Viktor och Saritas bröllop
Det kommer att bli lite hoppigt framöver, för nu har jag en hel höst att ta igen. Och det gäller att passa på när bloggandan faller på.
Men min lillebror Viktor har ju gift sig, med fina Sarita! Vi kan väl börja med att vi i slutet av sommaren fick ordna möhippa för Sarita, och det blev verkligen en dag av mys och mat. Vi åt brunch, hade ordnat egen chokladprovning, hon fick binda egen blombukett hos bästa Moa i hennes trädgård (vi fick otroliga odlingstips), lekte lekar och hade pyjamasparty med film- och musikquiz. En dag i min smak också, som ni kanske anar. För Viktor hade killarna också en otrolig dag med all in på Sagan om ringen-tema, med Viktor som Legolas, vilket utmynnade i en väldigt rolig svensexefilm.
Men sedan inleddes ju september då, och då blev fullskalig bröllopsbonanza. Jag och Jakob var värdpar tillsammans med två kompisar till Viktor och Sarita (ja, och till oss med), och vi filmade, skrev manus, förberedde lekar. Och förutom det var jag också syster som försökte hjälpa till allt jag kunde med att skriva namnskyltar, gästbeskrivningar, texta välkomstskyltar och så vidare. Det var såå roligt och såå intensivt, och sedan var själva bröllopsdagen bara så otroligt rolig och lyckad på alla sätt och vis. Det var en sådan rolig blandning av människor, där ganska hög grad var liksom unga vuxna, så den härliga middagen med lekar och god mat övergick till fullskaligt dansgolv med bar och ja, jag tror inte vi var hemma förrän 4-snåret. Det är i sanning en lyckad fest. Dagen efter? Veckan efter!? Nej men alltså jag trodde aldrig jag skulle bli pigg igen. Helt slutkörd på energi och känslor. Men det var det värt.
Jag måste ju få visa ett gäng bilder från först vigseln och det här GULLIGA gänget (mina barn och syskonbarn) som gick in som små brudnäbbar före brudparet i kyrkan. Jag blev riktigt rörd när dörrarna öppnades, för det var liksom de barnen (ja minus Abbe, han sov) jag älskar så mycket och som så kavata troppade in till vacker musik.
Vi gjorde också ett tappert försök att få till en rimlig familjebild. Lyckat!
Och sedan, när vi snyftat och kramats klart utanför kyrkan, då var det dags att åka till lokalen där de verkligen gått all in i dekoration. Det var så fint! Och folk höll så bra tal, och var så roliga och bjussiga, och ja, det var bara så roligt.
En dag att minnas för resten av våra liv!
