Har inte hela det här året varit en lokal upptäckt? Både i det lite större, att det går väldigt bra att semestra hemma i Sverige, till det något mindre att Piteå har många mysiga små hak med både fika, butiker, natur, till det pyttelilla – att vi har fått upptäcka nya små lekparker runt om i Bergsviken och njutit av inte mindre än två vackra sommarstugor. Bara vårt hus har liksom känts extra trevligt i år, eftersom vi också äntligen har fått fixa till på gården.
Gillar för övrigt företagsandan och patriotismen som ändå finns i Piteå. Bara att Reko-ring har kört i Piteå i år? Otroligt roligt. Och det är inga problem att handla lokalt, när det finns så många små butiker med fina prylar. Kan vi dock bara kort nämna, även om det är utanför ämnet, hur det här inte blev ett second hand år? Hade någon tanke om att handla alla julklappar second hand, det gick absolut inte när man plötsligt bara skulle gå hemma. Halva grejen är ju att gå på loppisar och klämma och känna. Okej, jag hör er , det finns Tradera osv, men jag blir alltid på så otroligt dåligt humör av att förlora budgivningar i sista sekund. Nåja. Miljön fick sig förhoppningsvis ett rejält uppsving ändå, av alla inställda flygplan om inte annat.
*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Oh, nu kanske jag glömt något härligt vi gjorde i våras men nu senaste veckorna har vi provat att göra egna dumplings från Jonas Crambys bok Kinamat varje dag, riktigt gott! Okej, lite stökigt att behöva hitta alla ingredienser till första gången, men sedan har man ju den där soyan och chilisåsen hemma. Och framför allt kunde man göra en hel drös dumplings, frysa in, och så har man flera dumplingsmiddagar som går på tio min en annan gång.
På vardagsmatssidan får jag säga (som jag tror nämnts tidigare här) korv i ugn. Alltså, vilken bortglömd klassiker ändå. Eller varför inte kycklingtaco?
*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Första december, och första luckan i bloggkalendern. Ja och vad ska man säga, liksom för många andra blev det här året inte alls vad jag hade tänkt mig. Jag minns att jag stod där i början av året och tänkte att det här var liksom ett belöningsår efter några småbarnsår med lite sömn. För första gången sedan typ 2015 skulle vi resa utomlands, inte bara en gång utan både hela familjen med Jakobs släkt för att fira alla årets 60-åringar och sedan på tjejresa till Spanien med några av mina bästa vänner. Det var bröllopsinbjudningar till flera nära vänner (och även till min lillebrors bröllop), det var roliga jobbkonferenser, det var stora firanden för svärföräldrarna som fyllde 60, det var mitt eget 30-årsfirande – jamen, sådär som det kan vara när man blickar framåt mot ett härligt år.
Sedan blev ju absolut ingenting som det var tänkt, och ja på många plan blev det helt okej ändå, men jag hade ju givetvis hellre sett att världen inte hade behövt hantera en pandemi det här året.
Jag är helt enkelt inte så bra på att hantera när saker inte blir som man tänkt sig, vilket ju varenda grej i ett helt år inte blivit. Om jag blivit bättre av all övning? Kanske just precis nu, för att man är inställd på det. Men jag tror dessvärre egenskapen är för djupt rotad i min personlighet.
Jag gläds ändå över allt roligt som faktiskt hände, även det här året.
*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
Hej ni! Hur har ni det i mörkret? Och isoleringen?
Det börjar ändå bli lite märkbart, det här med att man är hemma hela tiden, eller vad säger ni? Ibland älskar jag det och känner hur jag blir mer och mer folkskygg. Vill bara kura här hemma, med tända ljus och musik i bakgrunden.
Men så finns det dagar som igår när stämningen går snett från början, och man verkligen bara hade behövt få åka iväg hela familjen till någon en stund för att bryta mönstret här hemma. Och ja, alla ni som är barnfria och tycker att ni har det tråkigt utan något som händer – tänk att vara på uruselt humör, trött och less på att gå hemma, och samtidigt underhålla två småbarn (som troligtvis ju känner typ exakt samma). Visst, det var mysiga stunder igår också, men så ibland hade man bara velat ligga skavfötters i soffan, äta mackor till middag, och sträckse en serie för att få dagen att gå. Inte pyssla, pärla, brottas och avstyra bråk på repeat.
Nåja, nu när jag skriver så handlade det nog mest om mitt egna humör, tjejerna är faktiskt i en riktigt bra fas nu. Och det är ändå tur att de har varandra att leka med, i all hemmatid. Även om jag nog aldrig har längtat efter lite nya julklappar för dem att leka med.
Okej, allt ovan var ett sidospår, det jag egentligen skulle säga var att jag tänker att vi kör en bloggkalender i år igen va? Börjar ju ändå vara något av en tradition. Har i vanlig ordning tagit luckorna från Johanna Kajson, så det blir högt och lågt i funderingar kring senaste året. Känns ändå kul att få ge lite fler blogginlägg än vanligt under decembermyset.
Hoppas ni har det bra, där hemma! Bjuder på ett av helgens guldkorn, när jag fick baka lussebullar med världens gulligaste och gladaste lilla bagare.
Huset fader firades med paket och frukost på sängen igår, men sedan prickade han in att vara förkyld så övriga dagens planer fick genomföras utan fadern. Vi konstaterade dock att få ligga hemma själv en hel söndag kanske inte precis är något straff hehe. Snarare en gåva i sig. Vi hade inte behövt några presenter med andra ord…?
Nåja, jag laddade upp för en heldag med tjejerna och de vara bara helt underbara hela dagen. Tacksamheten när man har ställt in sig på att det kanske ändå kommer bli lite roddigt, och så blir det bara trevligt rakt igenom. Vi började med gudstjänst där jag och Lina höll i Skatten för småttingarna, sedan åkte vi till mor och far där vi blev bjudna på en riktigt ost- och kexfest med tårta. De två stora barnen stack upp på övervåningen och vi andra kunde prata länge vid bordet på en ovanligt stillsam nivå.
Sedan tackade jag och tjejerna för oss och så åkte vi till Pinchos för middag med svärmor och svärfar. Lyxigt och trevligt! Älskar att man (på rätt restaurang) nu kan ha härlig 2-timmarsmiddag med två barn som ändå är med på noterna. Nåja, jag ska inte sticka under stolen med att det hjälper att ha övriga vuxna på plats, hade nog inte varit där själv med dem hehe.
Sedan åkte vi hem till Rudolf med röda…, nej jag menar pappan i huset. Jag är så obeskrivligt glad över dig, Jakob.
En dag att vara tacksam över papporna i just mitt liv!
Den här bloggen är ju kopplad till Google Analytics och det är alltid lika kul att se vilka inlägg som är mest lästa via google, alltså vilka inläggsrubriker som mest speglar det folk vill veta. Det är givetvis inte så konstigt att det inte är inlägg om När någon pratar i sömnen eller Fler boktips som det, utan det är ju inlägg som har rubriker när något skapas.
Låt oss göra en liten topp fem-lista. Som intressant kuriosa, bara den senaste veckan var det alltså nästan hundra (!) personer som var inne på inlägget med flest visningar och då är det ju gamla inlägg som googlats fram. Kul!
1. På förstaplats. Kan ni gissa vad det absolut mest lästa inlägget är? Jo ni, det är den mycket gamla godingen Hur man viker en presentpåse. Ett ganska bra inlägg, faktiskt, som jag själv skulle gå tillbaka till ofta om det inte vore för att halsbandstillverkningstiden gjorde att jag lärde mig vika påsar som aldrig förr och därför inte behöver någon tutorial längre.
2. På andra plats. Strax efter kommer inget mindre än Hur man viker en ask. Var mycket inne på den här typen av lärande inlägg under min scraapbooking-tid. Tycker det är lite fnissigt också att jag till och med bemödat mig göra en video, men sedan inte vågade lägga upp den haha.
3. På tredje plats kommer godingen Göra eget dockhus som ju är ett ganska nytt inlägg och som också känns rätt så i tiden. Det är ju också det i särklass roligaste pysslet jag har gjort, så det får gärna googlas på. Om det har lekts med mycket? Inte speciellt. Mössen får flytta ut till playmo-världen då och då, men själva huset används bara sporadiskt.
4. På fjärde plats. Jamen här har vi den något missvisande rubriken Göra eget skötbord ovanför tvättmaskin. Det här är också det inlägg som det fortfarande kan droppa in kommentarer på, och anledningen är enkel – det utlovas en manual för hur man bygger ett skötbord men… det är det ju inte? Inga mått anges, inga material, inget tillvägagångssätt. Möjligtvis kan man se det som en inspirationsbild för hur det kan bli och hur man kan göra, men mycket mer är det inte. Åh. Får för övrigt lite nostalgi av den här bilden från lägenheten, och pirret kan kände över att äntligen få fixa i ordning den här lösningen själv ovanpå vår nya tvättmaskin – inför att Edith skulle födas.
5. Plats nummer 5 fortsätter på samma tema, nämligen med en instruktion för ett pyssel. Utan instruktion. Inlägget Sy en egen babywrap söks ofta på, och innehåller ju enbart en länk till en annans instruktion vilket får väl ses som rätt smart för min egen del eftersom jag då får en litet mellanklick längs vägen fram till en riktigt instruktion hehe. För övrigt är jag rätt nöjd över den här wrappen som lille Louie har använt. Jag grämer mig bara över att jag aldrig fick använda en sådan till mina egna barn. Ska vi försöka med ett tredje så att man får…? Nej, Emma, inte nu. Sansa dig.
Känner ni det? Det som ligger i luften? Jag läste en passande bild häromdagen som beskriver det så bra med texten:
Jag går runt och låtsas att allting är okej. Men innerst inne vill jag bara sätta upp julpynt nu.
I samma ögonblick som halloweenpyntet är bortstädat och allhelgonahelgen passerad (vi brukar alltid fira klart halloweenen veckan innan och ta bort läskiga spöken lagom till Allhelgona), så känner jag jullängtan komma smygande. I det kommer också googlandet igång med en aldrig så liten kraft. Nu hämtas inspiration till juklappsinslagning, julpynt som behöver läggas till samlingen, julklappstips till familjen, julklappstips till mig själv hehe (nu är jag inne på att jag skulle vilja ha porslin som inte bara är vardags utan som är kul-att-ta-fram-porslin, alltså något lite mer färgglatt och ruffigt), mysiga pyssel, kläder till barnen osv. Jamen alltså, få saker gör mig så pirrig som att beställa matchande julkläder till barnen. Även om det rent konsumtionsmässigt är det mest korkade man kan göra med tanke på hur kort tid de används, men jag har försökt spana på en modell som jag kanske kan hitta på second hand i åtminstone någon storlek.
Julpyjamasar? Recept på julbakning? Adventskalendrar? Nissebrev? Nej men jag skulle kunna spendera så mycket pengar kring den här tiden. Och varje år känns det lika orimligt som extrempirrigt att fantisera om att gå all in.
Har pusslat ihop så att jag och tjejerna (och Jakob till stor del) får tre veckors jullov, vilket åtminstone bara känns rimligt. Nyckeln är också att ta lite ledigt innan julhelgen, så att man slipper landa i uppesittarsoffan med andan i halsen. Jag är otroligt tacksam att mitt jobb tillåter att jag kan planera arbetsuppgifterna så att det funkar.
För övrigt måste jag än en gång påpeka novembers potential i just det – planerandet inför jul. Alla muttrar över att november är tristaste månaden (här uppe i alla fall), och sedan muttras det över att december är så stressigt. Jamen ni hör ju, använd då november till att planera och förbereda december så har ni ju smällt två flugor i en smäll! Ordna julklapparna! Gå på loppis, låt det ta tid, provbaka härliga julrecept!
Julpyntet däremot, det får vänta till veckan innan första advent. Men då åker det upp. Såhär innan inspireras jag av Underbara Clara och ”vinterbonar” så smått, små och stora knippen av enris, murriga färger, många ljus.
Äntligen!
Knappt återhämtat mig än från mitt kalas, och dessutom fick vi åka på ännu ett 30-årsfirande nu i lördags – med ett helt annat tema (fotboll och Real Madrid), men väldans trevligt! Trots att jag inte kunde bidra med något alls i lekarna. Varken med fysik eller rätta svar. Förutom kalas innehöll helgen fredagsmiddag hos svärföräldrarna, bio med Edith, min mamma, Herman och Cecilia där vi såg Trolls 2 (bra!), barnledare för Skattengänget på gudstjänst och 1-årskalas för lilla Hedda. Vilken helg va!
Det firades igår med att dra ut ännu en visdomstand som satt tajt. Tvi vale så hemskt det är. Aldrig mer, säger jag bara. Även om det känns fint när tandsköterskan stryker sin handskbeklädda hand på min kind och mumlar att jag är duktig… Men nej, inte värt det.
Visst har jag för övrigt skrivit här om mitt fördjupade akvarellintresse? Alltså, jag vill måla varje kväll. Sitter och googlar inspiration, försöker se filmer på hur de gör och sedan provar jag. Efter uppbackning från vännerna så sket jag i jantelagen och gjorde tillslut ett instagramkonto bara för att det är så kuuul att se att något jag målar kan vara till glädje för andra. Det känns också roligt att liksom få en anledning att dokumentera och förhoppningsvis kunna gå tillbaka och se processen. Har det blivit bättre? Hur ser just mitt formspråk ut? Just nu känns det mest som att jag försöker ta inspiration av andra för att lära mig, men jag hoppas att jag ska hitta min egen grej så småningom.
Så, om ni vill följa målandet så klicka gärna in er på @akvaremma, så ses vi förhoppningsvis där!
Och så blev den tillslut av. Min 30-årsfest som var planerad till mars, men som blev uppskjuten till 17 oktober – som då kändes som en evighet bort.
Men alltså, så otroligt lyckat det blev. Alla (ett smärre mirakel i dessa tider) var friska, stämningen var på topp och jag tror aldrig jag har älskat mina vänner så mycket som igår. Det är så otroligt roligt att ordna fester till ett gäng som bara går all in. Trots värdinnans påhitt med både tema, utklädnad och mordgåta.
Jag kanske är partisk, men vilken underbar kväll det blev! En av mitt livs roligaste kvällar. Jag tror vi måste klä oss mer i 20-tal, varken damer eller herrar har någonsin varit så snygga hehe.
Intrigerna haglade, otroheterna svärmade och ett mord skulle lösas. Vi åt italiensk buffé som jag hade lyckats laga ihop på egen hand, efterrätt och lekte lekar. Guldmedaljer förtjänar mor och far som var tidsenligt klädda som servitris och servitör och roddade allt i köket hela kvällen (!), Agnes Johansson som kom och fotade ett par timmar, samt tjejernas farmor och farfar som roade dem hela dagen igår och halva dagen idag för att vi skulle få sovmorgon och hinna landa. Vid 1 hade gästerna åkt hem och jag och Jakob satte på bra musik i högtalarna och städade ut hela lokalen innan vi körde hemåt. Tacksamt att få vakna i lugn och ro, hemma i ett helvitt vinterlandskap.
Så glad över kvällen. Över att alla var pepp och med på noterna, över min familj som var där både som gäster och hjälp, över alla som reste massvis med mil bara för att närvara på min fest.
Tack alla ni som gett mig ett minne för livet!
Fotograf: Agnes Johansson
Stående ovationer efter mitt… operaframträdande.
Jag kände mig tjusig som operadiva.
Vissa var mer utsatta än andra i morddramat.
Inställsamma tal hölls och anklagelserna kastades vilt…
…den ena mer chockerande anklagelsen än den andra.
Jag och mina bröder.
Du och jag <3
Hela fantastiska gänget!
Alltså den lilla damen nu, nu börjar tålamodets tid. Allt ska göras själv. ”ÄLV!” gallskriker hon, oavsett om det handlar om att klättra upp i bilen, dra upp en dragkedja eller ta av sig en socka. Giv mig styrka. Riktigt, riktigt långsam är hon. Jag tror hon gör det med flit, ingen människa kan skala av sig en strumpa såsom hon gör.
Givetvis är det för att hon vill göra samma som storasyster. Och enda gången det är bra på riktigt är när storasyster som är drillad i att vara modell fint ställer upp, och Signe direkt efter ställer sig på samma ställe och ler fromt. Här med höstlövskronor som vi pysslade ihop efter tips från @pysselmorgon på instagram. Lagom höstaktivitet!
Edith fick givetvis inte hålla armen om lillasyster. Inga mutor hjälper.
Älskar Ediths min här nedan när vi i samförstånd tittar på varandra och suckar över lillasysters oförmåga att samarbeta.
Det är roligare när man får stå modell ”ÄLV!!”.
