Stjärna och tyg-bacon
Vet ni vad det här blev? Det blev en äta-gott-och-hänga-med-familjen-helg. Inte mig emot, har jag sagt att jag gillar min familj? … och att äta gott? Igår skapades go´middag med lillebror Viktor och Sarita, medan vi skötte lillan. Idag har det jobbats och nu sitter jag här hos mamma och pappa igen. Jag har ätit lite middag med Cecilia också, lite tyg-bacon och några tyg-plättar. Lite snålt med sylt, men i övrigt acceptabelt.
Pappa låg på köksgolvet och vilade efter maten idag. Mamma la sig bredvid honom och tillslut gjorde jag också det. Plötsligt fick jag ett infall, en ingivelse från ett högre väsen. Vi låg alla på rygg med huvudena i mitten. Jag tog min högerhand, greppade pappas hand. Sedan tog jag mammas hand med andra handen. De fattade vinken och greppade varandras händer. Sakta höjde vi våra sammanslutna händer. I bakgrunden hördes introt till Starwars och när händerna hade nått sin högst punkt hände det. Vi ropade tillsammans, som om det inte fanns någon morgondag, som man gör innan man rider in mot kriget, i fronten av en armé som är alldeles för liten i jämförelse med de tusentals soldater man ska möta. Vi skrek: ”Stjärna!”. Sänkte händerna, höjde dem, ”Stjärna!”. Plötsligt var ögonblicket över, våra stridsrop förbi.
Skoja! Det här hände inte alls idag, det var säkert tre veckor sedan. Jaha. Nähä. I morgon är det söndag, härligt!
