26 Maj

Baddag och brända armar

Lördag! Här sitter jag med datan inne vid badkaret där Edith plaskar omkring. ”Varför går ni inte ut i finvädret!?” tänker kanske du. Och ja, vi har faktiskt ätit frukost i finvädret och barnet har spatserat omkring sin fader som försöker laga min cykel. Men nu är fadern och inhandlar någon pryl som fattades, och vi passade på att bada av oss gårdagens sand (eh, ja – hon gick och la sig alldeles obadad).

Igår packade vi nämligen picknick och åkte iväg för sommarens första stranddag! Det var alltså nästan 30 grader i Piteå igår (säger inget om det så har jag inget sagt). Jag och Edith var där redan strax efter 9 på morgonen och då var det alldeles ljuvligt vid vattnet! Vindstilla och liksom fortfarande lite, lite svalt i luften. Sedan anslöt broder Martin med familj, så Edith och Herman hade fullt upp med att leka i sanden och vattnet. Vattnet var faktiskt inte alls nå kallare än vad det är typ under hela resten av sommaren. Dock rätt skitigt, med pollen och skräp från träd. Sedan åkte vi hem till mor och far för tacomiddag ute i det fria.

Jag ska ju inte vara i solen både för medicin jag äter under graviditeten och bara allmänt på grund av graviditeten så jag hade fullt upp med att flytta runt filtar under skugga, och satt enligt mig själv i skuggan större delen av dagen. På kvällen? Bränd på både armar och ben. Aaah. Det finns ingenstans att fly! Solen hittar mig vart jag än går! Jag är fången i skuggfällan! Jag måste ju ändå exponeras för strålarna någon gång då och då eftersom jag har en 2-åring att hänga efter – men jag vill ändå hävda att jag verkligen höll mig i skuggan. Känns som att få underkänt på provet när man kommer till läkaren nästa gång och är brunare än någonsin. Jag trodde faktiskt inte det skulle bli så farligt med ”gravid under sommaren” men fortsätter det såhär med vädret i åtta veckor till så kommer det inte bli roligt alltså. Fördelen är väl att man får låta de andra springa desto mer, hehe. ”Doktorn sa att jag måste hålla mig i skuggan” ska jag säga när jag ligger och sippar kall lemonad i hängmattan.

Nåja, jag ska försöka att inte göra de här veckorna till en enda lång höggravid-människa-som-klagar-på-krämpor-och-värmen-som-alla-andra-längtat-efter-harang, men om det skulle bli så, så ber jag er ha överseende.

Nu blir det snart lunch och sedan fotboll! Hoppas du får en trevlig lördag!

20 Maj

Grandagen

Djurens dag på Grans är ju nästintill en årlig tradition i vårt liv, jag var ofta där med mor, far och Cecilia innan Edith föddes också så det börjar vara några år. Trevligt! Idag var det dessutom perfekt väder, shorts och t-shirt men utan att vara gassande sol. Prima ballerina! Vi hängde med Hantons och Hannas bror Samme med familj så det var tre glada småtjejer som sprang mellan djuren. Och fick rida ponny! Bara en sådan sak. Edith satt och gungade med och sa ”hoppla, hoppla, hoppla” i takt med det stillsamma lunkandet.

En perfekt söndagssyssla för en småbarnsfamilj, sedan hem för läggning och vila för undertecknad. Skulle gärna ha en liten ”sommarbondgård” här i stan som hade öppet flera helger under sommaren, tycker det är en strålande barnunderhållning att gå och kika/klappa på djuren. Gärna hade det också fått vara en liten gårdsbutik intill där man kunde köpa ägg/kött/grönsaker. Om man nu får önska.

Nåja, nu blir det i alla fall lite vila (okej, inte för Jakob som påtar i trädgården) och sedan fotbollsmatch. Trevlig söndag!

15 Maj

Hej vecka 31!

Oh, graviduppdateringarna blir något sporadiska men så kan det vara. Vi är inne i vecka 31 (på torsdag går vi över till v 32)! Här kan du läsa om förra vecka 32-uppdateringen. Hur mår jag nu då, om jag får reflektera en liten stund? Jomen ändå! Senaste två veckorna känns det verkligen som att magen blivit stor (kändes som att jag har skrivit det innan också?) och den känns liksom väldigt full hela tiden. Både av bebis som sträcker på sig och bökar runt, och av maten jag äter. Jag känner mig sällan hungrig, och äter jag mycket får jag halsbränna. Och samtidigt behöver man ju som äta för att inte få blodsockerfall hela tiden. Rörelserna är också betydligt mer kraftiga nu och sådär att det ibland har börjat bli lite obekvämt när det är hela havet stormar därinne.

Sist jag var hos barnmorskan såg värdena bra ut, jag är (trots allt) lite mindre om magen nu än med Edith, men det kan ju bero på flera saker som att jag exempelvis kan vara bredare över höfterna nu och så. Hon verkar också redan ha fixerat sig! Eller huvudet var då inte ruckbart, enligt barnmorskan. Vi har också gjort en förlossningsplan som specialistläkaren (där jag gör extraultraljuden) ska ta vidare till förlossningsrond som det kallas. Eftersom det blev som det blev förra gången, gör man helt enkelt en plan för att jag ska känna mig trygg i att det inte blir som förra gången och att det inte heller kan bero på vilket team som jobbar just då – utan då är det bestämt och så måste de som arbetar just då följa det. Jag har ju funderat mycket kring den här förlossningen, eftersom jag känner mig mer osäker nu inför hur det kommer bli än vad jag var vid förra. Det är på något sätt jobbigt att inte veta om det blir vaginal förlossning eller snitt, just för att det är så fundamentalt olika sätt? Gillar inte att känna mig oförberedd, det är så olika vad det är man ska förbereda sig mentalt på beroende på vilket sätt det blir.

Men det jag kom fram till är att förra gången var det nog igångsättningen som var ”felande länken”, eftersom exakt ingenting var redo när vattnet gick och de tillslut satte igång det på konstgjord väg så var det liksom där jag tappade kontrollen. Gick från noll värkar till en enda lång värk på typ två timmar (och hann verkligen aldrig känna att jag lyckades ”andas mig igenom och vara ett med värkarna”, minns det bara som ett virrvarr av smärta som hela kroppen kämpade emot) och eftersom ingenting hände, och man startade upp, stannade ner över nätter, fortsatte igen, så hann ju livmodern bli helt slut vilket sedan då ledde till blodtransfusion på grund av blodbrist/livmoderinfektionen/att amningen tjorvade länge osv. Så nu i planen har vi alltså reducerat den eventuella igångsättningen. Händer samma sak igen och inget är redo när jag kommer in, då provar man inte med igångsättning (livmodern har ju också ett ärr nu som man inte vill testa för hårt) lika länge utan hoppar ganska direkt till snitt. Men om det startar helt annorlunda med naturligt värkarbete och att det är flera centimeter öppet – då provar vi den ”vanliga” vägen. Och det känns ändå någorlunda tryggt.

Även om jag ibland när jag får en sammandragning känner lite panik. Om jag ska vara ärlig. Förnimmelsen av värkarna. Huuuh. Vill egentligen bara att det ska vara över och försöker att inte låta ångesten över det få för mycket plats. Det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer gå bra.

Okej, det blev förlossningstankarna, annars mår jag rätt bra! Som sagt, stor i kroppen men rätt rörlig ändå och inte jättejättetrött. Börjar också känna att det ska vara rätt härligt att vara ledig i höst med mina småtjejer, det har jag som inte hunnit tänka på innan med jobbytet.

Bara 65 dagar kvar!

14 Maj

Sommarhelg genom mobilen

Vilken härlig långhelg vi har haft! Verkligen sommarvärme, och inte som i ”varmt för att vara den här årstiden”, utan ”passa på och njut för såhär varmt är det inte ens stor del av den faktiska sommaren”. Och ja, jag ska erkänna att jag redan känner lite värmepanik i solen (så är det ju i vanliga fall också, så tänk nu då när jag är gravid..!), men jag trivs hemskt bra av att kunna sitta i skuggan och det ändå är milt och skönt. Sommaren är ju inte heller gjord för små lättbrända barn, de vill springa omkring ute hela tiden och det ska smörjas, fast helst ska de ha heltäckande kläder, fast de vill helst bada utan kläder alls, och sedan är det ju egentligen inte bra att smörja för mycket men de blir väldigt varma med kläderna, och inte vill de ha keps på huvudet som inte heller går att smörja in på grund av håret osv osv. Edith känns också som ett potentiellt extra-lättbränt-barn med sitt röda hår och sina ljusa hy. Och sina föräldrar. Vilket inte passar speciellt bra in med hennes för tillfället bestämda attityd.

Nämen, tycker ni att ni redan hör en liten klagande sommarvärme-ton? Nåja, det kan så vara, men mycket är härligt också. Men jag ska inte försköna det hela heller, sommaren har minsann plus och minus som alla andra årstider.

Ska vi ta en liten sväng via mobilbilder genom helgens evenemang?

Torsdag:

Extraledig dag! Edith gör en kanonsovmorgon och sedan möter Martin och Herman upp hos oss och vi cyklar till Star där det är Star-loppet (ni minns väl min bragd från förra året). Även om jag saknar att springa så känner jag mig hemskt nöjd över att stå vid sidan av det här året, hehe. Vi äter hamburgare, hittar två småtigrar, ser årets första fotbollsmatch och sedan på kvällen grillar vi ute och hänger hos Viktor och Sarita med ett gäng.

Fredag:

Jakob jobbar, men jag och Edith är lediga så vi packar in oss i bilen efter en lugn morgon och åker till Luleå där mor och far står med husvagn eftersom det är EFS Rikskonferens där. Där blir vi kvar hela eftermiddagen, gungar och tittar på höns. Sedan sluter Jakob upp och vi hinner vara med på kvällsmöte innan vi bilar hem i sommarnatten.

Lördag:

Vi äter lite snabb frukost innan vi beger oss till Jakobs föräldrar för förmiddagsfika, soligt häng, grillunch och en Edith som mycket nöjd lekte med vatten och plastkoppar ungefär hela dagen. På kvällen bar det av hemåt för att förbereda inför Eurovisionkvällen som vi bjudit in vännerna till. Tilltugg, vänner och final. Trevligt!

Söndag:

En riktig smått-och-gott-dag! Vi börjar med en lång frukost (vi är riktigt bra på helgfrukostar nu för tiden), sedan pysslar vi utomhus med vårstädning på gården. Rensar i pallkragarna (som överlevde vinterns snömängd, hurra!), krattar och kör bort skräp. Sedan åker jag in till stan för att akut uppdatera både min och Ediths sommargarderober. Dyrt att vara gravid på sommaren!? Det behövs ju liksom speciella, svalkande kläder då, övriga året kan man ju bara ha ganska samma som jag hade förra gången. Nu införskaffades det i alla fall t-shirts, shorts och en mycket luftig klänning som jag planerar att bo i. En baddräkt har jag också köpt sedan tidigare. Sedan dessa barn som ju behöver helt nya garderober var tredje månad typ, nu var det dags för shorts, gympaskor (och sandaler behöver man ju också!), tunna t-shirtar och långärmade, keps. Det är inte billigt att vara sval i sommar inte. Hem för skogsvandring, veckohandling (tycker alltid det är svårt vad man ska äta för middagar på sommaren, vill typ bara äta sallad med melon när det är varmt), och gemensam grill tillsammans med mor och far. Kvällsbad för Edith och senaste avsnittet av Handmaids tale.

7 Maj

En helg i Hemavan

Måndag! Och jag känner mig lite gäspig ska erkännas, efter en helg i Hemavan tillsammans med Jakobs syskon och några kusiner. Väldigt trevligt! Trots att vädret inte var på vår sida. Mulet och små skurar av regn på lördagen, och rätt rejäl blåst på söndagen. Om vi såg någon sol? Jahadå, lagom tills vi skulle sätta oss i bilen och köra hem igen. Då var det minsann solen i ögonen hela vägen.

Tur att det kan bli väldigt trivsamt ändå, vi fick spendera en barnfri (yes, Edith var med mor- och farföräldrarna) helg tillsammans med ett glatt gäng och kunde fokusera på att spela spel, laga god mat, och faktiskt ta ett par utflykter också. Lördagens strapats blev ett riktigt fysprov för den gravida eftersom vi var tvungna att plumsa i lårhög blötsnö för att ta oss dit vi skulle, och jag ska erkänna att jag blev lite rädd där ett tag att det helt enkelt blev för tungt. Men det var stabila bebisrörelser där inne så jag lugnade ner mig och vilade lite på eftermiddagen när de andra tog en joggingtur för att ”låta kroppen jobba lite”. HAHA. Tack för den.

När vi kom hem vid 18-snåret igår mötte vi upp en något avig liten dam. Känner ni igen det ni småbarnsföräldrar, att det ibland kan slå lite bakut när man har varit borta länge? Man kan hämta efter en dag på förskolan och vara världens mest efterlängtade, och plötsligt efter ett par dygn ifrån varandra blir det liksom en konstig mix av jag-har-längtat-efter-er-men-varför-kommer-ni-först-nu-besvikelse? Det ska liksom både kramas/gråtas/testas på samma gång. Nåja, vi har inget planerat ikväll så då ska vi bara mysa ikapp.

Igår hann vi i alla fall även cykla förbi på det första kvällsfikat hos Viktor och Sarita som äntligen har fått flytta in i sitt hus som de har renoverat dag och natt sedan oktober! Vilket jobb de har gjort (med en hel del hjälp av föräldrarna)! Det var så mysigt att äntligen kunna umgås lite mer ”som vanligt” och inte bara i en snabb paus från bygget. Unnar dem verkligen att njuta nu under sommaren.

Tacksam för en så fin sista tu-man-hand-helg! Nåja, inte nu för evigt, men på ganska länge om vi säger så….

  

1 Maj

Bebislista

Vår lilla bebis har ju inte fått så mycket materiell kärlek än, eller faktiskt ingen om man ska vara ärlig. Vi funderar nog på att klara oss på vagnen vi har och möjligtvis komplettera med ståbräda och någon resevagn till Edith. Och mycket annat har man ju onekligen när det kommer till andra barnet.

Men så var vi på junta härom veckan och Viktoria visade upp alla små gulliga inköp de har gjort till deras bebis som kommer en månad efter våran, och då kom det! Köpa bebisgrejer-suget! För låt oss vara ärliga, jag gillar ju shopping. Jag gjorde också en inventering bland Ediths minsta bebiskläder och blev alldeles paff över hur lite det var, tills jag insåg att vi för det första hade ganska mycket lånade kläder då som sedan är återlämnade och att en hel del nog kasserades av diverse går-ej-ta-bort-fläckar osv. Sedan tror jag vi varvade ganska ihärdigt på det vi hade?

Så, jag konstaterade snabbt att det absolut behövdes en garderobsuppdatering för bebis. Hehe. Sedan behövs det ju alltid fyllas på med diverse apoteksvaror inför bebisankomst. Plus att jag insåg att det ändå hade varit trevligt att ha förberett en sängplats åt bebis, mest kanske för att eventuellt kunna lägga ner bebis lite ifred från en viss storasyster. Edith låg ju mest i sitt babynest och sov, på soffan och golvet och så.

Såhär såg det ut när förra bebislistan var avbockad och klar (haha, älskar att ”bil” var en av punkterna då) så jag tänkte att jag fortsätter i listformat även den här gången.

  • spjälsäng
  • täcke/kudde/lakan
  • babyfilt (jaja, vi har nog någon redan men en egen kan väl ändå bebisen få)
  • små handdukar för kräkningar
  • minst tre set byxor/omlottbodys
  • 2 pyjamasar
  • nappar
  • tvättlappar
  • blöjor

Ja ni, det är nog det hele? Det här är en dryg timme shopping på stan alltså, sedan är man klar. Smidigt. Okej, några grejer kanske modern också behöver komplettera med. En ny skötväska fick jag i present av mor och far (snoffsigare än den förra, hehe). Babynest har vi ju, samma med amningskudde (som jag bodde med hela förra amningsperioden). Nappflaskor, åkpåse, tunn overall, mössor osv finns ju också, möjligtvis att man skulle behöva någon typ av bärsele eller sjal den här gången? Ifall man vill kunna ha händerna fria.

1 Maj

Valborgsmässoafton

Vintern raaasat…! Det har den verkligen. Men det är ju inte mycket att älta om nu, istället kan vi konstatera att det blev en väldigt trevlig kväll med ett stort gäng vänner igår ute på kompisarnas stuga. Grillat, efterrätt, umgänge, lekande barn. Mys!

Vi slutade tidigare från jobbet och hade en lugn eftermiddag, dock blev jag på så ohemult dåligt humör där ett tag innan vi skulle åka. Jag kan inte annat än skylla på gravidhormonerna, men alltså när det blir sådär att irritationen liksom pyr inom en och jag bara känner att om jag öppnar munnen nu så kommer det bara otrevliga ord, hur mycket jag än försöker stå emot. Det är som att man går och är en liten låga som bara behöver pyttelite bränsle för att brinna av, och igår var det bränslet att jag kom hem och möts av Jakobs jag-har-gjort-lunch-hemma-och-det-ser-ut-som-kaos-trots att-Emma-hade-städat-undan-innan-hon-åkte-hemifrån. Lektion 1.0 i hur han enklast gör sin fru på dåligt humör.

Försökte att inte säga allt för mycket som jag skulle ångra, men som tur var så kan jag ju ändå klämma fram mitt i eländet  att ”jag är egentligen inte så här arg men jag är bara på så väldans dåligt humör just nu och tillslut blir det pyspunka”.

Hur som helst så försvann det i ett nafs så fort vi kom ut till stugan. Om jag tog några bilder? Nej. Men ni kan få en från 2015, hehe. Det var mycket liknande upplägg, så vi kan väl konstatera att detta nu räknas som en årligt återkommande tradition!

Hoppas du hade en trevlig valborgs!

26 Apr

Före/efter i pysselrummet

Nu fick jag äntligen tummen ur och fotade lite i pysselrummet. Detta härliga rum som jag fantiserar om att jag ska sitta och måla akvarell i. Hur många gånger jag har målat hittills? Det vill jag inte prata om. Det är hoppet som bär en.

Är i alla fall mycket nöjd med främst atmosfären här inne, det är ljust och härligt, och man kan liksom sitta ostört och ändå ha ett litet öra ut mot övriga huset. Mycket vilsamt.

Först trodde jag inte att jag hade tagit någon före-bild, men jag hittade faktiskt en från när jag gick runt och fotade när mormor fortfarande bodde här. Kul! Bra gjort av mig!

Före:

Efter:

Finn ett fel på sista bilden.

Som ni förstår finns det en del småpyssel kvar innan jag känner mig helt inboad, men det var en fröjd att få bre ut sig i alla lådor. Ett eget litet hobbyrum. Nåja, Jakob får också sitta här men han får inte förvara några prylar här. Om jag får bestämma, alltså.

25 Apr

Vab

Och så blev det en vabbdag idag. Det var en lite-på-gränsen-för-snorig-och-hostig-dag så för att slippa möta förskolelärarnas dömande blickar så får hon vara hemma idag. Skoja, inte dömer de. Så att jag ser åtminstone. Men så fort man stänger dörren… Hehe.

Egentligen håller jag det inte farligt att vara hemma, men det finns ändå inget som ruckar planeringen så mycket som vab-dagar. Tur att det här är fjärde vab-dagen på lika många månader, så jag ska egentligen inte klaga, men all struktur som man lyckats uppbåda på jobbet faller ju plötsligt ihop och så går man från att ha saker hyfsat under kontroll till att plötsligt känna stresstresstress. Imorgon var i alla fall en ännu sämre dag att vara hemma, så då chansade jag och tog första dagen så att pappan kan ta morgondagen.

Förstår ni hur mycket aktiviteter man behöver hitta på med ett lite för piggt barn en hel dag? Och nej, det är inte samvetet som gör att jag inte bara matar Astrid Lindgren hela dagen – det är ju barnet som vägrar se tv längre än 16 minuter. Annars hade jag med gott samvete ignorerat solen utanför fönstret och bara bullat upp med täcken framför filmerna. Medan jag själv läste en bok, hehe.

Men nej. Så, vad gör man då som småbarnsförälder?

Man äter frukost. Omsorgsfullt, och gärna med lite nyhetsmorgon på i bakgrunden så att man får någon form av vuxen stimulans.

Man har tårtkalas med katten Jamo.

Man försöker se lite tv men det går inte eftersom man bara måste ligga såhär efter två minuter.

Man tömmer ut alla leksaker.

…och i bästa fall leker med dem en liten stund.

Man degar med deg.

Och sedan gnäller man något fruktansvärt under hela lunch-sessionen för att modern hann råka klicka på tillbehören utan att barnet fick göra det, och sedan somnar man i vagnen. Och det är här, mina vänner, som man i bästa fall får det lilla andrummet att… städa undan lunchen, sätta igång en tvätt och möjligtvis hinna vila framför en serie i åtta minuter. Jag hör redan hur hon hostar i vagnen, vilket bara kan sluta på ett sätt.

En kort sovning. Vab-förälderns mardröm. 

24 Apr

En tisdag i april

Hej på er småsparvar. Känner mig som den här karaktären i Trazan och Banane, han med överbett. ”Tjenare zzzmåzzparrwarr..” Äh, svår referens kanske. Hur mår ni, såhär en tisdag i april? Själv känner jag att mitt grundläge just nu är ”Splittrad i tanken”. Jag skulle ändå våga påstå att jag har varit yttepyttelite piggare senaste veckan, men dagarna liksom bara avlöser varandra och smått som stort snurrar omkring i lillhuvudet. En känsla som jag burit med mig senaste dagarna är att jag trivs väldigt bra i tillvaron, så fint att få dela all den här vardagen med alla runt omkring. Så bra jag har det!

Okej, ska inte gå in djupare på det, vet att det är gravidhormonerna som gör mig sentimental.

Hur som helst så har helgen varit god, mycket kvällshäng med vänner vilket har varit kanontrevligt – ibland går det långt mellan gångerna för att det är massa annat, men så träffas man igen och minns hur trevligt det är. I söndags var jag, Edith, mor och Sarita och invigde nya Espresso house som öppnat här i staden för ett par veckor sedan. Herrarna i familjen var på hockey. Edith var inte på sitt kanske bästa café-humör, efter cirkus tre minuter och tjugotvå sekunder började hon korva sig ner från stolen och konstaterade att ”Edith färdi nu, tvätta händerna”. Knappt hade man hunnit smutta på teet och än mindre ta en bett av bakelsen. Lösning? Snabbt som skjortan halar man upp mobilen och lockar med Greta gris, vilket ju faktiskt inte brukar gå hem så värst bra med vår lilla dam men den här gången kunde hon ändå roa sig med det en stund. Mycket vilsamt för övriga sällskapet.

Hon är både sitt allra härligaste just nu, samtidigt som hon är sitt allra mest krävande. Hehe. ”Kan själv” har verkligen fått en ny betydelse i hemmet, och den vante man försöker hjälpa på eller den tandkrämstub man hinner öppna – den är inte värd ett dugg. Ve och fasa så mycket envishet som bor i den där lilla kroppen. Fördelen är ju att med tid och en mycket stor portion tålamod så klarar hon ju faktiskt det mesta själv när det gäller påklädnad och annat, det är ju värre när hon helt enkelt inte vill göra som man säger. Men samtidigt som detta sker så är hon ju bara så otroligt rolig och gosig nu också. Har till och med varit lite mammig sista tiden? ”Min mamma” säger hon ofta med kuttrande stämma och vill kramas. Inatt sov hon stor del i vår säng eftersom hon började hosta där vid 1 någon gång, och jag har aldrig varit med om en så klistrad liten person – hon låg som ett plåster på mig hela natten. Flyttade man sig bara en millimeter så hasade den lilla griskultingen snabbt efter och fyllde igen det redan obefintliga tomrummet.

Hon har också börjat fråga ”Hur gick det mamma, gick det bra?” samtidigt som hon klappar en på huvudet (ifall man slår sig). Otroligt gulligt. Inte riktigt lika gulligt efter att hon själv gjort något för att orsaka smärtan dock. Men man får inte vara pjåkig. Bäst var ändå när hon släpade mjukiskatten Jamo i ett koppel, springer och faller pladask, reser sig upp och hukar sig sedan bredvid katten Jamo som ligger ett par meter bakom och frågar ”hur gick det lilla Jamo, gick det bra?”.

En annan ny grej är att hon frågar ”Mamma? Vet du?” och sedan kommer diverse tankar från en reflekterande 2-åring. Underbart. Hon sjunger ungefär 100 procent av sin vakna tid, ofta ett eget pottpurri av diverse låtar, och leker mycket själv med egna ord. Underhållande när man har möjlighet att tjuvlyssna. Vill gärna läsa böcker (men ”kan själv” är ett fenomen här också), samt rita med kritor. Älskar alla frukter mer än livet självt, och är nöjd över att cykelsäsongen är igång. Emil i Lönneberga är fortfarande favorit, och annars kan Greta gris också duga.

Så roligt det är att få vara en del av detta!

Nä, nu är det middag som gäller och ikväll blir det junta med tjejerna. Trevlig tisdag!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)