25 Maj

Starloppet

Jag gjorde det! Jag tog mig i mål! Och på personbästa också, men det är väl den magiska effekten av tävling. 

7 kilometer alltså i motionsklassen på Starloppet. Elina och pappa sprang samma lopp, superduktiga båda två! Elina var snabbast av alla damer och pappa gjorde en riktigt bra tid bland herrarna. Min placering lite längre bak är inget vi behöver tala om, MEN jag vann över mig själv och det är jag grymt nöjd över. Bror Martin sprang Star extreme (1,3 mil i terräng) och gjorde också en kanontid så det var nöjda men trötta familjemedlemmar som landade hemma hos mor och far senare.

Några reflektioner:

1. Sjutton gubbar vilken nervositet och ångest det är innan. Trots att det bara var motionsklassen, men man blir ju liksom så rädd att man ska bli besviken på sig själv! Inte klara sitt mål osv. 

2. Det är jättejobbigt att springa med nervositetspuls. Superflåsigt direkt.

3. Det måste ha varit min orutin som gjorde att exakt all taktik försvann åt tjottaheiti i samma ögonblick som startskottet gick. Min taktik var att ”hålla mitt vanliga tempo första kilometern och sen öka ifall det kändes bra”. Hur gick det? Jag kutade som en huvva dåre första kilometern och när Runkeeper berättar min snitt-tid så ligger jag alltså en dryg minut/kilometer snabbare än vad jag någonsin sprungit. Haha.

4. Det gjorde såklart att jag gick in i väggen typ halvvägs. Det är då det blir psykiskt jobbigt när folk springer om en, när man känner sig helt slut och vet att det är flera kilometer kvar. När man tänker ”bra, nu tar jag rygg” och så orkar man bara inte.

5. Benen fortsätter springa trots att hjärnan säger ”nu stannar jag”. Tro det eller ej. 

6. Spring helst inte mitt på dagen när det är strålande sol.

7. Det här med att spurta förbi en annan tjej på upploppet samtidigt som man har världens tröttaste springstil, HAHA – nej. Bara nej. Låt inte heller folk fota detta spektakel.

8. Känslan när du går i mål. OBESKRIVLIGT skönt. Jag fick på allvar gåshud av välbehag för att det var över. 

Slutsats:

Det är roligt att ha ett mål att träna till, det gör en mer peppad att bli bättre i träningen och inte bara träna för tränandets skull (vilket man ju såklart också kan göra!). Själva loppet är dock vidrigt. Njöt exakt inget under löpningen. Men sedan är målgången fem plus. Mentalt är jag heller ingen långdistansare, mellan 5-10 kilometer räcker alldeles ypperligt.

Kul ändå! Nu har jag sprungit mitt första lopp!

Lämna en kommentar:

  • Gunvor Linnea skriver:

    Bra jobbat Emma,Jag är ganska nöjd som promenerade ca 4 km i morse,sen på em .cyklade jag till Hortlax,fikade hos Annmari,handlade,sen raka spåret hem,dock gick jag uppför Bjulasen. Som tur är ingen tidtagning. både du o jag kommer säkert att sova gott i natt. Kram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)