Skidor som födelsedagstema

Föga anade jag igår kväll att temat för min födelsedag skulle bli längdskidor, men livet överraskar! Återkommer till det, men idag fyller jag alltså 32 stabila år och det känns verkligen som en…. mellansiffra haha. 32 år. Det kändes som att jag lika gärna hade kunnat fylla 42 år, men då var det ändå lite skönt att tänka att Edith är 16 år när jag fyller 42. Och det kändes ändå väldigt långt bort. Pjos! (Även om det säkert kommer att gå jättefort, jag vet.)

Nej men, det är ändå fint att fylla år. Tänker som jag gör varje födelsedag, att jag är tacksam över att jag får fira ännu en födelsedag. Att jag fick vara med ännu ett år. Det är verkligen inget att ta för givet.

Jag uppvaktades av bästa familjen (kanske första året när jag verkligen sov som en stock när de kom in) med otrolig frukostbricka och presenter av alla de slag. Av Jakob fick jag bland annat längskidor, stavar och pjäxor vilket kändes roligt! Även om jag inte tänker att jag kommer att bli någon skidåkare på heltid precis, så bör man ändå ha ett par längdskidor när man bor här uppe. Vi har ju till och med skidspår bakom huset, och även om det bara blir någon gång varje år så får jag väl nöta på dessa i typ 20 år framåt. Nu kom ju till och med snön tillbaka här i helgen, så nu ska jag ut i spåret! Känner mig lite rädd? Kommer absolut att ramla. På tal om skidspåret så tog jag även en trevlig SM-lunch ute på Lindbäcksstadion med bästa Lina (där även Hanna var och jobbade), och vi fick se Charlotte Kalla susa förbi i hennes allra sista lopp. Fint!

Nåja, vi firade med familjerna redan igår och på grund av kaoset i badrummet som jag nämnde kort i tidigare inlägg så frågade vi snällt om vi fick förlägga kalaset till mor och far. Och det fick vi, vilket var väldigt skönt! Jag fick så fina presenter med Odla-boken av Hanna Wendelbo som jag suktat efter, Skultuna-ljusstakar (tycker de här Rose-ljusstakarna är så väldigt fina), böcker, en krukmakare (ja det kan ni gott googla på, perfekt liten present till trädgårdsintresserade i er närhet) pyjamas, tekopp med te, jamen ni hör ju. Det är ju jag beskrivet som presenter.

Men mest njöt jag bara över att ha hela familjen samlad (förutom Jakobs systrar, men av dem blev jag så underbart firad dagen innan, blir alltid lika glad när de är hemma <3). Nu ikväll har jag önskat sushi till middag, och sedan sveper jag nog vidare på junta med tjejerna. Glad och tacksam över alla fina jag har runt omkring mig!

Edith fick ett par eftersläpande paket, vilket hon blev väldigt glad för… 

…medan andra dessvärre bara fick stå bredvid och titta på. 

Min alltid lika eleganta mormor! Och Abbe-bus.

Nej men har ni sett den här charmören? Jag har välsignats med tre bedårande små syskonbarn (som ni kan se på de tre bilderna ovan) som verkligen är så gosiga. Och GULLIGA. 

Edith fyller 6 år

Jag måste ju bara spola tillbaka bandet och hinna skriva om vår sexåring här i familjen. Vi gick direkt efter det över till renovering av badrummet och lilltoan, och där visade det sig vara vattenskadat när vi började riva osv, så fokus försvann – men låt oss nu fokusera på födelsedagsbarnet!

Vår underbara, fina dotter. Som själv konstaterade på födelsedagsmorgonen att ”nu har ni en alldeles egen, gullig sexåring i huset”. Så rätt så! Hon har verkligen vuxit det här året, både med sin långa, starka kropp med de mjukaste sidenkinderna. Men också blivit så klok och reflekterande, och det märks verkligen att hon pendlar mellan att känna sig liten och vilja gosa nära, samtidigt som hon är så självständig och fixar det mesta på egen hand, oavsett om det är att ta fram frukost eller hjälpa till med att handla på Ica. I hennes ålder fick jag börja gå själv och handla, och det skulle hon också lätt klara. Nu vågar jag inte det ändå för det idag skulle kännas helt orimligt (eller ja, kanske om jag satt i bilen utanför), men hon har väldigt mycket kapacitet i sig, den där tandlösa lilla sexåringen.

Jag älskar också hur hon och Signe verkligen är varandras bästa kompisar, och det känns både lite vemodigt och spännande att se hur de kommer hantera hösten när de inte längre kan vara med varandra på dagarna. Edith lär säkert klara det galant, hon är verkligen redo för skola, men den yngre damen kommer nog att längta efter henne. Sedan kan det nog vara nyttigt att hitta igen de andra (då) fyraåringarna, för just nu hänger hon mest med ”storbarnen”.

Nåja, vi firade först Edith med släktkalas, som blev en ganska liten skara på grund av sjukdom, men ack så mysigt ändå. Som vanligt fick hon otroliga gåvor av alla de slag. Den jag blev mest imponerad av var Mirabel-kläderna (från filmen Encanto) som Anna-Karin sytt (!) och broderat själv. Kjol och vit topp, och alltså kjolen var otrolig. Hade absolut velat ha en själv.

Sedan blev hon på rätta dagen såklart uppvaktad av oss, med frukost på sängen (”jag trodde ni hade glömt mig, jag fick ligga och vänta jäääättelänge”) och sedan några dagar senare var det dags för det efterlängtade barnkalaset. När vi nu äntligen kunde bjuda några fler så passade vi på att hyra Tallhedskyrkan, där de 14 barnen kunde härja loss. Temat (jag är rädd för att jag stark influerat mina barn till att bli tema-älskare) var för dagen ”Sjöjungfru/havstema”. Det var skattjakt, fiskdamm och med Cecilia inbokad som pirat så blev dagen komplett. Och som alltid fascineras man av att 1,5 timme kan göra en så fullkomligt slut, hehe. Men kul var det!

Ja tänk. Nu har vi en alldeles egen, gullig sexåring i huset. <3