Lucka nummer 24: ”Vad lärde jag mig av årets kalender”

Att det ändå är rätt roligt att blogga, och att mer bloggande föder mer lust. Det här var roligt tycker jag! Och jag hoppas att ni tycker det har varit underhållande att hänga med alla dessa luckor.

Låt oss nu fokusera på det underbara, nämligen julafton! Det bara spritter i mig varje år när det är julaftonsmorgon, och jag hoppas att den känslan aldrig någonsin försvinner. Myset, stämning och känslan av den där extra medmänskligheten som hänger i luften under hela adventstiden. Vad vi försöker, vi människor ändå. De allra, allra flesta av oss vill väl. Hur mycket vi än matas med annan information kring den saken.

Nu mina kära vänner, nu ska jag se mina barn vittja sina julstrumpor, sedan ska vi äta julfrukost med tomtegröt och se sista avsnittet av julkalendern, som enligt mig varit mycket underhållande i år. Efter det blir det sparktur till kyrkan där det är julbön med fullt hus, en julbön som vi är med och håller i det här året. Och efter att ha sjungit O Helga natt så att taket lyfter, sparkar vi sedan tillbaka till mor och far för att hämta julematen och klapparna, för att sedan bege oss mot moster Kristina och Stefan där vi firar med hela tjocka släkten. Och imorgon är det Jakobs familj vi ska fira med. <3

Så, jag önskar er mitt varmaste god jul!

Ta hand om er idag!

Processed with VSCO with f2 preset

Lucka nummer 23: ”Vad är det bäst du gjort hitintills i livet?”

Att jag vågade ta Jakobs hand, den där kvällen 2006 i filmmörkret hos Lina. Ett minst sagt livsavgörande beslut, där jag är tacksam över mig själv varje dag. Du skulle bara ha vetat då vilket oerhört klokt beslut du gjorde, Emma! tänker jag. Och klappar mig själv på axeln.

Att jag sökte till musikklass inför högstadiet. Det var där jag kunde blomma ut.

Att jag i 15-årsåldern såg vilka människor som var potentiella vänner för livet. Vilket de också visade sig vara.

Att jag lagt upp studier, planerat resor, gjort uppsatser och examensarbeten och klarat grejer som jag nu kan känna ”Wow, hur lyckades du med det?”

Att jag vågade tacka nej till Stockholm, trots att det på pappret var mycket coolare, för att välja det jag visste skulle göra mig lyckligare.

Att jag sökte mitt nuvarande jobb och sa upp mig från mitt gamla (även om jag trivdes väldigt bra där också).

Att jag födde ut två ljuvliga döttrar, trots att jag var mer eller mindre skräckslagen båda gångerna. Så väldigt värt det.

Bild från 2012, när datorns kamera fortfarande var ett alternativ. 

Lucka nummer 22: ”Vad har dina föräldrar gett dig?”

Förra året var det en liknande lucka som jag hänvisar till här, så jag tror jag väljer att i år göra om det till frågan: ”Vad har dina barn gett dig (hittills)?

Mina barn har gett mig effektivitet. Om jag var effektiv innan så är det inget gentemot nu. Ge mig en timme och jag kan göra att huset ser nystädat ut, baka minst en storts kaka och tvätta alla våra kläder under tre på varandra efterföljande 20-minuters snabbprogram.

Mina barn har också gett mig här och nu. Speciellt nu under pandemin kanske, och med takt att de började sova och jag plötsligt fick tillbaka min hjärna. Minns att jag försökte tänka ”här och nu” varje dag speciellt Signe var bebis och jag hade två små gryn runt omkring mig, men att det var mycket svårare när man spenderare 90 procent av tiden med att längta till nästa power nap. Men nu, nu stannar jag så jätteofta upp och bara tänker: vi är här och nu, och allt är gott. När saker blivit inställda, när jag varit besviken eller stressad, när vi varit hemma och vabbat (vilket har hänt ofta den här hösten) och det samtidigt varit mycket på jobbet. Då har strofen från Bamse-sången varit ett mantra, ”Vad gör det om 100 år när allting kommer kring?”. Ja, nej, absolut ingenting. Vi har varandra. Vi mår bra. Vi är här och nu.

De har gett mig ovillkorlig kärlek. Det är förundrande hur de cirklar runt en, hur man (än så länge) är deras centrum och hur de bara har så mycket kärlek att ge. När man kan ha ångest över en dålig läggning, över att man höjt rösten åt dem eller bara inte hanterat något bra, och sedan grämer sig under kvällen och ber om ursäkt direkt på morgonen när de kryper ner i sängen. Och de tittar up på en med oförstående blick och säger ”vadå, mamma?” och kryper närmare. Allt är glömt. Du fortsätter tanka dem med kärlek.

De ger mig tidsångest. Fasen också, vad tufft det känns ibland att det här livet är ändligt. Att deras barndom är så kort del av mitt liv. Att de snart är stora. Att jag desperat njuter järnet, och hur dagarna ändå så obarmhärtigt snabbt blir till år. Jag kommer att veta att jag var där, att jag inte längtade bort eller till något annat. Hade allt jag önskade mig. Men tiden, den gör sig inga stopp, den tuffar på.

När jag dyker för djupt försöker jag alltid att vända på det. Tiden är ingen rättighet vi har. Vi har inte blivit lovade en viss tid på jorden, vi vet ingenting. Varje stund, varje år är ytterligare en tid vi fått i gåva. Och jag är så obeskrivligt glad över mina stunder med de här två (och deras pappa). Även om det innebär att nutid fort blir till dåtid. 

Lucka nummer 21: ”Hur ger du dig själv kärlek?”

Det är minst sagt en självfokuserande julkalender det här. Jag tror jag väljer att bemöta frågan med en dikt:

Det finns några viktiga ting jag brukar göra
för att till mig själv snäll energi tillföra, ja rent av smöra.
Ofta handlar det om att tillåta mig att smaka
Ännu en kaka, som jag förstås gett mig tid att baka.
Jag är ju så duktig så jag kan väl äta två, tre eller kanske fyra
bara så att jag orkar att med en sådan god hand den här familjen styra.

Ibland är jag extra snäll och låter mig något roligt shoppa.
Jamen ni vet, det finns ju så många idéer som i huvudet upp kan poppa.
Det är pysselprylar, någon tröja till barnen eller varför inte en ny sak till köket.
Det kan jag väl ändå vara värd, efter jag har tagit hand om exempelvis julstöket.

Tid kan jag också ge mig själv, det är hårdvaluta
att skicka iväg maken med barnen och ensam i hemmet få njuta
av en stilla stund där ingen från toaletten ropar
där ingen tappat bort något, eller valfritt beat med hög röst loopar.

Jag tycker ju så ofta att jag knegar på med god energi
vilket jag rikligt belönar för att lika idog kunna förbli.
Och ja, jag undanbeder redan nu om någon i den här gruppen
känner sig nödgad påpeka att jag lär bli kakfet och luspank på kuppen.

Lucka nummer 20: ”Vilken årstid passar dig bäst och varför?”

Jag älskar verkligen alla årstider. Något mer eller mindre, men vill inte vara utan en enda. Ingen är för lång. Det känns som att vid varje årstidsskifte så känner jag att ”åh, nu kommer den här årstiden som är så underbar”.

Vintern här uppe är så obegripligt vacker. Vitt, gnistrande och stjärnklart. Det blir så tyst ute, som att allt är inbäddat och tryggt. Jag känner mig aldrig så trygg på kvällspromenader som under vintern. Det känns liksom inomhus även utomhus. Sedan är kombinationen av inomhusmys och uteaktiviteter svårslagen. Att komma in efter några timmar ute med skotern, få dra av sig alla kläder förutom underställ och känna kinderna och tårna tina upp. Underbart. 

När våren kommer så är det som att livet spritter i en. Det börjar ljusna, det tinar, man får börja städa till i trädgården, det knoppar! Åh det är så härligt. Droppet när snön smälter. En tunnare jacka, lägga undan vinterkläderna. Luften som känns hög, det är som att det smakar gott att andas. Våren går fort!

Sedan kommer första tecknen på sommar, de där få veckorna mellan hägg och syrén, när grönskan är så grön att det sticker i ögonen. När man får plantera fröer, drömmer om sommarlov. Och sedan är sommaren här med bad, ljusa nätter som aldrig vill ta slut, fräknar, båtturer, solnedgångar över blankt vatten. Så mycket familjetid, mängder av fina bilder och ljuvliga minnen. Och den känns alltid så oändlig innan, när allt ligger framför en.

Till sist blir det svalare. Luften blir hög och klar, och det går lätt att andas. Känslan av nystart. Ett nytt år. Varmare kläder åker på, man går in, städar undan där ute och det som planeras är inte längre beroende av väder. Tänder den första brasan. Packar matsäck, vandrar på berget med träden i den vackraste av paletter. Kommer in i rutiner. Vilar. Minns allt det mysiga med sommaren, men ser fram emot det som nu kommer. Först en höst, sedan kronan på verket med julen. Årets bästa tid, enligt mig. Och sedan vinter på det.

Jag tror hösten är min bästa årstid. Det är den årstid där jag oftast är lyckligast, åtminstone när jag tänker tillbaka.

Lucka nummer 19: ”Dina tio favoritbilder från året.”

Egentligen var den här luckan vad jag skulle göra om jag vann tio miljoner men jag kände att det blev en del upprepande, så jag visar istället mina tio favoritbilder från det här året. Den här bloggen är ju ändå till stor del mycket bilder.

Tror jag låter dem vara okommenterade, men jag älskar dem alla 19av olika anledningar:

Okej, den uppmärksamme räknar till 11 bilder. Men det är min blogg, så jag får faktiskt göra som jag vill. 

Lucka nummer 18: ”Vad är det roligaste du vet?”

Låt mig illustrera sex saker som jag tycker är roligt i bild:

1. Baka:

2. Resa, även om jag inte gör det så ofta nu. Helst med Jakob:

3. Måla:

4. Vara med dessa filurer är oftast oerhört underhållande:

5. Läsa böcker:

6. Ordna kalas och fester:

Jahapp. Hand upp alla ni som hade alla rätt på denna lista? Välkommen till bloggen där du aldrig blir överraskad. 

Lucka nummer 17: ”Du får tre önskningar – vad önskar du?…”

Vadå, här måste väl alla rimliga människor ta sitt ansvar och önska:

• Världsfred
• Ingen svält
• Inga sjukdomar

Men okej, om vi inte ska svara som alla rimliga människor och tänka lite mer egoistiskt och inte bara de självklara önskningarna som ”friskt och långt liv för min och min familj” så tänker jag:

• En underbar sommarstuga i närheten som Ernst har inrett.
• Ett bokkontrakt.
• Ett tredje barn som sover superbra och som blir 2 år jättefort.

Lucka nummer 16: ”Vad säger ditt badrumsskåp om dig?”

Säkerligen oerhört mycket intressant, tror jag mitt badrumsskåp säger om mig…..

Det säger till exempel att jag är en vanemänniska som lätt snöar in på ett märke (har nästan bara Löwengrip när det kommer till hud- och hårvård). Och att jag inte är så mycket för hudvård, eftersom jag bara lite halvhjärtat smörjer på dagkräm i ansiktet när jag har duschat. Även om jag drömmer om att vara en sådan person, tror bara att det ska komma först när vi gjort om i badrummet hehe. Gillar desto mer make up, eftersom det finns betydligt mer av den varan (och ändå inte massvis, men det beror väl såklart på vem man jämför med).

Det säger att jag inte är så noggrann, eftersom det är rätt prydligt uppställt men väldigt dammigt på hyllorna. En klassisk ”städa på ytan”-person.

Jag luktar kanske inte heller så mycket, eftersom jag knappt äger en parfym (jo, typ en). Desto fler god-doftande handkrämer/body lotioner.

Här bjuder jag på en vy ni aldrig sett i bloggen, mitt lilla badrumsskåp:

Nåja, vi har en fullstor inbyggd garderob också med allt från apotek, hårprodukter, toalettpapper, tvålar, solskydd osv osv, men detta är det dagliga skåpet. Och ja, sedan har jag ju allt smink i en stor necessär. Ser ni det pyttelilla parfymprovet nere i hörnet till höger? Det är den flaskan jag jobbar på sedan några månader tillbaka.

Lucka nummer 15: ”Vem är din hjälte?”

Jobbar vi fortfarande med hjältar nu för tiden? Det känns alltid lite krystat minst sagt, tänker också att jag inte vet om man bara blir glad över att vara någon annans hjälte – känns väldigt svårt att uppnå.

Tänker ju ofta att hjältarna finns i det tysta. Vardagshjältar. Alla läkare, sjuksköterskor och barnmorskor som jobbar under extrema förhållanden i andra länder. Lärare, förskolelärare, räddningstjänsten, jag men ni förstår. Alla mammor (och en del pappor för all del) som försöker göra allt, se allt, som nästan vänder ut och in på sig själva för finnas där. Som tröstar, lyssnar, kramar. Forskare som tar fram mediciner, politiker som tar avgörande beslut. Alla som står upp för mobbing, rasism, orättvisor. Nu hamnar jag snart i att jag måste nämna hela världen här, förstår plötsligt ”ingen nämnd, ingen glömd”. 

Men, om vi ska nämna namn så har jag alltid sett upp till Michelle Obama. Tycker hon verkar så himla vettig och snäll och smart. Baserar det mest på boken om henne, jag känner henne inte i övrigt. Om ni undrade. 

Lucka nummer 14: ”Om du skulle helt byta klädstil – vilken väljer du då?”

Haha! Jag känner alltid att jag vill skratta uppgivet när det är luckor som handlar om klädstil. Vette fåglarna vad jag har för klädstil idag. Går lite på känsla. Vill också gärna byta med jämna mellanrum. Vilket gör min garderob mycket spretig. Det är alltid typ tre tröjor jag använder och resten känns inte som ”min stil”.

Tänker nog ofta att jag skulle vilja ha lite mer ”androgynt” mode, med liksom stora skjortor knäppta hela vägen upp, med tjusiga herrbyxor, halsduk och någon snitsig basker. Men den stilen gör sig verkligen inte till min kroppsform. ”Låt inte det hindra dig”, nej, jo, men ändå. Nej. Jag kommer ju inte vilja ha den stilen om jag tycker att jag blir jätteful, så obrydd är jag ju tyvärr inte.

Det är också som att jag med åldern blir mer och mer brydd om att det ska vara skönt. Gärna i kombination med fint. Men typ fladderbyxor har ju varit Guds gåva till människan de har senaste åren. Lever i fladderbyxor! Så mjukt för lilla magen. Dock är det lite kallt just den här årstiden och det är också inte roligt att ha strumpbyxor under för att det liksom ”fastnar” i byxbenen. Nu har jag istället ett par svarta typ leggings som jag jämt vill ha, gärna till stora stickade tröjor med vid polokrage.

Nåja, nu var ju inte ämnet att redovisa vilken klädstil jag har just nu. Så vi lämnar det.

Långklänningar är också väldigt trevligt, den här var sommarens favorit (bra bild för att se klänningen va). 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 13: ”Vad får ditt hjärta att sjunga?”

Nej men jag vet inte, den här luckan kändes rätt lik andra luckor i kalendern så nu tänker jag svara: Julklappsinslagning får mitt hjärta att sjunga (till stor del sant).

Nämen jag bläddrade i genom bildarkivet här på bloggen och tyckte det var lite roligt att se alla fotade julklappshögar genom åren. Vad säger ni, ska vi kika igenom lite inslagningsstilar? En tydlig tråd genom allt är att matchning är a och o. Minns att om de hann bli inslagna i butik så kunde jag öppna dem, bara för att slå in dem igen med ”mitt papper”…. Rimligt. Nu tackar jag åtminstone nej när de undrar om de ska slå in…

Nåväl, 2011 startar vi med dålig belysning för fotografering (vilket det väl i och för sig alltid är i december, men jag väntande tydligen inte in det lilla dagsljus som finns) och mycket grafiskt. Det här var i scrapbooking-eran, och prickar, cirklar och rutor var liksom allt. Gillar också svarta inslag, vilket blir tydligt med snörena här. Mycket dubbelpapper också, här levde man gott minsann.

Vidare in i 2012 fortsätter det grafiska temat, men nu är prickarna borta och istället var ränder grejen. Dock fortfarande kvar i scrapbookingen eftersom dymon är flitigt använd som etikettskapare. Ändå ganska fint med dymo? Den stora trådrullen med svart tråd var bevisligen inte heller slut.

Jahapp, prickarna var tydligen inte förbi helt för de kommer åter 2013, men nu är de svarta detaljerna borta och vi för in de älskade etiketterna som fortfarande håller i sig. All in på rött det här året! Ser också att jag började med ”skriva bara med små bokstäver”, en tendens som fortfarande kan glimta till.

2015 och det här året händer det något, nu kommer naturmaterialen in på riktigt och det märks att det drar mot en mer gammeldags känsla. Polkasnören, beigea papper – och lack! Sådant man kunde prioritera innan barn. Och medan alla julklapparna fortfarande nästan rymdes i en liten fikakorg, haha! Undrar förresten var den där korgen tagit vägen….

Ett par år senare, 2017, då är vi långt ifrån lilla korgen och istället har vi lyckats sno åt oss en stor fin korg från Arnemark som verkligen är trevlig att ha julklapparna i. Här var hand lettering den nya grejen och varje paket fick omsorgsfull text och dekoration målad på sig. Rätt trevligt, när tiden finns.

Som en liten avstickare blev jag tydligen akut less på den röda julfärgen år 2019, och kör allt i vitt och beige. De grafiska mönstrena är tillbaka och alla namn skrivs på etiketter igen. Det må vara stilrent, men kan tydligt känna att färgen hör julen till.

Jag förstår inte att jag missade fota julklappshögen förra året, för jag vill minnas att det blev riktigt trevliga julklappar då. Mycket mörkgrönt, naturfärgat och med små hjärtan som jag hade gjort i porslinslera. Tror också att jag även då hade ritat och handskrivit en hel del. Men nåja, jag får minnas det i teorin.

Årets julklappshög kommer kanske senare på bild, det är fortfarande en del rött och grönt (bland annat ett mycket trevligt grönt, grovt snöre), naturfärgat och torkade apelsinskivor.

Sådär! Det var det hela. Kände ni hur hjärtat sjöng?

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 12: ”Du ska öppna en butik – vad säljer du?”

Böcker! Alternativt bakverk i ett café. Eller pyssel. Så förutsägbar……

Men om vi nu ska drömma fritt och inte tänka på intäkter, budgeter och möjlighet att leva på inkomsten så skulle jag vilja ha en väldigt mysig liten bokhandel. Som luktar gammalt papper, och som har en dörr med en plinga över. Det ska vara små gångar man kan vandra runt i, med stora fåtöljer och läslampor. Jamen, tänk valfri mysig film där en bokhandel finns med. De ser ju alltid ut precis så där, och personen som jobbar där har läst varenda bok och känner alla stamkunder. Och dekorerar jättefina julfönster vid jul.

Förresten, om vi nu ska prata julböcker så har jag verkligen fått ett julboksil här på sista tiden. Det började med att vi skulle läsa Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri till bokklubben, och sedan fortsatte jag med hennes andra bok Allt jag önskar mig till jul. Och sedan var jag tvungen att läsa Jul i Krinolin av Amanda Hellberg som nog var min favorit av dem, lite Bridgerton-känsla med pigor, klasskillnader och oövervinnerlig attraktion. Inbäddat i julskrud, jamen ni hör ju. Det finns en till bok i samma serie som heter Jul i rubinrött som jag ska fortsätta med nu. Jag tänker att det är mysiga, romantiska julböcker som gäller hela vägen fram till julafton nu, eller hur? De är precis som förutsägbara som man vill ha dem, det är massor med snö, julmarknader, eldstäder, glögg på pubar, någon som klantat sig men där allt kommer till rätta lagom till julafton. Mmmm….

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 11: ”Vad vill du inte ångra?”

Att jag inte var närvarande och såg mina barn känns som en sådan grej. Det känns liksom så väldigt definitivt. Svårt att göra om. Nu fick jag ångest över det, är jag verkligen närvarande? Över huvud taget känns föräldrauppdraget som ett kapitel som ofta kan leda till ånger för många. Det är lätt att göra det, när man har facit i efterhand, men här och nu gör vi nog alla bara så bra vi kan utifrån vår kunskap och våra förutsättningar.

Det är för övrigt en rätt hypotetisk fråga i rubriken, för det finns ju väldigt mycket man inte vill göra som man ska behöva ångra sen? Men jag antar att frågan inte är menad på det viset.

Nej, men när jag ligger på dödsbädden hoppas jag att jag kom ihåg att vara tacksam. Att jag slösade med kärlek. Att jag sa förlåt, och förlät. Att vi vågade ibland, hoppade från en högre höjd. Och att jag inte har alltför mycket jag ångrar.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 10: ”Vad uppskattar andra mest hos dig?”

Jag tror generellt att jag har rätt låga tankar om vad folk tänker om mig. Det är som att jag har en grundad självkänsla och självbild i att jag duger som jag är, men jag kan ofta fundera och känna mig osäker i hur jag uppfattas av andra. Tänker nog oftare att det är det jag misslyckas med eller gjorde dåligt, som stannar i andras bild av mig.

Och kanske att jag har en känsla av att folk tycker att jag är duktig på saker, men inte nödvändigtvis att jag exempelvis är snäll? Omtänksam? En god vän? Jag är nog dålig på att ta in när människor faktiskt säger det. Tänker också att vi generellt är sämre på att säga det till varandra också, det är lättare att berömma något man gör (för att det antagligen just hänt, så man får en anledning att säga det) än något man är (det är ju mer… alltid?). Det ska jag försöka bli bättre på. Det säger man ju hela tiden till sina barn, ”Vilken snäll kompis du är!” men inte till sina egna kompisar.

Men, om vi nu ska fokusera på det positiva så hoppas jag att de i min närhet tycker att jag är generös och gärna hjälper till. Edith och Signe brukar säga att jag är rolig. Oklart huruvida det är en eftersträvansvärd föräldraegenskap.

Vänner ändå, vilken grej. 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 9: ”Vad tänker du när du ser dig själv i spegeln?…”

Jag tror ändå att jag tänker övervägande positiva tankar. Typ att ”får jag fortsätta se ut så här är det väl helt ok”. Försöker ofta jobba med att inte tänka så mycket alls, mer ”här är jag”. Varken bra eller dåligt.

Sedan går jag såklart inte fri från tankar om mitt utseende, som exempelvis hur det kommer förändras när jag blir äldre, eller så. Och jag kan ju tycka det är väldigt roligt att leka med mitt utseende, och liksom få till känslan av att ”känna mig snygg”, så i det avseendet bedömer jag ju verkligen mig själv. Men inte så mycket att jag grubblar över saker jag inte kan förändra, som om min näsa är stor eller inte. Mer om jag verkligen passar i korallröd skjorta eller om mascaran fick mina ögonfransar att se ut som spindelben.

Lägger upp en bild på mitt naturliga jag.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 8: ”Vad drömmer du om?”

Jaaaag drömmer om en juuuul heeemma.

Nej, men om jag ska sammanfatta min högsta dröm i en mening så drömmer jag om ett långt, friskt och lyckligt liv tillsammans med Jakob, Edith och Signe.

Så. Lätt!

I övrigt drömmer jag om att någon gång skriva en bok. Besöka något land i Afrika och i Asien. Semestra i Italien. Kanske ordna en utställning?

Jag brukar faktiskt inte lägga så mycket tid på att drömma. Jag vet inte, på det sättet är jag ändå bra på att vara i nuet. Ofta känns det som att jag har allt jag vill ha. Här, just nu. Och när jag väl vill ha något på riktigt, så vill jag att det ska hända nu. Jag finner inte så stort nöje i att gå och tänka att ”en dag, då kanske…” Jag förstår att drömmar för en framåt, men jag kan också verkligen uppskatta när man känner sig tillfreds. Det framstår alltid som ett så tråkigt alternativ, men jag kan ändå inte komma ifrån det. Att känna att man är lycklig där man är, och vara nöjd. 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 7: ”Hur kan du skapa guldskimmer över en helt vanlig dag?”

Min ess-gren. Jag är ju expert på att ”unna mig” när det gäller mys eller något litet extra, och för mig är ofta guldskimret just myset. Några saker jag brukar göra:

• Tända alla ljus och elda i eldstaden.
• Bjuda hem någon på vardagsmiddag, så där spontant.
• Äta extra gott kvällsfika.
• Om jag jobbar hemifrån, ligg och läs bok en stund på lunchen.
• Sova en eftermiddagslur.
• Bada i badkaret och ha ”hemma-spa”.
• Gå ut och gå när det är mörkt och iskallt ute.
• Se julkalendern på morgonen, uppkrupen i soffan under filten med enbart tända ljus omkring sig (ja, förutom tv:n då) och en arm lindad runt varje barn.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 6: ”Vilka är dina goda vanor?”

Några av mina goda vanor utan inbördes ordning (och så hoppas vi att jag inte måste göra en liknande lista på mina dåliga vanor, i en annan lucka….):

• Le mot folk jag möter (det är förvånande många som ler väldigt sällan).
• Juntaträffarna varannan måndag (en av mina personligen mest uppskattade ”vanor”, även om det kanske inte räknas som vana).
• Göra goda helgfrukostar.
• Veckohandla (direkt avgörande för familjefriden).
• Sminka mig på morgonen (nej men det här är en gyllene stund, att hålla på och dutta, smörja, vakna till med sig själv, få vara kreativ en liten stund varje dag).
• Kvällsfika med Jakob på kvällen (när man tänker ”jag kanske borde gå och sova”, och så struntar man i det och plockar fram te och mackor i stället).

Kommer inte på någon mer? Borsta tänderna…?

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 5: ”Vad är ditt lyckligaste barndomsminne?”

Ånej, det här med att minnas. Kommer ju inte ihåg någonting innan jag var 15 år typ.

Jag kan nog inte komma på mitt lyckligaste barndomsminne, utan det är mer massor av fragment och känslor från min barndom. Jag minns pirret när jag fick brevet om att jag var antagen till musikklass. Jag minns bilsemestern utan AC, där vi barn satt i badkläder och stannade vi varenda sjö för att kasta oss i. Jag minns julaftonsmornar, när mamma och pappa gick upp före och tände alla ljus, satte på musik och sedan kom ner till oss (vi barn sov alltid i samma rum natten till julafton) med kandelabern medan tonerna till ”Julen är här” spelade i bakgrunden.

Jag minns flasklamm, jag minns hönor. Jag minns fikastunder hos mormor och morfar, övernattningar hos kusiner. Jag minns lucia-tåg och paltserveringar i EFS. Jag minns körövningar, chattstunder via msn.

Jag minns födelsedagar där allt fokus var på födelsedagsbarnet. Jag minns fotbollsträningar, jag minns tågresor till Liseberg. Jag minns släktkalas med fyra i soffan, spelkvällar med mamma och pappas kompisgäng, där vi barn somnade tillsammans i någon extrasäng till ljudet av högljutt surr. Jag minns barrkojor vid Tolvmansskolan, kalla raster i Bergsviksskolan. Jag minns nyårsaftnar när vi var massor med folk och hade hyrt sporthallen, badhuset och sedan åt nyårsmiddag tillsammans.

Det känns fint, att minnas väldigt mycket lyckligt i min barndom.

Lucka nummer 4: ”Vad har du svårt att acceptera?”

1. Att jag inte kan sy eller sticka.
2. Att jag inte är bra på korsord.

Jag som alltid har haft lätt för mig i svenska, läst mycket och varit bra på att formulera mig – hur kan jag vara så fruktansvärt dålig på korsord? Med två korsordsslukande föräldrar så passerade kunskapen mig. Jag bara inte begriper kluringen. Har inte ordförrådet till svaret. Pinsamt är ordet.

När det gäller sömnad har jag ju generationer av kvinnor i min släkt som kunnat detta innan mig (mamma sydde till exempel sin egen brudklänning, och mormor är ju världsmästare på stickning), och jag är verkligen inte… bra. Varken med tålamod, noggrannhet eller någon slags naturlig inneboende förmåga. Ändå fortsätter jag liksom tro att jag borde vara bra på detta? Senast igår köpte jag tyg på second hand-butiken för att jag fick för mig att jag skulle ”sy julkläder till Maileg-mössen”.

HAHA.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 3: ”Det bästa med mitt hem är….”

Att det verkligen känns som vårt hem. Vilket egentligen inte har så mycket med hur det ser ut, det är mer känslan av att trivas bra hemma. Blir alltid glad av att komma hem. Nåja, när det inte ser ut som kaos. Vilket är 73 procent av tiden.

Men i övrigt trivs jag väldigt bra med att ha skogen bakom oss. Jag trivs otroligt bra med placeringen i byn, nära men ändå inte mitt i. Jag gillar att det är mormor och morfar som har byggt det, även om vi gjort om mycket. Jag gillar växthuset.

Men mest gillar jag personerna som bor i huset. 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 2: ”Om du skulle skriva en bok – vad skulle den handla om?”

Åh, bokskriveriet är ju en dröm. Det skulle vara väldigt roligt att skriva barnböcker. I alla fall nu när man är inne i den världen. En bra barnbok är också så väldigt trevlig, det finns så mycket högt och lågt bland barnböckerna. (Härligt också att jag tänker att min eventuella barnbok givetvis skulle höra till de bra barnböckerna)

Annars antar jag att jag skulle vilja skriva fiktion. Kan verkligen romantisera författarlivet, att stänga in mig hemma och knappra på datorn. Göra efterforskningar, redigera, korrläsa. Gärna någon serie av böcker. Kanske någon vardagsnära triologi, givetvis med kvinnor i huvudrollen.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Lucka nummer 1: ”Vad tänker du börja med när du är typ 75 år gammal?”

Okej, jag vet att det redan varit 1 december men så idag fick jag ett akut il att ändå hoppa på Johanna Kajsons bloggjulkalender, som jag gjort tidigare år. Eller vad säger ni?? Till höger i kategorierna kan ni hitta julkalendrar både från 2018, 2019 och 2020. Jag kan ju inte bryta en god tradition, och ni får lite mer som händer här på bloggen under december. Bra va?

Det blir alltså många inlägg idag, och här kommer första luckan!

Så, vad tänker jag börja med när jag är typ 75 år gammal?

Spontant svar: Bära hatt. Är det bara jag som kan se fram emot när man får klä sig som en riktig kulturdam? Mycket färg i olika dräkter. En stilig page. Med en tjusig hatt. Jag vill liksom inte se ut som en tant när jag är 30, men när jag väl är tant tänker jag omsluta det helt.

Av någon anledning är det som att jag har sett mitt sjuttiofemåriga jag i någon tjusig gammal lägenhet på Östermalm, som går på konstgalleri och har vinluncher med väninnor. Haha, ja det lär ju absolut inte hända? Också så märklig tanke. Speglar ju ingenting av hur jag vill leva mitt liv nu.

Äh, jag tänker att jag ska bära hatt och måla (det gör jag ju i för sig nu också). Åka på målarresor till Italien, där jag och Jakob kan köpa något semesterhus och bjuda dit våra barn.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.