Edith fyller 6 år
Jag måste ju bara spola tillbaka bandet och hinna skriva om vår sexåring här i familjen. Vi gick direkt efter det över till renovering av badrummet och lilltoan, och där visade det sig vara vattenskadat när vi började riva osv, så fokus försvann – men låt oss nu fokusera på födelsedagsbarnet!
Vår underbara, fina dotter. Som själv konstaterade på födelsedagsmorgonen att ”nu har ni en alldeles egen, gullig sexåring i huset”. Så rätt så! Hon har verkligen vuxit det här året, både med sin långa, starka kropp med de mjukaste sidenkinderna. Men också blivit så klok och reflekterande, och det märks verkligen att hon pendlar mellan att känna sig liten och vilja gosa nära, samtidigt som hon är så självständig och fixar det mesta på egen hand, oavsett om det är att ta fram frukost eller hjälpa till med att handla på Ica. I hennes ålder fick jag börja gå själv och handla, och det skulle hon också lätt klara. Nu vågar jag inte det ändå för det idag skulle kännas helt orimligt (eller ja, kanske om jag satt i bilen utanför), men hon har väldigt mycket kapacitet i sig, den där tandlösa lilla sexåringen.
Jag älskar också hur hon och Signe verkligen är varandras bästa kompisar, och det känns både lite vemodigt och spännande att se hur de kommer hantera hösten när de inte längre kan vara med varandra på dagarna. Edith lär säkert klara det galant, hon är verkligen redo för skola, men den yngre damen kommer nog att längta efter henne. Sedan kan det nog vara nyttigt att hitta igen de andra (då) fyraåringarna, för just nu hänger hon mest med ”storbarnen”.
Nåja, vi firade först Edith med släktkalas, som blev en ganska liten skara på grund av sjukdom, men ack så mysigt ändå. Som vanligt fick hon otroliga gåvor av alla de slag. Den jag blev mest imponerad av var Mirabel-kläderna (från filmen Encanto) som Anna-Karin sytt (!) och broderat själv. Kjol och vit topp, och alltså kjolen var otrolig. Hade absolut velat ha en själv.
Sedan blev hon på rätta dagen såklart uppvaktad av oss, med frukost på sängen (”jag trodde ni hade glömt mig, jag fick ligga och vänta jäääättelänge”) och sedan några dagar senare var det dags för det efterlängtade barnkalaset. När vi nu äntligen kunde bjuda några fler så passade vi på att hyra Tallhedskyrkan, där de 14 barnen kunde härja loss. Temat (jag är rädd för att jag stark influerat mina barn till att bli tema-älskare) var för dagen ”Sjöjungfru/havstema”. Det var skattjakt, fiskdamm och med Cecilia inbokad som pirat så blev dagen komplett. Och som alltid fascineras man av att 1,5 timme kan göra en så fullkomligt slut, hehe. Men kul var det!
Ja tänk. Nu har vi en alldeles egen, gullig sexåring i huset. <3
