Lucka nummer 13: ”Vad får ditt hjärta att sjunga?”
Nej men jag vet inte, den här luckan kändes rätt lik andra luckor i kalendern så nu tänker jag svara: Julklappsinslagning får mitt hjärta att sjunga (till stor del sant).
Nämen jag bläddrade i genom bildarkivet här på bloggen och tyckte det var lite roligt att se alla fotade julklappshögar genom åren. Vad säger ni, ska vi kika igenom lite inslagningsstilar? En tydlig tråd genom allt är att matchning är a och o. Minns att om de hann bli inslagna i butik så kunde jag öppna dem, bara för att slå in dem igen med ”mitt papper”…. Rimligt. Nu tackar jag åtminstone nej när de undrar om de ska slå in…
Nåväl, 2011 startar vi med dålig belysning för fotografering (vilket det väl i och för sig alltid är i december, men jag väntande tydligen inte in det lilla dagsljus som finns) och mycket grafiskt. Det här var i scrapbooking-eran, och prickar, cirklar och rutor var liksom allt. Gillar också svarta inslag, vilket blir tydligt med snörena här. Mycket dubbelpapper också, här levde man gott minsann.
Vidare in i 2012 fortsätter det grafiska temat, men nu är prickarna borta och istället var ränder grejen. Dock fortfarande kvar i scrapbookingen eftersom dymon är flitigt använd som etikettskapare. Ändå ganska fint med dymo? Den stora trådrullen med svart tråd var bevisligen inte heller slut.
Jahapp, prickarna var tydligen inte förbi helt för de kommer åter 2013, men nu är de svarta detaljerna borta och vi för in de älskade etiketterna som fortfarande håller i sig. All in på rött det här året! Ser också att jag började med ”skriva bara med små bokstäver”, en tendens som fortfarande kan glimta till.
2015 och det här året händer det något, nu kommer naturmaterialen in på riktigt och det märks att det drar mot en mer gammeldags känsla. Polkasnören, beigea papper – och lack! Sådant man kunde prioritera innan barn. Och medan alla julklapparna fortfarande nästan rymdes i en liten fikakorg, haha! Undrar förresten var den där korgen tagit vägen….
Ett par år senare, 2017, då är vi långt ifrån lilla korgen och istället har vi lyckats sno åt oss en stor fin korg från Arnemark som verkligen är trevlig att ha julklapparna i. Här var hand lettering den nya grejen och varje paket fick omsorgsfull text och dekoration målad på sig. Rätt trevligt, när tiden finns.
Som en liten avstickare blev jag tydligen akut less på den röda julfärgen år 2019, och kör allt i vitt och beige. De grafiska mönstrena är tillbaka och alla namn skrivs på etiketter igen. Det må vara stilrent, men kan tydligt känna att färgen hör julen till.
Jag förstår inte att jag missade fota julklappshögen förra året, för jag vill minnas att det blev riktigt trevliga julklappar då. Mycket mörkgrönt, naturfärgat och med små hjärtan som jag hade gjort i porslinslera. Tror också att jag även då hade ritat och handskrivit en hel del. Men nåja, jag får minnas det i teorin.
Årets julklappshög kommer kanske senare på bild, det är fortfarande en del rött och grönt (bland annat ett mycket trevligt grönt, grovt snöre), naturfärgat och torkade apelsinskivor.
Sådär! Det var det hela. Kände ni hur hjärtat sjöng?
*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.
