Om jag säger: lördag förmiddag, brunch, vänner, vinterlek med korvgrillning. Känner inte du då att det låter som en novemberförmiddag som inte hade kunnat bli bättre? Jamen lite så var det i lördags.
Är så glad över våra vänner. Vi är ju ett stort ungdomsgäng som hållit ihop i massor med år, och nu när det bildas familjer så har ju umgänget liksom utkristalliserats lite och man hittar några som man umgås ännu närmare med. Och det som är så härligt är att när man har varit kompisar så många år så hinner man ju prata om det mesta. Inte bara prata, utan diskutera både högt och lågt. Det breddar mig hjärna, och det gillar jag. Att våga förändra sig är så oerhört viktigt. Både som person, i sin parrelation, som samhälle. Vi människor måste ju hela tiden bli smartare, tänker jag. Utmana oss själva. Ha någon form av terapisamtal med sig själv. Gör ni så ofta, ställer frågor till er själva i huvudet? Och inte bara fladdrar iväg med tankarna, utan sitter fokuserade och funderar. Jag övar på det, att liksom föra ”samtal i huvudet” med mig själv. Hela meningar, utan att uttala dem högt.
Okej, vet inte var det här inlägget fladdrade iväg hehe, men mest är jag nöjd över att ha kompisar som jag vågar ventilera tankar högt med. Och framför allt som bjuder en på fem plus-bruncher, hehe.
Vilken fullspäckad och fin fars dag vi haft! Först började det med en sovmorgon till 7.30 när S valde att slå personligt rekord, och ja – det tackar vi ju för, bara det att det blev lite stressigt för en familj som inte behövt ställa klockan på 3,5 år hehe. Nåja, vi hann fira Jakob med paket och frukost på sängen i någorlunda lugn och ro, sedan var det vidare till gudstjänst där jag är med och håller i Skatten för barnen. Fullt hus med massor av olika åldrar, väldigt trevligt!
Direkt efteråt susade vi vidare till bror Martin där vi hade sopplunch hela familjen för att fira pappa. Signe sov i tre timmar (så exakt hela lunchen) och de övriga barnen lekte uppe på övervåningen och vi satt där plötsligt i lugn och ro och mumsade på god mat och tårta. Lyxigt!
(Alltså Louie, vad är det för GULLGULL??)
Sedan åkte vi vidare till Arnemark där vi var bjudna på middag hos svärmor och svärfar (bara det att få bli bjuden när man själv är den som uppvaktar), tillsammans med Jakobs morfar och hans systrar. Ungefär där glömde jag ta bilder men en liten bild på Lottas tårta hann jag knäppa innan den slukades ner i magen.
Nu går vi mot en spännande vecka, och jag är glad och tacksam över alla underbara pappor i min närhet! Tänk vilken tur att jag hann knipa en sådan kanonpappa till mina barn!
Jag vet inte varför november fått så oförtjänt mycket skit. Jag tycker det är fridfullt med november! Inget att göra ute, bara kura inne. Bjuda över folk på middag. Lägga barnen på kvällarna och sedan krypa upp i soffan. Läsa, se serie (har lite senare än alla andra hittat Innan du dör på SVT, spännande), äta kvällsfika med Jakob. Bara vila huvudet från måsten. Man ser inte smutsen i hörnen så noga.
Det är fint! Okej, jag har tappat lite av den där piggheten jag skrev om för något tag sedan, och det kan hända att jag vill somna i soffan vissa kvällar men livet kan vara fint ändå, även om man gäspar ibland.
Vi har varit ute en sväng på förmiddagen, och jag har plockat in lite blåbärsris och grankvistar för att börja vinterbona lite inomhus. Jag har bestämt mig för att det finns vinterpynt innan julpynt, hehe. Nu sover Signe medan Jakob och Edith är i klättringshallen. Sen blir det eftermiddagsbad och musikcafé ikväll. Imorgon förmiddag ska vi mysa utomhus med hemgruppen, och på söndag är det fullt fars dag-firande.
Det var våra helgplaner det. Hoppas ni får en fin helg!
Fredag igen! Är det inte underbart så säg? Nu har Jakob varit föräldraledig en dryg månad, och jag måste bara utvärdera det här med att han för första gången är helledig och jag är den som jobbar.
…otroligt! Är vad det är. I alla fall från min sida. Det märks att barnen har förstärkt relationen ytterligare med honom, för de har alltid varit lite mammigare periodvis men nu har åtminstone Edith en pappaperiod. Och det är så mysigt att se!
Relationen mellan oss har heller aldrig varit mer jämlik. Jamen, det är inte så konstigt när man tänker efter. Plötsligt är det ju ändå han som är ytterst insatt i barnens vardag. Var kläderna ska vara, huruvida det saknas extravantar eller om det behöver tvättas något. Han är lika intresserad som mig av att städa undan på kvällarna – för att det är han som ska börja med att göra frukosten dagen därpå. Vi mår gott i det här, med andra ord! Och ja, det kan vara tillfälligt, men jag tänker också att det gör något med en att få en naturlig känsla för att ta ansvar i hemmet och vara ”Hemmets överordnade” på något vis. Det är bra för balansen att det är jag som behöver fråga honom om saker. Att han får sina egen rutiner, som jag får rätta mig efter.
Den här hösten är verkligen en familje- och relationsinvestering. Så glad över att han tog beslutet att prova!
Okej, sedan om man får fnissa lite. Vad tror ni min rastlösa man har ersatt jobb-stimulansen med…? Något som går att göra inomhus, medan man har uppsikt över barn som leker? Jo, under de här sex veckorna har han (vad jag kan komma på just nu) gjort:
- kalljästa frallor
- kalljästa frallor med annat recept
- hamburgerbröd i två olika omgångar
- baguetter
- croissanter från grunden
- stor fralla
- surdegsbröd i olika varianter
- frukostmuffins (otroligt, tar alltid en till jobbet)
- palt i två omgångar
- hemmagjorda proteinbars
- hemmagjorda snickers
- torkat citroner
Ja, alltså bara för att nämna det som hör till köket. Helt omöjligt att inte älska den här mannen.
Alltså, det är så många stunder varje dag som jag blir alldeles rörd av att se Edith och Signe med varandra. Det är som att det nästan är ännu starkare att känna kärleken mellan dem, än mellan förälder och barn. Jag vet inte vad jag blir rörd av, om att det beror på att de ju på något sätt inte valt varandra, inte är speciellt lika men ändå älskar de varandra så villkorslöst med sina små egenheter.
Och när Signe ligger i vår säng på morgonen och plötsligt hör att Edith vaknar på andra sidan väggen, tittar exalterat på mig och sedan hasar sig ner från sängen för att på små mjuka fötter springa ut i huset och möta Edith med en låg midjekram – jamen det är det gulligaste jag vet. Eller när jag säger hejdå på morgonen och jag först får en kram och puss av Edith, sedan samma av Signe, innan de vänder sig mot varandra och gör samma procedur. Trots att de ju ska fortsätta vara med varandra hela dagen.
Ibland när jag har min livet-är-för-bra-ångest-så-snart-plockas-jag-ifrån-det-här, då känns jag mig nästan lite trygg över att de på något sätt alltid kommer ha varandra ändå. Det är min högsta önskan, att de ska få fortsätta ha stort utbyte av varandra i livet och stå varandra nära. Och ja, att jag får vara med och uppleva det tillsammans med dem såklart.
Försöker tänka flera gånger varje dag att inte ta det här livet för givet. Är så glad över den här trion!
Vilken mysig eftermiddag vi har haft. Sedan en dryg månad tillbaka har vi bildat matlag med två av de familjer vi umgås mest med och som bor här i byn, och det är ju verkligen en kanonidé. Som vi i och för sig snott rakt av från Underbara Clara, hehe. Vi träffas alltså varje onsdag kl. 17, och så turas vi om att vara de som bjuder på mat.
Jag uppskattar när man kan göra saker med vänner på vardagsnivå och liksom förlänga familjen lite. Det känns så rimligt, istället för att alla ska hem ännu en dag och göra middag på varsitt håll så kan man ju äta tillsammans? Inget krav på flådig middag, när någon annan gör middag är ju falukorv och makaroner som himmelriket. Barnen (nu sju stycken…!) är i samma ålder och leker instängda på något rum, medan vi sitter och tjattrar. Det är också underbart att ha en fast tid, är mer och mer för den typen av upplägg – samma med junta och hemgrupp, då är man ju inställd på det! Annars är det lätt att veckorna bara går utan att man drar ihop till kompishäng.
Idag var vi hos oss och bjöd på pestolax och potatis, och efteråt hade jag förberett lite Halloween-pyssel och snacks. Och det blev så mysigt! Med barn vet man ju aldrig innan ifall det bara blir hiss eller diss, men de var så nöjda och glada, och pysslade i lugn och ro medan de pratade på med varandra. Jag tog chansen att hinna känna in lite Halloween ändå, i det här hemmet går inga högtider obemärkta förbi. Men jag vill ändå hinna göra bort det läskiga innan det sen är Allhelgona, då vill jag fokusera på det.
Matlagets nyaste tillskott sov sig igenom tillställningen. Tildes lillasyster Hedda <3
Eftersom Jakob är föräldraledig nu och jag jobbar 75 procent så har vi ju fredagarna lediga tillsammans. Vilken otroligt bra grej att alltid få långhelg! Verkligen en familjeinvestering, då kan man liksom ha senkväll redan torsdagen, äta lång frukost på fredagen, passa på att göra bort lite att-göra-grejer kring huset, hinna åka till badhuset på eftermiddagen och sedan ha en hel helg kvar. Ljuvligt!
Och kanske blir det ännu ljuvligare för att man vet att det bara kommer vara så fram till årsskiftet. Eller, personligen kommer jag ju fortsätta ha ledigt en dag i veckan, hehe. På obestämd tid.
Jag tycker det är så märkligt att jag känner mig så pigg på kvällarna de senaste veckorna, har liksom svårt att gå och lägga mig. Och då är det ändå minst sagt rätt intensiva dagar, både på jobb och med familjen. Förstår ju mer alla de som skriver att de blir trötta av mörkret och går och lägger sig tidigt. Kanske är det bara efter-småbarns-nätter-ljuset jag skymtar.
Och det, mina vänner, är inte så bara.
Hejhej från soffan. Precis när vi skulle få ha vår första friska helg på en månad (efter varsin omgång vattkoppor för smådamerna), så inleder vi med kräksjuka för E under natten. Suck, och det är verkligen smittsamma sjukdomar också – vattkoppor kunde ju åtminstone jag och Jakob åka iväg var för sig men nu får vi vackert stanna hemma allihopa den här helgen också i väntan på vilka som blivit smittade eller inte.
Nåja, vad är väl ett par dagar till av sjukdom som ändå går över, om man får slippa värre sjukdomar.
Vi fortsätter att pyssla på här hemma som vi har gjort senaste veckorna, rensar på gården, städar inomhus, lagar mat, läser böcker. Bra årstid för innepyssel, ändå.
Med mitt uppblossande pysselsug så har jag snöat in mig på sömnad för första gången i livet (och nej, jag är inte frälst än för det går ju inte sy i två minuter utan att något tjorvar hehe), och har lånat mormors symaskin för några projekt i lagom svårighetsgrad. Så, plötsligt fick jag hybris och bestämde mig för att sy en bebis-present till mitt lilla syskonbarn.
Det var ju väldigt synd att jag var så ivrig att sy att jag inte hann dokumentera det bättre, men jag gjorde alltså en baby wrap till bilbarnstolen, något kompismammorna tipsat om i flera år men som jag av någon anledning inte kommit mig för att ordna till mina egna bebisar. Väldigt enkelt! Det är alltså typ en filt som man ser hål för bältet, så att filten alltid sitter i bilbarnstolen och så bara virar man in bebisen i den. Supervarmt och mysigt utan ett endast ytterplagg, eller ja – kanske en mössa är bra.
Jag använde en guide som Magdalena tipsade om, och blev riktigt nöjd över mitt typ första egna syprojekt hehe. Och visst var det ett fint tyg! Med matchande fleece på insidan. (Nej, är inte sponsrad) Ber om ursäkt för den läskiga dockan, hade ingen riktigt bebis att testa med just när jag fotade.
