En trevlig helg och ett hejdundrandes nackspärr

Och så var vi tillbaka i pandemiläget. Jag ska inte kommentera något kring det känner jag, även om jag hade velat säga att det känns betydligt mindre motiverat den här gången, men så ska jag inte säga. Jag fortsätter försöka ha hållningen att de vet vad de gör.

Tills vidare fortsätter vi skjuta fram olika sammankomster, och jag och Jakob sitter åter igen på hemmakontoret uppe på vindan. Trivs ju ändå bra med att jobba hemma, och vi är tacksamma för varje dag vi får utan vabb (vi klarade ju ändå hela förra veckan på tre arbetsdagar, ta i trä).

I helgen blev det spontan övernattning för tjejerna hos farmor och farfar, vilket gjorde att vi hade en häärlig egenhelg bara vi två. Först spenderade jag lördagen med att dona på här hemma (städning nu för tiden, ostört i lugn och ro, med en podd i öronen kan verkligen vara tillfredsställande, eller är det bara jag?) medan Jakob var iväg, och sedan när han kom tillbaka så hade jag förberett mat och vi packade ihop oss och drog spontant till mor och fars stuga för övernattning. En helt annan grej att bara susa dit två vuxna, försöka elda igång lite värme, göra mat ute på öppen eld och sitta där och mumsa i mörkret. Vi åt gakkhu-bröd som stektes på murrikka, med smörstekt svamp, sojamajonnäs, picklad rättika och massor med bladpersilja. En direkt kopiering av restaurang Centrums goda förrätt.

Så mysig bild med Jakobs pannlampsbelysning.

I övrigt eldade vi, såg På spåret på ipaden, åt charkisar och mådde gott under många filtar.

Dagen efter hade vi tänkt ta turskidorna över isen men det blåste så förgjordat, plus att jag vaknade med århundradets nackspärr som inte gett med sig än. Nackspärr och tandvärk, det måste vara vardagsvärkarnas värsta spelare. Klassiska åkommor man inte precis går och är tacksam över att man inte har, tills man får det och tänker att ”om jag bara blir av med detta ska jag aldrig klaga mer…”

Vi åkte alltså hemåt och fick en otroligt lugn och stillsam söndag där jag sov middag, målade med guache, såg serier (på dagtid!?). Sedan tog vi fram hemmagjord palt från frysen och bjöd svärföräldrarna på när de lämnade tjejerna vid middagstid.

Idag passade jag på att ta en promenad på lunchen för att försöka värma upp kroppen från nackspärret, och hamnade hos mamma där hon och mormor stod och bakade semmelbullar inför Tallhedskyrkans café. Och tänka sig, då fick ett par stycken färdiga semlor följa med hem! Inte dumt, inte. Vardag ändå.