20 sep

Vabbdag

Jaha, vi trodde vi hade haft vår förkylning där för ett par veckor sedan, men nu är vi hemma igen med hostiga barn. Jag är ändå så väldigt tacksam att Jakob tog hela vabb-lasset förra gången, för då var det helt kört att försöka vara hemma från jobbet. Den här veckan var det betydligt lägligare.

Och, sen har jag till och med hunnit jobba ett par timmar på förmiddagen. Det är nämligen något helt annat att vabba en treåring och femåring, jämfört med när de var små. Sedan är ju något jag nu är så oerhört tacksam för med våra barn att de verkligen kan roa sig själva i långa stunder. De leker och leker, och det vet jag att man verkligen inte kan ta för givet. Okej, man får helt tänka bort att underhålla städningen och låta det bli kaos i allt kojbyggande, partyfixande och pysslande. Där får man helt enkelt sätta på en film på eftermiddagen och göra ett så kallat ”ryck” för att barnafadern inte ska få hjärtstillestånd när han kommer hem.

Men är man bara hyfsat lugn på arbetsfronten så trivs jag med att vara hemma med barnen, så här en septemberdag. Efter lunchen packade vi matsäck och min tanke var att vi skulle ta fyrhjulingen upp på berget. Om den startade? Icket. Så istället promenerade vi in i skogen och efter att ha lockat, mutat, och hotat det yngsta barnet om rävarna så landade vi tillslut på en liten picknickplats si sådär hundra meter från huset. Nåja, det var mysigt ändå! Jag satt och lutade mig mot en trädstam och kunde smygsurfa ifred en stund, medan tjejerna lekte något som krävde lång och idog insamling av diverse grenar.

Nu ser de Saltkråkan, jag har gjort mitt städryck och strax är det dags för middag. Det står pannkaka på menyn idag. Måndagslyxxxx.

17 sep

Insidan av Tallhedskyrkan

Nåja, en stor del av er som läser kanske inte bryr er, men jag måste ändå få visa några bilder från Tallhedskyrkan och hur det blev. Jag hade förmånen att få vara med i inredningsgruppen (eller ja, inredningsduon) tillsammans med Anna som är samarbetskyrkopräst. Ett mycket bra team!

Vi var båda överens om att vi ville blanda upp det nya med en del second hand som gav lite känsla, och hade turen att få både kökssoffan och en skänk som låg ute på Köp och sälj skänkt till kyrkan, när de två olika säljarna hörde var de skulle! Sådant gör mig verkligen varm, att människor vill stötta kyrkans verksamhet utan att egentligen ha någon kontakt med verksamheten.

Visst ser det rätt trivsamt ut?

Gamla delen fick sig också ett lyft (den nya byggnaden har byggts ihop med det som tidigare var Furulundsgården), och allt sitter ihop så fint om ni frågar mig.

Nu i veckan är det öppet dagscafé varje dag mellan 10-13, och förhoppningen är att det ska få vara öppet åtminstone några dagar i veckan även fortsättningsvis. Det här ska bli bygdens samlingsplats!

16 sep

Dubbelkalas i höstrusk

Eftersom jag inte bloggat på flera veckor, kommer här viss uppdatering från… ja, flera veckor. Men en sen augustihelg var vi bjudna på dubbelkalas för ingen mindre än Bertil Bus:

Och Fantastiske Folke:

Vilka stjärnor! Jag är så glad att vi får vara med och fira vänners barn på ett hörn, för det känns liksom som att de är så nära en ändå. Som att det är utökad familj (nåja, de är ju i och för sig släkt) och jag tycker det är så roligt att få fira dem när de fyller år.

Föräldrarna hade dukat upp utomhustacos och fika, och vi trängdes alla under verandataket, påklädda med varma kläder. Tänk, vad bra det går ändå.

Sedan är ju lyxen hos Wikströms att det finns en pool uppvärmd till lagoma 30 grader, med ett pooltak som gör luften tämligen växthusvarm – så till barnens förtjusning skalade vi av dem fleecebyxor och regnjackor, och så fick de bada. Underbart för både stora och små! Ja, alltså alla stora höll sig utanför vattnet den här dagen, och de små må ha ångrat sina bad när det var dags att kliva upp i kylan sen, men när just denna bilden togs var alla nöjda:

Mycket nöjda traskade vi hemåt sedan efter ett regnigt, ruskigt och alldeles underbart födelsedagskalas!

15 sep

Höstning på stugan

Förra helgen startade (förhoppningsvis?) en mycket mysig tradition med gemensam höstning på mamma och pappas stuga. En av många fördelar med att bo granne med moster och kusiner är att man enkelt kan hjälpas åt med sådant man behöver vara flera med.

Så, jag, Jakob och tjejerna packade ihop oss på fredagseftermiddagen och mötte upp mor och far på stugan för en helgvistelse. Jag kan nästan tycka det är minst lika trevligt att hänga där på ”udda” årstider såsom höst och vid påsk, trots att det är lite stökigt och pyssligt. Stugan är ju inte precis varmbonad, men med idogt eldande och gasolvärmare igång är det fullt användbart den här årstiden.

Lördagen tog vi på oss kläderna och sedan följde städning av gården, vi plockade undan alla möbler, tömde bort blommor, och sedan började upptagningen av tre bryggor, båtar och inte minst hann vi hjälpa Åströms att köra ”langen” med sju kubik med ved. Riktigt roligt att vara typ 12 pers och bara stå på rad och hinna langa massor med ved på under timmen. Jämfört med att ensam bära. All. Ved.

Och belöningen uteblev icket! Stefan och Kristina bjöd på oerhört goda pizzor i nya pizzaugnen, och vi satt på glasverandan och mumsade nöjt. Somnade ovaggade efter att ha suttit och sett film bland massvis med tända ljus (finns inga lampor att tala om) .

Söndagen blev lugnare och vi gick på oerhört uppgiven bärjakt i skogen. Var är alla blåbär? Förra året var vi ute typ två gånger och plockade så att det räckte fram till sommaren och nu fanns det intet ett blåbär? Jakob var på jakt efter kantareller men gick bet där också.

Först var det bara Signe som ville följa. Hon hann ungefär hit (ni ser stugan i bakgrunden) innan hon ”ångrade sig”.

Då traskade vi hemåt, lämnade det lata barnet till sin mormor, tog istället med ett mer betydligt vandringsbenäget barn, och var ute en något längre stund.

Nåja, inga bär, men väl en härlig stund i skog och mark. För att inte tala om en härlig stughelg med mamma och pappa! 

14 sep

Tallhedskyrkan är invigd

Hon lever! Eller jag lever bör det kanske stå, om jag nu inte ska vara en sådan människa som pratar om mig själv i tredje person? ”Jaha, vad är din ursäkt?” mumlar kanske du som klickat dig in på bloggen förgäves i flera veckor.

Jag skyller på jobbet. Och Tallhedskyrkan. Hujedamej så intensiva de här tre första veckorna tillbaka på jobbet blev. Mitt jobb under den här pandemin har verkligen innehållit några riktigt stressiga perioder. Men, jag vet att jag klarar stressiga perioder om jag får ha mindre stressiga perioder efteråt och även om tre veckor blev nästan på gränsen så ska jag idag exempelvis sitta och jobba hemifrån med en helt rimlig arbetsbelastning, ta mig tid att träna under friskvårdstimme och äta lunch framför en serie. Oerhört efterlängtat.

Men vad är då anledningen till detta? Jo, förutom verksamhetsstarter och kyrkoval (visst använder du din röst???) så har mycket handlat både ideellt och på jobbet om invigningen av Tallhedskyrkan. Denna otroligt efterlängtade händelse som jag personligen jobbat ideellt med i flera år. Vår gamla EFS-förening har gått ihop med en annan EFS-förening och tillsammans bildat samarbetskyrka på Furulund. Den gamla församlingsgården där var för liten och församlingen bestämde sig för att satsa på en utbyggnad sombyggts under det senaste året – och det har blivit så oerhört fint! Jag tror jag måste visa er bilder inifrån sen, i ett eget inlägg.

Så, i lördags var det alltså den stora dagen när vi hade planerat en hel dag för små och stora, främst utanför lokalen men även där inne. Och solen sken! Bara en sådan sak. Sedan kom det förbi så väldigt många människor, från byn runt omkring som kanske aldrig varit där annars, och jag var bara så väldigt glad, och bara så väldigt trött när jag kom hem. Sov hela sena eftermiddagen kändes det som.

Barnlotteri för de mindre…

…och matkasselotteri. Rolig idé tycker jag, där man kunde vinna en kasse komplett med ingredienser och recept för en hel måltid. Något alla behöver!

Fiskedamm för alla de små. (Jakob fick åka två (!) vändor extra för att fylla på med godis)

Man blev nästan folkskygg av att se så många människor på samma plats, för första gången på… länge!

Ungdomarna i KRIK ordnade springlopp för ett mycket stort gäng oerhört taggade barn. 

Två bröder och en make, fanns också på plats. 

Pust. Nu ska jag bara njuta av den här invigningsveckan som pågår, och sedan är det en sista större insats när vi kör Café Tre pop-up! Minns ni Café Tre, som jag pysslade på med i många år?  Det blir väldigt roligt!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)