En annorlunda bio

Det var inte planerat. Men detta råkade bli en lämna-kameran-hemma-vecka, trots alla trevligheter som veckan innehållit!

För att informera mig själv när jag har glömt bort just vad jag gjorde den här veckan så: Emma, du har varit på bio gånger två, gjort middag tillsammans med syskonen, hängt på stugan och igår var det grillkväll med ett gäng uNGdOmaR (ja, vi räknas fortfarande som ungdomar, i våra ögon i alla fall….).

Bio nummer två var för övrigt lite intressant. Jag, brorsan och Elina var och såg Monsters University. Jag erkänner – utan täckmantelbarn! Ve och fasa! Ni spärrar säkert upp ögonen och tänker: ”Är de fullkomligt från vettet?? Vem går och ser barnfilm utan barn!?” Och jag ska erkänna. Jag kände mig lite malplacerad med min knattepopcorn och apelsinfestis, mitt bland alla barn som bar på extra dynor att sitta på i ena handen och 3D-brillorna i andra. Jag, Martin och Elina stod i ett hörn och väntade tills alla barnen hade gått in. Elina, som är yngst av oss, skickades in som spejare. ”Pssst! Kusten är klar!” Jag och Martin smög runt hörnet, gömde knattepopcornen under jackan och passerade ingången. Lamporna släcktes i salongen och alla barnens blickar var riktade mot den gigantiska bioskärmen. Vi räknade tyst. ”Ett, två, tre!” Snabbt, in i salongen, ner på golvet, kräla fram mot rätt plats och smidigt, smiiiidigt gled vi upp på våra platser med våra 3D-brillor. Höger, vänster. Ingen märker oss.

Plötsligt händer det. Ett barn med popcornet halvvägs till munnen vänder huvudet och stirrar på mig. Med munnen gapandes, redo för popcornet ser jag ögonen vidgas genom 3D-glasögonens mörka glas. Popcornet faller ner och pekfingret åker ut. Som i slowmotion hör jag det: ”Tiiiitttaaa! Vuuuuxxnnaaa!!” På ett ögonblick har scenen förändrats. Nu stirrar alla barn på oss. Som en liten armé av småfolk ger de oss ett kollektivt evil eye och vi känner det alla tre. Det är kört.

Neeej, jag skojar ju med er! Jag väljer ju aldrig apelsinfestis, jag är mer en päron-tjej. Haha! Ni är för roliga.

Idag hänger jag hos mor och far. Chillar i skuggan på bron med Alfons som de sköter i helgen. 

Kikar på när pappa bygger.

Och bara luktar… på blooommorna…