Vuxenhet och äppeldryck

Det där med ålder. Jag börjar för första gången förstå känslan ”jag känner mig inte som..”-fenomenet. Jag minns när de äldre alltid sa, ”jag känner mig som 25 fortfarande” och man tänkte, ”hur kan du göra det, du är ju typ dubbelt så gammal?”

Men nu har det startat även för mig. Alltså, jag är ju ungdom? Jag hör till ungdomskategorin! Eller!? Plötsligt har jag insett att det inte är en självklarhet längre. För de som är 50, så ja, för dem, kanske jag tillhör ungdomarna. Men inte för ungdomarna?? När jag var konfirmandledare i sommar så insåg jag att jag tänkte att jag var ungefär lika gammal som konfirmanderna. Isch. Sedan inser jag att jag är sju år äldre än konfirmanderna. Sju. År. Äldre. Det är ju en tredjedel av hela mitt liv! Åh, hjälp. Jag är vuxen. Vuxen. Jag bor i en lägenhet sedan flera år, jag är sambo, jag är snart färdigutbildad, jag har vänner som börjar gifta sig och få barn, och jag tvättar, betalar räkningar, på pappret är jag ju vuxen – men jag känner mig inte särskilt vuxen? Så märkligt. Jag väntar ju liksom fortfarande på ”när man blir vuxen”. Samtidigt inser jag ju att jag har förändrats. Jag är inte femton år i huvudet längre. Och det är ju faktiskt helt okej, det är ganska skönt att bli äldre och mer erfaren (ja, ni hör ju hur jag låter, jag lovar, jag är bara 22 fortfarande).

Strunt i det, nu hade jag tänkt dela med mig av mitt äppeldrycksrecept. Men vet ni? Det blev inte gott. Nope. Inte i närheten av min svartvinbärssaft. Det kan hända att det beror på att jag inte är så förtjust i äppeldryck…. Men, mina vänner, ta ett eget recept – blir säkerligen mycket bättre. Flaskorna är dock rätt trevliga att titta på, och nästa gång får jag prova något annat! Jag skulle aldrig ha smakat dem, då hade man ju kunnat ge bort dem i god tro liksom…