14 Jan

En som är 2,5 år

Jag måste bara få göra ett inlägg om den yngsta damen i familjen. Nej men, hon är i sådan högform just nu. Nu i dagarna blir hon två och ett halvt. Vi slutade ju med nappen för någon månad sedan, och det blev verkligen ”proppen ur” när det gäller talet (trots att jag inte tänkte att hon hade den så ofta). Hon babblar i ett. Jag är nog den som förstår henne bäst rent språkligt, men alltså ibland bara stirrar jag på henne fascinerat när hon håller långa monologer (alltid med många och olika tydliga ansiktsuttryck, som chockad, glad, exalterad). Hon säger så många roliga ord och härmar fraser som vi säger, som när jag sa ”Nu är det dags att gå och sova” och hon svarar med uppriktig förvåning ”Redan?”. Hon säger också mycket ”visst”, alltså typ ”Mamma, Edith måtte gå upp nu, vitt?” Hon är också expert på att kräma ut lite till, som när man ger henne fjärde boken för kvällen och redan har sagt att det är sista boken man tänker sträcka in i sängen och hon lägger huvudet på sned och håller upp lilla knubbfingret medan hon säger ”nu en tista, apelut tista”. Ofta medföljande med ett ”jag llllovar mamma”.

Eller när jag sparkade i tån och hon säger med empatisk min ”Stackars mamma. Jag trösta dig? Du ligga i mitt knä?” (och ja, det vill jag givetvis, för få saker i världen är så mysiga som att krypa upp med huvudet i en tvåårings lilla knä medan en mjuk hand lite tafatt stryker en i pannan)

Hon är också så gosig! Hon vill verkligen ligga nära, nära i sängen på morgonen, och man får oftast lång tid på sig att sniffa i nacken och linda armarna om hennes lilla kropp. ”Vill du myyysa mamma?” Jag kan liksom inte få nog, jag bara måsta röra i henne för att hon är så gullig. Det är också lite unikt i vår familj där övriga tre givetvis gillar kramar men ändå inte är i superstort behov av att ha fysisk kontakt med en annan människa hela tiden. När jag och Signe exempelvis var och fikade på bageri för första gången på tu man hand satt hon med armen runt min nacke och kind mot kind med mig större delen av besöket, nöjt mumsandes på sin chokladboll.

Det är också härligt att hon nu klivit in i rollspelslekens värld, den som Edith bemästrat så galant sedan ungefär samma ålder. Nu kan Signe stå långa stunder vid playmo-husen och man hör hur figurerna har massor med olika hittepå för sig.

Hon är också en liten latmask. Har haft det alldeles för bekvämt med att åka vagn och sitta på spark, så det krävs idogt motiverande för att få henne att vandra ner till Ica på egen hand. Storasyster hade aldrig något val, men nu är det avvänjning med lyxbehandlingen för lillasyster.

Annars är hon verkligen lätt att ha att göra med. Hon är bestämd och tydlig med vad hon vill men har ofta väldigt jämnt humör och är mer mån om att ”vara till lags” än vad en viss annan gå-min-egen-väg-dotter har varit genom åren. Hon är också väldigt nöjd bara hon får ens fulla uppmärksamhet, så en tur till affären eller någon annanstans är aldrig något problem, väldigt långt ifrån ligga-och-sparka-på-marken-läge. Och det kan man ju vara lite tacksam för, medan det varar!

Sedan är hon väldigt snäll. Delar med sig, hjälper till, väntar in så att alla är med.

Det känns nästan som att jag upplever en ny ålder, den här ljuvliga mellantiden mellan lilla gosekroppen och ändå så mycket förstånd? När jag reflekterade över det härom dagen så slog det mig, med ett litet sting i hjärtat, att storasyster var i den här åldern precis efter att lillasyster föddes. Och jag förstår att jag nog inte upplevde den lika närvarande just för att jag fokuserade mycket på att ta hand om bebis.

Underbara lilla vän, vad vore vi utan dig och din storasyster i våra liv?

13 Jan

Inför 2021

Vi är överens om att vi inte jobbar med nyårslöften längre, eller hur? Löften hit och dit, som i alla fall för min del bara hänger över en som ett misslyckande.

Däremot tycker jag det kan vara fint att i samband med avslut av det ena året, reflektera en stund över hur man vill att nästa år ska bli.

Jag har några praktiska saker jag vill påminna mig själv om:

  • Fortsätta skriva i Day One. En dagboksapp där man skriver några rader och lägger in bilder från dagen, som jag har fyllt i för nästan varje dag i sex år och det är så roligt att kunna gå tillbaka till samma dag för sex år sedan och se vardagen vi levde i då. Nåväl, det här har jag… inte prioriterat i höst! Noll dagar skrivna! Ve och fasa, det ångrar jag givetvis nu. Känns som att hela hösten är ett svart hål i minnesbanken. Så, från jul fyller jag nu i varje dag igen.
  • Inte underskatta promenader. Röra på kroppen efter långa stunder vid dator (hemma sitter jag ännu mer still än på kontoret), få frisk luft och motion som inte kräver någon tankeverksamhet eller ens ombyte och dusch. Många plus i den aktiviteten!
  • Guldkanten i hemmet. När man är hemma jämt och tänker jag minsann se till att myset är på topp. Här ska köpas snittblommor, tändas doftljus och lagas god mat. Hemmet ska vara som en varm filt till hjälp att ta sig igenom midvintern.

Mer filosofiska mål:

  • Titta inåt. ”Oj så filosofiskt nytänkande” tänker kanske du, men jag har blivit bättre på att stanna upp och fundera över något som skaver eller vad jag känner just nu, och jag har också insett att det är mitt ansvar att göra vad jag kan för att förändra det. Eller, det är åtminstone det enda jag kan påverka. Det ska jag fortsätta med!
  • Njuta av lilla familjen. Att ”bara vara med familjen” ska inte få vara något som är näst-bäst, utan den här hösten har verkligen visat hur kontakten stärks när man verkligen är med varandra mycket. Åh vad jag är förtjust i min lilla klan just nu.
  • Vara snäll mot andra. Jag vill utgå ifrån att människor vill gott och gör det bästa de kan.
  • Vara snäll mot mig. På samma sätt ska jag tänka snälla tankar om mig själv, och tänka att jag gör så gott jag kan efter mina förutsättningar just då.

12 Jan

Ett nästan-vanligt-kalas

I söndags var vi bjudna på födelsedagsbrunch (mina absoluta favoritkalas!) hos Sarita och för en stund kändes det nästan helt normalt. Vilken grej!

Vi har ju hängt med min familj under jullovet, liksom bara bestämt att vi är i vår bubbla tillsammans med dem. Skillnaden var ju att inte Saritas familj var där samtidigt som oss, men det var ändå så härligt att ”ha något bokat” och få ta på sig kläder som inte använts på månader, och sedan ta sparkarna ner till uppdukat brunchbord. Och vilket bord sen, åt på ett nästintill frossande sätt av allt det goda.

Det är verkligen något väldigt lyxigt att få komma hem till någon som ordnat.

Tacksam för ett fint kalas, ett härligt avslut på jullovet och en normal stund!

 

10 Jan

Jullovets sista dag

Jamen, gott nytt år då! Typ en tredjedel in i januari. Men vet ni, jag hamnade så djupt ner i ledigheten att varken dator eller kamera synts till. Jag har bara varvat myskläder och knappt tittat mig i spegeln förrän jag plötsligt insett att jag inte minns när jag duschat sist – och sedan har det gått på repeat.

Är inte det precis som ett jullov ska vara, så säg?

Ska jag vara ärlig har också den här ”inget att göra”-tillvaron varit precis det jag behövde det här jullovet. Varje gång jag har börjat en tankemening med ”Vi borde..” så har jag försökt tänka om och tänka att nej, det här lovet borde vi ingenting. Annat än möjligtvis stanna hemma, hehe.

Vi mår ganska bra när vi får vara tillsammans och pyssla på med olika små projekt här hemma. Vi (okej, Jakob) har byggt och målat bänkar till en grillplats och själva grillen kommer snart med posten, sedan har vi gjort om kontoret på övervåningen (där vi bara hade förråd tidigare) från super-provisoriskt till lite mer ”här kan det bli att vi får jobba typ hela våren”. Städat upp och gjort ett nytt skrivbord av saker vi hade hemma, och jag har dammat av vissa av sakerna som legat på vindan sedan jag var tvungen att packa ner mitt älskade pysselrum. Det blev riktigt mysigt!

Jakob fick också feeling och letade fram en projektor som vi tydligen hade, hittade en stor projektorduk på Köp och sälj, och skruvade upp våra gamla högtalare – och så blev plötsligt kontoret även biorum. Han är rätt finurlig, den där Jakob.

I övrigt har vi varvat sovmornar (japp, till och med barnen har för första gången hamnat i lite sovmorgonfas) och utomhushäng av alla de slag, med pyssel, tidskrävande matlagning och Mario Cart. Edith har fått börja spela ett spel på ipaden som hon gillar, det heter Toca world och innehåller roliga små figurer som man kan ordna hus åt, ändra stil på och så vidare (som ett digitalt dockhus typ), så det har spelats i vilostunderna.

Vi har också hunnit bråka en del med småtjejerna, tjatat om att sitta kvar vid bordet, om vikten att dela med sig, om att det viktigaste inte är att vinna när man spelar sällskapsspel, om att man inte får låna mammas fina vattenfärg när man har tänkt fylla 15 stora pappersark på raken, om att man visst måste ha fleece under overallen när det är minus 15 ute, osv, osv. Men man blir ändå så sammansvetsade när man är så mycket själva med varandra, att bråken liksom inte biter på en lika mycket. Kärleken och myset är ändå det jag minns, nu när jullovet går mot sitt slut.

Imorgon börjar vi om att jobba, och ändå känns vardagen allt annat än normal. Har inte öppnat mailen på hela jullovet och vet faktiskt inte riktigt vad vårens arbete kommer innebära, men det blir bra det också.

10 Jan

Nyårsafton med lilla familjen

Nåja, jag vet att det är typ två veckor sedan det var nyårsafton men jag måste ändå bara skriva om vår fina nyårsafton. Till skillnad från julhelgen kände jag verkligen ”det blir vad det blir”, är inte så brydd om att det ska vara på ett visst sätt. Och bestämde mig för att jag skulle fokusera på att göra det till en härlig familjedag med barnen. Först började det med spontan pulkastund med diverse familjemedlemmar.

Givetvis med varm choklad och mackor.

På morgonen hade jag pyntat med nyårsprylarna och gjort tjusig dukning med namnskyltar till alla fyra familjemedlemmar. Vem ska man göra sådant här för om inte för sig själv och sin egen nyårskänsla?

Jag såg ett tips på att man kunde göra små ”nedräkningspåsar” för barnen, så jag gjorde fem olika påsar för varje timme mellan kl. 15 och 19. Första var som synes att dekorera sina egna partyhattar, sedan var de övriga att leka kurragömma hela familjen, leta en skatt (med godisgömma), spela barn-alias och tillsist var det att gå ut och räkna ned till det nya året med små konfettipoppers och tomtebloss.

Vi vuxna hade beställt trerätterspåse från Centrum Krog, och barnen hade fått välja sin meny (pizza och glass). Lagom efter förrätten bestämde vi oss dock för att gå upp på berget bakom oss och se ut mot alla lyktor som skulle släppas upp kl 16. Vår stad firar 400 år i år, om ni undrar. Inte någon wow-upplevelse med mängden lyktor, men väl en mycket mysig upplevelse att vandra i mörka skogen med lilla familjen!

Väl hemma åt vi vuxna den otroligt goda varmrätten och efterrätten, medan barnen fick glass och såg en film. Efteråt fortsatte vi med spel och popcorn uppe vid brasan.

Sedan var det tomteblossdags, och då mötte familjemedlemmar upp oss på bron och vi fick köra åtminstone tre nedräkningar bara för att hinna använda exakt alla tomtebloss.

Sedan la vi barnen (som tyvärr var rätt övertrötta), och vi vuxna dukade fram en buffé av ost, kex och godis, och satt och spelade spel resten av kvällen.

Med låga förväntningar, spontanitet och hög mental närvaro för föräldrarna blev det en av de härligare nyårsaftnarna i livet, om ni frågar mig.

Vi är redo för 2021!

30 Dec

Sammanfattning av 2020

Året 2020 är snart ett avslutat kapitel (och vilket kapitel sen), och jag tänker att det är dags för årsresumén!

Här kan du läsa om 20192018, 2017201620152014201320122011.

Gjorde du något 2020 som du aldrig gjort förut? 
Sålt print som jag målat själv. Jobbat hemifrån, bredvid Jakob (ny upplevelse). Haft både digitala kalas, quiz, juntor, släktmiddagar. Sänt live via jobbet. Varit på husvagnssemester med min egna lilla familj. 

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag kan inte påstå att jag genomdrev någon större förändring, det här året kom liksom förändringarna till en i alla fall. Det känns mer som att man varit glad för allt som faktiskt inte förändrats under det här året.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
→ Ja! Både Viktoria och Sofia har fått varsin liten tjej. <3

Vilket datum från år 2020 kommer du alltid att minnas?
17 oktober är det enda datumet som dyker upp (förutom födelsedagarna), dagen när 30-årsfesten var. Helgen 11-13 september när vi var till Kvikkjokk med mina syskon var också otroligt härligt! (Sedan att min yngsta lillebror egentligen skulle ha haft sitt bröllop den helgen, det får man inte tänka så mycket på)

Dog någon som stod dig nära?
→ Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du?
→ Den här frågan blir något av ett skämt det här året. Året som äntligen hade inplanerat ett par längre resor blev ett år med absolut inga resor för de allra flesta. Snopet.

Bästa köpet?
→ Haha jag såg från förra årets svar att jag då hoppats kunna svara en robotdammsugare, och nu har vi faktiskt just köpt en! Än vet jag dock inte om det kvalar in som bästa köp, men kanske? Hittills gör ”Elsa” (Edith fick välja namn) ett mycket bra jobb.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
→ Min 30-årsfest i oktober var ett minne för livet! Verkligen en dag och kväll när jag var riktigt glad!

Saknar du något under år 2020 som du vill ha år 2021?
→ Socialt umgänge? Längtar efter vännerna. Fika med mormor. Junta med tjejerna. Träffa vännernas barn exempelvis, det är ändå svårt att hålla kontakt med 1-åringar via facetime.

Vad önskar du att du gjort mer?
Målat! Ännu mer! Är så glad att jag hittade tillbaka till målningen i höst.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig över vad andra ska tycka.

Favoritserier från året som gått?
→ The Queen´s Gambit var ju otrolig, men jag minns även att jag gillade Normal people och de svenska serierna Sommaren 85, Älska mig och Kärlek och anarki.

Bästa boken du läste i år?
Har ju haft rekordår i antal lästa böcker, men Där kräftorna sjunger var riktigt bra, även En mors bekännelse och Kvinnornas stad. Lycka till med resten av livet var också en viktig ögonöppnare som jag läste i rätt tid!

Största musikaliska upptäckten?
 Jag har som vanligt inga större musikaliska upptäckter, men jag tror min mest lyssnade låt är 100 med Ana Diaz.

Vad var din största framgång på jobbet 2020?
→ Jag trivs så väldigt bra med mitt jobb, och jag inser också att det är rätt få förunnat. Jag är stolt över hur jag hanterat mitt jobb det här året, när jag verkligen har behövt lära mig att jobba på ett nytt sätt (med kort varsel). Jag är också tacksam över att jag har orkat med. Den här arbetsbelastningen skulle aldrig funka flera år i sträck, men jag har hela tiden tänkt att det är ett undantagstillstånd. Och försökt sova ordentligt och sänka kraven i övriga livet. Jag hoppas våren kan bli lite lugnare, även om restriktionerna verkar fortsätta ett gäng månader till.

Största framgång på det privata planet?
Att jag vågade ta kontakt med vården när jag inte mådde bra, och enkelt fick hjälp. Tänk vad många månader av liv som hade kunnat bli sämre för att man är för stolt eller ska ”lösa det själv”.

Största misstaget?
→ 
Tror inte jag har gjort några större misstag? I så fall var det då inte tillräckligt stora för att jag ska minnas dem nu.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
→ Oj, lite både och, kämpade ju i våras med att jag har känt mig otroligt låg under ägglossning sedan lillasyster föddes. Och det var en sådan lättnad att jag fick medicin som jag kan ta under just de dagarna och som hjälpte mig hela sommaren. Nu i höstas har det tjorvat lite för att jag började få huvudvärk när jag tog dem så jag ska prova en ny sort, men ändå. I övrigt har jag upplevt mycket glädje, eller framför allt en känsla av att vara så väldigt tillfreds med tillvaron. Inte påväg någonstans, inte jagande efter något. Bara här och nu.

Vad spenderade du mest pengar på?
Rejäla vinterkläder kanske? Har äntligen förstått att om man ska bo på ett ställe med vinter halva året så behöver man rejäla skor och nu bara för någon dag sedan en riktigt varm jacka. Till och med broddar jag köpt, för att slippa halka ner för vår backe varje gång jag kliver ut ur huset. Vuxenpoäng!

Något du önskade dig och fick?
→ Ett matlag! Okej, det här började vi faktiskt med förra året men innan restriktionerna så har verkligen matlaget varit en fröjd. Träffas varje onsdag med våra bästa vänner, och förgylla en vardagskväll för och med varandra. Det är nog det jag saknat mest de här senaste veckorna.

Något du önskade dig och inte fick?
→ Resorna som var inbokade. Tror både släktresan med hela Jakobs familj och kusiner hade varit ett minne för livet, och även tjejresan för att fira bästa Hannah. Längtar efter nya platser, slöa dagar med familjen, vackra vyer, värme, god mat, bad.

Vad gjorde du på din födelsedag 2020?
→ Det blev ju inget stort släktfirande precis, men fick en sådan oväntat härlig födelsedag med närmaste familjen och caterad brunch från Storstrand, överraskning och fina ord av vännerna, blombud och sedan en härlig restaurangkväll med vänner. Kände mig så varm i hjärtat över att folk hade ansträngt sig för min skull, för att göra dagen härlig!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tja, ingen pandemi är väl det enda svaret här? Lite mer träningsmotivation hade inte varit helt fel heller.

Vad fick dig att må bra?
→ Äldre barn har jag återkommit till många gånger, att kunna vara hemma hela familjen och ändå ibland få pyssla med något som bara jag tycker om att göra – det får mig verkligen att känna mig fri. Jakob får mig också att må bra. Så tacksamt att min make också är min bästa vän. Restriktioner eller inte, får jag umgås med honom så klarar jag mig ändå ganska långt.

De bästa nya människorna du träffade?
Inget år för nya sociala kontakter precis.

Mest stolt över?
Att jag vågade starta ett instagramkonto för målningen och till och med prova sälja min alster! Det är en otrolig känsla att få printen från tryckeriet. Och att sedan människor vill hänga upp dem hemma hos sig, det gör mig verkligen stolt och glad.

Högsta önskan just nu?
→ Att vi får fortsätta ha varandra och vara friska även kommande år. Och att 2021 blir ett år mindre präglat av pandemier.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Min plan är ta med mig det positiva från det här året, som tillexempel all övning på att vara med i nuet. Se det fina i det lilla som faktiskt blir av. Vara bättre på att hantera saker som inte blir som det är tänkt, helt enkelt försöka ta det med ro.

Tack för året 2020! Det är så lätt att se tillbaka på det som ett riktigt skitår, men när jag bläddrar bland alla bilder ser jag allt annat än ett skitår. Jag ser ett år som vi kommer att minnas, av många olika anledningar, men framför allt för alla fina stunder som vi fick vara med om!

27 Dec

Julhelg med familjen

Visst har man lite känslan, ”ja tänk att det blev jul i år också?” Julen låter sig inte väntas tills virus är borta eller restriktioner har ändrats – nej, den kommer när den kommer som vanligt.

Och för vår del har det varit en väldigt härlig julhelg. Det är tydligt det här året att jag så många gånger har känslan av att årstider och högtider liksom är smidigare än på länge, vilket inte har med pandemin att göra utan helt enkelt för att vi har klivit över en ålderströskel med barnen. Vilken ljuvlig jul med lilla familjen!

Först samlades vi med min familj för lilla julafton 23 december, och det var bara en sådan mysig dag där barnen prickade in sitt bästa humör. Vi hade tänkt leka ute först men det regnade ju heeela dagen, så vi åt julbord, dansade runt granen, spelade spel allihopa. Sedan kom tomten med otroligt fina julklappar och det var kul att se hur spännande även Signe tyckte det var i år.

På kvällen blev det gröt och skinkmacka, sedan dukade vi upp för uppesittarkväll med julgodis, snacks, bingolotter och spel.

Vi gör vår sedvanliga övernattning hos mor och far över julhelgen, så julaftonsmorgonen spenderades i pyjamas med julstrumpor, sista avsnittet av julkalendern (tycker den var riktigt bra!) och grötfrukost. Den traditionen är jag väldigt glad att vi fick behålla!

Sedan blev det utehäng i snölandskapet (årets julmirakel var att få vakna till en vit värld) med Jakobs släkt, med eldar och fika, sedan vidare hem till Jakobs familj med hans föräldrar och systrar för en väldigt lugn och mysig julafton. Kom på mig själv med ett rysnjuta av välbehag flera gånger.

Så tacksam för den här julen på många plan! Bara att vi ändå lyckades pricka in att få vara friska är ju otroligt tacksamt. Men sedan att vi ändå kunde fira med de små familjerna. Tjejernas glädje, övernattningsmyset hos mamma och pappa. Att få ge julklappar och ta emot. Är i vanlig ordning som ett barn som längtar efter att få leka med allt, haha. Både barnens nya leksaker och mina egna.

Nu är det dags att packa ihop oss för det här året och åka de 250 metrarna hem till huset för ett fortsatt jullov.

God fortsättning!

24 Dec

Lucka nummer 24: ”Detta lärde jag mig av årets kalander”

Julafton, kära ni! Årets härligaste dag (eller okej, storhelg åtminstone), om ni frågar mig.

Okej, sista luckan och tja – det har varit rätt mysigt att analysera det här väldigt speciella året. Som ändå blev helt okej, tänker jag. Jag tror det genomgående temat för kalendern är hur bra jag mår av att inte stressa upp mig över saker som skulle behöva göras. The story of my life. Och säkert många andras lifes också.

Jag bär också med mig tacksamheten, över hur fint vi har det och hur glad jag är över att vi får vara tillsammans. Vår lilla familj.

Hoppas nu att du får en riktigt härlig jul, med sänkta axlar och ett närvarande huvud. Du är här och nu!

Och det är fint så. 

God jul!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

23 Dec

Lucka nummer 23: ”Ett recept jag kan utantill”

Absolut inga. Typ. Bakar alltid med recept (annars känns det ju som att alla kan typ kladdkaka utantill, men det har jag aldrig varit så förtjust i) och lär mig därför inget i huvudet. Bakar också ofta nya recept, så det blir liksom inte att jag gör på ”mitt favoritrecept som jag redan kan”.

Okej, mat kan man ju ända laga utan recept. Men det är ju för att man kan höfta på ett annat sätt där. Köttfärssås, korvstroganoff, flygande Jakob, osv.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

22 Dec

Lucka nummer 22: ”Det finaste jag kan göra för mig själv…”

Vilken klyscha, men sänka kraven. Tänka att jag ska göra saker som jag själv vill, eller möjligtvis som barnen vill. Djupandas och njuta. Men just över julen tycker jag det brukar gå bra, lite av en paradox eftersom julen kan vara en så stressig och laddad tid för många andra.

Det kanske helt enkelt hjälper att jag tycker många av bestyren är genuint roliga och inte ett måste, och sedan att jag har möjligheten att vara ledig över jul och verkligen gillar den här årstiden. Att mest vara inne, och så ibland klä på sig riktigt mycket kläder och gå ut och åka spark eller pulka en timme. För att sedan få gå in igen.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)