Stugrummet

Varje år sedan vi gjorde sovrumslängan på stugan så har vi fått uppdatera vårt stugrum, det blir ju lätt så när familjen utökas. I år var vi dock tvungna att ta ett större grepp, eftersom vi nu var sugna på att få mer fasta sängplatser åt barnen. Det är ju inte precis som att deras närvaro är tillfällig.

Rummet är knappa tio kvadratmeter så vi tog bort bokhyllan som stod längs hela väggen, och tänkte att vi behövde en våningssäng. Tittade på något från Ikea, men problemet är ju att Signe inte går att lägga i en vanlig säng. Så, Jakob byggde en egen våningssäng med höga spjälor på den undre sängen. Det är så roligt fortfarande att Jakob ”bygger ihop någonting”, jag har inte vant mig. Han har väl aldrig varit ohändig, men det var ju ändå en trumpetspelande estet jag blev ihop med. Nyckeln? Han är otrolig på att kolla YouTube. Hehe jamen det är sant, det man inte kan lära sig där…! Synd bara att man själv utrustats med ett väldigt dåligt YouTube-tålamod.

Vi gjorde i alla fall även en sänggavel till vår säng i samma stil, och jag tycker det blev riktigt mysigt! Vi har inte hunnit få upp så mycket på väggarna, men det är en början i alla fall.

Över dörren satte vi en lång hylla där vi ställde alla pocketböcker som stod i bokhyllan. Vi behöver inte fler böcker hemma, om vi säger så.

Och här hänger också min älskade Sandlund Hossein-väska som jag fick i present av Jakob, har jag visat den? Underbar som arbetsväska. Sedan min lilla Blankens-väska som är perfekt till vardags.

30-årskalas för Elin

Innan flytten till stugan så hann vi med 30-årsfirande för kusin Elin, ute på föräldrarnas stuga. Hela släkten var där! Det är inte ofta vi verkligen är alla, med tanke på att folk inte bor här eller jobbar skift och så vidare. Det började med blåst och regn, men sedan kom solen och innan vi visste ordet av hade barnen kastat kläderna och hoppat ner i det kalla vattnet.

Stort ändå att 30-årsfirandena börjar rulla in! Jakob fyller också senare i år, och nästa år är vi ju jättemånga som fyller år.

Vi tackar för ett mycket härligt firande! 

Uppdatering: Semester

…Och så var semestern inledd! Nåja, den påbörjades ju redan innan midsommar men jag har inte hunnit med. Vi har ju först myst hela midsommarhelgen, sedan flyttade vi ut till stugan under hela måndagen, och sedan delar av tisdag och onsdag så har vi städat ur huset eftersom våra första hyresgäster flyttar in idag. Spännande!

Huset och gården har aldrig varit så städat samtidigt, hehe. Och mitt i när vi höll på att avsluta igår förmiddag så rullar ”Städpatrullen” upp på gården, det vill säga min mor och far. Då tog de egna initiativ och hade med sig (ja, självklart med egna saker) tvätta-fönster-kittet. Hehe. Det tog dock bara en liten stund så var pappa och drog fram tv-bänken för dammsugning, medan de fnissade internt om att ”hon sa att det var dammsuget”, och moder plötsligt dammtorkade av gungstolen.

Mycket tacksamt i alla fall att få hjälp med skinande rena fönster!

I övrigt har vi också hunnit landa så smått i semesterkänslan.

Vi har ätit glass och hängt i hängmattan. Säkert i två minuter låg vi där innan Signe ville iväg. Om vi säger såhär, ”semester” är inte riktigt att vara ledig med en snart 1-åring.

Vi har degat. Lekt med deg alltså, inte som i ”chillat”.

Signe har ätit sten. Fråga inte.

Vi har bakat bullar, eller Edith och hennes farmor har bakat.

Sett sommarlovsmorgon.

Och ja, sedan gör vi som det här på repeat ungefär. Förutom på kvällarna då vi läser, badar badtunna och äter kvällsfika. Men då har kameran fått stanna inne.

Midsommarafton

Regnet öser ner och vi har parkerat oss hos Wikströms för Mario Cart, men innan det vill jag bara uppdatera om vår drömmiga midsommarafton som vi hade igår. Vilken särdeles trevlig tradition vi ändå har hittat där! Med fem plus-gäng också, en blandning av familj och vänner. Bästa kombon.

Vädret var till en början strålande om ni frågar mig, varmt men mulet hehe. Vi åt midsommarbuffén, hade femkamp, barnen badade, vi dansade runt midsommarstången, vi åt efterrätt och mådde gott. Sedan precis innan läggning av barn blev det världens skyfall med blixtar och dunder, men det är mysigt med väder tycker jag. Signe sov, en trött Edith lindade jag in i filt och satte i mitt knä, och där satt vi och lyssnade på allt muller.

Sedan somnade alla barn och vi (som är ett gäng som inte bangar på traditionerna) drog ut i dimman och spelade brännboll i det blöta gräset. Snacks, sångstund, och till sist smög vi ungdomar in i huset för lite Mario cart innan vi vandrade hem i den ljumna natten.

En underbar dag!

Som vanligt, massvis med bilder så ni får hålla till godo med detta inte så snäva urval. Det blev också en väldigt blandad ordning, men äh…

Elva månader

Sista månaden innan ettårsdagen. ETT ÅR! Så länge men ändå så kort tid. Det känns som att det var jättenyss vi närmade oss förra sommaren och jag var höggravid och längtade i smyg till den här sommaren, samtidigt som det känns som att det var väldigt länge sedan vi var utan Signe.

Otroligt. Okej, men än är vi inte ett år och jag bara njuuuter av den här lilla människan. Glad! Charmig! Älskar att smilea in sig hos människor. Tro mig, hon hinner flörta med varenda en som passerar vagnen. Vill dock helst göra det på avstånd, är inte så förtjust i när okända människor tar i henne (vem är det?). Är väldigt förtjust i sin moder (hehe), och ska helst krypa raka spåret till mig om hon får välja. Speciellt när man äter och någon snäll släkting kan tänka sig att roa henne så att jag får äta klart. Då är mamma extra intressant.

Hon är också bestämd och liksom busig. Kan kasta iväg saker hon inte vill ha, ”försvinner” med axlarna om man lyfter bort henne från någonting. Vet precis vad hon inte får göra, om hon exempelvis står vid dosorna så stannar hon upp och tittar på oss med bus i blicken som att ”ser ni vad jag gör nu?” och sedan lååångsamt tar hon dosan utan att sluta le. Säger man till henne för något hon gör så kör hon också hela arsenalen på saker vi brukar säga nej till, fräser och spottar, snor mina glasögon, klappar till en med handen. Som att ”ser du att nu gör jag det här också”.

Tuff är hon också, det är väldigt sällan hon blir rädd för något, typ höga ljud eller djur, eller ledsen när hon ramlar eller gör sig illa. Edith kan ju verkligen gruffa på med henne, men hon bara brottar på. Alternativt protesterar högljutt.

Fortfarande är hennes kramar det mysigaste som finns, när hon håller hårt om min hals med sina små armar och hänger alldeles avslappnat på min axel.

Mat äter hon som vanligt små bitar av det vi äter och ibland burkar, sover bra med en vällingflaska per natt, och två rätt långa sovstunden dagtid ute i vagnen.

Hon är också väldigt nära på att gå nu! Igår gick hon ”långt” men fortfarande mest mellan oss, inte så att hon går så mycket mellan saker själv. Har dock en känsla om att det bara handlar om dagar innan det lossnar. Spännande!

Ah det är så roligt att vara mamma. Underbara barn!

Sommarlistan 2019

Här kommer en sommarlista från Underbara Clara, för nu närmar det sig väl ändå sommar på riktigt eller hur?

Mina planer för sommaren: Vi ska som vanligt flytta ut på stugan. Det gör vi redan efter midsommarhelgen, och det ser jag så mycket fram emot. Vi måste nämligen flytta ut eftersom vi hyr ut huset via Airbnb i sommar! Vi har ett par norska familjer som ska komma, så vi städar ut och ställer i ordning och sedan får det vara uthyrningsredo hela sommaren. Sedan ska vi ner med tåg till Göteborg en dryg vecka med mor, far och Vikitas och hyra ett härligt hus där, vi har 1-årskalas för Signe (otroligt!) och vi ska ner till Borås i slutet av sommaren för bröllop.

Bästa sommarstället: Det måste jag nog ändå säga är stugan. Det har blivit så mycket sommar för mig, även om jag också tyckte det var överraskande mysigt att vara hemma lite mer förra sommaren (efter att Signe föddes) eftersom det var närmare att spontangöra saker med vännerna.

Favoritsommarblomman: Kan inga blommor, tyvärr. Men pioner gillar jag!

Här badar jag helst: Jadu, får man svara badtunnan på stugan? Hehe. Gillar inte massa sand eller det kalla havet, utan föredrar sjö vid gräs/brygga/klippor.

Hur länge ska du vara ledig? Sju veckors semester, jag och Jakob är lediga tillsammans de veckorna!

Vad kommer du köpa inför semestern? Har just köpt en ny baddräkt, och annars brukar jag mest satsa pengar på en bekväm sommarlook. Så, första semesterveckan har inbokat fransar (är utan vinterhalvåret men det är underbart sommartid), färgade bryn och fotvård. Lyyyyx!

Vad ser du mest fram emot? Varma frukostar på stugaltanen. Joggingturer i ljusa kvällar. Kvällsfika med efterföljande badtunnebad.

Det här lyssnar jag på i sommar: Brukar alltid se fram emot att lyssna på ett gäng Sommar i P1. Visst är det typ imorgon som de berättar vilka som är med?

Hur kommer du att göra dig illa? Förhoppningsvis inte värre än ett gäng med myggbett.

Vad oroar du dig för? Att jag hela tiden ska vara sliten mellan att ge barnen världens bästa somrar eller bara njuta små stunder i hängmattan, hehe.

Den ultimata sommardagen: Vaknar i en perfekt varm sovstuga, Edith knallar ut till farmor och farfar på stugaltanen och jag och Jakob drar oss i sängen med Signe som pysslar på. Vi äter god frukost, packar ihop oss alla och tar båten till någon ö. Leka på stranden med barnen. Ingen mobil så långt ögat kan nå. Någon vänlig själ plaskar med barnen en stund medan jag slumrar på en filt. Hem för en eftermiddagsjoggingtur/cykeltur med Edith, dusch, ombyte och pussar barnen hejdå innan läggning eftersom vi är bjudna på sommarfest hos vänner. Typ så!

Hur kommer du minnas din semester i september? Fridfull, närvarande och lättsam! Jag brukar alltid älska känslan av att man har en härlig sommar bakom sig men nu går mot höst, nystart och vardag. Underbart!

Mina döttrar

Jag älskar fortfarande att säga ”mina döttrar”. Kan liksom inte förstå när jag blev mamma till två döttrar. De är så perfekta på alla sätt och vis. Jag vet inte hur många gånger jag ber: ”låt mig få vara med”. Låt mig bara få vara med! Låt mig få vara en del av hela deras liv.

Tvingade Jakob att fota oss härom veckan. Blir lite extra varm när jag ser bilder på dem när jag också är med, det är som att det är lättare att minnas deras små kroppar när jag ser hur jag håller dem. Minnas hur jag har deras varma kinder mot mig och deras små händer i mina.

Så rik!

Blandade känslor över fotograferingens gemensamma kram. 

Hur gick det med allt playmo?

Förstår att ni suttit på nålar. Med allt mitt tjat om playmo-prylarna Edith (jag) hade önskat till julklapp och present. Så, jag tänkte att det inte är mer än rätt att vi gör en liten uppdatering?

Kortfattat: Det har varit en succé.

Långa versionen: Så väldigt många timmar som spenderats med dessa prylar bara de här månaderna. Jag har också gillar att göra en ”värld” av det och bara städa kring själva saker men låta det stå framme hela tiden, det gör att det är så enkelt till lek för henne. Hela skrivbordet är bondgård och hästgård, och jag tycker om att gå in dit och ställa iordning allt prydligt igen efter Ediths fantasilekar. Enda nackdelen är ju att Signe bara behöver gå in där en sekund innan hon har minst två playmo-äpplen i munnen så oftast stänger Edith dörren och är där inne själv, eller så får man sitta med.

Men, som det matchnings-freak man är så kunde ju inte drakmamman med unge vara nere bland grisarna, det säger ju sig självt, så Jakob svepte ihop en liten hörnhylla där fantasilandet är.

Ser ni inte så mysigt det ser ut? Små människor i en egen liten värld. Det är ju till och med roligt för mig att vara där och leka. Ja, alltså tillsammans med barnet såklart. Oftast. Ibland lite själv också. Bara medan jag städar.

Nationaldagen

Värmen är tillbaka! Och ni som nu tror det är ett utrop med glädje, ni tror fel. Haha förlåt, ska sluta vara en sådan solhatare. Det är klart det är trevligt med lite sommarfeeling, speciellt en sådan här dag när alla är lediga och vill vara ute.

Själva har vi tillsammans med hela storfamiljen cyklat till Badhusparken där det var nationaldagsfirande. Picknick, pastasallad, jordgubbar. Jag hade med en rabarberpaj som jag hade gjort. Prima ballerina! När det blev för varmt så drog vi in filtarna i skuggan. Men då var det direkt några som muttrade över att ”det blev lite svalt”. Det är svårt med väder.

Nu har vi landat inne i vårt perfekt kylda hus en stund för att dricka lite vatten, laga ett däck till Signes vagn och ladda om innan vi cyklar ner till kompisarna för grillmiddag. Jag känner det – vi börjar peppa semester!

Släktträff i Svensbyn

På Kristi himmelfärdsdagen var vi ju lediga liksom många andra, och då var det även anordnat släktträff på pappas sida. Trevligt! Vi var i Svensbyn på gården där farfar växte upp med sina sju syskon. Två av bröderna har bott kvar och nu när en av dem gick bort förra året så ska huset säljas.

Jag räknade inte men någon sa att vi var över 90 personer där (och då var ju ändå många som bor i andra städer inte där), men rätt otrolig skara ändå!

Jag gick omkring och lät historiens vingslag susa kring mitt huvud (haltande bild), och eftersom huset är rätt original om vi säger så, så var det lätt att tänka sig in i livet där för 70-80 år sedan. Med stort kök med vedspis, ”salen”, åtta barn som delade på två sovrum. En bondgårdslänga där båsen står kvar från både häst, kor, grisar. Vilket annat liv de levde ändå. Knegade på genom årstiderna.

Sekelskiftet är ju fortfarande min mest romantiserade tidsperiod. Inbillar mig att jag skulle göra mig hemskt bra som bondmora på en snäppet större gård, med kjolar och förkläden, sommarkalas ute i det gröna, korvstoppning, brödbakning och saftning, häst och vagn, ah ni fattar. Jag har ju också bara Barnen i Bullerbyn som referens här. I min sekelskiftesvärld finns ingen svält, dåliga skördar, brännvinskarlar eller barndödlighet.

Men vadå, jag blir ändå ödmjuk inför livet av att tänka att människor levt på den här jorden innan oss. I det stora och i det lilla. Haft bra och dåliga dagar. Älskat och sörjt. Bara så – fint!

Broder Martin myste i sommarvärmen. 

Juntan

Sedan typ ett par år har vi i tjejgänget junta varannan måndag. Vi har helt enkelt ett rullande schema med vem som bjuder in, så vi vet vems tur det är. Vi har typ åtta stycken vilket gör att det kan bli av även om någon är borta.

Och det är så väldigt mysigt! Jag har sagt det förr, men det är verkligen en av få aktiviteter i mitt liv som enbart ger energi. Jag kan vara trött och less när jag åker dit, och kommer tillbaka påfylld. En gladare fru, en bättre mamma.

Vi har ändå varit vänner i nästan 15 år och det är inte mycket vi inte delar med varandra. Igår fick vi båda prata bröllopet förra helgen, men framför allt välkomna gängets färskaste bebis, bara en dryg vecka gammal! Alltid lika otroligt och underbart. Få konstatera att ”inte en chans att ens egna barn varit såhär små”, och sedan få höra allt om förlossningen (och då menar vi allt, hehe) medan bebisen flyttas runt från famn till famn.

Ljuvligt!

Sofia och Erik

Vårens andra bröllop gick av stapeln förra lördagen, det var dags för Sofia och Erik att bli herr och fru Häggbom! En dag jag hade sett fram emot mycket, både på grund av att vi jobbat på mycket med tvättstugan så det var härligt att få klä upp sig och ha en barnfri kväll tillsammans med sin make! Sedan är det ju alltid extra trevligt med bröllop, och med lagomt mycket uppgifter hehe. Jag sminkade bruden och Jakob filmade lite, men i övrigt njöt vi av att vara gäster!

Och vilken fin dag det blev! Så tacksam över alla dessa härliga relationer runt omkring oss som vi får se växa fram, och jag är så glad över att Sofia och Erik har hittat varandra!

Tack brudparet Häggbom för en strålande dag!

Kvällsplantering

Det är ändå något speciellt med ljuset här uppe, just den här årstiden. Till och med jag som alltid är kvällstrött har liksom svårt att ta mig i säng. Allt är drömskt på något vis. Hade vi haft en inglasad veranda känns det som att jag hade velat sitta där varenda kväll och dricka te med en bok.

Underhållet av gården har legat lite efter, men för ett par dagar sedan köpte jag några plantor för att fylla på i krukor samt till ena pallkragen. Den andra har jordgubbsplantor och smultron. Och ikväll vid nio-snåret när barnen sov så passade jag på att gå ut och plantera, alldeles ljummet var det. Och myggigt. Så det gick snabbt.

Skönt att rensa huvudet efter en eftermiddag med både högt och lågt, om vi säger så. Det äldre barnet kom in fel efter förskolan och vi lyckades som aldrig riktigt synka oss. Men jag försöker att istället för att gräma mig över hur det blev, tänka vad jag kan försöka göra annorlunda nästa gång. Även om man ibland med en treåring bara får acceptera att känslorna är ”all over the place” som prins Daniel skulle ha sagt.

Före/efter i tvättstugan

Och DÄR var vi officiellt ute ur renovera-tvättstugan-bubblan, hjälp vad mycket tid det tog. Och då har vi ändå haft en del hjälp också, av både hantverkare och familj, men de här senaste tre veckorna när vi liksom skulle sy ihop det sista (och i ”det sista” ingick även att klinkra två hela rum) så har vi verkligen inte haft en lugn stund. Vi har målat, spacklat, slipat, skruvat möbler och listat in på nätterna när vi inte varit borta. Det har ju i ärlighetens namn också varit tre rum vi har gjort om totalt, både matkällaren, tvättstugan och groventrén.

Och så i söndags hade vi den stora dagen. Målbilden. Dagen när rummen skulle stå redo för inflytt, dagen då barnen skulle få vara med sin farmor från morgonen och dagen då jag, Jakob och min mor skulle få göra storrensning i hela huset. Som vi städade! Vi bar ner och fyllde matkällaren med porslin, köksredskap som sällan används, krukor, ljusstakar, vaser, skafferivaror. Vi fortsatte med garderoberna där vi flyttade in träningskläder, vinterkläder, badlakan, badkläder, lakan, från hallen, sovrummet och badrummet så att det blev så organiserat och prydligt (och kunde sedan fortsätta med storstädning av alla ovan nämnda rum i samma veva). Och i tvättstugan gick nya tvättmaskinen varm och vi kunde äntligen flytta upp skötbädden med alla prylar på stå-nivå igen, efter att ha stått på knä och bytt blöja inne i badrummet hela våren. Underbart alltihop!

Måste bara göra en liten passus kring nya tvättmaskinen som är fantastisk. Torktumlaren behöll vi men tvättmaskinen unnade vi oss en bra ny, och jämfört med den förra som följde med huset så är den här magisk – förutom funktioner som snabbprogram och hur tyst den låter, så självdoserar den tvättmedel (aldrig mer mått med tvättmedel som smular medan man gissar hur mycket man behöver) samt att jag får en notis i mobilen när tvättmaskinen är klar. Haha! Och nu vill jag inte höra några ironiska kommentarer om att ”oj, hur har jag klarat mig utan det hela livet”, låt mig bara vara nöjd nöjd nöjd.

Okej, tillbaka till städningen som ju då alltså spred sig genom hela huset och även kökets lådor hann få sig en omgång av min moders omsorg, det har aldrig varit renare. Alltså, hur mycket älskar man ha ett städat, såpaluktande hem? Eller kanske mest, hur mycket älskar man att saker har sin bestämda plats? Otroligt.

Okej, här kommer några bilder!

Före (och under renovering):

Och efter (något sterilt än, inte riktigt färdig med piffet om vi säger så):