1 dec

Våra två nya familjemedlemmar

Vi har blivit sex i familjen! Bara den meningen vittnar om att vi är väldigt nära gränsen för att vara en crazy-rabbit-family, men vi har alltså skaffat oss två kaninungar, som vi faktiskt är väldigt förtjusta i alla fyra. Jag kan då rakt inte minnas att jag har hållit i två så snälla och fogliga kaniner förut, men då har de här också hållits. Och burits. Och ja, det är väl där svaret ligger i varför mina kaniner när jag var liten aldrig någonsin ville vara i famnen utan att sprattla – de fick inte så mycket kärlek helt enkelt.

De här små kaninerna blev ännu ett helgprojekt i sann Emma och Jakob-anda, där vi sitter och slökollar på Idol på en fredagskväll i slutet av oktober, och Edith ännu en kväll har varit ledsen och bönat och bett om en kanin. Och där älskar jag ju att jag kan säga: ”Jakob, ska vi inte bara köpa två kaniner nu i helgen? Det finns en kull antingen här i Hortlax eller en i Umeå som vi kan hämta nu direkt.” Och han svarar: ”Okej. Jag kan bygga en kaninbur.” Det är kärlek det!

Så, jag började skriva med potentiella kaninunge-säljare, och så skissade vi på bur. Jag skrev ett brev och la i brevlådan, och på morgonen fick tjejerna gå och hämta brevet där Edith då stavade sig till att det fanns två kaniner som ville komma och bo hos oss. Den lyckan alltså, det är det bästa jag vet. Så, medan Jakob fixade virke och började bygga, så åkte vi och inhandlade matskålar och diverse annat kanin-relaterat, och for även och hälsade på ett par gulliga kaninungar i Hortlax. Men, jag såg de vuxna kaninerna och rasen var väääldigt stor för två små tjejer. Så, under natten grubblade jag för fullt, och när det var morgon fick jag återigen tacka min lyckliga stjärna för att Jakob är den han är, för då berättade jag försiktigt om mina farhågor kring att välja två stora kaniner som ju då kan leva i typ tio år och framförde ännu försiktigare min önskan om att istället åka hela vägen till Umeå för att hämta två små dvärgkaniner där. Och han höll med!

Sagt och gjort, Signe fick tack och lov vara med farmor den söndagen, Jakob byggde vidare på den nu rätt stora och seriösa kaninburen, och jag tog Edith och Cecilia och sträckkörde till Umeå. Men alltså, det var det värt, för där möttes vi att en sådan gulliga kaninägare och ett helt gäng fluffiga kompisar. Med vuxna kaniner som också såg lagom stora ut. Och hem, med en lycklig sexåring (som på uppdrag valt ut en åt Signe också, som ville ha en släthårig) åkte vi med två kaniner som fick flytta in i en sådan fin bur.

Och varje dag, ofta fler gånger, får de komma in och gosa med oss, äta någon liten morotsstav eller bara skutta omkring lite på kaninfilten.

Nåja, de kan leva många år till där de kan hinna glömmas bort, men just nu är de väldigt uppskattade. Djur ändå! Om än det bara är två små kaniner. Just ja, ni undrar kanske vad de heter?

Låt mig presentera, till vänster har ni Signes kanin Lilly, och till höger har ni Ediths kanin Smoothie.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)