Att få hjälp

Det har vänt! Vi provade i söndags med mitt ”ess i rockärmen” och gav ersättning till Signe på kvällen. Tyvärr hade hon ändå en rätt stökig sövning efteråt, men sen! Sov hon mycket bättre på natten, och vaknade bara ett par vändor för mat (där vi både kunde somna om direkt). Och igår kom Wikströms på middag och Lina diskade undan allt efteråt, och mitt i matlagningen ringde mamma och sa: ”kom hit med tjejerna ikväll och åk in till stan och ät middag med Jakob”. Alltså bara att få den frågan gjorde mig så väldigt varm inombords. Middagen var ju redan på g, men när gästerna sen hade åkt så susade vi in till stan och satt en timme och bara fikade i lugn och ro. Hann prata hela meningar med varandra. Gäspa lite i samförstånd. Sedan hämtade Jakob Edith för läggning hemma, mor och far fortsatte ha Signe och jag fick åka vidare barnfri på junta med tjejerna.

Sedan hem och hämta Signe, och hon var i perfekt fas (hade ätit mycket ersättning en stund innan, och varit vaken stor del av kvällen) så vi bara la oss i sängen och hon ammade en stund innan vi båda somnade strax efter 10. Och sov en bra natt! Utan att Jakob och Edith gav ett ljud ifrån sig!

Alltså tänk ni, vad lite hjälp kan göra. Jag kände bara att jag verkligen ska ”pass it forward” och komma ihåg hur uppskattat det är att erbjuda ett litet andningshål när andra i min närhet är slitna av olika anledningar. Så otroligt värdefullt.

Nu börjar energinivån höjas igen och därmed kommer också livsglädjen tillbaka, det är bara att inse att sömnen är så pass viktig för mig. Och vi fortsätter ladda batterierna – Edith är på förskolan och jag borde gå och sova middag på direkten men har väldigt svårt att låta bli att börja läsa Lazarus av Lars Kepler som just har kommit ut och som fanns som e-bok (!!!) att låna från bibblan. Bästa!