Dop för Abbe

I lördags tog vi en paus från Halloween och åkte på ett mycket efterlängtat dop för älskade Abbe-bus. Tjejernas kusin och min brorson. Det var väldigt mysigt, kanske framför allt att få träffa släktingar igen. Många kusiner med ännu fler barn och man slås återigen av hur jättevuxna vi är. Det känns ändå inte jättelänge sedan vi sprang omkring i mormor och morfars hur (alltså numera vårt hus) och hade gjort skattjakt där vi bland annat lurade lillkusinen att han med ögonbindel skulle känna på en gammal gubbes bortsprängda ben, bortskurna arm och sedan när han skulle känna på ögat så körde vi in hans finger i en halv apelsin så att han skrek i högan skyn. Eller när vi tvingade två andra kusiner att gifta sig med varandra. Eller när vi lekte gladiatorerna och pressade in oss i för små baddräkter och brottades. Ah. Minnen.

Nåja, tillbaka till dopet, vi njöt av släkthäng, smörgåstårta, vanlig tårta och myste i Tallhedskyrkan där dopet var. Älskade Abbe-vännen vår.