Jag vet inte om antalet hormoner har ökat sedan graviditeten (alltså den med Edith, vi har ingen ny knodd på väg) eller vad det är, men jag som alltid upplevt mig själv vara ganska stabil har nu upptäckt att det är en viss typ av situationer som gör att det fullkomligt brinner av i huvudet. Alltså inte att jag är arg utåt, men de fula ord som flyger genom huvudet då (och ibland mumlas tyst för mig själv för att ge bättre tryck), det är inget jag trodde att jag var kapabel till.
Vilka är då dessa situationer undrar kanske ni? Jag kan se en gemensam nämnare. Det handlar om stunder då jag missar något eller liksom ”glömmer att tänka innan” och således blir vansinnig för att jag kunde vara så obotligt korkad. Låt mig ge er några exempel från senaste dagarna.
Exempel 1:
Vi får en fråga i spelet Besserwisser. Fyra poäng, så en riktigt viktig fråga. Frågan lyder: vad heter styckesdelen på grisen baksida lår? Vi slarvar. Tänker för kort, och tänker bort skinkan eftersom den ju logiskt även borde sitta högre upp än baksida lår. Vi svarar filé. FELFELFEL. Förlorar. *djupandas för att inte förstöra stämningen med ett ankommande utbrott*
Exempel 2:
Vi ska på kalas med lunch klockan 13. Jag har planerat, packat och fixat sådär som jag alltid gör, för att vi ska kunna åka i tid klockan 12.45 (det tar en stund att köra). Det är viktigt att vi kommer i tid för att det är mat kl 13, och för att vi har den gemensamma presenten. Vi sätter oss i bilen, allt är packat och klart, vi åker i cirka 12 minuter och är således nästan framme. Perfekt i tid. När vi upptäcker – presenten ligger kvar på hallbänken. *slår mig själv jättehårt i huvudet*
Exempel 3:
Detta hände i natt. Jakob hostade lite igårkväll. Tänkte inte mer på det. Edith vaknar typ 03.40 för sin välling. Jag vaknar först, men eftersom vi har gjort så att Jakob tar natten och jag morgonen så utesluter jag min första tanke om att bara gå upp eftersom jag ändå är vaken, utan buffar i Jakob som går upp. Det fick jag ångra. Den lilla buffen öppnar nämligen Helvetets Stora Hostport. Jag hör det redan i Ediths rum, rethostan som dundrar igång genom babyvaktens högtalare. Inser att Ediths i vanliga fall lätta omsövning är körd. Jakob kommer tillbaka till sängen. Slutar. Inte. Hosta. När jag var uppe i 38 hostningar med max fem sekunders mellanrum så slutade jag räkna. Vi är alltså hela familjen vakna 03.52 för att jag nödvändigtvis skulle väcka den hostande fadern. Här blir jag så arg på mig själv, att jag inte kunde räkna ut det innan. Varför kunde jag inte bara ta vällingen själv?? Gå upp två minuter och sedan få somna om utan krusidull? Ack och ve, varför skall min lathet straffas så grymt?
Jakob (okej, lite synd om hostaren också, men mest oss andra måste vi ju ändå enas om, vi vet ju alla att han behöver bli bättre på att hosta ordentligt så att han inte måste hosta så ofta…..) såg det problematiska i situationen och tog sitt täcke och åkte upp på vindan. Där finns det faktiskt en extra madrass, den kan han gott hosta på. Edith kunde således somna direkt, jag likaså. Slutet gott, allting gott! Ja, det kanske inte är något som hostaren skulle hålla med om, eftersom han enligt egen utsago låg vaken en timme på vindan innan han somnade om.
Men det är ju ingenting någon kan bekräfta eller dementera precis. Vi andra sov ju då.
Söndagkväll och vi får återigen landa i soffan efter en härlig midsommarhelg. Väldigt tacksam över en åtminstone regnfri midsommarafton (även om det var ruggigt kallt) och härligt sällskap! Ni vet ju att jag älskar traditioner, så i vanlig ordning hängde vi hos kusinerna med det vanliga midsommargänget som i år var typ 35 pers. Otroligt mysigt!
Vi hann med femkamp, questroom som Jakob, Niclas och Johan hade ordnat i en lada, buffémat, efterrätt, spabadande, brännboll, sångstund, osv. Ingen midsommarstång i år, men vet ni – man kan inte hinna allt här i världen. Dagen gick så väldans fort ändå.
Övriga helgen har vi bara fortsatt att hänga där, med spel, rester, mer bad, och idag var det den traditionsenliga midsommarpizzakvällen. Vi har också tagit mycket långa mornar eftersom det har blivit sena kvällar och Edith har envisats med att vakna strax efter sex varje morgon. Vi har alltså tagit varsin morgon, och sedan har den som stigit upp fortsatt sova när Edith tagit sin första sovstund där vid 9. Vilket innebar, och hör nu här, att jag sov till 10.30 idag. Förstår ni hur ovanligt detta är!?! Jag skulle vilja hävda att det är flera år sedan, alltså långt innan Edith. Då sov jag nämligen väldigt sällan länge, jag brukade ha 9 som någon slags maxgräns på helgerna. Gillar ju inte att sova bort förmiddagarna *bästa tiden på dagen*.
Okej, med den superintressanta informationen noterad så hoppas jag att ni också har haft en fin helg. Nu kör vi sista vanliga arbetsveckan innan vi till helgen åker på bröllop i Umeå! Vi har till och med hunnit storstäda under förmiddagen idag, samt veckohandlat. Vilken grej. Får nästan gåshud av välbehag. (Obs. Ej ett skoj.)
Eller egentligen kanske ”bröd med ciabatakaraktär”. Men här har ni ett tips till helgfrukosten! Otroligt goda! Jag fick receptet av min kollega Anette som bjöd oss på dessa, och jag ju bara tvungen att prova häromdagen. De var faktiskt överkomligt enkla att göra, är ju annars rätt rädd för jästdegar som ni vet, hehe. Degen gick på ett ögonblick att vispa ihop så det gjorde jag direkt när vi vaknade (alldeles för tidigt den dagen), och sedan får man glömma bort degen ett par timmar med jäsning och sedan ska de bara bakas ut och in i ugnen. Enda minuset är den kladdiga degen som är lite svår att hantera, men då blir de också superfluffiga.
Här kommer i alla fall receptet!
Du behöver:
- 6 dl vatten (eller 5 dl vatten och 1 dl mjölk)
- 1/2 pkt jäst
- 2 tsk salt
- 1 rågad msk honung
- 12 1/2 dl vetemjöl special
Gör såhär:
- Värm vatten (och mjölk) till ljummen temperatur.
- Smula ner jästen i blandningen, och blanda i salt och honung.
- Tillsätt degen och låt köksassistenten knåda ihop tills blandningen är slät.
- Låt jäsa 1,5-2 timmar under duk.
- Häll ut degen på mjölat bord och snedskär bitar så att bröden blir lite ovala. Det är inte så noga, men det är viktigt att inte knåda degen för mycket så att luftbubblorna försvinner.
- Grädda direkt i ugnen på 250 grader i cirka 15 minuter. De ska få lite färg.
- Klara! Godast att äta samma dag men går såklart bra att frysa in också.
Just ja, vi har ju inte nämnt nationaldagen. Vad gjorde ni i finvädret (förutsatt att ni bor i Norrbotten kanske)?
Egentligen har vi ju våran tradition i Badhusparken, både från 2014 och 2016, men i år blev det lite annorlunda eftersom vi hade terminsavslutning med EFS. Mysigt det också! Vi slöt upp med hela familjen och hängde vid vallsberget ett par timmar, åt matsäck, och en del gick tipsrunda och upp på berget.
Jag måste förresten apropå ingenting säga att jag var ute och sprang med Hanna igårkväll och sprang för första gången på elljusspåren bakom vårt hus. Vilken grej! Så härligt med mjukt underlag, lite utmanade backar (okej, inte nu ”sååå härligt” men lite utmanande), sommarkvällsvärme och solnedgång. Så nära hem också! Det är bara synd att jag tycker det är lite obehagligt att springa själv i skogen, vet inte vad jag är mest rädd för – björnar eller mördare, men oavsett så ska jag försöka överkomma detta så att jag kan utnyttja skogen till fullo. Vi har ju nämligen sommarens lopp nummer 2 på söndag, tjejjoggen i Sjulsmark där vi har ett lag anmält, men eftersom jag har låtit hälsenorna läka sedan Starloppet så har jag ju bara hunnit spring ett par gånger nu och är ju typ tillbaka på noll. Känns det som i alla fall. Kuuuul. Tur att man får en picknickkorg på söndag. Det får bli min målbild.
Det kanske inte är vår rimligaste prioritering, men när vi fick en bunt med virke från en kompis så kunde vi inte låta bli. Vi vill ha ett par pallkragar! Sagt och gjort, på ett par dagar så byggde Jakob dem, jag målade med utomhusfärg från Rusta och sedan handlade vi en hel bunt med ätbara tingest på en handelsträdgård. Mycket nöjd!
Och nej, vi ställde inte undan dem i något hörn av tomten, de står nästintill på parkettplats utanför vardagsrumsfönstret! Jamen de är ju så trevliga att titta på. Och ska undertecknad någonsin komma på att vattna så måste jag ha dem i synfältet hela tiden.
Det är inte precis någon självförsörjande årsförbrukning vi har dragit igång, utan mer lite trevligt salladsvirke. Sedan är ju förstås tanken att vi egentligen ska driva upp egna plantor (både för plånbok och rolighet), men det kändes lite sent att börja med det såhär i mitten av juni… Så i år blev den färdig direkt, haha.
Vad har vi då planterat? Jo. I ena pallkragen finns smultron och jordgubbar. Jag menar, det skulle man ju kunna ha flera pallkragar med. I den andra har vi satt sötpotatis (spännande!), två olika sorters sallad, sockerärtor, samt lite kryddor som citronmeliss, koriander, oregano och basilika. En nätt liten upplaga med andra ord!
Sedan har vi också fått rabarber (wohooo!!) av svärföräldrarna och i bästa fall skulle jag under sommaren vilja hinna plantera både hallonbuske och vinbärsbuske. Och tomatplantor, paprika och chili i mitt osynliga växthus. Men jag vet, med buskarna borde vi egentligen avvakta tills vi vet hur vi vill ha övriga trädgården….. Menmenmen.
Den unga damen var i alla fall mycket intresserad. Av jorden. Alltså. Det var ett evigt krafsande i våra nya planteringar.
Juni! Värme! Ledig! Hjälp vad tiden susar iväg. Dagarna är liksom fulltecknade och jag hinner aldrig sätta mig vid datorn. Jobbat är också fulltecknat (vilket är jättekul), men sen vill man både hinna ikapp hemma och hinna mysa när man är ledig tors-fre.
Sedan har vi ju byggt pallkragar! Men mer om det strax.
Jag har också massa reflektionsinlägg som bara påbörjas men som aldrig slutförs…..
Just hemkommen från en stadstur på stan, där vi har köpt lite solskyddsfaktor, något nytt sommarplagg till Edith samt ätit lunch med mamma. Mysigt! Tänkte i alla fall att ni ska få några mobilbilder från senaste dagarnas bravader:
Vi har hängt hos mormor med Elin, Turid och Ralf.
Vi har skött gose-Herman.
Vi har ätit middag med vänner i olika omgångar.
Vi har myst i solen, med morbror Viktor bland annat.
Och modern har haft magisk solnedgångskväll med tjejerna!
Och imorgon släpps Orange is the new black. Ändå!
Alltså jag förstår inte hur jag kan ha missat att ge er receptet på den här chokladkakan?? Är ni säkra på att jag inte har lagt upp den tidigare!? Jag har försökt leta i bloggarkivet men hittar den i alla fall inte. Den här kakan gör jag ofta! Alltså inte som i ”jag bakar jämt bullar” och så gör man det två gånger per år typ, utan den här har jag säkert gjort 20 gånger de senaste tre åren.
Den går snabbt att göra (inte massa ägg som ska bli fluffiga), den kräver inga konstiga ingredienser och den blir alltid mycket uppskattad i all sin enkelhet. Den håller sig också god flera dagar.
Det enda man behöver vara uppmärksam på är att inte ha den för länge i ugnen så att den blir smulig, och där får man lära sig hur det blir i sin egna ugn under ett par försök. I min ugn ska den vara exakt 36 minuter för att bli bäst.
Receptet kommer från mormor, och det är den perfekta kakan att ha som ett ess i rockärmen när man behöver baka något snabbt och gott.
Du behöver:
- 3 dl socker
- 2 1/2 dl vetemjöl
- 3 msk kakao
- 2 tsk bakpulver
- 1 tsk vaniljsocker
De tre nedan ska tillsättas i denna ordning:
- 150 g smält smör
- 2 ägg
- 1 1/2 dl kokande vatten
Gör såhär:
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Smöra och bröa en bakform.
- Blanda de torra ingredienserna i en bunke.
- Rör ner de andra tre ingredienserna i den ordning de står (ja, det ska se ut som typ en tjock chokladsås).
- Häll smeten i formen och grädda i ugnen i 35-40 minuter, känn med sticka!
I lördags tog vi med oss mor, far och Cecilia till Svensbyn där en gård hade ett evenemang med fårutsläpp (säger man så?), samt hästridning, marknad, fiskdamm osv. Väldigt mycket folk, men trevligt ordnat! Tyvärr lite kallt, och självklart hade man i senaste dagarnas sommarfeeling klätt sig alldeles för dåligt. ”Dags att packa undan vantarna” – absolut inte.
Hur som helst, Edith tittade storögt på både lamm och hästar. När fåren sprang ut i den gröna hagen och Jakob frågade Edith ”nämen, vad är det där” så ropade hon ”maaaaa!” (alltså mat). Vegetarisk mat hit och dit, här ser man ju tydligt att det är saftiga fårfioler som springer omkring och frodas…..
Vi hade förresten en väldigt härlig kväll i fredags också, där vi först hade släktkalas i Blåsmark och sedan lämnade barn hos mor- och farföräldrar och drog med vänner på drinkkväll på Tages uteterass (mååånga våningar upp) i solnedgång. Så roligt det är att ibland bara få hitta igen de där vi faktiskt är när man har tid att avsluta en mening, när man kan ha sin ljusa tröja på sig för att man troligtvis kommer klara sig från fläckar och när man inte har någon tid att passa inom 30 minuter som antingen innefattar mat eller sömn. Välbehövligt! Att sedan få göra det med några av sina bästa vänner, det är bara en mycket trevlig bonus.
