Mor, lilla mor

Är det bara vi som har en mors dag/fars dag sång? Någon omgjord variant av Einar Ekberg. Mor, lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela vääääärlden! Ska sjungas två varv, men olika melodi i slutet. Nu vet ni.

Efter en mycket intensiv och arbetsam lördag (vi blev äntligen färdiga med växthuset, som jag ska återkomma till i senare inlägg) så var det väldigt trevligt med en vilsam mors dag. Jag blev firad av bästa lilla familjen, först med sovmorgon, paket på sängen, och sedan blommor och uppdukat frukostbord. Jakob blir faktiskt bara bättre och bättre på det här med bemärkelsedagar. Eller så har han helt enkelt bara förstått att det gör mig lycklig.

Sedan var det iväg till första riktiga sommardagen på mor och fars stuga med övriga familjen. Underbart! Varmt, vindstilla och vi kunde äntligen vandra mellan stugorna och hänga med släktingarna igen. Ännu mer efterlängtat efter den här vintern. Lunch, tårtfika och Edith premiärbadade i krispiga 13 grader. Mmmmm.

Sedan drog vi vidare till Arnemark och bjöds på middag och ännu mer tårtfika hos svärföräldrarna. Jakobs syster Hanna är hemma för sommaren och det är inte utan att man blev lite pirrig av att tänka på att människor börjar komma hem för sommaren och att det snart är dags för stughäng och (förhoppningsvis) varma sommarkvällar.

Och det bästa med att sommaren står på tröskeln är att det är en av få saker som jag kan se fram emot så mycket, och samtidigt känna mig helt trygg i att när det sedan är över så kommer jag ha noll ångest över det. Då är jag klar med sommaren, redo att vandra vidare mot höst. Så är det exempelvis inte alls med jul där det alltid efteråt sänker sig en liten ångestdimma över att det är ett helt år kvar tills nästa gång. Skillnaden är kanske för att efter sommaren kommer höst (som jag tycker om) och efter julen kommer… januari.

Med det sagt, så härligt att sommaren är här! Må den bli varm och innerlig!