen vill ha dem, och nu är jag helt inne på att ordna en symaskin så att man faktiskt kan ändra plagg man har/hittar. Det känns som en viktig förutsättning när man ger sig in i second hand-världen. Och den här utmaningen känns verkligen kul! Är helt chockad över hur roligt jag plötsligt tycker det är att fundera kläder. Shoppingen i sig blir också mycket roligare när man ”lyckas hitta något man verkligen gillar” bland alla udda kläder, och för bara någon tio-peng.

Så, våra ändringar just nu är:

• äta mer vegetariskt och när vi äter kött ska det vara bra kött
• inte slänga mat
• inte köpa nyproducerade kläder

Vilket otroligt mastodontinlägg det här blev.

Men okej. Så. Hur har ni det med klimatångesten då?

Vad, vad, vad

Dags för en vad-lista tycker jag, som jag såg att Underbara Clara lagt ut!

Vad stressar dig just nu? Borttappade grejer.

Vad ska du göra ikväll? Vi ska ha hemgrupp hos vänner, äta palt och diskutera bibeln! Bra kombo. Det brukar bli både en och två meningsskiljaktigheter, mycket spännande för en hela-livet-kristen att faktiskt behöva fundera ett varv till.

Vad är svårt? Att sova på nätterna eftersom Signe är förkyld och bökar på. Behövs bara någon natt så blir man så väldigt trött, gick och la mig typ nio igår. Något mer som är svårt är att hålla reda på alla höstutekläder med små vantar som tas av och tjocksockar och allt vad det är.

Vad är lätt? Att tända jättemånga ljus varje kväll.

Vad blir det för middag idag? Palt!

Vad vill du göra mer? Träna. Tro det eller ej. Börjar längta efter att kunna dra iväg en timme och antingen springa ute (värsta egentiden som förälder, haha) eller vara på pass, men jag har bestämt att det får bli först efter jul, det är svårt så länge Signe ammar och inte har regelbundna kvällar. Det är lätt att längta när man inte behöver göra det precis just nu, hehe….

Vad går du igång på? Julen! Gillar att börja fundera på julklappar och pynt, och sitta och scrolla inspiration på nätet. Skulle bara ha haft ännu lite mer pengar som man hade kunnat fladdra iväg med på diverse julrelaterade tingest.

Vad gråter du av? Inte så mycket nu faktiskt, efter en period (gravid och första veckorna efter förlossning) med väldigt mycket vardagssnyftande. Senast jag grät var för någon vecka sen när ett barn (det med tänder….) bet mig (!) och jag av ren chock, lite smärta och undertryckt ilska över tidigare situation började gråta. Gissa en liten dam som blev chockad tillbaka och rätt förtvivlad.

Vad gjorde dig arg senast? När maken för sjuttioelfte gången hade tagit min mössa till jobbet så att jag fick promenera till förskolan i höstrusket utan något som skyddade de små öronen. Jag har det inte lätt i livet, det förstår ni ju själva när ni läser vad jag behöver handskas med på daglig basis.

Vad åt du senast?  En rejäl frukost bestående av havregrynsgröt, ägg, smörgås och juice! Bästa målet på dagen.

Vad är fånigt? Att en Disneyfilm på Itunes kostar 169 kronor. Rena rama rånet.

Vad är gott? All kall dryck! Är så fruktansvärt törstig nu för tiden, vet att man kan bli det av amningen men har inte riktigt känt av det så tydligt innan. Vill drick allt; vatten, juice, mjölk, läsk! Klunka i mig i långa klunkar.

Vad är du inte? Energi till något annat än den lilla föräldraledighetsbubblan som jag befinner mig i. Ibland när jag känner mig usel över att jag inte hänger med och engagerar mig i alla mail som kommer från olika styrelsemöten eller planeringsgrupper så får jag verkligen öva på att tänka: jag har en snart tremånadersbebis – jag måste få vara lite frånkopplad ett tag! Det går inte att göra allt, vara överallt och göra alla till lags just nu. Intalar jag mig.

Vad ska du göra nu? Fortsätta mysa med mina barn som är snörvliga och se Pippi Långstrump. Hoppas regnvädret fortsätter hela dagen.

Vardagskväll

”Onsdaaag, vilken jättebra daaag!” som vi brukar sjunga på Öppet hus dit vi ska alldeles strax. Hur har ni det i höstljuset? Börjar läsa andras inlägg om höstdepp som smyger på och förstår inte det minsta. Nu är vi ju snart i mitten av oktober, det är fortfarande kripspiga, vackra höstdagar, och när väl november är igång så är det ju julpepp hela månaden. Hehe. Jag börjar mer och mer förstå det där med att högtider blir trevligare med barn, ser verkligen fram emot att fira jul med de här små gosebarnen. Få göra deras jular mysiga och fina!

Igår hade vi en riktig hemmakväll vilket rätt sällan händer, vi åt middag, tända ljus och brasan, lekte och Edith badade innan läggning. Jag skulle egentligen på styrelsemöte men Signe är halvförkyld och var inte riktigt i form igår, ville absolut bara vara i famnen och äta/sova i små snuttar om vartannat.Så det kändes inte så roligt att varken lämna Jakob ensam med båda barnen (matningen är ju lite svår…) eller ta med en grinig bebis. Satt och fönstershoppade via mobilen hela kvällen nästan, vill både hitta några lampor här hemma där jag tycker det är mörka hörn, en spegel till hallen, och sedan måste vi uppdatera med en vinteroverall till Edith.

Nu ska vi åka på Öppet hus och i eftermiddag blir det Messy church på Furubergskyrkan, taco, pyssel, lek och sedan en andakt, anpassat för hela familjen och supertrevligt! Kom dit om ni vill, börjar kl 17!

Huvudet ser väldigt tungt och stort ut i den här vinkeln haha, kämpa Signe – kämpa!

Tips på presenter till dop

Vi är inte bara bortskämda med hjälp, vi är också väldigt bortskämda med gåvor…! Signe fick hemskt mycket trevliga doppresenter, och eftersom jag själv ofta gör googlingen ”tips på presenter” så tänkte jag visa upp alla bra saker som vi fick.

Mugg från Design Letters med Signes bokstav hade jag önskat, och alla saker därifrån är ju säkra uppskattade kort om ni frågar mig. Även barnbestick som både är fina och lätta att hålla i även när de blir äldre barn, och trevligare än de i plast! Bitleksaker från Sophie the giraffe, keramiklejon!

Fin yllefilt, barnkläder och smycken tycker vi väldigt mycket om!

En senapsgul minikånken, superfin och matchar bra med Ediths oxblodsröda hehe. Och tavla från Isa form!

Eller varför inte en päronkorg? Supertrevlig!

Och så böckerna, magiskt med fina böcker! Granbergs som stod för den här högen har också väldigt god boksmak, mycket fina sagoklassiker!

Signes dop

Vilken härlig och fullspäckad helg vi har haft! Först fick vi fira vår favorit-Herman på kalas i lördags, och sedan var det ju då dags för Signes dop igår. Väldigt lyckat, och min absolut starkaste känsla efter den här typen av tillställningar är alltid att våra familjer verkligen hjälper till så otroligt mycket. Viktor och Sarita skötte Edith medan hon åt lunch och sov, så att vi kunde åka iväg och börja göra iordning och våra föräldrar och Jakobs systrar åkte samtidigt och hjälpte oss med att fixa lokalen, värma maten, duka, osv. Det bjöds på tomatsoppa med pasta, salami, riven ost, med focaccia-bröd som svärmor Lotta hade bakat på morgonen. Bara en sån sak! Sedan var det tårtor, fika, fruktsallad till efterrätt. Mormor hade hjälpt att baka en tårta vilket också var guld värt. Det blev bra tycker jag, allt räckte i alla fall!

Lotta och Jakobs syster Hanna hade köpt fantastiska blommor (i matchande färger med dukningen) som både fanns i små vaser på borden, och sedan en stor bukett på serveringsbordet. Underbart! Tack!!

Signe skötte sig galant under hela dopet, somnade en bit in i själva ceremonin och sedan sov hon sig igenom i stort sett hela kalaset. Älskade lilla vän. (Otroligt mysig bebistid just nu!) Edith skötte sig också bra, men hade väldigt mycket spring i benen så hon var inte framme så mycket hehe. Men jag fokuserade på den lilla damen som döptes istället för att tjata dit henne. Svärfar Lars höll i dopceremonin, pappa sjöng en sång och Jakobs systrar sjöng en annan sång. Sååå fint!

Vi var ungefär 55 stycken på dopet, väldigt roligt att så många ville komma! Älskar verkligen alla de här människorna.

Idag är jag och barnen lediga och vi har pysslat på i regnet och städat undan här hemma. Nu sover båda barnen, och jag äter tårtrester medan jag väntar på att Signe vaknar. Vilket borde vara när som helst. Sedan drar vi nog till biblioteket en sväng för att hämta ett par böcker jag har reserverat. Och sedan blir det doprester-middag med vänner här, innan det är junta ikväll! Bra dag!

Bilderna från själva dopet är fotade av Sarita, tack!!

Flygplansbajs och matchande kläder

Hemma igen! ”Var har hon varit?” tänker kanske du. Jag och Signe har varit nere i Uppsala ett par dagar på konferens om Nya sätt att vara kyrka, med inriktning mot unga vuxna. Spännande! Spännande också att för första gången flyga med barn. Och typ själv, dock hade jag god hjälp av mina resekompisar, annars hade det ändå kunnat bli lite roddigt att vara själv? Det här med när man ska skicka iväg vagnen som specialbagage hade inte varit helt lätt om ingen kunde hålla henne under tiden? Men ja, det hade väl löst sig.

Signe har skött sig galant under hela konferensen (som också var väldigt bra, mycket inspiration!) – fram till flyget hem igår. Vansinnig på vägen upp i luften, sedan fick hon mat (vilket ju är lite meckigt ändå på planet), sedan arg igen men lyckas somna, vaknar efter en stund, tittar på mig och börjar bajsa. Och alltså det tog aldrig slut, och jag hinner tänka – det måste vara fullt nu, när jag sakta känner hur något blött letar sig upp på hennes rygg och på mina byxor under henne. Jag sitter längst in. Nejnejnej. NEJ. Och då. Börjar bälteslampan lysa. Vi ska landa. Värdigheten i när man har bebisbajs på byxorna och snabbt virar runt amningshandduken kring barnet som man försöker hålla helt still – och som ju är allt annat än nöjd över att inte få en ny blöja. Det var inte jättekul. Äh, vad gör man? Man försöker vyssja bäst man kan, man landar och man lyckas på något sätt få med sig sakerna ut till första toalett där man tvättar av barnet. Och sig själv. Tänk, det ordnade sig! Hurra!

Det var i alla fall väldigt skönt att få gå och lägga sig i egen säng igår och ha en annan vuxen som kunde ta barnet. Och nu laddar vi om för en rolig helg! Kalas imorgon för älskade Herman som fyllde tre år igår, och på söndag har vi dop för Signe! Väldigt trevligt om ni frågar mig!

Jag har förresten köpt barnens första matchande klädesplagg. Det är tur att jag inte fick tvillingar, för jag tror de skulle se likadana ut exakt hela tiden. Älskar matchande set, och med barnkläder blir det extra roligt. Passar på medan de inte protesterar. Det är väldigt passande att Edith fortfarande är helt obrydd om vad man tar på henne, må hon aldrig vilja börja bestämma själv eller typ vilja ha glittriga Frost-utklädeskläder på förskolan. Okej, jag fattar att hon kommer vilja bestämma själv tillslut. Må hennes klädessmak vara god! Och likna min……

Ser ni mina små minimänniskor? Underbara. 

Tilde tre år

Vilket kalas vi var bjudna på igår! Det är alltid lyxservering hos Hanna och Anton, igår var det god pajbuffé och fantastisk Greta Gris-tårta. I och för sig är jag omgiven av människor som skapar lyxservering, vilken otroligt tur. Det är också tur att jag själv gillar att hålla kalas, annars hade det lätt blivit prestationsångest i det här gänget, hehe.

Vi stannade länge och lekte med alla Tildes nya leksaker, hon fick exempelvis playmo-grejer och SOM jag blev sugen på playmo! Vi lekte mycket med det när vi var små, men nu har det ju kommit massor med nya roliga set?? Har googlat hela morgonen och vet precis vad jag vill köpa till Edith i julklapp. Började också fundera på att vi nog måste uppdatera Ediths rum rent möbleringsmässigt, hon behöver ju mer bordsyta att leka på! Hennes rum är mer anpassat för golvlek men den tiden börjar ju vara förbi. Nu är det mer småsaker-lek, rita, pyssla osv, där man gärna vill ha låg bänkyta som hon kan stå/sitta bredvid. Det får bli nästa projekt tror jag. Det värsta är att vi i samma veva kanske bör göra om så att de liksom får varsitt rum, ett med större grejer som Signe kan leka med, och gissa vad som ryker då…? Mitt skrivbord i kontoret… Okej, det kanske går att förhala lite till.

Åter till kalaset, vi tackar så mycket Tilde för att vi fick vara med och fira dig!

Sovstunder och höstmys

Nu kan vi verkligen konstatera att hösten är ett faktum. Färgerna sprakar runt omkring huset med orange och rött, och vardagen är igång på allvar. Och jag älskar det! Man kan tycka vad man vill om att älska vardagen, men jag skulle aldrig muttra över att ”dagarna och veckorna bara rullar på” – alltså jag tycker tiden går fort, men vi har fina dagar i stort sett alltid. Vi är bra på att göra trevliga saker även under vardagskvällarna, som igår när jag först hade en ledig dag med barnen, besökte mormor och åt lunch, och sedan åkte vi till biblioteket på eftermiddagen. På kvällen hade jag junta med tjejerna hemma hos mig och Jakob kunde åka och simma med ett par kompisar.

Jag tror både jag och Jakob är duktiga på att uppskatta det lilla på något sätt. En junta, ett träningspass, ett kalas på torsdag, tid med varandra – det är sådant som gör oss lyckliga i vardagen. Så skönt att få känna så, det ska ju vara mycket svårare att hålla sig tillfredsställd ifall man hela tiden längtar iväg för att vardagen kanske inte känns så spännande. Jag kan såklart också längta efter att resa, det är ju trots allt supertrevligt med nya platser och god mat. Men sedan är det alltid härligt att komma hem igen, hehe….

Signe fortsätter sova typ hela förmiddagarna (och ofta ett långt pass på eftermiddagarna också) ute i sin vagn och jag har plötsligt två förmiddagar i veckan (när Edith är på förskolan) som jag ofta kan göra vad jag vill med. Magiskt!

Så, vad tror ni jag gör då? Läser och bakar. Haha OKEJ, jag är så otroligt förutsägbar. Jag introducerade också biblioteket för Edith igår, och kände hur mycket roligare det blev att läsa barnböcker igen när man inte har läst dem sjuttioelva gånger innan. Vi lånade en hel bunt! Sedan har jag provat Storytel där jag läser e-böcker (nej, ljudböcker är inget för mig), tyvärr är det betydligt färre böcker som finns som e-bok än vad som finns som ljudbok där. Jag har en boklista med böcker jag vill läsa, har fortfarande inte läst En andra chans av Jojo Moyes exempelvis. Igår läste jag klart En annan Alice av Liane Moriarty, hon som har skrivit Stora, små lögner (serien Big little lies). Nu har jag börjat med Sluta aldrig gå och sedan blir det Bara en dotter. De två sista är tips från instagramkontot ljusbokstips, följ om ni vill ha boktips!

Onsdagskväll

Här sitter jag i soffan, Jakob är på simkurs (ja alltså han kan simma, men det här är tydligen ett snäpp upp) och det slår mig att jag sitter själv i soffan och ser Idol för att barnen för första gången somnade samtidigt i varsin säng, eller ja Signe i vagnen. Nu råkade det vara mer en slump ikväll, Signes kvällar ser fortfarande väldigt olika ut av förståeliga skäl.

Men jag stannar ändå upp och inser att det var sådana här stunder som jag verkligen visualiserade där de första skälvande veckorna med bebis när det kändes som att jag aldrig skulle få en stund för mig själv igen. Minns att jag upprepade mantrat: This to shall pass. Jag visste ju att det skulle komma kvällar igen när vi två vuxna satt och kunde putsa ut med te och kex, och man faktiskt kanske hade lite ork att säga ett ord eller två utan att stupa i säng direkt.

Haha det är så märkligt att pendla mellan att smålängta efter stabilare tider med att njuta järnet av den här tiden hemma eftersom jag ju veeet att tiden ändå går superfort. Och jag är så väldigt tacksam över att jag får finnas till och uppleva det här, med mina älskade döttrar (har inte vant mig vid pluralformen än!!).

Idag har vi i alla fall varit ledig alla tre och besökt öppen förskola som kyrkan har (älskar öppen förskola, världens bästa grej för föräldralediga), sedan sov Edith en riktig långsovning (också en bra effekt av öppen förskola), vi har ätit middag och haft besök av Hanna, Anton och Tilde. En fin vardagsonsdag!

En bild från gårdagskvällens premiärcykling på vägen. Ja alltså, hon cyklar inte än, det är bara en balanscykel utan trampor.