Vårvinter när det är som bäst

Först måste jag kommentera det fruktansvärda som händer i Ukraina, det känns som att jag tänker på det hela tiden. Jag läser allt jag kan komma över känns det som, bakgrundsartiklar, flyktberättelser, tweets, analyser i krigsföring, vapenbeskrivningar, sanktioner osv osv. Jag bara lider så mycket med de som är där, och som försöker skydda sina barn. Det måste kännas otroligt overkligt för dem, på samma sätt som det skulle kännas för oss. Jag och Jakob satt uppe länge igår och pratade om vad vi hade läst. Och någonstans mitt i det hemska är jag ändå så tacksam över att de allra flesta i världen reagerar så stark på något så orimligt, det ger mig ändå hopp om mänskligheten och tacksamhet över hur många rimliga och kunniga personer det ändå finns på viktiga positioner. Det är så lätt att fokusera på de förhållandevis få som inte har något vett.

Okej, men i någon slags livet-fortsätter-trots-att-tankarna-är-i-Ukraina-anda (de här hoppen blir alltid så grova, men vi kan förhoppningsvis hålla två tankar i huvudet samtidigt) så har vi haft en underbar vårvinterhelg här uppe. Eller redan på fredagen var jag ledig med tjejerna (är så så så glad över de här lediga fredagarna som jag har fram till sommaren), och vi fick en riktig heldag med badhus, fika på Tallhedskyrkans café, en stadstur där jag hämtade mina nya glasögon och vi shoppade lite barnböcker på bokrean. Sedan gjorde vi middag hemma och hade myskväll framför På spåret-finalen.

När jag hämtade ut mina glasögon fick tjejerna varsitt par barnbågar som inte såldes längre – oerhört nöjda damer.

Men, lördagen möttes vi upp ett helt gäng skotrar från alla håll, och så satt vi bara med ansiktena vända mot solen och snickesnackade, grillade mat, mumsade på kex och åkte bob. Sedan vidare på spontan tacomiddag hos fina vänner.

Söndagen fortsatte i samma anda med slalomtur för mig och Edith, tillsammans med bror Martin och Herman. Åh vad jag är glad över att jag tog upp slalomåkningen igen (med mina nya pjäxor) och att jag vågar göra det på egen hand med Edith. Det är sååå roligt och hon verkar tycka det också. Fort går det, och hon vill bara åka igen och igen.

Hemma hade svärmor och svärfar landat på gården, och Jakob gjorde kycklingwook över elden. Sedan snabb dusch innan årsmöte för EFS-föreningen, med gemensam pizza.

En sådan där helg där man på söndagskvällen ligger efter med exakt allt vad städning, tvätt, veckohandling heter. Och ändå tänker – det var det sannerligen värt. Nu får vi bara fortsätta att be för fred och försöka hjälpa på de sätt vi kan så att kriget får ett slut.

Kreativ karantän

Nu är vi ute igen! Vi fick hem coviden inför förra helgen, eller – jag tog hem den och sedan drog jag med övriga familjen i fallet. Nej men tjejerna klarade sig med en heldäckad feberdag, för att sedan vara pigga igen. Och Jakob fick symptom några dagar efter mig.

Men alltså, så bra det ändå gick? Vi var alltså helt hemma allihopa i en dryg vecka och Jakob satt uppe och jobbade, så jag var själv med barnen samtidigt som jag var sjuk (Jakob var ju stand by, så det var skönt). Men alltså, tjejerna har lekt på otroligt bra och vi har försökt ha lite rutiner kring pyssel på förmiddagen, mellisar, en stund tv efter lunch osv. Jag var trots hosta och snörvel också faktiskt rätt pigg i huvudet (förutom onsdagen när tjejerna hade feber, då sov vi typ alla tre hela dagen i soffan), så jag har kunnat måla, läst ut typ sex böcker, sytt några små kläder till Maileg-mössen (måste nog visa mina otroliga verk i ett eget inlägg). Väldigt härligt att liksom kunna njuta av hemmatiden ändå, trots sjukdom. Det är ju så man alltid hoppas att det ska vara om man är sjuk, och så orkar man aldrig göra något annat än att ligga i sängen och sova.

Okej, för att vara transparent så blev fredagseftermiddagen en riktig krasch med barn som plötsligt inte kunde samsas om något, som hade gnällröst (mitt värsta) i flera timmar samt en mor med dåligt tålamod som började bli avundsjuk på en viss pappa som kunde sitta ostört uppe på vinden och jobba i frid.

Men! Tack och lov blev det kväll den dagen också, och vi vuxna kunde landa framför På spåret och pusta ut.

Så nu är jag väldigt tacksam över att vi ändå hade en riktigt mysig vecka, att jag i söndags fick fira med att storstäda huset och veckohandla när tjejerna fick åka och hälsa på hos mormor och morfar – och att vi fick åka på Pinchos med farmor och farfar. Och nu går vi mot en vecka där äntligen alla restriktioner tas bort. Vi gjorde det hörrni! Ingen mer pandemi!