Njuta i jul
Har ni njutpanik än? Av december, julen, myset? Med risk för att låta grisig här, men jag har verkligen lyckats hitta någon slags julefrid den här julen. Jag vet inte, jag tror en del beror på att jag inte är med och ordnar så mycket. Det är alltid lite stressigt, att vara värd eller fixa i huset inför något. Och sedan såklart att man bara har tid på ett annat sätt när tiden hemma går att disponera lite mer som jag själv önskar, och inte bara handlar om att rodda med små barn. Tjejerna roar sig med något, och jag kan plocka på, läsa en stund, pyssla med något litet julbak eller någon apelsin som jag vill torka. Och så handlar det om någon slags mental inställning.
Jag känner väldigt lite att det är massa grejer jag måste göra. Det blir jul ändå. Men kanske är det därför jag också fått göra mycket av allt det roliga jag längtar till övriga året, som har med julen att göra. Just för att jag har gått på lust och inte betat av en lista. Och sedan är ju det ständiga knepet som ju är toppen nu eftersom det är för sent (…), att göra bort julklappsinhandling och så vidare i november, när man ändå inte har så mycket bättre för sig. Om det nu är en stor källa till stress.
Så, istället för att tänka att jag ska göra det och det och det, så har jag försökt vara noga med att vara tacksam för de grejerna jag har gjort. ”Tänk, nu står jag här och dekorerar pepparkakshus med mina barn. Så fint att få vara med om det i jul.” eller ”Oj, nu har vi en stund med julmusik i bakgrunden och tjejerna pärlar och jag sitter och gör garntomtar, tänk att det skulle bli en så här fridfull stund under december.” Mer lite förvånat eller kanske ödmjukt noterat med närvaro att jag är här, nu, och får göra just detta som faktiskt blev av. Sitta på en julkonsert och bara lyssna. Inte tänka på sen, inte glida iväg, utan bara känna musiken och stämningen i kroppen. Fint!
Man kan tycka att sjukdom inte står på julens önskelista men vi var sjuka hela förra veckan hela familjen, och som tur var så var det en okej vecka att vara hemma (inte heller tokmycket att göra på jobbet, vilket var välsignat), även om det alltid är något man lyckas missa. Men framför allt fanns det tid att långsamt nästan hinna få lite jullovskänsla, med något pussel, pyssla med någon pappersängel, se Julens hjältar under filten, äta lussebullar till mellis.
I söndags fick vi se luciatåg med barnen i Tallhedskyrkan, väldigt gulligt givetvis. Efteråt var det julmarknad och lotterier, och jag julryste av nostalgimys.
Igår struntade vi i läggningstid, tog på tjejerna pyjamas och drog iväg kl. 20 för att se luciatåg i Piteå kyrka. Så väldigt värt det, att få gå hand i hand med familjen i den snöiga staden och sedan sitta inne i ljusens sken, kramandes med varsin liten pyjamastjej.
