13 Sep

Tre år idag.

Jag tänker ofta på Sive, inte bara den här dagen. Men den här dagen genomsyrar han varje stund. Tre och ett halvt år skulle han ha varit nu. Det låter så banalt att säga att det är sorgligt att han inte är här nu, för det är bara så fruktansvärt obegripligt. Jag vet inte varför jag inte tycker det blir lättare att tänka på med tiden, snarare tvärtom, men jag känner mig bara så oerhört ledsen i hjärtat. Så oerhört ledsen.

Tänk, va skört det här livet ändå är. Så mycket tid och energi som läggs på att vara missnöjda, småsinta, avundsjuka. När allt man egentligen bara vill är att alla man älskar ska få vara friska så att man får leva det här livet tillsammans med dem.

Ibland slår det mig att jag tycker det är så otroligt nattsvart, och då har jag ändå en liten tro på att det finns en annan dimension, där våra själar får mötas igen en dag. Att det utanför vår världsbild finns ett till lager, med ett innan och ett efter. Där det finns en tanke bakom allt det här, en kraft att i någon mån luta sig mot.

Tänk att leva utan den, om än något flämtande, lågan.

Inget barn ska behöva dö. Vi tänker på dig och din familj idag, älskade vän. Idag också.

Lämna en kommentar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)