Tallhedskyrkan är invigd

Hon lever! Eller jag lever bör det kanske stå, om jag nu inte ska vara en sådan människa som pratar om mig själv i tredje person? ”Jaha, vad är din ursäkt?” mumlar kanske du som klickat dig in på bloggen förgäves i flera veckor.

Jag skyller på jobbet. Och Tallhedskyrkan. Hujedamej så intensiva de här tre första veckorna tillbaka på jobbet blev. Mitt jobb under den här pandemin har verkligen innehållit några riktigt stressiga perioder. Men, jag vet att jag klarar stressiga perioder om jag får ha mindre stressiga perioder efteråt och även om tre veckor blev nästan på gränsen så ska jag idag exempelvis sitta och jobba hemifrån med en helt rimlig arbetsbelastning, ta mig tid att träna under friskvårdstimme och äta lunch framför en serie. Oerhört efterlängtat.

Men vad är då anledningen till detta? Jo, förutom verksamhetsstarter och kyrkoval (visst använder du din röst???) så har mycket handlat både ideellt och på jobbet om invigningen av Tallhedskyrkan. Denna otroligt efterlängtade händelse som jag personligen jobbat ideellt med i flera år. Vår gamla EFS-förening har gått ihop med en annan EFS-förening och tillsammans bildat samarbetskyrka på Furulund. Den gamla församlingsgården där var för liten och församlingen bestämde sig för att satsa på en utbyggnad sombyggts under det senaste året – och det har blivit så oerhört fint! Jag tror jag måste visa er bilder inifrån sen, i ett eget inlägg.

Så, i lördags var det alltså den stora dagen när vi hade planerat en hel dag för små och stora, främst utanför lokalen men även där inne. Och solen sken! Bara en sådan sak. Sedan kom det förbi så väldigt många människor, från byn runt omkring som kanske aldrig varit där annars, och jag var bara så väldigt glad, och bara så väldigt trött när jag kom hem. Sov hela sena eftermiddagen kändes det som.

Barnlotteri för de mindre…

…och matkasselotteri. Rolig idé tycker jag, där man kunde vinna en kasse komplett med ingredienser och recept för en hel måltid. Något alla behöver!

Fiskedamm för alla de små. (Jakob fick åka två (!) vändor extra för att fylla på med godis)

Man blev nästan folkskygg av att se så många människor på samma plats, för första gången på… länge!

Ungdomarna i KRIK ordnade springlopp för ett mycket stort gäng oerhört taggade barn. 

Två bröder och en make, fanns också på plats. 

Pust. Nu ska jag bara njuta av den här invigningsveckan som pågår, och sedan är det en sista större insats när vi kör Café Tre pop-up! Minns ni Café Tre, som jag pysslade på med i många år?  Det blir väldigt roligt!