Senaste tiden i bilder

Nej, nu tror jag det krävs en liten snabbuppdatering från mobilbilderna med vad vi hunnit med senaste tiden. Vad säger ni? Är ni redo för det? Advent har äntligen inletts och förutom molnet på himlen med att offentliga sammankomster återigen begränsas (berör ju mitt jobb i kyrkan en hel del) vilket gör mig så less – så är jag väldigt glad över att det är december. Det är snö ute, det är kallt och krispigt och jag längtar efter ett härligt jullov med familjen. Jag var inte en dag för tidigt med adventspyntandet (men är dock klar med julklapparna, vilket väl ändå får ses som en bragd), men jag sket högaktningsfullt i att julstäda och gick direkt på pyntandet så precis till första advent var hemmet julmysigt.

Så, vad har vi sysslat med förutom det?

Vi har firat Jakob som fyllde år <3

Jag har varit på en alldeles ljuvlig egen-tripp till Stockholm (även om jag gärna hade haft med Jakob som planerat, men han blev sjuk). Träffade vänner och fick mycket tid med bästa Hannah, strosade själv på konstnärsbutiker, såg musikal, gick på bio, åt supergod mat och fikade på caféer. Mys!

Vi har varit på musikfest 24:a i Tallhedskyrkan, vilket var succé med otroliga artister. 12 timmar av livemusik!

Jag har målat julkort och juletiketter som sålts på akvaremma.se.

Jag och tjejerna har varit på julmarknader, med min mor.

Vi har bakat pepparkakor…

…och lussebullar (jag börjar efter många år ärligt kunna säga att jag är bra på att baka bullar? Får man säga så?)

Vi har varit bjudna på oteeroooligt gott adventsfika hos och med vänner.

Och fotat julkort med de här GULLIGA barnen som jag givetvis dressat likt barnen i Bullerbyn.

När de sedan är klädda så, har vi som policy att man bara får leka med träleksaker. Så det ser bra ut på bild:

I övrigt har jag varit och tagit cellprov, och Signe har varit hos tandläkaren. Inget av det hamnade på bild. Av naturliga skäl.

En söndag i november

Vi hade en härlig söndag igår. Eller ja, en härlig ”hela helgen” faktiskt, med kalas för Jakobs systrar som glädjande nog var uppe i Piteå, en ledig fredag med småtjejerna som innehöll både fika på Tallhedskyrkans café, bad i badhuset, halloweenparty hos grannarna och spelkväll med mina syskon. En lördag på det med förmiddagsfika hos svärföräldrarna, samt en middagsbjudning med vänner som också var uppe i Piteå över helgen – ja, då är man i hamn. Man ligger efter med både Idol-avsnitt och Så mycket bättre, men det var man ta igen i veckan, det kan inte hjälpas.

Men tillbaka till söndagen, som jag försökte dokumentera.

Vi startade med något av en sovmorgon, tjejerna vaknade först vid 8 och jag låg kvar i sängen till säkert klockan 9. Under tiden hamnade småtjejerna i soffan, med den gråmulna morgonen utanför fönstret.

Som vanligt på lugna helgmornar klev jag upp före min andra hälft, och gjorde helgfrukost. Med brasa och allt!

Jag har fostrat barnen till gedigna frukostälskare, som genast högg in på de kokta äggen.

Medan jag städade undan drog sig tjejerna undan till deras favoritrum just nu, nämligen pysselrummet. Vi gjorde en liten ommöblering i barnens två rum för någon helg sedan, och där playmo-bordet tidigare stått står nu istället ett gediget pysselbord. Kanske att playmo-bordet kommer tillbaka (saknar det redan) men just nu är det succé med mycket pysselutrymme för två pysslare.

Sedan fortsatte det med duplo-lek.

Och lagom till att det började leka tänkte jag passa på att måla några julmotiv, vilket är hög tid om jag har tänkt sälja några små julkort i år. En lugn och fridfull söndagsstund, tänkte jag!

Trettio sekunder senare:

Sedan kom solen! Äntligen!

Och storbarnet bytte till en ren pyjamas och drog på pyjamasparty hos en vän.

Då passade jag på att ta fram frisörsaxen och klippte av det yngre barnets hår. Tycker det är så gulligt med lugg och page (och lättskött, när man har rakt och platt hår), och det blev över förväntan! Inte för att jag tvivlade på att hon skulle bli gullig, utan för att jag tvivlade på min frisörförmåga.

När det äldre barnets kalas var klart promenerade vi alla ner till mor och far för söndagsmiddag. Ena broder med son var där, samt min mormor. Väldigt mysigt! Det kan hända att vi alla föräldrar hann ta en power nap i soffan sedan, medan barnen hade pysselstund med sin mormor och morfar. Mmmmm ingen söndag är komplett utan en power nap.

Sedan åkte jag vidare på bok- och vinklubb, där vi diskuterade senaste boken vi har läst. All denna kärlek hette den, helt okej! Ingen jätteupplevelse, och en titel som är omöjlig att komma ihåg. Men framför allt är det så väldigt mysigt att prata böcker man vill läsa framöver, och så blir man pepp på att läsa! Nu blev det en julbok för att komma i stämning så det kan ju inte gå fel, och sedan tror jag det blir Gruppen av Mary McCarthy.

Och det var en söndag i november. 

Är det fult att vara ledig?

Ofta när jag skriver om att jag eller vi har mycket att göra, antingen på jobbet eller bara ”i livet” så har jag liksom en bitter eftersmak. Jag vet att vi har en kultur där det är coolt och beundransvärt att fylla kalendern, att vara eftertraktad, viktig, ha stort socialt nätverk. Det blir en slags ”inget funkar utan mig”-attityd som på många sätt är väldigt ocharmig, och som jag verkligen ödmjukt får brottas med på ett personligt plan.

Det blir en slags krock med min inpräntade ”man ställer upp, oavsett vad” och ”Emma, kliv ner från din piedestal och förstå att du inte är oersättlig, både för andras och för din egen skull”. För jag vet att vi är många som håller på att stressa alldeles för mycket. Jag kan tänka ibland att jag inte minns sist jag hade tråkigt (vilket ju också är en sådan otroligt priviligerad sak att säga, för det säger ju också något om att man inte haft kriser, stor sorg, smärta och sjukdom i sitt liv senaste åren), för det händer så mycket att man bara längtar efter att ha det lugnt. Samtidigt som det är precis jag själv som ser till att lugnet aldrig infinner sig. Vilken klyscha man är!

Det är verkligen på gott och ont, känslan av att behövas och vilja hjälpa till. För ibland när jag förbannar det, och tänker att folk måste väl ändå bara få säga nej av den enda anledningen att man inte har lust, så ser jag ju så oerhört mycket bra som händer på grund av just den anledningen att folk hjälper till. Tar av sin lediga tid, använder den för att göra något gott för någon annan. Det finns så många exempel på det inom EFS exempelvis, och jag vill så väldigt gärna vårda det, inte vara sämre själv. Vill inte att det är vår generation som ska faila uppdraget, att alltid förvänta sig något i gengäld, inte kunna göra något bara för att vi i det anonyma kan vara en del i att bygga något större. Utan cred, pengar eller annan belöning än folks glädje och kanske tacksamhet.

Jag vill inte vara en stressad egoist. Speciellt inte av fel anledningar. Jag vill hellre stressa för att jag bidrar med något, än för att jag vill hinna träna/blogga/städa. Och ändå är de sakerna också så svårt att plocka bort, för allt är ju ändå liksom… bra grejer för en själv? Det är väl jättebra att jag hinner träna ibland, så att man orkar! Blogga är något jag tycker är roligt! Städa mår jag bra av! Men alla de exemplen innehåller just ”jag”. Jaha. Och då är det fult eller?

Vi ska tänka mer på oss själva för att inte sabotera oss helt, och samtidigt går så stor del av vår prioritering just åt till att tänka på oss själva. Hur kan jag förbättra mig själv, ta hand om mig själv, bli mitt bästa jag som förälder, partner, kollega.

Jag vet inte, när har man gjort tillräckligt med självprioriteringar för att orka finnas där för någon annan? Man ligger ju ändå alltid efter, det finns alltid något kvar som man inte har gjort?

Vilken paradox. Och ingenstans kommer jag i tankegångarna. 

Dop för Abbe

I lördags tog vi en paus från Halloween och åkte på ett mycket efterlängtat dop för älskade Abbe-bus. Tjejernas kusin och min brorson. Det var väldigt mysigt, kanske framför allt att få träffa släktingar igen. Många kusiner med ännu fler barn och man slås återigen av hur jättevuxna vi är. Det känns ändå inte jättelänge sedan vi sprang omkring i mormor och morfars hur (alltså numera vårt hus) och hade gjort skattjakt där vi bland annat lurade lillkusinen att han med ögonbindel skulle känna på en gammal gubbes bortsprängda ben, bortskurna arm och sedan när han skulle känna på ögat så körde vi in hans finger i en halv apelsin så att han skrek i högan skyn. Eller när vi tvingade två andra kusiner att gifta sig med varandra. Eller när vi lekte gladiatorerna och pressade in oss i för små baddräkter och brottades. Ah. Minnen.

Nåja, tillbaka till dopet, vi njöt av släkthäng, smörgåstårta, vanlig tårta och myste i Tallhedskyrkan där dopet var. Älskade Abbe-vännen vår.

Halloweenhelg

Jag vet inte hur det gick till, men nu tror jag helt enkelt vi får inse att Halloween är här för att stanna. Är det ett enda barn som inte älskar den här högtiden? Okej, jag antar att det finns många som inte gillar den läskiga biten, men i våra kretsar handlar det mest om pumpor, orange och svart, spindelnät, fladdermöss och ett och annat spöke. Inte precis som många ”blodiga ansikten med yxor i huvudet”, om ni förstår vad jag menar.

Edith har räknat ner i flera veckor och jag har försökt fråga, vad exakt är det du räknar ner till ska hända? Eftersom traditionerna kring denna helg varit rätt obefintliga. Ja, det var aningens oklart även för den lilla damen i fråga, men nu har vi improviserat och det blev en riktigt mysig helg!

Vi inledde på fredagseftermiddagen med att tjejerna fick ordna ett halloweenmys, där de fick bjuda fyra andra damer från förskolan och så ordnade vi halloweenmellis och pysselstund. Väldigt lagom! Barnkalas med 15 övertaggade barn kör vi bara en gång om året. Per barn då.

Nåja, sedan fortsatte halloweenhelgen bland annat med oerhört trevlig familjehalloweenmiddag hos vänner med efterföljande spelkväll för oss vuxna (en efterlängtad aktivitet under pandemitider), och idag hade vi bokat Halloweenmiddag på Pinchos med vår lilla kvartett plus farmor Lotta. Oerhört mysigt! Pyntad restaurang, utklädd personal och ansiktsmålning för barnen. Vad de valde för Halloween-målning? Nyckelpigor.

Så, oklart om vi grundat någon återkommande tradition här, men allt som allt en lyckad helg. Nu rensar vi bort det läskigare pyntet här hemma, behåller ljusslingorna och siktar mot allhelgona nästa helg. Sedan… är… det… dags… för… julplaneringsmånaden november!!

Uppdatering från trädgården

Hur har ni det i trädgårdarna nu för tiden? Nu har det hunnit bli ännu mer höst sedan jag fotade dessa bilder för ett par veckor sedan, men det har ändå hållit i sig långt in i september. Några numera ledsna plantor som länge gett oss mycket glädje. Ska vi ta och sammanfatta vår mest seriösa trädgårdssommar, efter att vi blev med växthus i våras?

Pallkragarna närmast huset har vi ju haft länge, och de fick även i år inrymma ett gäng med kryddor, några jordgubbsplantor och luktärtor. Luktärterna trivs verkligen, men vi kan konstatera att man inte klarar sig med typ 7 jordgubbsplantor. Vi behöver fler! Många fler! Har knappt ätit en enda jordgubbe i år.

Den lilla chiliplantan har växt på bra! Lite oklart när de är ”klara”, ska de vara såhär små?

Dahlior, kära dahlior! Första året med dessa knölar som blir så vackra, och det är bara att konstatera att det var ungefär precis så lätt som det påstods innan. Lärdom är att jag ska ha många, många fler nästa år tänker jag, jag vill kunna plocka in i överflöd! Samt att de absolut ska planteras i friland. Vi hade dem bara i krukor men jag har förstått att de trivs mycket bättre i friland.

Däremot tomatplantor, det har vi inte haft något brist på. Jakob förodlade ju ett helt gäng där i våras, och varenda en tog sig bra vilket innebar att han hade sisådär 50 tomatplantor att plantera om inför sommaren. Vilket ju också innebar att vi inte kunde ha kvar alla, utan vi gav bort och vissa fick bara gå vidare till komposten. Och tänk, de har trivs väldigt bra i växthuset! Otroligt goda tomater, och än hänger det många gröna kvar i de rätt vissna plantorna, som vi kanske får ta in om de ska hinna mogna.

Squash-plantor gick det sådär med? Ett par har vi kunnat plocka in, men de liksom växte lite konstigt och det kunde vara en halva som var jättefin och en helt rutten? Oklart vad vi gjorde för fel, men värt att testa igen.

Grönkål är ju ett otroligt säkert kort, växer i massor, går att plocka in långt in på hösten och framför allt tycker jag det är en väldigt härlig kontrast att ha i en bukett med skira blommor. Potatisen var också succé! En liten pallkrage har gett många härliga middagar.

Och så har vi snittblomsprojektet! Wow, vilken grej. Jag bara hällde ut massa fröer på gott och ont i pallkragarna, rätt sent i våras, och förutom att jag kanske hällde aningens många fröer och på ett rätt rörigt sätt så växte det väldigt bra utan egentligen någon större omsorg. Här har vi den stackars blåklinten som har börjat ge upp, och nedanför är det mycket stabila rosenskäran som levererat massvis med blommor i olika färger.

Några jättesolrosor blev det också! Med betoning på ”jätte”. Det är alltså garageportens översta hörn ni ser där nere i högra hörnet. Men de nämndes jag inte plocka in, tyckte de gjorde sig så fint mot den svarta väggen.

De alltid otroliga vildvinsplantorna som också helt utan omsorg plötsligt varje vår börjar ringla sig upp längs husfasaden och upp för tegelpelarna vid vår bro. På hösten blir den alldeles mustigt röd, och det är verkligen en favorit på gården.

Det var det hela! Vi kan glädjas åt att provåret visade sig gå över förväntan, och att det ska bli roligt att ta med sig lärdomarna in i nästa år. Tror vi ska satsa ännu lite mer på förodling inne under våren. Med det sagt så påbörjar vi gårdspreppen inför vintern imorgon, med krattning, bortplockning av döda växter, tar in leksaker, packar ner studsmatta och hänger tillbaka redskap. Och det känns rätt skönt det med. Det känns alltid bra att vara redo när snön sedan kommer. Då kan man kura inne med gott samvete, tills våren kommer igen. Årstider alltså, vilket underbar grej det är!

Safarikalas för favoritmänniska

Vi har helg efter en ”vanlig” vecka utan vabb, som ju liksom de flesta andra veckorna gick väldigt fort. Fredagen var jag som vanligt ledig med mina favorittjejer, och det blev en väldigt mysig dag där alla var på sitt bästa humör. Vi åkte iväg och fikade tillsammans med kusin Elin och Turid i Tallhedskyrkans café, och sa hej till mormor som stod bakom serveringsdisken. Elin har också varit hemma några fredagar så vi har passat på att hänga hos/med mormor igen, precis som på den gamla goda tiden när vi var föräldralediga samtidigt och det inte var någon pandemi. Hurra för det!

Vi hade en lugn fredagskväll med popcorn och film. Är det bara vi som på något konstigt sätt efter det här året där man varit ovanligt mycket hemma, ändå oftare än innan pandemin hamnar just hemma? Det kanske är en kombo av att barnen är äldre och att man liksom kan skapa ”fredagsmys” med sin lilla familj utan att behöva ses med andra, och att man kanske fått smak för att inte alltid behöva vara uppbokad eller på väg någonstans. Lite mer ”vi ser vad som händer”-attityd.

Nåja, med det sagt så har vi haft något av en kalashelg (hehe), eftersom två av mina brorsöner fyller år dagarna efter varandra såhär i början av oktober. Verkligen inte mig emot! Jag älskar ju kalas!

Idag var det kalas för gullebarnet Louie som fyller 2 år. Hans kära mor hade i vanlig ordning gått all i på tema, som i år var safari. Förra året var det bondgård. Mycket uppskattat! Jag i min tur gick all in på ansiktsmålning, och var som vanligt tacksam för att mina barn bara ”är på” mina små upptåg. Jag har ändå hunnit prova en del ansiktsmålningar, men den här blev jag riktigt nöjd över. Två gulligare giraffer får man leta efter! Kan de inte alltid vara giraffer?

Fikabord, dekoration och gästerna höll sig alla till temat, och vi hade en mycket mysig stund. Även om födelsedagsbarnet inte riktigt hade tid att titta in i kameran. Älskade 2-åring. En härlig lördag tillsammans!

Café Tre pop-up

Jag måste ju bara få visa några bilder från fredagens efterlängtade pop-up med gamla Café Tre-gänget. Så mysigt det var! Kände kanske inte att det är något jag vill dra igång varje månad igen, men sisådär en gång i terminen kanske?? Kände ändå lite längt.

Temat för kvällen var höst, och jag tyckte kvällens fikabord blev sådär lite extra mysigt. Hannas svärfar hade kapat upp massa stubbar åt oss, och jag plockade ett gäng med rönnbärskvistar och tillsammans med diverse ihopplock av mässingljusstakar (och såklart fikat!) blev det riktigt inbjudande. Lite meck med restriktioner av olika slag, men det gick ändå över förväntan och det var folk på varenda utställd plats tror jag.

Det fanns chokladmousse, minipavlova med saltkolagrädd och kaneläpplen, mandelkaka med blåbär, vaniljpannacotta med hjortron, morotskaka, hösttårta, dumlecookies, med mera, jamen ni hör ju. Jag kan inte påstå att jag hann smaka något, och när kvällen var slut var även fikat slut, men det såg i alla fall gott ut!

Helgvåfflor

Helgen blev en blandning av underhållning och återkoppling. Lördagen spenderades på våffellunch hos Jakobs mor och far, som övergick till eftermiddag och… ja, middag. Hehe. Mycket vilsamt sätt att spendera en halvruggig lördagseftermiddag.

Lagom till eftermiddagen började barnen hosta, och vi drog hemåt. Och jag, som den ansvarstagande modern, lämnade övriga familjemedlemmar i biorummet med snacksbricka och drog på konsert med Hortlax Gospel i Tallhedskyrkan. Svängigt och härligt! Cyklade sedan hemåt och såg vår guilty pleasure-serie ”Too hot to handle” på Netflix. Kan inte låta bli att se! Det är som att se vuxna mentala femåringar som en efter en kommer till ”insikter” om sig själva, jag skrattar ofta högt.

Söndagen blev det gudstjänst i Tallheds (återigen på egen hand hehe), och resten av dagen bestod av sällskapsspel, långkok och spinningpass.

Vabbdag

Jaha, vi trodde vi hade haft vår förkylning där för ett par veckor sedan, men nu är vi hemma igen med hostiga barn. Jag är ändå så väldigt tacksam att Jakob tog hela vabb-lasset förra gången, för då var det helt kört att försöka vara hemma från jobbet. Den här veckan var det betydligt lägligare.

Och, sen har jag till och med hunnit jobba ett par timmar på förmiddagen. Det är nämligen något helt annat att vabba en treåring och femåring, jämfört med när de var små. Sedan är ju något jag nu är så oerhört tacksam för med våra barn att de verkligen kan roa sig själva i långa stunder. De leker och leker, och det vet jag att man verkligen inte kan ta för givet. Okej, man får helt tänka bort att underhålla städningen och låta det bli kaos i allt kojbyggande, partyfixande och pysslande. Där får man helt enkelt sätta på en film på eftermiddagen och göra ett så kallat ”ryck” för att barnafadern inte ska få hjärtstillestånd när han kommer hem.

Men är man bara hyfsat lugn på arbetsfronten så trivs jag med att vara hemma med barnen, så här en septemberdag. Efter lunchen packade vi matsäck och min tanke var att vi skulle ta fyrhjulingen upp på berget. Om den startade? Icket. Så istället promenerade vi in i skogen och efter att ha lockat, mutat, och hotat det yngsta barnet om rävarna så landade vi tillslut på en liten picknickplats si sådär hundra meter från huset. Nåja, det var mysigt ändå! Jag satt och lutade mig mot en trädstam och kunde smygsurfa ifred en stund, medan tjejerna lekte något som krävde lång och idog insamling av diverse grenar.

Nu ser de Saltkråkan, jag har gjort mitt städryck och strax är det dags för middag. Det står pannkaka på menyn idag. Måndagslyxxxx.

Insidan av Tallhedskyrkan

Nåja, en stor del av er som läser kanske inte bryr er, men jag måste ändå få visa några bilder från Tallhedskyrkan och hur det blev. Jag hade förmånen att få vara med i inredningsgruppen (eller ja, inredningsduon) tillsammans med Anna som är samarbetskyrkopräst. Ett mycket bra team!

Vi var båda överens om att vi ville blanda upp det nya med en del second hand som gav lite känsla, och hade turen att få både kökssoffan och en skänk som låg ute på Köp och sälj skänkt till kyrkan, när de två olika säljarna hörde var de skulle! Sådant gör mig verkligen varm, att människor vill stötta kyrkans verksamhet utan att egentligen ha någon kontakt med verksamheten.

Visst ser det rätt trivsamt ut?

Gamla delen fick sig också ett lyft (den nya byggnaden har byggts ihop med det som tidigare var Furulundsgården), och allt sitter ihop så fint om ni frågar mig.

Nu i veckan är det öppet dagscafé varje dag mellan 10-13, och förhoppningen är att det ska få vara öppet åtminstone några dagar i veckan även fortsättningsvis. Det här ska bli bygdens samlingsplats!

Dubbelkalas i höstrusk

Eftersom jag inte bloggat på flera veckor, kommer här viss uppdatering från… ja, flera veckor. Men en sen augustihelg var vi bjudna på dubbelkalas för ingen mindre än Bertil Bus:

Och Fantastiske Folke:

Vilka stjärnor! Jag är så glad att vi får vara med och fira vänners barn på ett hörn, för det känns liksom som att de är så nära en ändå. Som att det är utökad familj (nåja, de är ju i och för sig släkt) och jag tycker det är så roligt att få fira dem när de fyller år.

Föräldrarna hade dukat upp utomhustacos och fika, och vi trängdes alla under verandataket, påklädda med varma kläder. Tänk, vad bra det går ändå.

Sedan är ju lyxen hos Wikströms att det finns en pool uppvärmd till lagoma 30 grader, med ett pooltak som gör luften tämligen växthusvarm – så till barnens förtjusning skalade vi av dem fleecebyxor och regnjackor, och så fick de bada. Underbart för både stora och små! Ja, alltså alla stora höll sig utanför vattnet den här dagen, och de små må ha ångrat sina bad när det var dags att kliva upp i kylan sen, men när just denna bilden togs var alla nöjda:

Mycket nöjda traskade vi hemåt sedan efter ett regnigt, ruskigt och alldeles underbart födelsedagskalas!

Höstning på stugan

Förra helgen startade (förhoppningsvis?) en mycket mysig tradition med gemensam höstning på mamma och pappas stuga. En av många fördelar med att bo granne med moster och kusiner är att man enkelt kan hjälpas åt med sådant man behöver vara flera med.

Så, jag, Jakob och tjejerna packade ihop oss på fredagseftermiddagen och mötte upp mor och far på stugan för en helgvistelse. Jag kan nästan tycka det är minst lika trevligt att hänga där på ”udda” årstider såsom höst och vid påsk, trots att det är lite stökigt och pyssligt. Stugan är ju inte precis varmbonad, men med idogt eldande och gasolvärmare igång är det fullt användbart den här årstiden.

Lördagen tog vi på oss kläderna och sedan följde städning av gården, vi plockade undan alla möbler, tömde bort blommor, och sedan började upptagningen av tre bryggor, båtar och inte minst hann vi hjälpa Åströms att köra ”langen” med sju kubik med ved. Riktigt roligt att vara typ 12 pers och bara stå på rad och hinna langa massor med ved på under timmen. Jämfört med att ensam bära. All. Ved.

Och belöningen uteblev icket! Stefan och Kristina bjöd på oerhört goda pizzor i nya pizzaugnen, och vi satt på glasverandan och mumsade nöjt. Somnade ovaggade efter att ha suttit och sett film bland massvis med tända ljus (finns inga lampor att tala om) .

Söndagen blev lugnare och vi gick på oerhört uppgiven bärjakt i skogen. Var är alla blåbär? Förra året var vi ute typ två gånger och plockade så att det räckte fram till sommaren och nu fanns det intet ett blåbär? Jakob var på jakt efter kantareller men gick bet där också.

Först var det bara Signe som ville följa. Hon hann ungefär hit (ni ser stugan i bakgrunden) innan hon ”ångrade sig”.

Då traskade vi hemåt, lämnade det lata barnet till sin mormor, tog istället med ett mer betydligt vandringsbenäget barn, och var ute en något längre stund.

Nåja, inga bär, men väl en härlig stund i skog och mark. För att inte tala om en härlig stughelg med mamma och pappa! 

Tallhedskyrkan är invigd

Hon lever! Eller jag lever bör det kanske stå, om jag nu inte ska vara en sådan människa som pratar om mig själv i tredje person? ”Jaha, vad är din ursäkt?” mumlar kanske du som klickat dig in på bloggen förgäves i flera veckor.

Jag skyller på jobbet. Och Tallhedskyrkan. Hujedamej så intensiva de här tre första veckorna tillbaka på jobbet blev. Mitt jobb under den här pandemin har verkligen innehållit några riktigt stressiga perioder. Men, jag vet att jag klarar stressiga perioder om jag får ha mindre stressiga perioder efteråt och även om tre veckor blev nästan på gränsen så ska jag idag exempelvis sitta och jobba hemifrån med en helt rimlig arbetsbelastning, ta mig tid att träna under friskvårdstimme och äta lunch framför en serie. Oerhört efterlängtat.

Men vad är då anledningen till detta? Jo, förutom verksamhetsstarter och kyrkoval (visst använder du din röst???) så har mycket handlat både ideellt och på jobbet om invigningen av Tallhedskyrkan. Denna otroligt efterlängtade händelse som jag personligen jobbat ideellt med i flera år. Vår gamla EFS-förening har gått ihop med en annan EFS-förening och tillsammans bildat samarbetskyrka på Furulund. Den gamla församlingsgården där var för liten och församlingen bestämde sig för att satsa på en utbyggnad sombyggts under det senaste året – och det har blivit så oerhört fint! Jag tror jag måste visa er bilder inifrån sen, i ett eget inlägg.

Så, i lördags var det alltså den stora dagen när vi hade planerat en hel dag för små och stora, främst utanför lokalen men även där inne. Och solen sken! Bara en sådan sak. Sedan kom det förbi så väldigt många människor, från byn runt omkring som kanske aldrig varit där annars, och jag var bara så väldigt glad, och bara så väldigt trött när jag kom hem. Sov hela sena eftermiddagen kändes det som.

Barnlotteri för de mindre…

…och matkasselotteri. Rolig idé tycker jag, där man kunde vinna en kasse komplett med ingredienser och recept för en hel måltid. Något alla behöver!

Fiskedamm för alla de små. (Jakob fick åka två (!) vändor extra för att fylla på med godis)

Man blev nästan folkskygg av att se så många människor på samma plats, för första gången på… länge!

Ungdomarna i KRIK ordnade springlopp för ett mycket stort gäng oerhört taggade barn. 

Två bröder och en make, fanns också på plats. 

Pust. Nu ska jag bara njuta av den här invigningsveckan som pågår, och sedan är det en sista större insats när vi kör Café Tre pop-up! Minns ni Café Tre, som jag pysslade på med i många år?  Det blir väldigt roligt!

Packar ihop sommaren

Nu kanske jag sabbar någons semesterkänsla, men nu i dagarna närmar det sig hemflytt från stugan efter drygt sex veckor på vift. Och som alltid känner jag mycket tydligt två parallella känslor.

Så väldigt härligt vi haft det hela sommaren.

Så trivsamt det ska bli att flytta hem till sitt eget. 

Jag är ju bara sådan att jag verkligen uppskattar hösten med sin nystartskänsla, och den alltid återkommande nyförälskelsen för sitt eget hus efter att ha varit borta så länge. Den märks så tydligt hur vi alla myser av att komma hem igen, och jag är inte en bättre höstklyscha än att jag njuter av att tänka på mörkare kvällar med tända ljus, eld i brasan, filt om benen.

Jag längtar efter att ta upp träningen igen (svårt att hålla i på somrarna), tänka på vad man vill äta för typ av middagar och beställa hem någon bra receptbok (vi satsar på mycket vardagsvegetariskt i höst), inventera barnens garderober och preppa med några nya plagg efter att de som alltid har vuxit flera centimeter.

Jag har beställt lite nytt grundpysselmaterial till barnens skrivbord som jag har tänkt överraska med när vi flyttar hem (åker ju alltid och städar/packar upp innan resten av familjen kommer hem). Blir alltid pepp på att börja sminka mig igen, kompletterar med något nytt och myser av tanken på att man ska vara fräsch med nymålat läppstift hela hösten. Vilket aldrig håller. Jag längtar efter att förhoppningsvis kunna återuppta coronapausade aktiviteter som matlaget, hemgruppen, lördagsförmiddagar i badhuset. Cykelturer till biblioteket. Måndagsjuntan med tjejerna, och få vara inomhus.

Jag längtar efter att vara åtminstone någon fler dag på kontoret med kollegorna. Efter att få inviga nya Tallhedskyrkan. Efter att få hålla i Skatten för barnen under gudstjänster, lyssna på konserter.

Och så längtar jag efter helt vanliga vardagseftermiddagar med min familj. Få äta lax och ärtor, och höra hur dagen varit. Ligga i sackosäcken i lekrummet medan tjejerna pysslar på runt omkring en. Höra hur de badar i badkaret, läsa bok vid läggningen och sedan få se en serie medan man äter ost och kex.

Vi har och har haft en lång och härlig sommar, och nu tänker jag krama ut det sista (vi är fortfarande lediga ett par veckor till) och hinna njuta av vår trädgård och av att packa upp allt och komma i ordning.

Tack för allt sommaren 2021. Hösten, jag är redo!

Sätta ord på sin kreativa process

I onsdagskväll var jag inbjuden som ”inspiratör” på kreativt café och skulle inspirera till lite akvarellmålning. Jag tog med enkla prylar för de som kom och vill testa, och jag var så glad för varenda en som kom dit. Jag tyckte det blev en väldigt mysig kväll där vi målade solrosor tillsammans.

Något jag däremot upptäckte är att det var svårt att liksom beskriva med ord exakt hur man gör, eller vad det är man tittar efter eller försöker åstadkomma? ”Jamen, ta mer vatten i penseln, så att färgen liksom får spriiiida ut sig…” eller ”Man vill ha lite smutsig känsla!” osv. Jag som ofta tänker att jag är dålig på att öva på saker, för att jag liksom ofta vill att det ska bli bra direkt, blev också lite glad över att inse att jag faktiskt börjar ha målat en del i mina dagar, trots att resultaten verkligen inte var något att stoltsera med i början. Jag har liksom fortsatt ändå och övat på att blanda färg, på penseldragen, på effekten av akvarellens olika skeden.

Jag tänker att det är enkelt att titta framåt och uppåt, att alltid se någon som är mycket bättre och sträva ditåt (kanske ett krav för att kunna utvecklas överhuvudtaget) och genom det också ofta känna att man har så oerhört långt kvar innan man är bra på riktigt. Men ibland är det fint att se andra nybörjare som trevande testar sig fram och tänka att just ja, jag har åtminstone lärt mig något längs vägen. Även om det finns så mycket mer att lära.

Det var i alla fall roligt att måla igen (tillsammans med andra också!) efter en hel sommars uppehåll, och det ska bli mysigt att återuppta det till hösten igen.

Kvällens yngsta deltagare, lilla Belle som bara är 1,5 vecka gammal! <3

Snapshots från veckan

Vi har haft en både trevlig och vilsam vecka. Det kändes välbehövligt med ”bara-vara-dagar”. Ska vi dyka in i mobilen för några stillbilder från senaste dagarna happenings? Först var vi på restaurangbesök med hitresta vänner, vilket var så trevligt att jag inte ens hann fota något.

Sedan har vi haft kreativa veckan på stugan, med både keramik och målning.

Signe målade sig mest i ansiktet, som vanligt.

Vi har varit vid Jävrekvarnen och fikat, och jag har tagit kvällspromenad med mannen i mitt liv.

Vi har hängt på mamma och pappas stuga, och varit med när de tre barnbarnen fick i uppdrag av morfar att plocka bort kottar från gräsmattan, för en krona per insamlad kotte. Tjugo minuter senare var han skyldig dem 809 kronor. Hehe.

Vi har haft stugans första seglingstävling, med liten jolle mot en aningens större jolle. Den lilla jollen kom efter en rafflande kamp i mål först, medan den stora jollen tillslut fick bogseras in efter en klassisk ”seglingsvolt” ute på havet. Spännande var det!

Vi fick alla akut längt efter småkusinerna, och åkte och hängde en dag med bästa lilla Louie och Abbe. 

Vi har åkt båt, för Cecilia-mys och restauranglunch.

Jag har fått uppdraget att fota lilla Julias dop. 

På kvällarna har vi spelat Mexican Train och sett om alla tre Sagan om ringen-filmerna. Med bra film-vy. 

Och däremellan har vi skrattat, tjatat, kramats, sovit mitt på dagen, hanterat bråk, läst bok och ätit massor med godsaker. Precis som det ska vara!

Sommarkalas med störtregn

Varje sommar är det som en årlig lyxtradition att få bli bjuden på utomhuskalas hos Jakobs farbror och faster. I år fyllde Eva 60 år och det bjöds på finväder. Nåja, fram tills precis innan efterrätten då himlen plötsligt öppnades och regn och hagel fullkomligt öste ner. Vi tog skydd på bron och en del stackare hamnade under träden där de givetvis blev rätt blöta.

Bra kalasvy, minst sagt. 

Värdinnan och födelsedagsbarnet!

Krispiga drinkblandningar med bland annat min personliga favorit, mojito. 

Lite ironiskt att vi innan regnet hann ha vattenkrig och där man småmuttrade över att få lite vattenstänk i ansiktet. Klipp till störtskur på oss alla. 

Jamen ni ser ju den här nutellatårtan. MUMS!

Poolparty

Igår fyllde ingen mindre än världens bästa Lina år, och på en av sommarens varmaste dagar passade det ju alldeles perfekt att få bjudas in till poolparty! Med både lunch och efterrätt, vilken grej. För mig som gillar att bada (och dålig på att hantera värme överlag) passade det ju strålande att få vara i trettiogradigt vatten där man kunde bada i timmar.

Stränder och hav i all ära, men ibland är det skönt att få plaska runt i varmt vatten och slippa sand i baddräkten. Tusen tack för en härlig dag!

Vi svepte förbi hemma innan för att vattna lite och jag kunde konstatera att mina stackars blommor inte bara mått jättebra av dålig vattning (eftersom vi har haft hyresgäster i huset som vi inte velat störa med kring den lilla tjänsten), men ett gäng lever och mår gott och med helgens regn så hoppas jag att de klarar sig tills vi flyttar hem igen. Jag har verkligen fått mersmak av snittblomsterodling, så enkelt och så oerhört tillfredsställande att gå och plocka in minibuketter! Nästa år vill jag ha ännu fler pallkragar!

Familjeläger med KRIK

I onsdags packade vi husvagnen så direkt efter begravningen för Jakobs mormor Karin på torsdag (en väldigt fin stund med otrolig sång av Maja och Jakob) susade vi iväg till Storstrand här i Piteå, där vi anmält oss till FamiljeKRIK. KRIK var vi med i som ungdomar, där vi sportade och spelade volleyboll, men nu såhär tio år senare var det väldigt roligt att de dragit igång en liten familjedel som alltså ordnar familjeläger där man tillsammans leker, gör aktiviteter, har barnmöten och föräldrasnack. Supertrevligt!

Vi bodde där med husvagn hela helgen liksom många av alla de andra familjerna, och det var två mentalt rätt utkörda barn som åkte hem i söndags, efter att ha lekt med kompisar konstant i flera dagar.

Det har ordnats Bäst i test, vi har vandrat upp på Larssonsberget, det har varit andakter och vattenkrig. Samt, när barnen somnat, mysigt förtältshäng på kvällarna.

Tack för ett välordnat läger! Det här gör vi om!

När inget pockar på en suppmärksamhet

Wow, senaste veckorna har varit otroligt välfyllda. Känns som att man behöver ett par veckor för att återhämta sig från semestern. Ska bli skönt att få vila i höst, hehe.

Vi har hunnit med 3-årskalas, bröllop, dop, begravning, ett fyradagars familjeläger och 60-årskalas inom loppet av tio dagar. Det är ändå bra jobbat. Men som ni förstår kan jag omöjligt klämma in allt i samma inlägg, utan jag får dela upp berättandet i flera delar.

Det känns som att den här sommaren är helt annorlunda från förra sommarens ”oplanerade pärlband av dagar”, som jag tyckte var så ljuvligt. Vädret är ju mycket bättre i år men jag minns ändå känslan av att dagarna bara flöt ihop. I sommar känns det mer som att dagarna rusar fram, och det är mycket packande för att åka mellan ställen och aktiviteter. Det är roliga saker och jag är oerhört glad över att få samla minnen med min lilla familj men jag kan också känna att man kanske inte behöver skapa minnen för ett helt liv på en och samma sommar. Jag tror att både vi och barnen också behöver långa lata dagar i sträck där vi inte hela tiden är på väg någonstans.

Förhoppningsvis hinner vi uppnå lite av det också även den här sommaren.

Innan senaste veckornas radiotystnad har vi hunnit med strandhäng på Gläntan.

Förra veckan hade vi flera härliga stugdagar med hela min familj på stugan i Jävreträsket. Underbart varma dagar med 27-gradigt (!!) vatten. Solnedgångar, mat, bad, båt och segling. Sommardröm!

Älskar alltid sommarens fotografier. Jag tittar på dem och tänker, så härligt vi har det. 

Dalarna tur och retur

Sommaren är igång på allvar hörni! På eftermiddagen igår kom vi idag tillbaka till stugan på Småskärs, efter sex dagar på biläventyr. Vi och bror Martin med hans Herman har bilat iväg och som vanligt är de ett mycket enkelt resesällskap. Jag ger förslag, de hakar på utan krusiduller, och så leker barnen suveränt med varandra. Fem plus!

Vill ni ha en komplett redogörelse för vår bilsemester? Jag känner av att några är tveksamma, men som tur var är det jag som bestämmer och jag säger: ”Ja tack, en redogörelse vore fint.”

Vi startade torsdag förmiddag, och jag ska erkänna att jag var aningens orolig för bilkörandet med tanke på Signes åksjuka som dykt upp såhär senaste halvåret, och det ska vi inte sticka under stolen med att det hade underlättat att slippa vara-redo-med-kräkpåse-stressen, men någon kräkning senare så tycker jag ändå att det gick över förväntan!

Vi bilade ner med lunchstopp i Skellefteå, och landade sedan vid Skuleberget på kvällen. Vi i hyrstuga, Martin och Herman i tält. Middag vid trangiaköket och härligt kvällsbad.

Dagen efter packade vi ihop oss och susade vidare, med lunch- och badstopp vid Ångersjön som ligger någon bit nedanför Hudiksvall – riktigt bra rastplats med härlig strand och fin omgivning!

Innan vi tillsist var framme vid Tällbergs camping. Otroligt fint läge!

Dagen efter blev det en hundraprocentig sol- och baddag i värmen. Både utomhuspool och strandhäng hanns med, och vi smorde barn och oss själva med solskydd så det stod härliga till. Tvingade barn att dricka mycket vatten som hunnit bli ljummet.

Söndagen var nog den dagen som det behövde mest mental förberedelse för, vi hade nämligen bokat in Leksands sommarland. Och det, mina damer och herrar (kanske), är inte bara vila för själen. Otroligt varmt, vatten och karuseller och människor precis överallt. Och tre små storögda barn som absolut vill göra allt samtidigt. Men, det var enbart glada humör och ändå rätt synkade föräldrar som lotsade barnen igenom dagen – och när vi föräldrar slängde in handduken där vid 15.30 så kunde vi ändå konstatera att vi gjort vårt uppdrag och att barnen var mycket nöjda.

Måndagen var nog min favoritdag. Vi checkade ut från campingen och drog vidare för en heldag på Tomteland i Mora. Jag vet inte, men mina förväntningar var rätt låga när man har exempelvis Astrid Lindgrens värld i minnet, men som det överraskade! Massvis med små teatrar hela dagen, som man enkelt kunde följa i programmet och liksom fick en röd tråd genom hela dagen. Läckra utklädningar och duktiga skådespelare, som också vandrade omkring i parken. Och sedan älskade mina barn magin. Trollriket, Tomtebyn, Skugglandet, Älvaberget, Skugglandet, Drakland, jamen ni hör ju! Och för oss vuxna var det också en mysig upplevelse, lugna stigar genom lummig skog, mulet men varmt och inga långa köer eller annat som tog energi. Väldigt bra dag!

På kvällen bestämde vi oss för att försöka köra lite extra många mil medan barnen sov i bilen, så drygt sju timmar senare rullade vi in i Umeå en bra bit efter midnatt. Barnen skötte sig väldigt bra (även om de inte precis somnade i beräknad tid), och det var härligt att köra i orange solnedgång.

Dagen efter packade vi ihop oss igen, och efter en snabb cykeltur mot Nydalasjön för några varv på cykelbanan och badande i sjön kunde vi köra sista timmarna hemåt.

Tacksam för en minnesvärd bilsemester, och tacksam för att vara hemma igen och fortfarande ha så mycket sommar framför oss!

Utflytt och storstädning

Det är några intensiva dagar här innan semestern drar igång på riktigt (alltså att vi är lediga hela familjen), och direkt efter midsommarafton var det dags att flytta ut till svärföräldrarnas stuga, och sedan påbörja projekt ”städa huset jättenoga”. Vi ska ju nämligen hyra ut huset i ett par omgångar nu i sommar, och eftersom vi bilar ner mot Dalarna nu på torsdag när Jakob har sin första semesterdag och första gästerna kommer medan vi är borta så behöver huset vara redo innan dess.

Inte bara vilsamma dagar med andra ord. Lördagen spenderades alltså med att först att packa ihop sig för ett par månader på språng, och sedan äntligen få andas sommarlovsluften ute vid havet. Det droppade in några fler boendefolk under dagen (vi är ju typ 16 vuxna som bor här under somrarna) så vi åt taco, badade i poolen och spelade Wingspan på kvällen. Alltid en speciell känsla första kvällen, när man vet att hela sommaren ligger framför oss.

Igår njöt vi en stund av härlig morgon innan vi fick skjutsa tjejerna till mamma och pappas stuga, och de fick ha en superhärlig dag med båt, mata alla änder med ungar, spel och lek – medan jag och Jakob åkte och städade i huset. Flyttade om med sängar, tömde garderober, dammtorkade ytor som inte torkats typ sedan förra gången huset hyrdes ut….

Idag får tjejerna stanna med fastrar, farmor och farfar för sol och bad på stugan medan vi… fortsätter städa. ”Igen??” tänker ni. Jamen, jag vet inte hur det ser ut hemma hos er, men om man vill att i stort sett alla lådor ska se okej ut alternativt bör vara tomma, om personliga tillhörigheter ska plockas bort, om kyl och frys ska vara tomma och uppstädade, om sängar ska tillkomma som annars inte finns där, om damm inte ska existera och trädgården vara i sitt bästa skick – då tar det i alla fall ett par dagar för oss att uppnå detta mål.

Nåja, det blir oerhört skönt när det är gjort och vi bara kan njuta av ledighet, och sedan är det också väldigt härligt när man får flytta tillbaka till ett kliniskt prydligt hus där efter sommaren.

Midsommarhelg

Det släpar efter lite här, men låt oss tala om midsommarafton! Hoppas ni hade en härlig dag. Själva var det första året på typ 17 år som det inte var Anderssonsfirande, men tänk att det gick att hitta midsommarkänsla ändå. Jag har alltid min lilla procedur av små förberedelser dagen innan, det är mat som ska ordnas, kläder som ska strykas och sedan vill jag gärna hinna binda tre kransar av trädgårdsblomster. La sedan in dem i plastpåsar i kylen, efter att ha sprayat dem noggrant med vatten, och de höll sig riktigt bra!

Midsommarafton inleddes med att vi åkte till mor och far för midsommarlunch med min familj. Gubbröra på tunnbröd, räkröra, sill och potatis. Och givetvis de traditionsenliga familjebilderna, samt syskonbilden med barn. Fler barn för varje år!

Jag och mina älsklingstjejer som verkar njuta järnet av att vi bara får vara tillsammans, och jag ser så mycket fram emot lediga veckor med min lilla klan. 

Vi matade änderna, förra året var det ju en liten skara på sex andungar utan mamma som kom på dagliga besök, och nu är det två olika mammor med sex respektive åtta ungar som kommer får att få sig lite havregryn. 

Älskade lille Abbe-bus hängde med. 

Årets familjebild!

Lillebror Viktor med familj var också på plats. Är så glad över mina bröder med familjer <3

Syskonbilden där vi numera absolut inte kan få alla att se normala ut och titta in i kameran samtidigt. 

Mellanbroder Martin och Herman var som synes också på plats!

När det vankades lunch var det två små tjuvstartare på plats. Signe… 

…och Louie. 

Men strax därefter samlades vi alla runt borden. 

Vid tvåtiden åkte vi ”unga vuxna” iväg mot olika håll, och vår familj drog vidare till Blåsmark och mötte upp vänner. Jag och Jakob ansvarade för årets lekstund, och hade passande nog fått ärva ett lekupplägg som gjorde av ett annat gäng förra året – oerhört tacksamt. Och glada och engagerade deltagare!

Världens gulligaste hejarklack. Sex små brudar (pojkarna är minst sagt underrepresenterade i vårt kompisgäng) varav de fyra äldsta såg vi knappt röken av på hela midsommarafton. De bara lekte och lekte. 

Sedan åts det grillknytis med mycket god aptit. 

På kvällen åt vi efterrätt, la vi trötta barn i vartenda rum som fanns tillgängligt, och sedan tog vi alla våra myggdödare och alla våra varma kläder och satt ute och surrade till efter midnatt. Åh vad det var trevligt och efterlängtat med kompishäng.

En midsommar att vara tacksam för!

Känner ni doften…

…av semester? För det gör jag! Om någon timme checkar jag ut från jobbet, och sätter mailen på autosvar. Alltid en härlig känsla.

Höstens välkommen-tillbaka-till-jobbet-lista är något i överkant välfylld, men med mycket roligt så nu håller jag alla tummarna och ber en innerlig bön om att restriktionerna ska hinna lättas under sommaren så att vi får dra igång i höst. Vi har ju en helt ny samarbetskyrka att inviga!

Nu ska jag försöka ta några dagar och ”komma i fas”, vilket för mig innebär att storstäda hela huset i den mån det går med tjejerna, men jag tänker att vi försöka varva roligt med tråkigt och passa på när vädret är sämre. Och ja, jag är ledsen för att jag är en sådan tråkmåns som ska städa ur men vi både behöver det för att vi ska hyra ut huset i sommar och sedan är det ändå ett ypperligt tillfälle att en gång om året göra en liten garderobsgenomgång. Så ni behöver inte titta på mig med den där besvikna ”du slösar bort ditt liv”-blicken.

För sen, när det är gjort, så packar vi ihop oss och flyttar ut till stugor och då minskar min städning med ungefär 250 procent för resten av sommaren.

Men, det är en hel del trevligheter först, idag när jag cyklar och hämtar tjejerna så åker vi till mor och far för glassbuffé (för att fira sommarlovet) och fotbollsavspark i Sverige-matchen, och imorgon blir det kalas ute på stugan för lillebror.

Nu välkomnar vi sommaren!

Ett försenat rymdkalas

Ediths barnkalas blev ju uppskjutet där i mars, och jag sa ”vi tar det i sommar någon gång”. Och min äldsta dotters minne sviker aldrig, så direkt någon nämnde att ”nu är det sommar!” så konstaterade hon att det också var dags för hennes barnkalas. Och att hon hade bestämt tema. Rymden.

Bara att börja skriva inbjudningskorten med andra ord. Efter ett par veckor av otroligt sommarväder tänkte vi att det innan alla gick på sommarlov var läge för ett härligt utomhuskalas. Lördagens väder: konstant regn. Så, det somriga utomhuskalaset blev ett mörkt inomhuskalas med avbrott för en regnig skattjakt ute i skogen. Men, inte barnen emot!

Med ett gäng metallicballonger, rakettallrikar och astronautservetter var vi redo för de nio gästerna (föräldrar fick stanna hemma den här gången, men det var inga bekymmer). Planeter målades på kinderna och sedan följde 1,5 timme (den perfekta barnkalastiden) av paketöppning, varmkorv, tårta, dansstopp, en ballongtågslek som ungefär 40 procent av skaran uppskattade, en liten skattjakt i skogen och sedan rymdfiskedamm.

Nöjda och härliga kalasbarn, och en mycket nöjd födelsedagstjej.

Sliten av ljuset

Jag ska verkligen inte lägga sordi över sommarpeppen som även jag känner, men det är alltid märkligt hur jag den här tiden verkligen kan känna både att det är fantastiskt och också att jag är så sliten. Jag är trött exakt hela dagen känns det som, förutom just på kvällen. Då vill jag aldrig gå och lägga mig! Vilket ju skapar den onda cirkeln av trötthet, jag förstår det.

Men jag känner mig bara lite slut de här veckorna. Vill inte missa något.

Det är mycket på jobbet som man vill ska klaffa, och drömmen om att ha några dagar precis innan semester där man ”rensar bland filer och sorterar” ser ut att gå upp i rök även i år (vilket ju är mitt eget fel, när man är ledig så länge hehe).

Sedan börjar min planeringshjärna strukturera upp sommaren trots att jag inte borde. Vad ska vi hinna med, det ska bokas för road trip, blir det bröllop eller inte, vad får man göra midsommar osv.

Vi gör också saker hela tiden. Varje dag blir helg, och det är härliga middagar, umgänge, barn som kommer i säng sent och som knappt satt sin fot innanför dörren på flera dagar. Långt ifrån timmarna vid pärlbrickorna eller leken i lekrummen. Och ja, det är jättehärligt med det livet men det ska ju ända packas väskor, handla så att man är redo för spontaniteten, göras picknickar, ta med solskydd, extrakläder, packa upp, tvätta alla dubbletter av kläder som används dagligen, duscha sandiga barn.

Det är också något med värmen som gör mitt huvud luddigt. Det skarpa ljuset som lätt ger huvudvärk.

Jag ser fram emot att åtminstone bocka av jobbdelen. Att städa ur stora huset och flytta ut till stugor, där städningen är mindre, hjälpen mer. Där maten ibland planeras av någon annan, där dagarna får flyta ihop och barnen får sova hur länge de vill.

Och så ska jag försöka hitta den otroliga känslan jag hade förra sommaren, där planeringen inte behöver finnas, att det blir härligt ändå. Djupandas, allt är bra.

Sommarkalas för svärfar

I lördags tog vi en paus från stuglivet och åkte till Arnemark för somrigt utomhuskalas. Svärfar fyllde år! Tänk, hade inte han fyllt år hade vi inte blivit bjudna på restaurangmiddag under torsdagskvällen och inte på underbart kalas på lördagen. Och en del människor påstår att de inte gillar att fylla år. Pft, vad mycket skoj man skulle gå miste om.

Luften var perfekt varm i skuggan, och vi kunde sitta där och mumsa på smörgåstårta, fika och umgås. Jag bara myste!

Och så fick vi gosa med den här GULLBOLLEN (alltså bilden här nedan, jag menade inte Jakob den här gången). Nej vad är ens detta? Får man avla fram såhär gulliga filurer?

Tjuvstartar stuglivet

Nej men nu är det ändå nära semester. Sommaren har ju varit här i flera veckor känns det som, och det bär mig mer och mer emot att kliva upp på hemmakontoret där man får dra ner persiennen typ (eller ja, bioduken i vårt fall) för att se något på datamaskinen. Jag känner mig liksom lite ofokuserat krypig i kroppen, och ser fram emot att ställa in mailen på autosvar i nio långa veckor.

Nåja, tycker alltid ordet ”semester” är ungefär lika förljuget som ”föräldraledigt”, för helt vilsamt är inte semestern med två små damer. Tänk om man hade fått börja med en semestervecka medan barnen var på förskola. Hinna städa ikapp lite, rensa något skåp, planera semestertrippar, måla någon stund. Landa mentalt innan familjekarusellen drar igång… Ah, vi stoppar drömmen där tror jag.

I fredags kom vi på något spontant att vi skulle ta en stughelg ute på mor och fars stuga. En lunchhandling och snabb ihoppackning efter jobbet, så var vi iväg och inledde med utemiddag i det ljuvliga vädret tillsammans med vänner.

Kvällshänget fram till midnatt var ljuvligt i kvällssolen, förutom en liten treårig detalj….

Finn ett fel. Alla barnen somnade sent men den här damen höll ut längst. Inte bara uppskattat där vid kl. 23 och de övriga sitter och väntar med brädspelet redo.

Så, med en stundtals gnällig dam som ni förstår sovit för lite tog vi oss an en ny dag och nya äventyr!

Mor och far dök upp mot kvällskvisten, och en ny kanonkväll beundrades. Tack Gud för thermacellerna som höll undan myggen som typ exploderade den här helgen.

Jag tog mig till och med ett midnattsdopp för att svalka av mig innan läggning.

Söndagen var nästan löjligt harmonisk. Vi var själva på stugan, tjejerna lekte utan bråk, badade, vi åt glass, gjorde mat utomhus, spelade spel i skuggan, jag läste, fick sova en stund när övriga familjen var iväg med fyrhjulingen. Var det en dröm? Nej. Det var sanning.

Vilken grej att få en sådan här helg innan semestern ens börjat, verkligen försmak av sommaren!

Älskade Abbe

Alltså, mitt i all bloggflytt och annat så har vi ju äntligen fått välkomna familjens senaste tillskott och min brorson. Fina, älskade lilla Abbe! Född av sin otroliga moder lördag 8 maj. Det är lika fantastiskt och fascinerande varje gång man får träffa en ny liten människa som man vet kommer vara en stor del av ens liv. Jag snusar på honom och tittar så mycket jag bara hinner. Tänk, att vi ska få lära känna honom!

Även den här gången fick jag äran att ta några bebisbilder, och det är roligt att se hur hans utseende förändras varje dag. Väldigt lik min lillebror (alltså Abbes pappa) tycker många och även jag, medan storebror Louie är väldigt lik mamma Sarita, men det ska bli spännande att se.

Här är han två veckor gammal. <3

Mor, lilla mor

Är det bara vi som har en mors dag/fars dag sång? Någon omgjord variant av Einar Ekberg. Mor, lilla mor, vem är väl som du? Ingen i hela vääääärlden! Ska sjungas två varv, men olika melodi i slutet. Nu vet ni.

Efter en mycket intensiv och arbetsam lördag (vi blev äntligen färdiga med växthuset, som jag ska återkomma till i senare inlägg) så var det väldigt trevligt med en vilsam mors dag. Jag blev firad av bästa lilla familjen, först med sovmorgon, paket på sängen, och sedan blommor och uppdukat frukostbord. Jakob blir faktiskt bara bättre och bättre på det här med bemärkelsedagar. Eller så har han helt enkelt bara förstått att det gör mig lycklig.

Sedan var det iväg till första riktiga sommardagen på mor och fars stuga med övriga familjen. Underbart! Varmt, vindstilla och vi kunde äntligen vandra mellan stugorna och hänga med släktingarna igen. Ännu mer efterlängtat efter den här vintern. Lunch, tårtfika och Edith premiärbadade i krispiga 13 grader. Mmmmm.

Sedan drog vi vidare till Arnemark och bjöds på middag och ännu mer tårtfika hos svärföräldrarna. Jakobs syster Hanna är hemma för sommaren och det är inte utan att man blev lite pirrig av att tänka på att människor börjar komma hem för sommaren och att det snart är dags för stughäng och (förhoppningsvis) varma sommarkvällar.

Och det bästa med att sommaren står på tröskeln är att det är en av få saker som jag kan se fram emot så mycket, och samtidigt känna mig helt trygg i att när det sedan är över så kommer jag ha noll ångest över det. Då är jag klar med sommaren, redo att vandra vidare mot höst. Så är det exempelvis inte alls med jul där det alltid efteråt sänker sig en liten ångestdimma över att det är ett helt år kvar tills nästa gång. Skillnaden är kanske för att efter sommaren kommer höst (som jag tycker om) och efter julen kommer… januari.

Med det sagt, så härligt att sommaren är här! Må den bli varm och innerlig!

Bloggen är tillbaka!

Jag ber om ursäkt för att bloggen plötsligt bara låg nere ett gäng med dagar, förstår att det skapade mycket onödig vånda och ångest hos er som är trogna läsare. Jag hoppas ni inte legat sömnlösa.

Det inte så spännande svaret är att jag  bytte webbhotell för bloggen och att min käre webbkodande make jobbade över mycket och inte hade tid att hjälpa mig installera om den – men nu är allt som vanligt igen! Tanken slog mig att det kanske är dags att ”vika in hovarna” så att säga, såhär efter tio års bloggande, men då fick jag sådan noja över hur jag skulle paketera allt som skrivits (och de över 25 000 bilderna!) och då kände jag att jag fortsätter ett tag till, bara i ren förnekelse.

Så, nu ligger jag lite efter i bloggandet här men det får bli några täta inlägg här i dagarna. Jag hoppas ni vill fortsätta följa med på den här bloggresan!

Första helgen i maj

Det blev en alldeles oväntat trevlig helg i första maj. Jag säger det igen, men fördelen med allt obokat nu är ju att det finns utrymme för de spontana stunderna som verkligen kan visa sig bli underbara i sig.

Så, här kommer en redogörelse för helgen. Ta gärna anteckningar.

I fredags slutade jag vid lunch, plockade hem tjejerna och fick besök av Louie, Sarita och mamma. Sedan på valborgskvällen blev vi bjudna på en väldigt trevlig utemiddag med Hanna och Anton och småtjejerna. Vad är väl stora sammankomster när de är allt man behöver för en härlig valborgs? Kallt var det givetvis, valborgs sviker aldrig (kan någon komma ihåg att det någonsin varit en solig och varm valborg?).

Sedan vaknade vi på lördagen utan några planer, gick ut och pysslade utomhus och sedan kom Herman förbi medan Elina tränade, Martin kom förbi efter en nätt runda på fyra mil med rullskidorna (vi har ärvt lite olika gener, jag och Martin) och som en mycket glad överraskning kom även bästa Hannah förbi, eftersom hon är uppe på besök från Stockholm. Så otroligt roligt att se henne och faktiskt hinna prata en längre stund! Alla hängde kvar och vi tog fram korv, bullar, marshmallows och satt och eldade i timmar.

Vi passade på att städa upp och ta ut alla kiosk-grejer till lekstugan. 

Jakob skruvade i nya mini-fyrisen. Ja, vi har tydligen blivit en sådan familj nu som köper fyrhjulingar för både stora och små. Det hade ändå varit svårt att gissa hösten -06 när startskottet för vår lilla familj gick. 

Som om det inte vore nog avslutades dagen med att vi blev bjudna på laxmiddag hos svärföräldrarna och sedan stannade tjejerna på övernattning. Så, söndagens inleddes med att sova länge, äta frukost i sängen, duscha och sedan lägga sig i sängen igen (vi drog in tvn) och se ett par avsnitt av The Handmaids Tale. UNDERBART!

Sedan hämtade vi småtjejerna, åt taco och spelade spel. Så, nu ska vi se hur resten av maj kan toppa det här.

Vardagsmiddag

Jag tycker verkligen inte om när det känns som att man bara lever för helgerna. Det känns som att jag ofta försöker prioritera att hela veckan i mitt liv ska kännas härlig, både i yrkesval och allmän tillvaro (jamen att det hela tiden ska vara saker som man får ”unna sig” till helgen, oavsett om det är en hårinpackning, kaka eller fina blommor), men kanske framför allt i vad man hittar på. Jag älskar exempelvis när man är bjuden på ett vardagskalas, eller när vi hade matlaget (ÅH vad jag saknar onsdagarna med matlaget), eller att bjuda över folk på middag. I helgen har båda mina yngre bröder varit iväg på Kebnekaise hela veckoslutet, och då blev det på måndagen en spontan utemiddag med hela familjen eftersom alla samtidigt gärna ville höra hur det hade varit. Såklart.

Vi bar ner utemöblerna i solen, satte på grillen och grillade diverse enkla godsaker, och sedan satt jag där och tänkte att det är inte helt fy skam, att en måndag kan kännas helg och att det är sol och varmt i mitten av april.

Sedan uppskattar jag också verkligen att få vara med och träffa syskonbarnen. Har jag ändå inte särdeles gulliga syskonbarn? Hallå? Och om bara typ tre (!) veckor kommer nästa lilla bebis!! Sooom jag längtar! Jag hoppas bara att jag får någon chans att smyga till mig lite bebisgos, har en känsla av att det är en hel hop med hög av äldre små kusiner som kommer vilja hålla hela tiden.

Ber om ursäkt för den här ovan kanske inte helt klädsamma bilden på dig mor. 

Kalas med egengjorda kort

Edith är verkligen sin mors dotter i mycket, som exempelvis det här att ordna paket, slå in dem, göra egna kort. I lördags var vi bjudna på kalas hos min far och på morgonen när jag vaknade hade Edith redan förberett både gåva (tre piprensare som hon format till hjärta, något jag inte minns och en citron…..), dekorerat en ask och skrivit ett par kort med olika ”jag älsar morfar” och ”til mrofar fån edith”.

Vi har en del att jobba på med stavningen. 

Kalaset innehöll både alla mina familjemedlemmar, smörgåstårta, vanlig tårta och Bäst i test på kvällen. Och Taskmaster (engelska versionen som också finns att se), varav allt finns med på någon form av gör-mig-lycklig-lista.

Väldigt härligt också att ha ett kalas sådär som avslutning på påsklovet. På söndagen jobbade jag med livesändning på förmiddagen och sedan skidrade vi upp på berget bakom oss och där grillade vi korv och satt och pratade kommande husrenovering medan barnen lekte alltså typ i 1,5 timme helt oavbrutet. Efteråt var det dags för en ordentlig städning i huset (bara jag som måste avsluta ledighet med att ”städa upp inför vardagsstarten”?), god middag och barn som badade i badkaret.

Vilket väldigt fint påsklov vi har fått ha tillsammans!

Påsklov rakt igenom

Tillbaka till vardagen idag, men vi måste stanna en stund till vid påsklovet. Alltså vilken glädje när vi insåg att vägen som är stängd (på grund av för blött för att köra bilar) till mamma och pappas stuga ändå visade sig vara körbar med fyrhjulingen…! Detta kom vi på tisdag förmiddag och innan det var dags för middag hade vi packat, handlat, lastat allt på släp, kört ut oss till bommen, packat ut allt på lilla fyrhjulingen med lilla släpet (det är ju alltså någon slags junior-variant av fyrhjuling) och puttrat hela familjen till stugan. Öppnat upp, startat eld för att värma upp, slagit igång fläktar och annat som måste göras. Vi är ändå rätt effektiva när det vill sig, jag och Jakob.

Visst att det hade gått att mysa på hemma också, men det är ändå något väldigt påsklovigt att få spendera några dagar med att inte kunna göra så mycket mer än att vara ute, gå omkring i underställ, elda och bygga pussel. Det känns alltid som att det gör oss gott hela familjen. Vi hade lånat ihop turskidor till mig och Jakob och längdskidor till barnen, så dagen efter begav vi oss genom skogen alla fyra till andra sidan. Där är det alltid vindstilla och med strålande sol var det alldeles ljuvligt varmt. Vi stekte pannkaka och gottade oss i solen tills det var dags att möta upp Herman och Martin tillbaka vid stugan. Vi var ute resten av eftermiddagen, grillade mat och myste på.

Kvällarna är det absolut bästa. När tjejerna somnat i stora sängen (finns bara ett sovrum som går att få varmt den här årstiden, och så loftet där Martin och Herman sov över en natt), elden sprakar och vi tänder massvis med värmeljus. Sedan spelade vi Wingspan varenda kväll, och åt godis, medan solen gick ner över vattnet. Och sedan får man gå och krypa ner bredvid två varma barnkroppar och sova tätt alla fyra för att hålla värmen hela natten.

Dagen efter blev det favorit i repris med Martin och Herman, och det är så härligt att till och med Signe kan skidra på rätt bra. Nåja, på hemvägen var hon båda dagarna rätt gnällig ska erkännas och till skillnad från sin äldre syster som sällan (aldrig?) klagat på fysisk aktivitet är pannbenet hos lillasyster obefintligt. Så, efter idoga försök av lockande, mutande och ”om du åker till det där trädet får du åka på pappas axlar sen” så slutade det precis så – hon åkte på Jakobs axlar medan han skidrade hemåt. Nåja, tids nog ska vi nog öva pannben med henne också.

Vi prickade in två riktiga kanondagar och fredagen vaknade vi till att det vräkte ner snö, så vi packade snabbt ner rubbet, städade ur oss och åkte hemåt. Rätt nöjda över att få komma hem till el och rinnande vatten.

Jag är så oerhört tacksam för att vi har två olika stugor (som våra föräldrar äger) som vi får låna och vistas i, det är verkligen lyxigt! Och tacksam för min lilla familj, men den har vi åtminstone ordnat själva.

Utflykt till Kalahatten

I lördags var vädret helt strålande och ett gäng med Jakobs släktingar och våra vänner tog ryggsäckar och skidor (en del alltså), och vandrade upp på Kalahatten. Vi har gjort det några år nu och det här var bästa året om ni frågar mig. Det gick bra att gå på skoterspåren, vädret var otroligt, barnen större (ingen som skulle hem och sova mitt på dagen), och vi eldade och mådde gott en bra bit in på eftermiddagen.

Sedan kom vi hem, tjejerna badade, vi beställde pizza och på kvällen spelade vi vuxna Wingspan. Mycket trevligt spel, för övrigt. En härlig dag!

Långfredag med familjen

Till och med vintern svek oss. Lagom innan påsk minskade mängden snö i en rasande fart (och vi som trodde vi var safe efter den här vinterns snöande), och bilvägen till stugan stängdes av. Så vi som planerat att packa in både oss själva och övernattningspackning i skoter med pulka, för några dagar på stugan, blev nu plötsligt mer eller mindre strandsatta på vår egen gård med bar skog bakom oss. Snopet.

Men, det blir påsk ändå och det är ju alltid en trevlig helg, med mycket utrymme för spontana sammankomster. Tjejerna ville vara påskkärringar (nåja, kan ha varit min idé, men de satte sig inte emot) och sin vana trogen ställde de upp för fotografering. Så tacksam för dessa två.

Under långfredagen blev det väldigt trevlig påskbuffé hos mamma och pappa, med syskonen. Vi åt gott, tjejerna pärlade med Cecilia som också var där, vi spelade Familjealias med både vuxna och barn, och åt marängtårta med passionsfruktscurd. Underbart att få träffas!

Alltså den här gulliga och charmiga filuren. 

Lillebrors fina och påskgula familj! Snart blir de fyra <3

Utomhusfirande

Och så kom själva födelsedagen som firades på ett strålande vis. Den började med att jag hör familjen tissla och tassla utanför dörren, och Jakob viskar ”Signe, du kan öppna dörren”. Hon försöker trycka ner handtaget men får inte ner det ordentligt och börjar direkt med otrolig frenesi att pumpa ner handtaget med några våldsamma ryck, för att sedan övergå till ett tiotal snabba (och högljudda) tåsparkar på sovrumsdörren. Klipp till att Jakob hinner fram och hjälper henne och de med mild röst och tre olika stämmor kliver in och sjunger ”Ja må hon leeeeva”. Stillsam uppvakning!

Med frukost på sängen och en glad samling presenter från tjejerna (nåja, Signes paket var tomt för hennes playmo-lock som hon petat ner hade hunnit falla ut under den frenetiska tejpningen) och som vanligt fem plus-uppvaktning från Jakob gjorde vi morgon. Vi har bjudit in några vänner på våffellunch utomhus och insåg lite sent att hoppsan, vår bro var inte riktigt vårupprustad än, så med en väldig effektivitet hann vi högtryckstvätta av bord och stolar, bära bort lite skräp samt åka och köpa (och plantera) ett gäng med påskblommor. Och ja, förbereda själva våffellunchen då. Vilket teamwork!

Gästerna anlände kring 11 och det var så väldigt trevligt att få träffas. Solen tog sig inte fram förutom några korta stunder, men det var milt ute, barnen lekte omkring och vi vuxna pratade och pratade. Elden brann i grillstaden och plötsligt var klockan 16 och gästerna åkte hemåt. Vi diskade undan och bjöd in min familj på spontan middag med beställd thai mat.

Tur att barnen var färgglada som små praliner i den för övrigt mycket grådassiga miljön. 

Oerhört trevlig födelsedagshelg (och bröllopsdagsfirande). Känner mig alltid så tacksam när jag fyller år, över vänner och familj, och fina ord!

Nu siktar vi mot påskhelgen med kort vecka och sedan har vi påsklov hela familjen. Inte dumt!

Tjuvstartar födelsedagen

Alltså vilken otrolig helg jag har. I fredags lämnade vi småtjejerna hos morbror Martin och så åkte jag och Jakob – hör nu – på restaurang! Jaa vi kände oss som tjuvar och banditeter, men parallellt med det så var det så feeeruktansvärt mysigt och pirrigt och gott. Kan inte minnas sist? Det är väl som för alla andra alltså…. Vi firade bröllopsdagen ett par dagar innan (eftersom jag var klantig och gifte mig på min 25-årsdag hehe) och det var så mysigt att få dra på läppstift och en liten klack, och sitta och äta rätt efter rätt mitt emot varandra.

Sedan följdes lördagen med pre-kalas med min familj. Jag gjorde en favorit i repris och beställde en frukostbuffé från Storstrand, och det var lika gott (och mycket!) som alltid. Oerhört lyxigt. Jag fick bland annat en otroligt fin frukostservis, och jag har verkligen längtat efter att ha något ”speciellt porslin” att ta fram, istället för att använda samma tallrikar varje dag.

Sedan hade vi en mysig eftermiddag med lilla familjen, med tacomiddag, spel och efterlängtad cykelpremiär för Edith. Det finns inget jag uppskattar så mycket som harmoniska helger, där större delen av dagen bara löper fram utan konflikter och det känns som att vi har haft några sådana på raken nu.

Imorgon fyller jag alltså 31 år och jag kan inte låta bli att känna tacksamhet för varje år. Tänk ändå, att jag har förmånen att få leva.

Jag önskar ännu en harmonisk dag, utelunch med vänner och familjemys. 

Och nåja Jakob, kanske ett litet paket.