Påsklov rakt igenom
Tillbaka till vardagen idag, men vi måste stanna en stund till vid påsklovet. Alltså vilken glädje när vi insåg att vägen som är stängd (på grund av för blött för att köra bilar) till mamma och pappas stuga ändå visade sig vara körbar med fyrhjulingen…! Detta kom vi på tisdag förmiddag och innan det var dags för middag hade vi packat, handlat, lastat allt på släp, kört ut oss till bommen, packat ut allt på lilla fyrhjulingen med lilla släpet (det är ju alltså någon slags junior-variant av fyrhjuling) och puttrat hela familjen till stugan. Öppnat upp, startat eld för att värma upp, slagit igång fläktar och annat som måste göras. Vi är ändå rätt effektiva när det vill sig, jag och Jakob.
Visst att det hade gått att mysa på hemma också, men det är ändå något väldigt påsklovigt att få spendera några dagar med att inte kunna göra så mycket mer än att vara ute, gå omkring i underställ, elda och bygga pussel. Det känns alltid som att det gör oss gott hela familjen. Vi hade lånat ihop turskidor till mig och Jakob och längdskidor till barnen, så dagen efter begav vi oss genom skogen alla fyra till andra sidan. Där är det alltid vindstilla och med strålande sol var det alldeles ljuvligt varmt. Vi stekte pannkaka och gottade oss i solen tills det var dags att möta upp Herman och Martin tillbaka vid stugan. Vi var ute resten av eftermiddagen, grillade mat och myste på.
Kvällarna är det absolut bästa. När tjejerna somnat i stora sängen (finns bara ett sovrum som går att få varmt den här årstiden, och så loftet där Martin och Herman sov över en natt), elden sprakar och vi tänder massvis med värmeljus. Sedan spelade vi Wingspan varenda kväll, och åt godis, medan solen gick ner över vattnet. Och sedan får man gå och krypa ner bredvid två varma barnkroppar och sova tätt alla fyra för att hålla värmen hela natten.
Dagen efter blev det favorit i repris med Martin och Herman, och det är så härligt att till och med Signe kan skidra på rätt bra. Nåja, på hemvägen var hon båda dagarna rätt gnällig ska erkännas och till skillnad från sin äldre syster som sällan (aldrig?) klagat på fysisk aktivitet är pannbenet hos lillasyster obefintligt. Så, efter idoga försök av lockande, mutande och ”om du åker till det där trädet får du åka på pappas axlar sen” så slutade det precis så – hon åkte på Jakobs axlar medan han skidrade hemåt. Nåja, tids nog ska vi nog öva pannben med henne också.
Vi prickade in två riktiga kanondagar och fredagen vaknade vi till att det vräkte ner snö, så vi packade snabbt ner rubbet, städade ur oss och åkte hemåt. Rätt nöjda över att få komma hem till el och rinnande vatten.
Jag är så oerhört tacksam för att vi har två olika stugor (som våra föräldrar äger) som vi får låna och vistas i, det är verkligen lyxigt! Och tacksam för min lilla familj, men den har vi åtminstone ordnat själva.
