Kalaslördag för Viktor

Det är faktiskt inte bara fix och trix i det här huset, vi hinner med en hel del trevligheter också. Som i lördags, när vi var bjudna på kalas för lillebror Viktor. Men först hann vi faktiskt ut till stugan en sväng på förmiddagsfika som Jakobs moster Anna-Karin hade ordnat.

Tänk att om en vecka flyttar vi ut igen, till sommarstugornas tid (vi flyttar alltid alla prylar till vår sovstuga på Jakobs föräldrars stuga, för utrymme och bekvämligheter som tvättmaskin/dusch osv, men sedan vill vi alltid hinna bo någon omgång ute på mor och fars stuga också). Det är ändå alltid något speciellt med den där första kvällen när man landat på stugan, efter en dag av nedpackning, uppackning och installation. Och så somnar barnen. Troligtvis lite senare än vanligt, för att det tar en stund att varva ner. Havet stillar sig i solnedgången och man tar på sig den där stickade tröjan som legat kvar under vintern och som man bara använder på stugan. Och så är det någon i huvudstugorna som ropar att det är kvällsfika, och man sitter där och dricker te. Och vet att det är en hel sommar kvar.

Åh jag hoppas verkligen att jag hinner landa i sommarnjutet den här sommaren också, trots att det känns lite både och just nu att återigen bo i kappsäck. Jag har inte hunnit bli less på att bo i huset igen (trots kaoset), efter veckorna i lilla lägenheten. Så, jag ska försöka att inte låta sommaren gå åt till att smyglängta till sensommaren/hösten och ett ordnat liv och städat hus, med vänner över på middag igen (vilket vi typ inte haft under hela våren) och en övervuxen trädgård som… Nej, nu fokuserar vi på sommaren. SOMMAR tjohoo.

Okej, tillbaka till kalaset som vi alltså sedan åkte vidare på. Med, som alltid, lyxigt fika, hög ljudvolym och gulliga barn. Och en lillebror som fyller hela 28 år.

Man får vara glad om man hinner se presentpappret innan ett hjälpsamt barn öppnat alltsammans. 

Herman är inte riktigt så besviken som han ser ut, mamma frågade om han hade fått ett myggbett här och han svarade uppgivet: ”Mmm….” Det förstår man ju, att det är svårt att se glad ut i just den stunden när man måste tänka på myggbett.

Smörgåstårta, jordgubbstårta, jag älskar tårta!

En morbror som busar mycket, skulle säga fifty fifty på om det slutar med skratt eller tårar. Den här gången var det kö till roligheterna. Någon form av ”dans med händerna”, om jag minns rätt. 

Älskar att sitta nära barnbordet och höra deras små resonemang. 

Sarita höll sig på marknivå med di små. 

Så mycket GULL i alla de här barnen. 

Kusinmys. 

Och mer kusinmys. Louie är en riktig gosis. 

Och det var det hela. Idag är det ny vecka, med junta, midsommarafton och Jakobs sista jobbvecka innan semester. Vi ställde klockan på 6.40 för att med öppna armar välkomna den hantverkare som står för dagens aktivitet. Borde vara flytspackling och fogning av badkarsklinkret på schemat. Framåt och vidare!