Släktträff i Svensbyn
På Kristi himmelfärdsdagen var vi ju lediga liksom många andra, och då var det även anordnat släktträff på pappas sida. Trevligt! Vi var i Svensbyn på gården där farfar växte upp med sina sju syskon. Två av bröderna har bott kvar och nu när en av dem gick bort förra året så ska huset säljas.
Jag räknade inte men någon sa att vi var över 90 personer där (och då var ju ändå många som bor i andra städer inte där), men rätt otrolig skara ändå!
Jag gick omkring och lät historiens vingslag susa kring mitt huvud (haltande bild), och eftersom huset är rätt original om vi säger så, så var det lätt att tänka sig in i livet där för 70-80 år sedan. Med stort kök med vedspis, ”salen”, åtta barn som delade på två sovrum. En bondgårdslänga där båsen står kvar från både häst, kor, grisar. Vilket annat liv de levde ändå. Knegade på genom årstiderna.
Sekelskiftet är ju fortfarande min mest romantiserade tidsperiod. Inbillar mig att jag skulle göra mig hemskt bra som bondmora på en snäppet större gård, med kjolar och förkläden, sommarkalas ute i det gröna, korvstoppning, brödbakning och saftning, häst och vagn, ah ni fattar. Jag har ju också bara Barnen i Bullerbyn som referens här. I min sekelskiftesvärld finns ingen svält, dåliga skördar, brännvinskarlar eller barndödlighet.
Men vadå, jag blir ändå ödmjuk inför livet av att tänka att människor levt på den här jorden innan oss. I det stora och i det lilla. Haft bra och dåliga dagar. Älskat och sörjt. Bara så – fint!
Broder Martin myste i sommarvärmen.
