En känsla av stora barn

Kan vi prata om att Edith har börjat skolan? Hallå? Jag tänkte kanske att jag skulle känna mig mer snyftig över det, men jag känner mig mest bara… stolt. Hon var så peppad, så peppad, och tycker verkligen det är så roligt. Och kanske var jag mer nervös över hur det skulle gå för Signe att vara själv på förskolan men – behövde jag vara orolig? Absolut inte. Hon är ju väldigt socialt kapabel, den där damen.

Och första utvecklingssamtalet med E, där man fick höra så väldigt mycket fint om hur hon är som person i klassen, och tänker på allt hon lär sig (hon har ju tillexempel knäckt läskoden för någon månad sedan vilket ju är så mäktigt på något vis, verkligen en nyckel som öppnar upp så mycket). Den lilla byaskolan hon går på är också fem plus, så det bidrar nog till den goda känslan. De är 11 barn i hennes klass, drygt 50 på hela skolan (fsk-årskurs 3), och det passar nog henne perfekt. De får liksom vara små lite längre på den skolan, känns det som.

Det börjar kännas tydligt nu, att vi inte längre är småbarnsföräldrar. Nåja, Signe är bara 4, men det är ändå två barn som man verkligen kan umgås med, prata med, resonera med. Och ja, det är klart att det kommer andra utmaningar istället, av större kaliber, men man slipper åtminstone agera på absolut ingen sömn, skrikande barn (oftast slipper man det i alla fall) och i den direkta sekunden något händer. Nu handlar det mer om att tänka kring föräldraskapet. Vad är viktigt för oss, hur rustar vi våra barn, vad är absolut nej.

Också läskigt att man aldrig lär sig klart, eftersom det hela tiden kommer nya åldrar. Stackars barn nummer ett kan jag tänka ibland. Allt är nytt för de små föräldrarna. Och ja, det går att fråga andra föräldrar hur de gjorde men hela samhället är ju också förändrat sedan tjugo år tillbaka?

Nåja, det jag egentligen ville säga är att jag känner mig så tacksam och så nära min lilla familj. Det är verkligen mina människor, och det finns inga jag hellre spenderar tid med. Även om vi bara är hemma, i olika rum och pysslar på, så vill jag bara vara dem nära.