11 Mar

Att längta efter kalas

På torsdag fyller äldsta dottern tre år. Och bara det är ju fantastiskt, men låt oss prata en stund om att längta efter födelsedag. Nej, alltså inte hon som fyller år, utan det är jag som längtar efter hennes födelsedag. Det blir bara roligare och roligare för varje år! Jag längtar efter att få ställa iordning huset med ballonger och serpentiner kvällen innan när hon lagt sig, jag längtar efter att slå in paketen, efter att få öppna (!) paketen och se hennes min – och få leka med sakerna! Vi fortsätter på tema playmobil och det ska bli så kul att bygga ut playmo-världen!! Jag längtar efter hennes min när vi kommer in med brickan på morgonen och sjunger för henne, stunden innan gästerna kommer på kalaset på lördag, att få ställa i ordning fika och göra långbord.

Ja ni. Det är verkligen en gåva att kunna glädjas åt det lilla, hehe. Helst av allt hade jag också velat att vi alltid är lediga hela familjen den dagen de fyller år, och gör något roligt tillsammans. I år tror jag dock att jag måste jobba, har precis börjat om och jobbar bara två dagar i veckan men hoppas kunna sluta tidigare. På eftermiddagen kommer mor- och farföräldrarna på ett minikalas med middag.

Jag läste ett inlägg från Underbara Clara om högtider och kände igen mig i vartenda ord. Traditioner och kalas innehåller liksom allt jag gillar! Planering, förberedelse, bakning, pynta, ledighet med familjen, gäster.

Vi har redan fyllt frysen (bara det här att nu kunna baka fikat till kalaset tillsammans) med diverse sorter, och igår bakade vi bullar. Men, det var så roligt, så idag var vi tvungna att baka en laddning till och ta med smakprover till Lina och grabbarna. Vi lekte ute i vårsolen och åt bullar. Underbart!

5 Mar

Att slutföra

Jag fortsätter med navelskådningen av mig själv, men det här är ju ändå min blogg. En egenskap som jag nog alltid har haft men som jag på senaste tiden har satt ord på är att jag är en slutförare. Jag vill göra klart! Bocka av! Om jag har bestämt att jag vill ha fotoböcker för varje år så fortsätter jag sätta mig och beställa, år för år. Om jag har börjat skriva/fota månadsbilder/”annat” med mitt första barn, så har Signe självklart en bok där jag skriver in på samma sätt som jag gjorde med Edith.

Det här är ju på gott och ont, för det gör ju också att jag är sen med att släppa saker som jag kanske borde ha slutat med för länge sen. Det bär mig liksom emot med själva ”att sluta”, nästan oavsett vad det är. Och även om jag istället börjat med något annat. Om jag slutar vara TG-ledare så mår jag dåligt över det, även om jag börjat vara ledare för de små barnen osv. Det är djupt rotat att ”har jag sagt att jag ska göra något så gör jag det”. Något som ju kommer från att mor och far alltid präntat in det, att ”du behöver inte spela fotboll men har du sagt att du ska vara med så åker du på träningarna, punkt slut.” Samma med luciatåget, kören eller innebandyn. Ändå en rimlig uppfostran tycker jag. Både av respekt till de föräldrar/ledare/lärare som ordnat något, samt till medspelare och kamrater.

Jag ogillar även att ställa in träffar. Och baksidan är även att jag ogillar när andra ställer in saker. Jag blir liksom lite stött märker jag, som att förberedelsen nonchaleras? Men det handlar i och för sig mycket om att jag inte heller gillar när saker inte blir som planerat. Ofta är jag så pass planerad att det inte blir några överraskningar, men när det då väl händer något oförberett så är besvikelsen stor. Och jag menar – folk måste ju få bli sjuka? Väder inträffar? De kanske har en dålig dag? Trötta?

Visst har jag många härliga egenskaper? Höga krav på andras närvaro och ingen förmåga att tänka om när något går snett. Ah, egentligen är slutförandet en egenskap som jag värdesätter (i jobbsammanhang är den väldigt bra exempelvis) men som med allt annat hos sig själv får det gärna utvärderas emellanåt.

Hur är ni?

4 Mar

Möhippa för Hanna

Och nu ska jag ju berätta om hur jag spenderade lördagen, nämligen med möhippa! Det var länge sen nu känns det som, så det var så KUL att få vara en dag med tjejgänget och Hannas blivande svägerskor. En riktigt lyckad dag som innehöll frukost på Kust, stadsuppdrag, lakritsprovning (bruden älskar lakrits), ljusstöpning, underklädesproving, gravidyoga (bruden är gravid, så vi hade kuddar under tröjorna och deltog allihopa), sedan pyjamasparty på kvällen med lyxpizza och mycket lekar.

Främst var det ju otroligt roligt att bruden verkade nöjd med dagen, det är ju poängen – men framför allt kände jag mig så tacksam över att ha ett så bra tjejgäng runt mig, vilket otroligt väloljat maskineri det var under dagen. Alla är så duktiga på att ordna och det är det lilla extra vad de än tar sig för, och det turades om att åka tidigare, stanna och städa, preppa nästa grej osv. Otroligt smidigt allting.

Första heldagen utan Signe också, och det gick ändå bra – även om jag längtade efter hennes lilla kropp på kvällen. När jag smög in i sovrummet på kvällen så var det nästan att jag väsnades lite med flit för att hon skulle vakna till, så jag kunde flytta över henne till sängen och sova nära, nära resten av natten.

Vilken rolig dag det blev!

Dock inte så många bilder, mest filmer – men några få fanns i mobilkamerarullen.

3 Mar

Söndagslista

Söndag! Jag återkommer med ett inlägg om vad jag pysslat på med hela helgen, men tills vidare tar vi en liten söndagslista va?

Vad köpte du senast?
Förutom dagens veckohandling så var det en present till moder som fyller år på lördag. Mars hörrni! Älskar mars. Massor med kalas och födelsedagar – och så avslutar vi med höjdpunkten. Min födelsedag.

Hur lång är du?
162 typ. Diffar alltså 30 cm mellan mig och min käre make.

Vad stod det i ditt senaste sms?
En mycket klassisk sms-konversation. Jag och någon av mina syskon/deras respektive diskuterar gemensam middag och träff. Tycker så mycket om att ha dem nära!

Vad gillar du mest med dig själv?
Att jag inte tar mig själv och min kropp på så stort allvar, och är bra på att ta kritik tror jag? Blir väldigt sällan stött av något som någon annan säger/tycker. Upplever mig som rätt generös, gillar att ”ordna för andra”, oavsett om det är kalas eller planera något.

Vad gillar du minst med dig själv?
Att jag har dåligt tålamod med mina barn om jag är trött. Att jag är dålig på att höra av mig till mina vänner om hur de mår. Mitt kontrollbehov, att jag pratar för mycket (även om det har blivit mindre med åren tror jag).

Har du söndagsångest?
Nej, typ aldrig! Gillar min tillvaro, oavsett om det är helg, jag är föräldraledig eller som imorgon – när jag gör min första arbetsdag igen! Och sedan tycker jag jämt veckorna går fort, så det är helg snart igen.

Vilka städer har du bott i?
Hehe, Piteå…? Ogillar att bo långt från familj och vänner.

Lyssnar du på poddar? Vilka?
Nää typ inte… Tycker allt låter intressant, men tycker inte om att gå med hörlurar hemma och vet inte när jag ska ha igång något. Men om jag skulle lyssna på något skulle det nog vara P1/P3-dokumentär eller något lättsamt som Wahlgren & Wistam typ.

Låt på huvudet just nu?
”This is me” från den otrooooliga filmen The Greatest Showman. Topp fem bästa film jag någonsin sett. Mest för musiken.

Är du en ringare eller smsare?
Både och, skriver gärna om jag vill ge mottagaren chans att fundera och svara när det passar, men ringer gärna Jakob/mamma osv när jag vill göra längre utläggningar och snicksnacka. Uppskattas sisådär av Jakob när han är på arbetet. Har ingen telefonskräck i övrigt, när jag jobbade som journalist var det otroliga mängder telefonsamtal.

När går du och lägger dig?
Vid kl 22. Eller då säger jag ”nu borde jag sova”. Sedan är klockan kanske 22.30 innan jag når sängen. Får ångest om den passerar 23 en vardag. Det är nog korta nätter ändå.

Vad är det modigaste du gjort?
Springa tjejmilen kanske egentligen inte var modigt, men ändå var jag så sjukt nöjd över att ha gått så mycket utanför min comfort zone. Trodde aldrig jag skulle springa något lopp med ett tydligt tidsmål – och den sommaren sprang jag tre!

Har du någon gång åkt ambulans?
Ja, en gång när jag vred knät – då ringde en förbipasserande men såhär i efterhand är det andra gånger jag kanske hellre skulle åkt, typ den gången jag hade sprucken blindtarm…?

Har du haft urinvägsinfektion någon gång?
Ja jag tror jag hade det ett par dagar nu när jag var gravid med Signe, ganska i början av graviditeten.

Hur många kuddar sover du med?
1 pga en bebis som ofta ligger nära och jag vill inte riskera att hon ska hamna under. Utan bebis i sängen: 2 stycken.

Äter du några vitaminer/kosttillskott?
Nä, inte nu. Har förr ätit D-vitamin på vintrarna och hävdade att det gjorde mig frisk som en nötkärna. Nu har jag inte gjort det på någon vinter och det visar sig att jag är frisk även utan D-vitamin. Det var ju skönt.

Vad läste du för språk i gymnasiet? Vilka språk kan du?
Franska. Var värdelös. Alltså riktigt dålig! Jag som ändå anser mig vara rätt bra på det svenska språket har verkligen inte haft någon begåvning för vare sig franska eller engelska.

Vad har du för ringsignal på telefonen?
Den vanliga Iphone-signalen, men förr hade jag i flera år låten September. Kan fortfarande få leta-telefonen-ticks när jag hör den.

Go to-mat som alltid är gott?
Rotsaker i ugn med stekt halloumi. Och bea.

Hur ofta tvättar du håret?
Oj, väldigt olika! Men typ varannan/var tredje dag? Gillar att vara nyduschad, men ogillar att behöva föna håret osv.

Hur uppvaktar man dig?
….städar? Hahah så otroligt sorgligt. Nä, men planerar något kanske? Är van att ta kommando, så det är roligt att bli överraskad.

17 Feb

Sju månader

Nämen NU gick det väldigt fort här mellan sex och sju månader om ni frågar mig. Hade tänkt skriva rubriken ”Tjorvmoster” eftersom min känsla spontant är att hon tjorvar på med allt möjligt, men sedan när jag rannsakade mig själv så är det faktiskt mest maten hehe.

Nu har hon ju till och med haft några bra nätter på raken här, snabba läggningar, sover kanon på dagen (två långa naps och ibland en kortare vid typ 18) och framför allt är hon väldigt lättsam på dagen när hon är vaken. Nöjd, pysslar på antingen på golvet eller i barnstolen. Är vi iväg med bilen/på stan/på kalas så är det liksom aldrig några bekymmer eller gnäll. Gnäller hon är det nästan alltid matdags/sovdags.

Sedan är hon så otroligt gosig i sin lilla kropp och kan lägga huvudet på min axel helt avslappnad som om hon bara vill gosa och vara nära, blöta pussar med helt öppen mun får man också. Mer kramig än jag minns att Edith var, hon skulle alltid iväg. Signe hade även nyss ett par veckor där hon kunde bli nästan otröstlig om jag inte var där eller hemma (kom på sig mitt i plötsligt, efter att jag redan hade varit borta ett bra tag?), men det verkar faktiskt ha gått över! Skönt om den fasen gick snabbt förbi.

Fysiskt verkar hon ta allt i helt annan ordning än Edith, hon sitter ju knappt stadigt än och har inte dragit sig framåt (men backar och snurrar ivrigt) men nu idag har hon från ingenstans börjat dra sig upp på alla fyra och står och gungar en stund innan hon ramlar ner. Flera gånger? Vi hade just skämtat att om ”hon skulle hålla Ediths takt så kryper hon om mindre än två veckor” och konstaterade att det kändes väldigt långt bort, och plötsligt så gjorde det inte det. Jaja, än är inte det första krypsteget taget om man säger så.

Men vi måste även nämna maten – där är det inte glasklart. Bara färsk välling duger exempelvis. Det minsta pulver utblandat med färsk välling och hon totalvägrar (hur är det möjligt ens?). Fortfarande inte så sugen på varken gröt eller barnmat (majs och sötpotatis kan gå an) och speciellt inte om jag ger. Jag försöker hålla lite rutiner med gröt på morgon/mat till lunch/ev. lite mat på eftermiddagen/välling innan läggning och sedan amning där emellan. Men det är väldigt olika hur mycket hon äter och det gör också att brösten har lite svårt att hänga med, ibland är de ju helt fulla med mjölk då för att hon ätit bra med mat en dag och så vidare. Och jag som bara vill sluta amma haha…!

Det är en fröjd att få lära känna dig och se dig utvecklas, vår älskade lilla tjorvmoster. 

15 Feb

En fredag i februari

Jag tycker alltid det är så mysigt när Underbara Clara lägger upp typ ”Min dag”-inlägg med vardagsbilder. Så därför tänkte jag bjuda på en riktig vardagsfredag! I vanliga fall brukar vi ju faktiskt vara på öppet hus på Kyrkcenter, men idag valde vi (jag) att bara vara hemma och mysa.

Knappt hade frukosten försvunnit från bordet så hade vi gjort en ny deg. Edith älskar att dega (vi degar typ minst en gång per dag när vi är hemma) och det är roligt att se hur bra hon är på att leka med figurer, för det går bara en stund så har degklumparna blivit en liten bilfamilj på en bana.

Och den här donnan åt gröt, med måttligt intresse sådär som vanligt.

Tog en städrunda i köket, alltså ni som bara ”äh man behöver inte städa undan direkt, luta dig tillbaka en stund”, hur gör ni? Det här är ju bara gårdagens alla hjärtans dag-kvällsfika och en vanlig frukost – fine, luta dig tillbaka ett par timmar men hur gör ni sen då, typ till lunch? Bygger på höjden???

Frid.

Sedan var det dags för lite lek, oj vad mycket rollspelslekar vi har lekt i hennes liv. Klassikern är ”Du är Edith och jag är mamma”, men även ”Vi gömmer oss från björnen och räven” (rovdjur har alltid varit intressant). Idag var det nya ”Jag är på väg till skolan och matar björnen” som hon lekte på egen hand, länge.

När Signe sov förmiddagsnapen så passade vi på att bada. Alltså badkar! Hur klarar man sig utan badkar som småbarnsförälder? Hehe. Edith kan bada läääänge och som idag kan jag passa på att duscha och sedan får hon tappa upp badvatten och fortsätta bada medan jag står och pysslar på.

Knappt hann vi upp ut badkaret så var degen framme igen!

Och titta, då dök det upp en liten guldstund där jag kunde läsa bok! Har inte läst Hans Roslings böcker tidigare men den verkar lovande!

Vi lunchade, Edith sov middag och på eftermiddagen var det playmobil-stund vid skrivbordet. Tror förresten inte jag visat Ediths skrivbord som vi gjort på rester hemifrån, en askskiva som Jakob sågade ut delar av och en gammal tv-bänksdel blev ett perfekt litet bord med plats för pyssel i lådan.

En stund senare kom Cecilia och tog del av leken, med lillasyster roades på mattan bredvid.

En fruktsallad senare hade tillslut mor, far och Jakob jobbat färdigt och vi begav oss mot badhuset! Härlig fredagssyssla och vi var för ovanlighetens skull typ helt själva? Fick mig en riktigt smäll i huvudet också. Nej, jag ramlade inte. Min pappa simmade fjärilssim på en skumgummikrokodil och smackade till mig i bakhuvudet. Fråga inte.

Hem och pizzamiddag med badarna och yngsta broder och Sarita, sedan har vi myst med godis framför På spåret.

Fint med fredag hörrni!

13 Feb

Favoritmärke för barnkläder

Haha ja nu ska jag visa konsumtionens fula tryne, jag erkänner att det här kanske inte helt jonglerar med varken miljötänket eller fina-barn-tanken (som ju i och för sig inte innebär att jag inte tycker att man får bry sig och ha fina saker på sig, det handlar ju bara om hur man pratar om det inför barnen), men trots att jag ju inte shoppar nya plagg längre till mig själv så är det betydligt svårare med barnen. Både att de behöver nya storlekar hela tiden (Edith har på allvar växt en halv decimeter senaste veckan typ och alla storlek 98-kläder blev plötsligt för korta) och att barnkläder nöts mer vilket gör att det är svårare att hitta begagnat.

Men jag försöker åtminstone tänka på vad jag köper för plagg, att de gärna ska vara svensktillverkade och ekologiskt bomull, och där har By Heritage varit en favorit sedan Edith fick något plagg när hon var yngre. Det är ju lite dyrare kläder så det har mer varit att man köpt något då och då. Men gissa då min vilda glädje när de härom veckan hade utförsäljning på webben (jag hoppas det inte är för att de ska lägga ner…!) och om man handlade för en viss summa så fick man 70 procent på hela beställningen.

Det är nu jag bara ska stanna där och inte skriva att jag för första gången vakade in en rea……. Jag som alltid lägger mig i god tid före midnatt satt alltså med sömnbrist och allt i soffan (med pyjamas och täcke) för att vänta på att klockan slog över 00.00 så att jag kunde trycka in rabattkoden till min redan förberedda varukorg. Och alltså, jag skäms över hur otroligt tillfredsställande det var att få skeppa iväg en så stor beställning, för ett så bra pris, på ett favoritmärke. Hehe. Ren glädje. Hade svårt att sova efteråt.

När paketet väl kom var det som lilla julafton och nu ska vi tvätta det här varsamt så kanske andra barn kan använda dem framöver. Så mjuka och härliga plagg, som är enligt mig den perfekta kombon av sobra, lättmatchade färger, fina mönster, användbar form (inte massa tjafsigt som är opraktiskt), men ändå med ”det lilla extra”.

Och nej, jag är inte sponsrad tyvärr. Men om By Heritage läser detta och skulle vilja ordna ett samarbete så vet ni exakt var ni ska nå mig!

12 Feb

Kalas för Harry

Jag ligger så mycket efter att jag kom på att jag inte visat bilder från Harrys kalas för ett par veckor sedan. Fina Harry som nu blev hela fyra år! Han är ju äldst av barnskaran bland vännerna så man tycker liksom alltid att hans ålder är helt ofattbar, sedan när känner jag en fyraåring exempelvis? Minns fortfarande när han föddes och vi precis hann träffa honom innan vi skulle åka till San Francisco.

Nu bjöd han i alla fall in till barnkalas och till vår glädje fick även vi vuxna följa med. Presentöppning, glassbuffé och fiskedamm – allt man behöver för ett lyckat barnkalas!

Nu ska jag och tjejerna snart åka iväg och köpa hamburgare till middag, Jakob är borta hela kvällen och vi passar på att göra middagen till ett litet äventyr, hehe. Sedan kommer svärmor och har barnen en dryg timme medan jag ska på styrelsemöte, och sedan kommer Jakob hem precis innan läggning. ”Vardagspussel” är ändå ofta ett mycket beskrivande ord för tillvaron.

Trevlig tisdag på er!

12 Feb

Tillbaka till sig själv

Hej i februari! Inte ofta jag hinner in här nu för tiden, och tyvärr beror det inte på att jag inte har något att skriva om, utan jag bara inte hinner. Eller prioriterar, men ni förstår. Vi har i alla fall haft en bonanza av dåliga nätter igen på grund av förkylning/magknip av mat (kanske?) eller vad det då berott på, men jag orkar faktiskt inte klaga över det mer nu haha. Inatt har vi i alla fall efter flertalet intensiva böner igår plötsligt fått en kanonnatt så det är vi väldigt tacksamma för!

Kan vi bara få benämna ljuset som kommit tillbaka?? Otroligt! Och till och med lite ”värme” här uppe, igår var det exempelvis bara 6-7 minus och det kändes genast som blida i luften. Vårt hus är också som allra ljusast den här årstiden eftersom det fullkomligt flödar in genom fönstrena, huset står ju lite på en kulle (på sommaren är solen för högt upp). Och jag går och njuter av tulpaner och vårkänsla.

Sen måste jag också prata om att jag i lördags för första gången fick åka iväg och träna barnfri efter förlossningen. Vilken känsla. Jag har ju sedan någon vecka varit på mammaträning på tisdagar, men då är ju Signe med. När jag i lördags strax innan kl. 9 sparkade mot passet så kände jag liksom att ”åh vad jag längtat efter det här!”. Nu ska det här verkligen inte bli något ”träna dig tillbaka till din kropp innan graviditet”-inlägg, utseendet har verkligen noll med det här att göra, men jag hann ju få mersmak för träningen precis innan jag blev gravid med Edith och har försökt komma tillbaka till det efter varje graviditet. Det ska sägas att i många månader tränade jag och blev bara sur och vresig, inga endorfiner i sikte. Men så plötsligt hände något. Och är det något jag har betonat i min dagboksapp så är det att ”Emma, glöm aldrig bort hur bra du mådde av att träna!!” Så, jag visste ju det när jag nu började om och jag blev inte besviken. Jag blir så pigg! Glad! Energisk! Har lust att göra saker! Jag sa det till Jakob när jag kom hem i lördags efter passet, att junta med tjejerna och ett par träningspass i veckan är de två yttre komponenter som kommer göra störst skillnad för hur jag mår psykiskt.

Jag förstår att man inte är sugen på att träna om man inte mår så bra psykiskt, men min helt amatörmässiga teori är att många skulle må bättre och bli mindre trötta av att röra på sig mer. Hahah oj vad mitt gamla Emma hatade den här typen av ”pepp-inlägg”, när man absoluta avskydde allt var träning hette.

Summa summarum – alla gör som man vill! Jag är i alla fall både träningsnyförälskad och ta-hand-om-mig-själv-glad (alltså ha tid till vänner, kanske klippa håret någon gång, lapa sol)!

Firar med att fortsätta skriva inspiration i mitt 2019-block. 

28 Jan

”Så fin du är”

Alltså. Detta med att säga till barn att de är fina. Varför reflekterar vi inte mer över varför vi känner att vi behöver säga det? Har ni reflektera mycket kring det? För mig har det verkligen varit en tankeställare som förälder, det här med att inte fokusera på utseende kring Edith eller på mig själv och andra framför Edith.

Det märks tydligt att det här är en generationsgrej, eller åtminstone att vi är på ganska samma bana inom umgängeskretsen, för vi kommenterar i stort sett aldrig varandras barn med just de orden, ”vad fin du är!” eller ”ååh vilken fin klänning!” osv. Men varför då, tänker kanske ni, ska barnen nu inte få höra att de är fina? Nej, det är precis det jag inte vill att de ska få höra. Istället säger vi massor med annat som bekräftar dem, som exempelvis ”men så roligt att se dig!” eller ”vad glad jag blir att just du kommer!”. Så otroligt mycket bättre ord som bara handlar om dem som personer, och inte om vad de har på sig.

Ett utdrag från Lady Dahmers blogg, hon är verkligen spot on när det gäller den här debatten:
Man är inte snäll när man säger till ett barn att hen är fin eller söt. Man är grym. Man sår fröet till den dåliga självkänslan, ätstörningarna, ångesten och utseendefixeringen. Nej, det behöver inte blir så (igen det här med nyansering, jag hajjar det) men lika ofta så blir det precis just så.
Barn som mår dåligt över sina yttren, känner sig tjocka eller kanske bara gråter när de inte har rätt kläder är ingen ovanlighet och de växer inte upp med elaka familjer som vill dem illa utan tvärtom. Det är vanliga barn med vanliga mammor och pappor men de lever i den här kulturen som överallt annonserar synen på kvinnan som objekt samt dikterar villkoren för ”fin” och vi cementerar det hos barnen i form av konstanta recensioner.
Här kan du läsa hela inlägget ”Far barn illa av att man säger att de är fina?”

Och här fortsättningen med inlägget ”Barn behöver begränsas för att få större frihet”

Saken är den att den här kampen inte går att föra ensam. Så fort Edith går utanför dörren och möter människor som inte reflekterat över det (de ser det ju som en komplimang, det är ju inte med ont uppsåt) så får hon ju alltid höra kommentarer när hon har klänning eller nagellack (nej, inte annars). ”Vilka fiiiina naglar du har!” Och barn kan ju inte värja sig, de suger bara åt sig. Så nästa gång nagellacket ska på så är anledningen plötsligt att ”jag vill ha fina naglar” istället för ”jag vill ha blå färg på naglarna”. Och så fortsätter det. Det är också svårt att som förälder kommentera släkt och vänner med ett ”kommentera inte att hennes utseende, är du snäll”. Många i vår närhet vet om det och respekterar det, men många glömmer också.

Jag vill inte att mina barn ska definieras utifrån deras utseende. De har tusen andra goda egenskaper som gärna får uppmärksammas före utseendet.

Men, jag fortsätter göra det jag kan. Fortsätter att inte kommentera kläder hemma, ska vi byta inför ett kalas är det för att ”det kan vara trevligt att ha rena kläder” eller ”den här tröjan är varmare när vi går ut”, ska vi göra flätor är det för att ”håret inte ska fara i munnen”, osv. Jag har även försökt ta över begreppet ”fin” och använder det till något man är också, säger ofta att Edith är fin mot Signe, eller att hon är fin med sina kompisar. Eller såklart att hon är gullig, fin, bäst och bra – men då är det inte kopplat till något hon har på sig, utan helt enkelt bara till henne som person. Sedan kommer hon ju tillslut dra egna slutsater av varför jag sminkar mig, byter kläder osv (man är ju själv till viss mån slav under det här beteendet, även om jag arbetar med det hos mig själv också), men kanske kan man bredda alternativen lite åtminstone.

Ah, känns som att det finns hur mycket som helst att skriva om ämnet. Ni som har barn, hur resonerar ni?

Foto taget under hösten, av KMH foto.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)