…i helgen slog det till. Det är märkligt, för mig kommer det nästan över en dag. Från att vara helt in the moment med hösten så kommer plötsligt suget och slår till. Poff! Julen är i antågande! Juuuuul!
Jag har bara helt gett upp med att försöka smyga med julen under november, utan härmed tillkännager jag att november numera också är en julmånad. Vad ska man annars ha den till?? November är min förberedelsemånad. Då ska det googlas på inspiration, planeras och köpas julklappar, komma i stämning med julmusik, pynta huset och planera bakverk. Göra listor! Så att det sen till första advent bara är att luta sig tillbaka och julmysa hela december. Baka det där som man redan klurat på, äta clementiner och pepparkakor, åka på julkonserter och äta julbord. Fantastiskt.
Förstår verkligen inte de som brinner för att ”hålla på julen” ändå fram till första advent och sedan gorma över att det är så stressigt med jul. Det är helt och hållet en planeringsmiss, om man frågar mig. ”Man blir ju less på julen ifall man börjar så tidigt” muttrar någon, men när någonsin säger man så om något annat? ”Jag blir så less på sommaren om det blir varmt redan i maj” sa ingen. Och ja, efter nyår kan man sedan glatt gå vidare efter julens bravader.
Jag vet knappt var jag ska börja nu när man har hus. Jag tror jag är extra sugen i år för att vi missade hela förra julen i all renovering och flytt, och samma var det 2014 när vi bytte lägenhet. Jag ligger alltså två jular efter, under de senaste tre åren. Vad ska jag ha för stil på julpynten som passar till huset?? Rött, ljust trä och naturtema? Dörrkransar, ljusslingor, blomuppsättningar? Julgranspynt till vår första gran?? Som jag ska surfa inspiration.
”Hur ska du ha råd med allt” undrar kanske du. Och ja du, det undrar jag med.
Alltså vissa dagar är det bara lite extra mysigt. Idag har vi lyckats med bedriften att både ha en mysig dag och en nyttodag. Det händer ju sällan annars, det blir liksom det ena eller det andra.
Först chockades vi av morgonens sol (och insåg att vi behöver tvätta fönstrena….), sedan åt vi gröt och macka, innan jag rensade kyl och frys och frostade av frysen i grovis (ja, två frysar är världens bästa grej) samt tvättade vårt enorma tvättberg (ja, det var ett heldagsprojekt). Jakob åkte iväg med återvinningen och pant, samt mätte upp pysselrummet. Det är nämligen vårt nästa projekt som vi har tänkt göra klart under hösten. Äntligen! Vi åkte in till staden och beställde både golv och tapet. Golvet blir samma som övriga huset, och tapeten fick jag i stort sett välja själv. Bara en sådan sak?? Hittade först en rätt dyr tapet på nätet, men det kändes lite onödigt med tanke på att det där rummet säkert kommer byta skepnad framöver så mycket nöjd hittade jag en annan som vi slog till på. Det är lite blommor och blader på den, och jag tror den kommer göra sig kanoners i ett pysselrum tillsammans med det ljusa golvet. Min tanke är grönt, blommor, ljust trä och vitt.
Sedan blev det lunch hos oss tillsammans med byggarbetarna (Viktor, Sarita, mamma och pappa), innan jag och Jakob räfsade och gjorde klart på gården medan Edith sov. Sol och krispig höstluft! Och lagom mängd löv, hehe. Edith vaknade och hängde ute med oss, sedan tog vi en promenad ner till Ica för veckohandling. Fikapaus hos Viktor och Sarita, promenad hem i kylan för att sedan tända brasa, ljus och baka banankaka av alla bananer som höll på bli för bruna. Nu njuter vi av kvällsmyset, Edith badar och strax ska vi göra hemmagjord pizza. Sedan blir det premiären av Så mycket bättre och godis, tillsammans med mor och far.
Jamen ni hör ju. Jag har varit så otroligt trött senaste veckorna (tror det är mörker i kombination med en hel del socker), så jag har ärligt talat varit lite lättirriterad till humöret. Men idag bara njöt jag av att hänga med min lilla familj. Höstdagar när de är som bäst!
Förra veckan fick vi ett mail om att det var kom-som-du-vill-vecka på förskolan (alla dagar är väl kom som du vill, men ni fattar). Och sådant där går ju inte bara att kasta ur sig utan att undertecknad rullar igång. Jag vet inte vad i hela världen som skulle kunna få mig att strunta i en sådan sak? Det går emot allt jag är. Det liksom bara hör till att jag åker till mamma och pappas utklädningslådor och börjar rota efter lämpliga ha-en-hel-dag-på-förskolan-utan-att-förskolelärarna-eller-Edith-blir-galna-på-piffet-outfits.
Jag tror jag har skrivit om det förut, men jag har alltid lobbat för att hon ska gilla att klä ut sig. Dra hjälmar över huvudet, måla i ansiktet, inte slita loss capen direkt. Och nej, det kanske inte är topp tre viktiga saker att brinna för i sin uppfostran, men jag har bara fått för mig att det är kul att gilla att klä ut sig, liksom gå in i roller och bjuda lite på att man ser tokig ut. Inte bli kränkt över att folk skrattar åt en.
Och ja, dottern är ju bara 1,5 år så det kan absolut hinna ändras både en och två gånger, om ett tag kanske hon avskyr det. Men just nu gillar hon det. När vi drog på henne brorsans gamla Fantomen-dräkt i söndags (med små tyg-glasögon och allt) så poserade hon mycket nöjt medan hon visade hur stark hon var. Hehe. (Och ja, vi har dessvärre skapat ett bekräftelsemonster)
Så, i måndags var hon Fantomen. I tisdags var hon mus. Och det kan hända att jag igår tog på henne en mycket komplett indian-outfit (med liten peruk och allt…..) men det krävdes mod att våga ta på henne det. Haha. (Ni som följer mig på instagram fick se den lilla indianen där) Jag riktigt hör hur det kommer tisslas och tasslas om ”dåren med utklädningslådan”. Jag alltså, inte Edith. De fattar ju att det inte är hon som tjatar om en komplett indian-outfit med peruk. Jag tror jag ska göra en kupp imorgon där jag hintar om att det är Jakob. ”Haha ja ojoj, man tycker ju det är lite mycket med fem dagar i rad men det är ju tydligen inte jag som bestämmer när det gäller sådant här, hoho. Jag sa att det bara räckte med en dag, men nejnej, hehe, han skulle nödvändigtvis på med indiankläderna också, ojojoj, hehe.”
Bra plan. Med den planen kanske jag kan smyga in cowboy-kläder för imorgon också….?
Ingen som finns på sociala medier just nu kan undgå den våg som sprider sig bland kvinnor. En hashtag som kvinnor postar för att uppmärksamma hur många det är som något gång blivit utsatta för sexuella trakasserier av något slag, just för att visa hur enormt utbrett problemet är. Det är inte bara någon enstaka person där folk gormar om att de över ”överdriver” eller ”får skylla sig själv”, det är liksom alla. Din kompis, din kollega, din syster, din mamma. Din dotter.
Det är så otroligt sorgligt att se det sådär svart på vitt. Att scrolla genom flödet och bara se inlägg efter inlägg. #metoo. Jag med. Och jag. Och jag.
Och jag.
Helt vidrigt. Hur känner killarna det? Eftersom det är en sådan enorm massa som blivit utsatta, så måste mängden utsättare också vara gigantisk. Hur går tankarna när de bläddrar förbi? Har de förmågan att rannsaka sig själv, reflektera över hur just de behandlar kvinnor? På krogen, på jobbet, hemma?
Jag bara hoppas att makthavare tar det här på allvar någon gång. Och tjejer, nu hjälps vi åt att sprida lite extra systerlighet va? Vilka huvva superhjältar vi är ändå.
Fort var det tisdag efter en härlig helg i ett höstigt Umeå. Vi gjorde en snabbvisit där från lördag-söndag eftersom vi ville säga hej och se Jakobs systrars lägenheter! De bor i Umeå båda två nu, vilket ju är perfekt när man vill göra en miniutflykt och kunna hälsa på dem samtidigt.
Vi åkte alltså lördag morgon, och hann sedan med en snabb IKEA-tripp med hela Jakobs familj (föräldrarna var också på besök), besök i lägenheterna som var jättemysiga, lite häng på vårt hotellrum som råkade bli ett deluxerum (hehe), middag på restaurang och spelkväll med ett roligt gäng – innan vi åkte hem på söndagen efter hotellfrukost.
Edith var verkligen en kanonresekompis, sov stora delar av bilturerna, nöjd och glad på olika besöken, flyttades över utan problem på natten mellan bil och hotell. Alltså, visst märker ni att jag verkligen har tagit tillvara på föräldraförmånen att få skryta obehindrat om sitt barn? Hehe. Så, om någon tycker den här bloggen är väldigt team Edith så är det för att den just är det. Jamen, vad ska man göra? Det går ju inte låta bli när man är förälder till ett sådant strålande barn. *Lalala…*
Sedan ska kanske nämnas för verklighetsbalansen att hon var supertrött på söndagskvällen när vi var och lyssnade på när kören sjöng (där mor och far är med), och således skötte sig lite mindre galant. Så ja, det finns sådana tillfällen också.
Veckan är rätt lugn, men jag laddar för kommande veckan som troligtvis blir mindre lugn. Ska hjälpa Luleå stift (min förra arbetsplats) med att filma och intervjua biskopskandidater, så det blir nog en hel del resande. Kul och spännande! Förhoppningsvis är det inte allt för många, så att jag hinner vara hemma med Edith någon dag också.
Några stackars mobilbilder blev det från helgens tripp.
Fotoböckerna som jag nämnde för ett tag sedan här nu kommit. Fyra stycken – det tog en stund kan jag lova! Och sedan har jag redan kommit på att jag glömde några bilder jag hade velat ha med. Som exempelvis från förlossningen?? Suck. Störigt. Bara för att de var i mobilen och inte fanns i mapparna.
Det är i alla fall väldigt roligt att ha hemma! Så att folk kan bläddra i dem om de vill, och för Ediths skull. Det är inte riktigt samma sak att låta henne scrolla förbi bilderna på bloggen…
Som ni ser gick det inte heller att fota utan att en viss liten familjemedlem skulle vara där och pillra. Men – inte mig emot, hon får vara med på alla bilder hon vill.
Nu är det mycket babbel här hemma. Mycket är något otydligt, men mycket går också att förstå. En salig röra med ord. ”Edii, sitta, mamma, sitta, här” medan hon nickar i samförstånd med sig själv och klappar på den lilla stolen bredvid sig. Eller när vi börjar dansa efter middagen och Jakob dröjer sig kvar vid bordet och hon stannar upp i dansen för att ropa ”Pappa! Omma! Pappa! Omm!” Dansar vidare nöjt när hela familjen är med. Hon har också kommit över den här tröskeln att hon liksom inte behöver öva på specifika ord, utan nu hon härmar alla möjliga ord direkt man säger dem. Mer eller mindre tydligt, men ändå.
Det märks att hon är väldigt uppmärksam på vad vi gör och vill göra likadant, oavsett om det är att sätta tandkräm på tandborsten, kasta ”läp” i skräpkorgen eller göra en tortillawrap av hennes små tacodelar som hon fått på tallriken.
Jakob sa häromdagen att det här verkligen där en ålder som man bara vill stanna tiden, och jag håller med. Så otroligt härlig mix av gullig myskropp/rolig/utvecklande/osv.
Förra veckan fyllde vårt lilla charmtroll Herman två år! Det var ju typ igår han fyllde ett år. Herman är alltså Ediths kusin, och min bror Martins barn. Och alltså, gosigare kille får man leta efter. Varje gång han och Edith träffas så springer han fram till henne och ger henne en lång och gosig kram, haha. Ibland håller han händerna på hennes kinder och tittar glatt in i hennes ögon. Hur gulligt?
Vi hängde med dem igår eftermiddag också, och det är så roligt att de verkligen leker så bra ihop. De springer direkt in i lekrummet och sedan sitter de där och pysslar på, läser böcker, ibland kommer de ut och dansar lite. Dansar likadant gör de också, haha. Samma moves.
I onsdags var vi i alla fall där på kalas (med enbart veganskt fika, bara en sådan sak) och trots det mysiga kvällsljuset så fick jag några gryniga bilder. Edith fick hålla Hermans minikusin Oliver. Mycket stolt liten dam.
Så roligt att få vara med och gratta dig Herminator!
(Hans superhjältenamn som bror Martin har gett honom. Ediths är Editor. Herminator och Editor.)
Sommarens projekt med huset var ju fasaden på huset som vi skulle piffa upp och modernisera lite med små medel. Vi vill behålla det röda teglet men försöka lugna ner intrycket en del så att det inte blir så mycket ”lapptäckskänsla”. Det vi gjorde var alltså att ta bort eternitplattorna och sätta liggande träpanel, samt ta bort ett litet fönster vid garagedörren. Vi gjorde även så ovanför bron. Vi målade om staketet, och målade om kupan samt garageport.
Det som saknas är ny fasadbelysning och lampor på pelarna, samt ytan bredvid garageporten som ska få lite hussiffror och något dekorativt. Men vi har då så väldans svårt för att bestämma oss för lampor att jag vill hinna fota någon bild medan det fortfarande var lite höstfint.
Vi är nöjda! Huset känns uppdaterat utan att ”vi” (Jakob och hans far i det här fallet) egentligen har lagt så många timmar på det. Också lätt för mig att säga, som bara målade lite staket.
Före:
Efter (och ja, det ser lite trist ut på gräsmattan eftersom vi har dragit bort massa buskar):
Som jag njuter av våra lediga fredagar. Det är verkligen lyxigt att checka ut på torsdagen och sedan få en helt egen dag med Edith innan helgen, då vi bara kan göra precis vad vi vill. Äta våra långa frukostar (gör alltid go´frukostar just fredagar, med smoothie, gröt, ägg, mackor, frukt osv), kanske åka på Liten och stor eller hälsa på mormor med Elin och Lina.
Jag har insett att det verkligen har varit underbart ”tur” att få vara föräldraledig med så många samtidigt, om jag får vara föräldraledig någon mer gång i framtiden så är det ju inte alls säkert att det blir likadant. Så vi passar på att njuta allt vad vi kan!
Igår hade vi en riktig heldag. Först var vi på Liten och stor(som kyrkan ordnar) där det alltid är mycket barn och sångstund och sedan lunchade vi på stan med Lina och barnen. Hem för sovstund och sedan middag, Café Tre på kvällen och slutligen spelkväll hos Lina och Nicke med ett gäng. Kul med en klassisk spelkväll!
Förra fredagen var en mormordag. Mycket mysigt, som vårt eget Liten och stor. Vi åt hemmagjord pizza och Viktor tog paus i huset och kom och lunchade med oss.
