GRÅT EN SKVÄTT, MIN VÄN

Nej, vet ni vad. Om hösten var en period av lycka och smidighet, då är det här min motsvarighet! För de här senaste veckorna känns det som att inget har gått som jag vill. Svart på vitt så finns det visst saker som har gått som jag vill, men de sakerna som inte gör det tar mer energi än vad de bra sakerna ger. Och nej, jag är inte berättigad att klaga egentligen, men när är bortskämd med att nästan alltid må bra så kan det komma som en chock att man bara vill sätta sig ner och gråta ibland.
Det är roligt det där, jag gråter väldigt sällan. Förr i tiden grät jag nästan aldrig, men vissa dagar känns det bara som att saker står en i halsen och att gråten hela tiden ligger nära. Då brukar jag berätta för Jakob att han inte ska bli förskräckt utan att jag bara vill vara ledsen en stund och så gråter jag en skvätt. Sedan känns allt mycket bättre! Känner ni igen er i det, att gråt liksom kan lätta på trycket utan att man egentligen är ledsen över något speciellt?

Just nu önskar jag att jag var i det här ögonblicket, i en hängmatta en ledig sommardag. Inga fler bekymmer än vad man vill ha för smak på saften. Det hade varit nått det!

Nä, nu är det dags att sluta dagdrömma, nu ska jag iväg på kvällsjobb!