Nedräkning.

Nope, detta går inte. Jag kan inte skriva om något annat än bröllopet. Så ni som inte vill läsa om bröllop, ni kan gå in här och se fula bebistatueringar. HAHA! Så gräsligt.

Tillbaka till bröllopet. Det känns nästan som att det är jag som ska gifta mig! Som det fladdrar i magen.

Jag oroar mig för det praktiska. När ska jag duscha, när ska jag göra mig i ordning (jag ska vara med Lina när hon fixar sig), när ska jag byta om, hur fort ska jag sminka mig? Ska jag packa allt för att safea eller ska jag sikta på att hinna hem?

Jag oroar mig för det tekniska, kommer musikinstrument, datorer, musikanläggningar funka?

Jag oroar mig över min prestation, kommer jag att bli sjuk, kommer jag att darra på rösten, kommer jag att skämma ut mig?

Sedan oroar jag mig för Linas skull! Kommer hon att ha en fantastisk dag, kommer vädret att vara bra, kommer hon känna sig pigg och kry, kommer hon att få den dag som hon velat ha?

Pust. Och grejen är, varför ens oroa sig? Imorgon är det bröllop oavsett, och dagen kommer ju att bli fantastisk oavsett? Kanske är oron egentligen mest nervositet blandat med förväntning. Jag längtar! Jag kommer njuta av varje deeel av den här dagen! Tänk – dagen då ens bästa vän gifter sig! Den är här! Den är nu! Den är kommen!

Dåså. Nu kör vi!!