Nej men, ska vi börja med badrummet. Som verkligen känns som att det. Aldrig. Blir. Klart. Jag är så väldigt less på allt nu, och stressad över att vi har deadline med gäster som ska hyra. Samtidigt som jag inte har velat avboka de stackarna, som ska hit på fotbollsturnering där befolkningen typ fördubblas (nåja) under några dagar och det är helt omöjligt att få boende. Men den extrastressen har inte varit bra för psyket.
Okej, med det sagt så är det faktiskt på riktigt nära med badrummet nu. Det som saknas i skrivande stund är fogning av kakel kring badkaret, duschväggen som ska monteras och kanske någon trevlig blomma. Sedan får det faktiskt räknas som klart. Då har vi då istället lilltoan, som ju då har rivits igen och som verkligen kommer bli på gränsen. Och jag försöker intala mig själv att annars stänger vi bara den dörren och säger sorry, den är inte klar. Men jag vill ju inte heller behöva avbryta hantverkarna mitt i, utan för egen del vill jag verkligen bara att det ska hinna färdigt. Där kommer de och flytspacklar på måndag, sedan ska de klinkras, fogas, spacklas och bättras på en del av färgen som förstördes i rivningen. Och sedan monteras toastol, handfat, vägglampa, spegel.
Och hyresgästerna kommer om en och en halv vecka.
Ja, jag har ju då hunnit gå på sommarlov med tjejerna för en vecka sedan, men jag har inte riktigt hunnit jubla ut här än, mest för att semesterkänslan inte precis är här än. Att-göra-listan är lång, och vi pysslar på med husgrejer varje kväll och ställer fortfarande klockan på 6.40 varje morgon för att hinna vakna innan hantverkare (i bästa fall) knackar på dörren strax efter 7. Och sedan är det ju bara stöööökigt överallt eftersom allt har varit flyttat i olika rum och lådor, och så ska det bli någon form av ordning lagom tills vi ska packa ner allt igen och dra till stugan, och sedan storstäda huset i minsta detalj, lösa bevattningssystemet ute så att all växtlighet överlever utan att vi bor här, och så ska det funderas kring sommarplaner, anmälas till läger, planera för festligheter, osv osv. Och så är jag ledig själv med tjejerna och vill att de ändå ska ha det härligt och svara ”javisst kan vi cykla till en lekpark” när de frågar.
En parentes, men Signe har förresten också lärt sig cykla själv för några veckor sedan, vilket är otroligt roligt främst för henne. Tillslut var det bara som att polletten föll ner, och hon bara satte sig upp och cyklade iväg!
Förlåt, nu har jag tagit upp flera spaltmeter med klagomål om ”allt som måste göras”. Trots att jag är helt medveten om att det inte alls är synd om oss. Mycket är dessutom helt självvalt. Men ändå. Det känns som att jag har blivit allergisk mot måsten. Vill inte behövas någonstans alls. Vill bara långsamt kliva upp och äta frukost och cykla till någon strand typ. Lyssna på Sommar i P1 och krama barnen i en hängmatta.
Vi har i alla fall bland annat hunnit njuta av en solig nationaldag där vi cyklade med storfamiljen till Hortlax och såg Walliska svartnosfår, åt picknick, var med på barnridning och klappade kaniner.
Både Lina och Elin med familjer var också där. Ser ni så coola kusiner jag har?
Jag och några tjejvänner spenderade även en otrolig, solig, sommarkväll i Luleå med att springa Vårruset. Härligt, peppigt och jättejobbigt. Hade absolut inte gjort min joggingläxa innan men sprang så gott jag kunde med huvudet (tro ni, det är mest huvudet jag springer med) och ville såklart kräkas när jag kom i mål. Och då gick det ändå inte speciellt snabbt, ska jag säga. Men en väldigt mysig kväll!
Sedan åkte vi till Blåsmark, där midsommarstången kläddes.
