Växthuset är tillrett

Jag ber om ursäkt för att jag tjatar på om mitt växthus, men det var en sådan oerhört tillfredsställelse i helgen när jag tillslut fick i ordning. Fixade i ordning pallkragarna, även de tre nya där jag planterade jordgubbsplantor, sedan planterade jag om alla tomater, gurkor, paprikor och band upp dem i växthuset. Jag har fortfarande kvar småplantorna av blommor och de jättestora-solrosorna-som-borde-få-komma-ner-i-mer-jord, samt det som ska i pallkragarna men jag vet inte om jag vågar sätta ut det riktigt än? Eller? Kanske bara kör, och täcker med fiberduk på nätterna. Jag vill också ut med alla frööööer! I år kommer jag försöka sätta dem lite mer i rad, förra året bara typ… hällde jag ut lite olika?

Jag ska också göra i ordning dahlia-rabatten, det blir väldigt trevligt.

Och vet ni, jag känner mig faktiskt riktigt stolt över att allt i mitt växthus just nu är sådant som jag själv drivit upp från frö. Att jag klarade det! Jag, som knappt har kunnat hålla krukväxter vid liv! Det är så roligt, att som vuxen fortfarande inse att man faktiskt kan lära sig nya saker, få nya hobbys, upptäcka att man gillar sådant man inte trodde man gillade. Vi är förändringsbara, kära ni! Vilken himla tur.

Det är dock en aning skrämmande hur gärna jag vill prata om mina planteringar (och höra om andras). Jag har några i min direkta närhet, jag vill inte nämna några namn men både Jakob och bror Martin har ju en otrolig förmåga att prata länge om sina hobbys. Vilket jag suckat över pga inte intressant för någon annan.

Och nu är jag där själv, och ska ta igen alla timmar jag lyssnat på diskussioner om rullskidor, cykelreparation, pulsförändringar och vilka löparskor som är bäst i vilken terräng. Och SOM jag ska hålla låda! Precis som jag bevisligen verkar göra här på bloggen.

Och ni? Ja, ni hänger med!