Att komma hem från jobbet och småspringa uppför trappan för att man längtar efter barnkramar
Minuterna innan gäster kommer, när maten snart är klar, ljusen är tända och alla är förväntansfulla
Att göra stora frukostar
Att vara på jobbet och veta att vi är bortbjudna på middag efteråt
Känslan när jag startar ett nytt The Sims-spel
Ljudet av döttrarna som skrattar tillsammans i ett annat rum
Att äta något sött direkt efter maten
En avbockad lista med saker jag behövde göra
Stunden när jag lägger mig i sängen och får somna
Att vara generös mot andra, med tid och engagemang
När det regnar en hel dag
Att vara tyst ett par timmar, med bara mig själv som sällskap
Vara nostalgisk, tänka tillbaka på förr
När jag tror jag har läst sista boken i en serie men upptäcker att det finns ännu en till
Att läsa bok innan läggning, lukta på Ediths hår och höra hennes gulliga röst när hon frågar om något
Åka iväg på junta en måndagkväll, efter en lång dag med barnen
Kvällen innan julafton
Återigen en helg av radioskugga, men nu har vi landat hemma igen efter en helg i fjällen med EFS-föreningen. Vilken lyckad tripp! Vi var över 60 personer som bussade dit (nåja, just vår familj åkte bil eftersom vi inte kunde flytta över bilbarnstolarna) och sedan har vi lekt lekar, ätit god mat, haft andakt och framför allt – vandrat! Alltså det här är verkligen något som kommit på senare år, det här att jag känner längtan efter att ”vara i naturen”. Haha sån klyscha, precis som alla andra i Sverige med andra ord.
Jag, tjejerna och Martin och Herman vandrade upp på Falkberget tidigare i veckan, som en liten försmak, och nu toppade vi det med att gå längs Vaukaleden i Arjeplog. Kommer på mig själv med att verkligen njuta av att bebistiden börjar vara passerad, jämfört med i våras när vi var där på familjelägret med kyrkan så går ju Signe själv nu, vi har två barn som sover hela nätterna i egna sängar, som busar med varandra på hotellrummet, äter vanlig mat, kan sitta i bilen och roas av att ”snacka på” och se samma program på ipaden. Underbart!
Kan vi också bara få skryta över att familjens 3,5-åring gick nästan en hel mil själv på samma dag, utan att gnälla nämnvärt? Förutom några korta stunder där Jakob bar både Edith och Signe på ryggen, haha. Och tänk, sedan fanns det ändå energi kvar i benen att busa runt hela kvällen. Imponerande.
Jakob har som sagt varit på konferens tre dagar så jag har varit själv med tjejerna. Nu är han strax hemma och vi har såklart saknat honom mycket, familjen känns alltid halt när någon är borta – men det slog mig ändå hur bra det ofta går när jag är själv med barnen? Alltså som i lite extra bra. Okej, så låt mig nu navelskåda kring ”Varför det nästan är lättare att vara själv med barnen”:
- Det är en kort period. Jag är ju såklart inställd på att det ska vara tuffare än annars och då känns det som ett plus när det går bra, istället för tvärtom. Hade det varit alltid så är det ju en helt annan sak.
- Fokus på barnen. Jamen, det går ju inte komma ifrån att man som vuxen pratar över huvudet på barnen ibland, och jag tror helt enkelt det är lättare att vara på samma våglängd om man bara har varandra att prata med. Jag och Edith blir väldigt synkade när vi är själva med varandra.
- Jag utgår ifrån att jag behöver ta alla situationer, vilket konstigt nog ger mig bättre tålamod. Ingen annan kan ju göra det?
- Lätta läggningar! Rena rama turen, fattar inte vad som hände med Signe, plötsligt lägger vi bara ner henne och går ut. Lämnar dörren öppen och småpratar utanför med Edith medan vi gör iordning henne. Och så somnar Signe själv under tiden? Vad händer?
- Jag får städa själv hemma och slipper bli irriterad på att ”någon” har stökat till eller inte städat, haha. Vi har det aldrig så städat som när ”någon” är bortrest (trots att det ju borde vara tvärtom när man är två vuxna, eller??), och jag erkänner – det gör mig lugnare och mindre stressad vilket i sin tur medför bättre tålamod med barnen. Sorgligt men sant.
- Tid att ladda om på kvällen. När man tillslut landar i soffan vid 20.30 så är det full Emma-tid. Tre timmar där jag kan vara tyst, fundera, se vad jag vill, äta något kex. När man är två blir ju även den stunden automatiskt en tid av lite anpassning till en annan människa, då ska man vara en bra partner och vara trevlig, prata, sitta nära, hjälpa till med något – ah, ni fattar. Och det är ju såklart jättemysigt, men jag bara noterar att jag tror jag laddar batterierna ännu mer effektivt när jag bara sitter tyst.
Typiskt sådant som jag hamnar i att fundera kring. Så, det bästa av två världar. Tycker det är härligt att vara själv med barnen ibland. Och så tycker jag det är härligt när min andra hälft kommer tillbaka. Så bra vi har det!
Precis landat i soffan igen efter en rätt intensiv flygresa hem, hehe. Mitt i något slags kvällsgnäll med Signe som ju då absolut inte ville vara still. Sådär som ettåringar ju är, inte hennes fel att vi envisas med att ta med henne på resa. Men, alltså det gick ändå väldigt bra och nu sover hon och jag konstaterar:
1. Tror jag måste dela upp det här bröllopet i minst tre blogginlägg.
2. Vilken otrolig helg vi har haft! Alltså, topp ett snygga och välorganiserade bröllop jag någonsin varit på. Jag känner att jag måste gifta mig igen, vill att mitt bröllop ska se ut precis sådär. Så välplanerat. Jamen redan på inbjudan var det egen logga och foton på Kajsa och Viktor (brudparet alltså, Kajsa är Jakobs kusin!), och sedan under bröllopet var det loggan på tvålar, tuggummipaket, hängde upptryckt på väggar och vid fotobås, och så vidare. Färgskala i pastellrosa, senapsgul, lila – otrooooliga blommor överallt. Ljusslingor, träbrickor (med loggan utfräst såklart), högtalare med bra musik överallt. Fika i den underbara miljön utanför kyrkan. Brudens låt. Brudgummen som gör en enmansshow som avslutas med att Daniel Lindström är där och sjunger Kajsas favoritlåt. Maten?! Otroligt god, alltihop! Dansgolvet med alla discoljus och ljusslingor i natten. Ah det var bara så bra.
Och bara att få bo tillsammans i tre dagar med släkten och några vänner som också hade rest långt? Det myset.
Och brudparet! Hur snygga var de inte! Och stämningen, massa med människor som alla var så peppiga och glada! Ja ni hör ju. Superlativen är slut.
Tack Kajsa och Viktor för att vi fick komma!
Alltså böcker. Böcker! Det känns alltid som att jag inte hinner läsa böcker, men efter jul har jag skrivit ner vilka böcker jag har läst och då är det ändå sexton böcker?? Okej, när jag var ung handlade det ju typ om en per dag men den här tiden har det ju också gått många veckor utan att jag läst något alls.
Jag tänkte att jag skulle lista vilka jag läst ifall någon vill ha inspiration, men först måste jag bara nämna senaste dagarnas bokserie som jag verkligen har sträckläst. Emelie Schepp! Vilken stjärna! Jag minns att jag träffade henne på bokmässan när hon just släppt sin första bok, köpte den men tror typ inte att jag läste den då?
Sedan har åren gått och jag önskade mig hennes fem utkomna böcker i morsdag-present. Började läsa första under sommaren men var inte speciellt uppslukad, läste lite plikttroget ibland. Men så plötsligt blev det svårare och svårare att lägga ifrån sig boken och när jag hade läst ut den var jag helt fast! Så övriga fyra böcker har jag sveeept, det här varit på den nivån att Jakob muttrat över att ”du minsann inte pratar något med mig på kvällarna”. Hehe. Men snälla, hur mysigt är det inte efter en lite gnällig dag få sätta sig under läslampan i soffan, slå på idol i bakgrunden och kasta sig in i en annan värld. Och hon skriver så bra?? Riktigt läskiga deckare som alltid slutar på ett sätt man inte räknat med, flera parallella spår med huvudpersonernas liv och små teasers av kärlek. Fem plus.
Okej, men här kommer listan då:
Min historia – Michelle Obama
Kring denna kropp – Stina Wollter
En bur av guld – Camilla Läckberg
En apa i Rågsved – Anna Davidsson
Factfulness – Hans Rosling
Ett jävla solsken – Fatima Bremmer
Feministfällan – Nina Åkestam
Silvervägen – Stina Jackson
På egen hand – Marian Keyes
Höjden av förändring – David Eriksson (en bok som min kompis skrivit!)
Bokhandeln på Riverside drive – Frida Skybäck
Märkta för livet – Emelie Schepp
Vita spår – Emelie Schepp
Prio ett – Emelie Schepp
Pappas pojke – Emelie Schepp
Broder Jakob – Emelie Schepp
Nu känner jag mig sådär tom som man ju gör när något man gillat är slut, men nu ska jag läsa:
Cirkusflickan – Camilla Lagerqvist
Allt jag lärt mig – Tara Westover
Bokcirkeln vid världens ände – Frida Skybäck
Nej vet ni vad, idag kom vardagen ikapp tror jag (missförstå mig rätt, gillar vardagen). Nu har det verkliga livet varit igång någon vecka och plötsligt tog den lilla sommarenergin (när man har två små hinner energinivån liksom inte byggas upp så mycket) som man hade inledningsvis slut. Mycket gnäll från både mamma och barn i veckan. Jag tror i och för sig att det är hormonellt också, blir mycket mer påverkad av hormonnivåerna under månaden efter graviditeterna. Nåja, det var nu inte det jag skulle prata om – utan istället om det faktum att vi ju faktiskt har en liten sensommartripp framför oss i helgen. Vi ska ju på bröllop! I Borås!
Det känns väldigt trevligt, och det vi har sett från en liten filmsnutt av de som hunnit komma på plats så ser stället helt magiskt ut. Så, imorgonkväll sätter sig Jakob och Edith på tåget med Jakobs systrar, och på fredag förmiddag flyger jag och Signe ner med Jakobs föräldrar. Jag är ledsen miljön, men alltså jag skulle hellre stanna hemma än resa tur och retur 16 timmar med Signe igen – under samma helg. Haha. *skrattar hysteriskt med stirrig blick*
Så, nu ska jag försöka packa klart och sedan blir det en arbetsdag för min del innan vi skickar iväg första halvan. Blir kul det här!
