15 Feb

Vecka 13-18

Då tar vi en genomgång från vecka 13 och fram till typ idag då. Och ja, vad ska man säga om denna period? Om man börjar med det positiva så har ju det varit att det äntligen blir officiellt, man får berätta för folk (och för min del, behöva berätta det för mitt nya efterlängtade jobb….) och magen börjar synas så pass att man kan sluta försöka gömma den under stora kläder och istället gå all in på tajt. Plötsligt har man insett att man faktiskt hör till kategorin ”gravid”.

Jag måste säga att jag har brytt mig mer om kroppens förändring den här gången, inte rent utseendemässigt men det har varit mer en sorg att behöva ”ge upp kroppen” under flera månader och när jag minns förra sommarens fantastiska löpsommar så är det lite ledsamt att veta att det inte blir någon löpning den här sommaren. Jag längtar mycket efter träningen men kan inte hålla igång det när jag är gravid, tappar blodtrycket så fort pulsen går upp så att jag måste lägga mig ner, och får väldigt ont i magen som också blir väldigt spänd när jag försöker göra styrkeövningar. Och med den övriga ”risk för komplikationer”-stämpeln som graviditeten har så har jag helt enkelt inte velat testa gränserna. Men det gör också att jag känner att det är lite sorgligt att det är så många månader bort innan jag får dra igång igen. Och sedan bara sådant här med att brösten exploderade över en natt (amningskörtlarna verkar ha varit redo), så var det ju inte förra gången. Bökigt och obekvämt med sprängande bröst redan nu. Det räcker gott med amningsperioden.

Sedan känner jag mig ändå tack och lov väldigt bekväm med kroppen som gravid, så man vänjer sig men det var ändå lite jobbigare att veta vad som komma skulle. Och på vilken nivå man behöver börja om från, sedan när man väl drar igång igen.

I övrigt då? I övrigt har jag typ känt noll. Rätt trött, men värsta hungern har försvunnit och jag känner mig rätt normal. Sämre tålamod märker jag, vilket kanske inte alltid är så trevligt för närmaste omgivningen. Men det tråkigaste har varit att jag inte har känt några rörelser! Möjligtvis har jag känt en minimal liten buff vid ett par tillfällen under alla dessa veckor, men trots att jag kände rätt lite rörelser under hela Ediths graviditet så kände jag ändå mer då än vad jag har gjort nu, trots att det här är andra gången.

Så, i fredags när jag torsdag hade brutit ihop lite över ett brev där provsvaren nu visade att jag också hade någon typ antikropp som gav ökad risk för förändrad hjärtfrekvens hos barnet så kände jag bara med alla mina hormoner att – jag känner inget för att det inte är något hjärta som slår!! Därför lyfte jag luren och ringde min kära barnmorska och bad för första gången om ett extrabesök där jag fick lyssna på hjärtljudet. Jag bara orkade inte med att vara orolig över att komma till ultraljudet och ha känslan över att det inte hade gått vägen. Och hon behövde bara sätta apparaten mot magen så hörde man det tydliga, pickande lilla hjärtat. Vilken lättnad!

Nu ser vi som sagt fram emot eftermiddagens ultraljud, verkligen en höjdpunkt i graviditeten. Sedan att det blir ultraljud i vecka 21 och vecka 24 också, det gör mig ingenting. Jag tar alla ultraljud jag får!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)