Vårvinter när det är som bäst
Först måste jag kommentera det fruktansvärda som händer i Ukraina, det känns som att jag tänker på det hela tiden. Jag läser allt jag kan komma över känns det som, bakgrundsartiklar, flyktberättelser, tweets, analyser i krigsföring, vapenbeskrivningar, sanktioner osv osv. Jag bara lider så mycket med de som är där, och som försöker skydda sina barn. Det måste kännas otroligt overkligt för dem, på samma sätt som det skulle kännas för oss. Jag och Jakob satt uppe länge igår och pratade om vad vi hade läst. Och någonstans mitt i det hemska är jag ändå så tacksam över att de allra flesta i världen reagerar så stark på något så orimligt, det ger mig ändå hopp om mänskligheten och tacksamhet över hur många rimliga och kunniga personer det ändå finns på viktiga positioner. Det är så lätt att fokusera på de förhållandevis få som inte har något vett.
Okej, men i någon slags livet-fortsätter-trots-att-tankarna-är-i-Ukraina-anda (de här hoppen blir alltid så grova, men vi kan förhoppningsvis hålla två tankar i huvudet samtidigt) så har vi haft en underbar vårvinterhelg här uppe. Eller redan på fredagen var jag ledig med tjejerna (är så så så glad över de här lediga fredagarna som jag har fram till sommaren), och vi fick en riktig heldag med badhus, fika på Tallhedskyrkans café, en stadstur där jag hämtade mina nya glasögon och vi shoppade lite barnböcker på bokrean. Sedan gjorde vi middag hemma och hade myskväll framför På spåret-finalen.
När jag hämtade ut mina glasögon fick tjejerna varsitt par barnbågar som inte såldes längre – oerhört nöjda damer.
Men, lördagen möttes vi upp ett helt gäng skotrar från alla håll, och så satt vi bara med ansiktena vända mot solen och snickesnackade, grillade mat, mumsade på kex och åkte bob. Sedan vidare på spontan tacomiddag hos fina vänner.
Söndagen fortsatte i samma anda med slalomtur för mig och Edith, tillsammans med bror Martin och Herman. Åh vad jag är glad över att jag tog upp slalomåkningen igen (med mina nya pjäxor) och att jag vågar göra det på egen hand med Edith. Det är sååå roligt och hon verkar tycka det också. Fort går det, och hon vill bara åka igen och igen.
Hemma hade svärmor och svärfar landat på gården, och Jakob gjorde kycklingwook över elden. Sedan snabb dusch innan årsmöte för EFS-föreningen, med gemensam pizza.
En sådan där helg där man på söndagskvällen ligger efter med exakt allt vad städning, tvätt, veckohandling heter. Och ändå tänker – det var det sannerligen värt. Nu får vi bara fortsätta att be för fred och försöka hjälpa på de sätt vi kan så att kriget får ett slut.