Nyårslista

Gjorde du något 2012 som du aldrig gjort förut?
Jag var med och startade upp en skoltidning, det får man nog inte göra så jättemånga gånger i livet!

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Jaa, superkul! Och jag vet många bebisar som är på väg!

Dog någon som stod dig nära?
Ja, min farfar.

Vilka länder besökte du?
Belgien.

Är det något du saknar år 2012 som du vill ha år 2013?
En månadslön.

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
Dagen då min farfar dog och dagen när Lina förlovade sig med sin kille!

Vad var din största framgång 2012?
Framgång och framgång, men skoltidningen under våren var roligt att få vara en del av, praktiken var ett minne för livet och mina halsband har jag sålt betydligt fler av än vad jag hade räknat med. Sedan att jag bara hade räknat med att sälja typ två – det är en annan sak.

Största misstaget?
Oj, svårt? Att jag slösade för mycket pengar? Snark.

Vad spenderade du mest pengar på?
Ja, vad spenderade jag inte pengar på? Åh hjälp. Shoppingångesten kommer över mig.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mycket! Små saker i vardagen som när jag fick köpa tulpaner och ha Emma-dag i nystädad lägenhet, när jag fick bo på stugan med Jakob under sommaren, när jag fick träffa familjen.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Kanske lite ledsnare?  Hade en stressig vår, har funderat mycket på att tiden går fort och så hade jag ju min känslomässiga berg- och dalbana i Stockholm, hehe. Men det handlar ju mer om att jag under 2011 var så väldigt tillfreds och ickebekymrad, jag har ju oftast varit nöjd och glad under detta året också!

Vad önskar du att du gjort mer?
Haft fler lediga dagar med Jakob.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Shoppat.

Blev du kär i år?
Ja! I Jakob om och om igen, i Alfons, i alla fina kompisbebisar!

Favoritprogram på TV?
Så mycket bättre, Svenska Hollywoodfruar och Historieätarna.

Bästa boken du läste i år?
Niceville!

Största musikaliska upptäckten?
Eh, Swedish House Mafia…?

Något du önskade dig och fick?
Att jag fick vara frisk och fortsätta att ha nära och kära runt omkring mig!

Något du önskade dig och inte fick?
En briljant företagsidé.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Uppvaktades av Jakob på morgonen, spenderade dagen med mamma och lillan, gick upp och hälsade på mormor och morfar och sedan fick jag mammas klipptid så jag spontan-åkte till frissan. God middag och tårta på kvällen!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Betald ledighet.

Vad fick dig att må bra?
När jag fick vara med hela familjen och alla respektive, laga mat tillsammans och spela spel – då njuter jag!

De bästa nya människorna du träffade?
Alla på Perfect Day och Lovely life!

Mest stolt över?
Att jag sökte och fick fem veckors praktik i Stockholm – och inte gjorde bort mig! Pjos.

Högsta önskan just nu?
Förutom att få bilda familj med Jakob, det är alltid min högsta önskan, så är det att få resa till Afrika!

Bloggseminarie!

Här kommer min fina julhelg i några bilder! Som vanligt har nu-är-julen-slut-vemodet lagt sig över mig. Sorgen över att det är ett år kvar till nästa gång. Helt plötsligt är mörkret mycket mörkare och kallare än under advent, har ni märkt det?

Vet ni vad jag sitter och filurerar på? Ja, det var rätt. Åh, jag hatar när ni gissar rätt innan jag får säga det… Hehe. Ja, det är i alla fall ett bloggseminarie. Det ni! Jag ska nämligen på nyårsläger till helgen och har fått äran att hålla i ett bloggseminarie, tänk va – att få prata blogg i sammanlagt fyra timmar med förhoppningsvis riktiga bloggnördar! Jag kommer vara alldeles fylld av inspiration när jag återvänder!

Ny look och nya julklappisar

Jag är en ond människa. Okej, kanske inte ond men synnerligen illvillig. Okej, kanske inte illvillig, men ja – egoistisk då. Trots att stackars Jakob har slitit som ett djur på hans jobb under den senaste tiden så har jag ändå bönat och bett med mina små ögon om att han skulle koda om min blogg och ge den en ett nytt utseende och – volià! Tack fina Jakob!

Men tillbaka till bloggen, som sagt – ett nytt utseende är på plats! Vad tycks? Som alltid tar det ett par dagar innan man har hunnit känna in det så några småsaker kan säkerligen komma att ändras. Ni får hemskt gärna komma med åsikter!

Åh, jag har haft en fantastiskt fin jul. Nu ska vi strax susa iväg på det tredje julkalaset för helgen. I morgon ska jag lägga upp en hel drös med bilder från julhelgen och visa vilka fina julklappar jag har fått! Jag är bortskämd, jag! Såhär såg för övrigt mina bidrag till julklappssäcken ut i år, gammeldags papper, svart papperssnöre och dymotryckta etiketter istället för små julkort. Det här är ett sådant exempel då jag tänker ”åh, det är lite jobbigt att göra kort så jag använder dymon” och sedan inser att det tar svinlång tid att trycka dymoetiketter till alla julklappar. Men det blev rätt trevligt när det var klart!

Julen är här!

Vilken trevligt kväll vi hade igår! Det stora, feta, årliga julfikat med vännerna levererar som vanligt! Som en extra julafton om ni frågar mig. Vi fikade, åt mackor, lekte julleken som jag och Jakob ordnat i år (vi gjorde en Piteå-version av På spåret) och gosade såklart med nytillskotten Elis och Ally! Fina, fina dom!

Vet ni? Nu tar jag jullov! Nåväl, ett par dagar i alla fall! Och vet ni något mer? Klockan är 16.23 den 23 december och nu känner jag det – julefrid. Nu är allt förberett! Jag och Jakob har flyttat till mor och far över helgen som vanligt och familjen håller på att samlas för uppesittarkväll. Just nu mår jag som bäst, med allt framför mig!

Jag har inte hunnit blogga om allt. Jag har bilder som är ovisade och recept som är oskrivna. Men det får faktiskt vänta – nu ska jag nämligen fira jul!

God jul mina vänner!

Nej tack, inget jul där inte!

Nu har julhelgen officiellt börjat! Jahooo!! Dock har det mentala lovet inte riktigt börjat, än finns det en hel del att pricka av innan man kan luta sig tillbaka.

Men i morgon ska jag bland annat få göra en av de saker jag inte hunnit med – jag ska få julbaka! Jag tänker saffran, jag tänker pepparkakssmak, jag tänker rårörda lingon, ja, det kan nog bli något bra av detta.

Hade det inte varit jul så hade jag lätt kunnat göra de här kladdkakemuffisarna som jag gjorde för ett tag sedan, de var rätt smarriga. Men nej, de har varken saffran, pepparkaka eller lingon. Men till nyår kanske? Googla kladdkakemuffins – garanterat lyckade!

Nedräkningen har börjat

Nu har jag börjat nedräkningen – två uppstigningar kvar! Sedan börjar julhelgen! Åh hjälp. Var tog december vägen? *river mig i ansiktet med panik i blicken*

Jag. Behöver. Lov. Jag börjar känna mig slö i hjärnan. Händer det er ibland? Att hjärnan börjar ta semester ett par dagar i förväg? Det känns lite som att jag går på autopilot. ”Ja, mästare” svarar jag bara entonigt när Jakob ber mig göra något.

Hehe skoja. Det är väl klart jag inte kallar Jakob för mästare! Jag säger ”ja, lillen” istället – men den entoniga stämman är kvar.

Ikväll funderar jag på att ta en tur till barndomshemmet. Det gäller att planera, nästa gång vi träffas är nog på söndag när vi flyttar dit inför juuulhelgen! Åh. Hjälp. *fortsätter riva mig på kinderna med ännu mer panik i blicken*

Förresten, är hon inte bedårande?

En sådan där bajshistoria

Åh, jag bara måste berätta vad som hände i söndags. Det var som rena rama buskis-teatern hela kvällen!

Det börjar med att jag och Jakob kommer hem vid 7-snåret efter att ha varit borta hela helgen. Johanna och Fredde ska komma och fika kvällsmat halv 8. Vi öppnar dörren – och det stinker. Stinker i hela lägenheten! Japp, en laxbit har legat i komposten hela helgen med diverse annat och har blivit jordens stinkbomb. Och jag säger bara, Jakob är inte en städmästare alla dagar på året, men när det luktar illa så blir han som galen. På 14 minuter så viner han runt i lägenheten, han springer med soporna, diskar kompostlådan, dammsuger hela lägenheten, vädrar, skurar hela lägenheten, han sprayar och torkar på varenda yta – vi snackar bänkar, stolar, bord, dörrar. Den filmen i lite snabbspolning alltså, som jag skrattade! Och blicken – en galen blick!

Vi hinner precis få lägenheten i någorlunda ordning när gästerna anländer. Vi fikar, myser med Elis som är på strålande humör och har det trevligt.
Då ringer Martin och frågar om vi kan sköta valpen Alfons ett par timmar och det kan vi såklart. Jag tar upp Alfons i lägenheten, ställer ner honom på golvet. Då ser jag det – han börjar bajsa! Jag skyndar mig att lyfta upp honom, men det är försent. Bajset faller, jag håller hunden med raka armar, trampar i bajset. Springer haltande i bara sockar (ville inte ta med bajshälen i golvet) nedför trapporna, ställer ut hunden som bajsar klart samtidigt som jag står kvar i dörröppningen. Plötsligt kommer en bil och Alfons tar ett par steg mot vägen vilket innebär att jag skyndar mig ut i bara strumpor för att hinna plocka upp honom.

BOOM! Dörren slår igen bakom mig. Jag har bajs på hälen, står med sockar i snön – och har ingen nyckel. Vad ska man göra? Jo, man ropar: ”Jaaaakob!”. En gång, fem gånger, tio gånger, allt argare. Ingen Jakob. Jaha. Nähä. Jag vandrar runt byggnaden, hoppas på balkongdörren. ”JAAAKOB!!!!”. Alfons gnyr, han vill inte vara ute längre. Det vill inte jag heller. Jag går tillbaka i sockarna, fötterna börjar domna av. Fortsätter ropa mot köksfönstret. Funderar på alternativ. Gå till pizzerian och be om att få låna telefon? I bara strumpor, med bajs på hälen och en valp i famnen? Japp. Jag får göra så. I samma ögonblick ser jag det, Jakob som springer nedför trapporna. ”Hur länge har du stått här?”.

Länge. Allt för länge.

Och nä, det här var inte en skojhistoria. Men det var ändå ett riktigt skämt.

Pepparkakshus med alldeles för tungt tak

Jag och mamma gjorde deras pepparkakshus i lördags. Eller okej, jag hjälpte bara till med att fästa non stop. Jag körde med ”en till huset, en till mig”-varianten, för att liksom göra det hela ännu lite trevligare! Och tänka sig – det lyckades! Kanske var det sockerchocken. Kanske var det de glada färgerna. Ingen vet.

Vi var inte färdiga på bilderna, mamma har sådana skills med kristyren så det var mycket som var osnirklat här, istappar som skulle göras under takåsen, dekoration runt på brickan, taket skulle garneras – ja, ni förstår ju. Mor, hon kan göra pepparkakshus hon. Okej, själva grunden hade vi köpt. Helköpt. Men kristyren – den kan hon.

En gång när jag fortfarande bodde hemma (tror jag) så gjorde jag ett eget funkishus. Det var roligt – ända tills taket brakade ihop några dagar innan julafton. Vi satt och spelade spel när det hände. Jag hade precis misslyckats med att slå en liten stege i Yatzy, som man alltid gör, och bad Martin stryka ett streck i rutan i stället. Plötsligt skakar det i huset. Hela grunden rör sig, tärningarna rullar ner på golvet, vi stirrar på varandra runt bordet. BRAK – taket rasar ner. Ja, alltså pepparkakshusets tak. Och jag tappar det. Jag kastar mig ner och kryper ihop, samtidigt som jag skakar. Den sorgen som jag kände då, den önskar jag ingen. Mitt egna pepparkakshus var förstört. Det jag hade skapat med mina egna händer. Jag låg i ett mörkt rum i tre dagar. Ville inte äta, sov knappt. Ibland skrek jag rakt ut, yrade. Det blev för stort, ohanterligt. Men så, på den fjärde dagen, reste jag mig. Jag öppnade dörren och då…

Nä. Nu skojade jag igen! Det var väl klart att jag slog en liten stege?

Sparktåg och julkort

Vi har varit på turné! Eller ja, turné kanske är fel ord, vi har haft framträdande med julkören både fredag och lördag. I Svensbyn och Blåsmark.. Hehe. Okej då, jag tar tillbaka turné.

Jag, mor och Cecilia sparkade på samma spark idag och jag fick världens flashback till när man gjorde långa sparktåg hem från skolan och åkte nedför den långa backen. Vingligt, farligt och alldeles underbart! Undrar om barn gör så idag också? Alla barn kanske är på fritids idag och blir hämtade. Tråkig tanke. Jag minns en gång när jag och Ida gick hem i riktigt snöstorm och en kvinna från byn stannade med bilen och frågade om vi ville ha skjuts. Det ni, det är nästan lite Bullerbyn, bara med den lilla detaljen att de fick åka häst och vagn. Orättvist.

Förresten, jag vet inte var jag fick energin ifrån men plötsligt började jag med julkortstillverkningen för några dagar sedan! Och tänka sig, det blev julkort i år också! En något förenklad variant men dock. Som sagt – det ska vara kul att julfixa!

Polaren advent.

Helg! Åh, du efterlängtade helg! Jakob har kört iväg till Umeå för en övernattningsnatt med grabbsen och jag pysslar på med halsband, julkort och annat här hemma. Ska vandra till staden för ett par julklappsinköp och sedan ska jag åka och träffa den här lilla pepparkaksgumman! Och lille Alfons – som jag ska pussa på dem båda.

Jag börjar komma i fas, men fortfarande känner jag att adventsveckorna går alldeles för fort. Stopp! Stanna! Jag hinner inte med, jag hinner inte njuta! Tystnad. Jag tror inte advent lyssnar på mig. Advent har kanske börjat bli less på mig? Och att det är därför hen stressar iväg? Jag tror jag ska baka något så att jag och advent blir polare igen. Så gör vi.

Ett udda ljus i advent

När jag skulle göra adventsljusstaken i år så orkade jag inte planera så noggrant. Jag tänkte helt enkelt att jag tager vad jag haver. Det fick alltså bli klassisk mossa, lite dekoration från förra året och när jag kom till ljusen upptäckte jag att jag inte hade fyra likadana ljus. Jaha. Nähä. Tänkte jag, och tog helt enkelt fyra helt olika ljus. Och vet ni – ljusen brinner lika fint för det!

Och mossa må vara klassiskt, men det är ju bara så himmelens fint!

Sankta Lucia

Ja ni. När jag vaknade imorse blev jag så väldans besviken över att jag hade glömt bort att stiga upp och titta på luciatåget på TV. Jag tänkte att jaha. Det var min chans till luciatåg. Men tji fick jag! För gissa vad jag gör på PT idag? Jag följer med luciatåget! Sicken tur jag hade!

Igår hade jag inte lika tur. Då stod jag på isen. I kylan. Och snön. Jobbet som journalist är onekligen omväxlande! Titta bara, det här var typ kl 13? Mörker! Ett evigt mörker!

Lite om den där julen

Pust och pä, jag har knappt varit hemma eller öppnat datorn sedan jag landade i lördags, det ena efter det andra tar min uppmärksamhet. Igår var det tillexempel övning med julkören i Blåsmark hela kvällen, och på dagen var jag ju på tidningen.

Igår tog jag också ställning mot mig själv. Jag insåg nämligen att det endast är två veckor kvar till julafton och plötsligt kände jag en sådan stress och ett litet stygn av sorgsenhet. Jag har ju inte hunnit göra något juligt! Jag ligger efter med allt! Julklappar, julkort, julbak – jag brukar ju vara i goood tid med allt sådant bara för att jag inte kan hålla mig. Men i år blir det ju onekligen lite annorlunda eftersom jag inte har varit hemma, så därför bestämde jag – jag ska bara göra det jag tycker är kul. Okej, julklappar kan ju vara trevligt, men jag ska inte känna någon press att hinna göra sju sorters julgodis, jag ska inte göra tjugo unika julkort ifall jag inte har har lust, jag ska inte göra fyra olika blosmterarrangemang – för alla de där sakerna ska ju göras för att det är kul! Med det sagt kan det ju såklart fortfarande hända att det hinner bakas en lussebulla eller två, men det ska vara kul att göra det. Bra rutet, Emma. Tack Emma.

För övrigt måste jag skriva en rad om årets julkalender. Åh, så bra! Det är så mysigt att se julkalendern! Det känns som att de tre senaste åren har varit riktiga höjdare, riktiga old time-julkalendrar om ni frågar mig. Jag har gjort det till en rutin (okej, har bara varit hemma två vardagar) att kliva upp, göra mig klar och sedan äta frukost medan jag ser julkalendern på ipaden. Ett avsnitt är ungefär 13 minuter och på det hinner man precis äta sin frukost.

Snart mina vänner, snart ska bildinläggen börja dyka upp igen! Ni måste ju tillexempel få er en glimt av vårt julpyntade hem. Men nu, nu börjar jag jobba. Ha en fin tisdag mina vänner!

Hemma med en rasande fart!

Mina vänner, jag är hemma! Men jag har bara så fullt upp med att hinna träffa nära och kära och ordna upp mitt liv, så att jag har då rakt inte hunnit blogga.

Det tog cirka 25 minuter efter att jag steg in genom lägenhetsdörren igår så var julpyntandet igång! Oh, härliga tider! Jag var bara tvungen att ta igen all julkänsla som jag har missat så jag drog på med julmusik och pyntade så det stod härliga till. Sedan åkte vi iväg och träffade lill-Alfons. Söta lilla lill-Alfons! Han ville gärna busa med mig men när han skulle sova så dög bara Martin och Elinas knän. Snopet.

Tänk, så många fina människor det finns!

Åh, så fina alla på kontoret har varit mot mig idag. Fina, fina Perfect Day och Lovely life! Jag kommer sakna dem massor! Det har känts som sista dagen idag, men det är ju faktiskt en dag kvar. Men i morgon är det slut. Åh.

Samtidigt som det såklart är jättesorgligt att praktiken här för just nu är slut, så blir jag alldeles varm i hjärtat av att tänka på att jag ska få träffa Jakob och min familj på lördag. Fina, fina dom! Idag längtar jag lite extra efter lillan, som verkar ha blivit jättestor bara på de här veckorna. Säger långa meningar och allt! Såhär såg hon ut vid ungefär samma tidpunkt förra året. Lillgullet, som jag ska krama dig när jag är hemma igen!

Sirapsrutor och snöstorm

Idag är det snökaos i Stockholm. Och ja, alltså riktigt kaos. I norr har vi ju ibland en tendens att håna stockholmarnas ”snökaos” vilket ofta innebär att – ja, att det snöar helt enkelt. Men idag, idag tycker till och med jag att det är kaos. Det vräker ner snö! Och det blåser! All snö liksom bara susar runt i en enda stor storm! Flygen är inställda och sirenerna hörs ständigt i fjärran här på kontoret. Jag håller verkligen alla tummar och tår för att det inte är snökaos på lördag när jag ska flyga hem! Ve och fasa, vågar inte ens tänka tanken.

Förresten, status på min känslomässig berg- och dalbana: Den försvann! Efter jag skrev inlägget om alla mina sammanbrott så har jag faktiskt inte haft ett enda ett. Jag har varit extremt balanserad faktiskt – tack Jessica för att du har dragit med mig på massa roliga saker i helgen!

Men för att byta ämne, vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska tipsa er om ett recept jag provade några dagar innan jag åkte ner, nämligen världens bästa bröd att baka hemma! Låt mig lista varför det är bra:

1. Det blev fluffigt! Inte hårt och torrt som bröd annars har en tendens att bli efter en halv dag typ.
2. Det är supergott! Kanske det godaste brödet jag någonsin bakat!

Du behöver:
50 g jäst
½ dl matolja
5 dl mjölk
1 tsk salt
2 tsk kardemumma
1 dl mörk sirap
13-14 dl rågsikt

Till pensling:
1 msk sirap
1 msk vatten

Gör såhär:
– Värm mjölk och olja till 37 grader och rör ut jästen i degvätskan.
– Blanda ner salt, sirap, kardemumma och nästan all rågsikt (spara lite till utbakningen).
– Arbeta till en smidig deg och jäs sedan under duk i 30 minuter.
– Knåda sedan degen snabbt, men bara så att luften går ur den, inte mer.
– Kavla ut degen på ett bakplåtspapper till cirka 2 cm tjocklek. Lägg i en långpanna, nagga med en gaffel och skär i rutor (ca 20 st).
– Jäs ytterligare en halvtimme under duk.
– Blanda sirap med varmt vatten och pensla brödet med blandningen.
– Grädda i mitten av ugnen i 225 grader i 15-20 minuter. Låt svalna och bryt eller skär.

Ett par vardagliga bekymmer.

Jag är fortfarande ett snörvlo. Nu börjar jag bli less för nu börjar det ju på allvar göra ont i lillnäsan?? Jag har förresten gjort något jag hade bestämt mig för att inte göra – jag har googlat efter symptom. ”Ånej”, tänker ni, ”inte Emma också??” och tar er för pannan. Skakar sakta på huvudet, ännu en till i fördärvet. Någon känner hur det bränner bakom ögonen, tänker ”hur många liv ska symptom-googlingarna få ta innan någon gööör något??”.

Men misströsta inte! Jag har bara gjort det en gång. Och jag vet, alla kan vi få återfall. Men jag ska klara det. I can do it. Yes, I can!

Ja, hur som helst, jag började blöda så himla mycket näsblod under gårdagen att jag började undra om jag kanske hade överkonsumerat Nezeril under det senaste dygnet? Det hade jag. 2-3 gånger om dagen stod det. Under söndagen använde jag kanske Nezeril 2-3 gånger i timman. Typ. Nä, men trots Flashback-hemskheter så verkar det helt enkelt bero på att Nezeril torkar ut näsan så mycket att det lät spricker och börjar blöda. Om ni vill veta… Och beroende av nässpray blir man tidigast efter tio dagar. Jag har använt det i tre, så jag tror jag är på den säkra sidan, säger jag och tittar snabbt åt sidan. Ingen ser mig. Jag tar av korken från sprayen, snabbt in i näsan, två sprut i varje. Jag hör steg i trappan, fumlar med sprayen, är inte nöjd, snabbt ett sprut till i vardera näshål. Slänger in den i väskan i samma ögonblick som dörren öppnas. Jag låtsas skriva. Ha! Ingen bestämmer över mig, tänker jag medan jag sakta för ner handen i väskan och försiktigt stryker på sprayen. ”My precious….” väser jag och ler ett slugt litet leende för mig själv.

Jaha. Nähä. Ni som inte var intresserade av min näsa och dess problem har väl antagligen slutat läsa vid det här laget, för er andra så tänker jag bjuda på en bild på mitt hår. Mitt hår som har blivit ett skatbo under Stockholms-vistelsen. Titta bara! Imorse lockade jag det så omsorgsfullt och se på det nu?? Ett tjorv! Ett friss! Kluvna toppar och inte den minsta lock!

Ack och ve. Är detta inlägg vad någon skulle kalla ett gäng i-landsproblem?

Ett snörvlo jag äro

Jag är ett snörvlo idag. Detta är min utsikt:

Jag blir sällan sjuk, men de nya Stockholms-bacillerna stod jag inte pall mot! Som tur är kom det särdeles lägligt eftersom jag huserar själv i lägenheten den här helgen. Eftersom jag sällan är sjuk så känns det nästan lite mysigt att inte behöva göra en enda vettig sak. Jag bara snyter mig och ser film – sådana dagar har jag ju aldrig på hemmaplan! Nu vill jag inte håna er som på riktigt är sjuka, feber och halsont kan ju vara rena rama döden, men snor är ju mest bara besvärligt.

Men jag fick en väldigt fint helg ändå! Fredagskvällen spenderade jag med Jessica och Anja, och gårdagen spenderades på Konstfackets julmarknad, på stan och med klasskompisar som också praktiserar här i söder! Åh, så pysselinspirerad man blev av Konstfackets julmarknad. Mycket fint och framför allt mycket kreativt! Ett par idéer har jag snappat upp och eventuellt tänkt pyssla med när jag kommer hem och sedan visa här..

Men vad ska Emma göra just nu, undrar kanske ni? Jag ska se Sagan om ringen! Hela trilogin! Jag har någon romantisk fantasi om att kunna ligga och och se alla tre filmer i sträck. Jag tippar att jag orkar 1,5 filmer.. Jaja. Vad gör väl det om hundra år?