Nu kanske jag sabbar någons semesterkänsla, men nu i dagarna närmar det sig hemflytt från stugan efter drygt sex veckor på vift. Och som alltid känner jag mycket tydligt två parallella känslor.
Så väldigt härligt vi haft det hela sommaren.
Så trivsamt det ska bli att flytta hem till sitt eget.
Jag är ju bara sådan att jag verkligen uppskattar hösten med sin nystartskänsla, och den alltid återkommande nyförälskelsen för sitt eget hus efter att ha varit borta så länge. Den märks så tydligt hur vi alla myser av att komma hem igen, och jag är inte en bättre höstklyscha än att jag njuter av att tänka på mörkare kvällar med tända ljus, eld i brasan, filt om benen.
Jag längtar efter att ta upp träningen igen (svårt att hålla i på somrarna), tänka på vad man vill äta för typ av middagar och beställa hem någon bra receptbok (vi satsar på mycket vardagsvegetariskt i höst), inventera barnens garderober och preppa med några nya plagg efter att de som alltid har vuxit flera centimeter.
Jag har beställt lite nytt grundpysselmaterial till barnens skrivbord som jag har tänkt överraska med när vi flyttar hem (åker ju alltid och städar/packar upp innan resten av familjen kommer hem). Blir alltid pepp på att börja sminka mig igen, kompletterar med något nytt och myser av tanken på att man ska vara fräsch med nymålat läppstift hela hösten. Vilket aldrig håller. Jag längtar efter att förhoppningsvis kunna återuppta coronapausade aktiviteter som matlaget, hemgruppen, lördagsförmiddagar i badhuset. Cykelturer till biblioteket. Måndagsjuntan med tjejerna, och få vara inomhus.
Jag längtar efter att vara åtminstone någon fler dag på kontoret med kollegorna. Efter att få inviga nya Tallhedskyrkan. Efter att få hålla i Skatten för barnen under gudstjänster, lyssna på konserter.
Och så längtar jag efter helt vanliga vardagseftermiddagar med min familj. Få äta lax och ärtor, och höra hur dagen varit. Ligga i sackosäcken i lekrummet medan tjejerna pysslar på runt omkring en. Höra hur de badar i badkaret, läsa bok vid läggningen och sedan få se en serie medan man äter ost och kex.
Vi har och har haft en lång och härlig sommar, och nu tänker jag krama ut det sista (vi är fortfarande lediga ett par veckor till) och hinna njuta av vår trädgård och av att packa upp allt och komma i ordning.
Tack för allt sommaren 2021. Hösten, jag är redo!
I onsdagskväll var jag inbjuden som ”inspiratör” på kreativt café och skulle inspirera till lite akvarellmålning. Jag tog med enkla prylar för de som kom och vill testa, och jag var så glad för varenda en som kom dit. Jag tyckte det blev en väldigt mysig kväll där vi målade solrosor tillsammans.
Något jag däremot upptäckte är att det var svårt att liksom beskriva med ord exakt hur man gör, eller vad det är man tittar efter eller försöker åstadkomma? ”Jamen, ta mer vatten i penseln, så att färgen liksom får spriiiida ut sig…” eller ”Man vill ha lite smutsig känsla!” osv. Jag som ofta tänker att jag är dålig på att öva på saker, för att jag liksom ofta vill att det ska bli bra direkt, blev också lite glad över att inse att jag faktiskt börjar ha målat en del i mina dagar, trots att resultaten verkligen inte var något att stoltsera med i början. Jag har liksom fortsatt ändå och övat på att blanda färg, på penseldragen, på effekten av akvarellens olika skeden.
Jag tänker att det är enkelt att titta framåt och uppåt, att alltid se någon som är mycket bättre och sträva ditåt (kanske ett krav för att kunna utvecklas överhuvudtaget) och genom det också ofta känna att man har så oerhört långt kvar innan man är bra på riktigt. Men ibland är det fint att se andra nybörjare som trevande testar sig fram och tänka att just ja, jag har åtminstone lärt mig något längs vägen. Även om det finns så mycket mer att lära.
Det var i alla fall roligt att måla igen (tillsammans med andra också!) efter en hel sommars uppehåll, och det ska bli mysigt att återuppta det till hösten igen.
Kvällens yngsta deltagare, lilla Belle som bara är 1,5 vecka gammal! <3
Vi har haft en både trevlig och vilsam vecka. Det kändes välbehövligt med ”bara-vara-dagar”. Ska vi dyka in i mobilen för några stillbilder från senaste dagarna happenings? Först var vi på restaurangbesök med hitresta vänner, vilket var så trevligt att jag inte ens hann fota något.
Sedan har vi haft kreativa veckan på stugan, med både keramik och målning.
Signe målade sig mest i ansiktet, som vanligt.
Vi har varit vid Jävrekvarnen och fikat, och jag har tagit kvällspromenad med mannen i mitt liv.
Vi har hängt på mamma och pappas stuga, och varit med när de tre barnbarnen fick i uppdrag av morfar att plocka bort kottar från gräsmattan, för en krona per insamlad kotte. Tjugo minuter senare var han skyldig dem 809 kronor. Hehe.
Vi har haft stugans första seglingstävling, med liten jolle mot en aningens större jolle. Den lilla jollen kom efter en rafflande kamp i mål först, medan den stora jollen tillslut fick bogseras in efter en klassisk ”seglingsvolt” ute på havet. Spännande var det!
Vi fick alla akut längt efter småkusinerna, och åkte och hängde en dag med bästa lilla Louie och Abbe.
Vi har åkt båt, för Cecilia-mys och restauranglunch.
Jag har fått uppdraget att fota lilla Julias dop.
På kvällarna har vi spelat Mexican Train och sett om alla tre Sagan om ringen-filmerna. Med bra film-vy.
Och däremellan har vi skrattat, tjatat, kramats, sovit mitt på dagen, hanterat bråk, läst bok och ätit massor med godsaker. Precis som det ska vara!
