Vabbdag

Jaha, vi trodde vi hade haft vår förkylning där för ett par veckor sedan, men nu är vi hemma igen med hostiga barn. Jag är ändå så väldigt tacksam att Jakob tog hela vabb-lasset förra gången, för då var det helt kört att försöka vara hemma från jobbet. Den här veckan var det betydligt lägligare.

Och, sen har jag till och med hunnit jobba ett par timmar på förmiddagen. Det är nämligen något helt annat att vabba en treåring och femåring, jämfört med när de var små. Sedan är ju något jag nu är så oerhört tacksam för med våra barn att de verkligen kan roa sig själva i långa stunder. De leker och leker, och det vet jag att man verkligen inte kan ta för givet. Okej, man får helt tänka bort att underhålla städningen och låta det bli kaos i allt kojbyggande, partyfixande och pysslande. Där får man helt enkelt sätta på en film på eftermiddagen och göra ett så kallat ”ryck” för att barnafadern inte ska få hjärtstillestånd när han kommer hem.

Men är man bara hyfsat lugn på arbetsfronten så trivs jag med att vara hemma med barnen, så här en septemberdag. Efter lunchen packade vi matsäck och min tanke var att vi skulle ta fyrhjulingen upp på berget. Om den startade? Icket. Så istället promenerade vi in i skogen och efter att ha lockat, mutat, och hotat det yngsta barnet om rävarna så landade vi tillslut på en liten picknickplats si sådär hundra meter från huset. Nåja, det var mysigt ändå! Jag satt och lutade mig mot en trädstam och kunde smygsurfa ifred en stund, medan tjejerna lekte något som krävde lång och idog insamling av diverse grenar.

Nu ser de Saltkråkan, jag har gjort mitt städryck och strax är det dags för middag. Det står pannkaka på menyn idag. Måndagslyxxxx.