3 Dec

Lucka nummer 3: ”Mitt senaste beslut”

Hehe ja, nu kan man ju lägga det här på en väldigt seriös nivå men det rätt nytagna beslutet om att ibland göra roliga saker först har verkligen varit glädjande men också SVÅRT. Det blir mer och mer tydligt hur många vi är som faktiskt fullkomligt sliter ut oss på grund av all press och stress kring vad vi bör göra hemma och i vårt vardagliga liv. Läser andra bloggare som lever med samma tankar (ja, tvångstankar) om den långa listan av saker som ska vara gjorda innan man känner sig nöjd med sig själv. Så otroligt ovärt egentligen. Men också jättesvårt att komma ifrån, för det handlar ju om tankemönster mer än om det praktiska. Jag kan ju självklart bara strunta i att städa, planera middagar, delta i planeringsmöten, sortera ut sommarkläderna, betala räkningarna (skoja) – men jag skulle ju må skit om jag gjorde det. Så det gäller ju att hitta något mellanting där man känner ett good enough över allt det man faktiskt hinner göra.

Ja, det här går ju skriva oändligt kring men kan inte alla vi som känner igen oss i det här försöka tänka lite mer good enough nu i december? Njut! Baka pepparkakor istället för att dammsuga, det syns ändå inte i mörkret! Läs julböcker istället för att städa förråd! Ät julgodis framför en tisdagsfilm! 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

2 Dec

Lucka nummer 2: ”Ett misslyckat val”

Oj, ett misslyckat val? Jag? Som är de perfekta valens mästare? Nä men skämt åsido, jag vet inte vad det skulle vara? Är det något jag ibland kan ångra så är det att jag inte åkte iväg som au pair i ett år i något annat land. Hade gärna velat leva ”i vardagen” med en annan kultur och ett annat språk, och det är också något jag känner är försent nu, att göra på det sättet. Men samtidigt går det ju inte veta hur andra saker hade blivit då och det är inte mycket med mitt nuvarande liv som jag hade velat ”riska” om vi säger så. Det är inte speciellt gynnsamt att gå omkring och ångra saker tänker jag? Allt är ju en kedja av händelser som leder till något, antingen en lärdom eller något direkt bra.

Ett annat misslyckat val är den gången jag skulle rida på en elefant med mina bröder. Men jag som annars var så modig fick plötsligt panik precis när de skulle lyfta upp mig, och fick istället rida en pytteliten ponny. Inte helt nöjd över det infallet, som synes.

Ännu ett misslyckat val hade kunnat vara utsmyckningen av den här sockerkakan som jag och kusin Elin ”svängde ihop”. Vad som står på den? ”Kusiner”. 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

1 Dec

Lucka nummer 1: ” Mitt första aktiva val jag gjorde i livet”

Förutom barnbeslut som vilken glass jag ville ha, eller om jag skulle rida den stora ponnyn eller den lilla (ja, det här är min barndom i ett nötskal, så tungt har jag haft det) så tänker jag att det var när jag sökte in till musikklass inför högstadiet. Det kändes verkligen som ett aktivt val att liksom ”göra något annat” och inte bara följa med klassen till den andra högstadieskolan. Jag tror såhär i efterhand också att det var ett av mina absolut viktigaste val, med tanke på vilken positiv kedja det skapade (vänner för livet, ambition till studier, körer, kören där jag sen träffade Jakob för första gången (!), valet av gymnasielinje som sen ledde till vad jag jobbar med idag, osv osv)

Då kändes jag mig så stor och säker i beslutet att söka, men såhär i efterhand kan jag vara rätt imponerad över att mitt tolvåriga jag vågade göra en sådan förändring. Heja Emma! Och tack speciellt mor för nödvändig pepp.

Emma på Liseberg typ 12 år, lägg gärna märke till tunnluggen, läderbanden i byxorna och fodralet till den analoga kameran. 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

29 Nov

Julkalender

I år tänkte jag slå på stort här i bloggen! Jo ni. Jag tänkte vara med i Johanna Kajsons bloggkalender, där man skriver ett inlägg varje dag fram till julafton. Det kommer bli rekord i ”antalet inlägg skrivna på raken” i den här bloggen kan jag säga, hehe. Och jag är rädd att jag inte kan garantera en ny tradition, det tar en del tid så man får liksom se om man hinner med nästa år. 

I år är det i alla fall temat ”Viktiga val i livet”. Och för er som bara ”nää, hon kommer aldrig klara att blogga tjugofyra dagar i rad” så har ni helt rätt. Därför är inläggen redan skrivna och tidsinställda i förväg. Haha!! Där blev ni allt chockade. Man kallar ju inte mig ”Planerandets Mästare” för inget. 

Första december börjar vi med lucka nummer 1!

26 Nov

Soligt pepparkaksbak

Tror aldrig jag suttit och skrivit blogginlägg 22.45 någon gång förut, men satt vid datorn för annat ärende så nu tittar jag in här också. Vilken mysig adventsdag vi har haft! Jo, jag säger advent för nu närmar vi väl oss ändå? Plus att i lördags hade vi lyxen att ha Edith hos sin farmor och farfar så då passade vi på att adventsstäda! Väldigt härligt. Två-tre gånger om året kan man faktiskt göra en liten större genomgång av typ någon låda eller så. Sparade flera hundra kronor bara på att gå igenom badrumsskåpet, haha — det var pinsamt mycket oanvända produkter som annars står på min ”måste-köpa-lista”.

Vi har både passat på att ha första pepparkaksbaket, med årets första julmusik! Riktigt trevligt, även om E fortfarande är lite liten för att liksom pyssla på någon längre stund. Hon var mycket nöjd med sin deg där ett tag, sedan när första laddningen kom ut från ugnen så blev några pepparkakor leksaker och sedan var hon iväg och lekte någonstans medan jag bakade klart degen. Men vad gör det, det var inga sura miner i alla fall!

Det tråkiga är att jag inte är så hemskt förtjust i själva pepparkakorna sen, men de är en trevlig aktivitet att baka med barn. Sedan blev det god laxmiddag som Edith önskat (när man frågar vad hon vill äta så är det ofta potatis, lax och ärtor, eller ”hjärtor” som hon säger) och till och med vackra blommor från Jakob när han kommer hem! Det ni, det händer inte varje måndag inte! ”Varför går nu hon och får blommor?” undrar kanske ni.

Jo, vi firar ju nämligen 12 år tillsammans idag! Otroligt ändå. 12 år, det låter verkligen som en hel tidsålder. Vilket det i och för sig känns som att vi har varit ihop också, men ni fattar. Blir ändå lite vemodig när jag tänker på de där tonåringarna som blev lite trevande kära, och att det nu har gått tolv underbara år sedan dess. Tolv år av förhoppningsvis mååååånga fler år tillsammans!

Lite extra vardagstacksam sådär, över allt det fina i livet. Jag menar, titta bara på dessa två gullhumlor?

22 Nov

Vår egen Post Malone

Jag måste få skriva ett inlägg om Edith, vår älskade 2,5-åring (drygt). När de är små så händer ju liksom utvecklingen så tydligt, antingen kan de saker eller så kan de inte, det blir ju lite mer flytande när de blir äldre. Så ganska länge har jag ändå tyckt nu att hon är sig ”ganska lik”. Men senaste veckorna har det som hoppat upp ett snäpp, för nu har citatmaskinen kommit igång. Det är svårt att beskriva skillnaden, men leken har kommit upp ett snäpp och om det förr var ”nu sitter jag och leker en stund med den här leksaken” så organiserar hon nu små hela historier. Det är mer ”titta mamma, jag har byggt en koja och nu måste vi skynda oss för hajen kommer, men vi måste smyga ut och hämta mat så att vi har det i kojan” eller ”mamma, kan du leka sångstund med mig, jag är ledare och du är Edith” och så kommer man till en iordningställd liten cirkel av små ”ljus”, tavlor där sångerna står osv. Sedan leds jag i tydlig öppet hus-anda genom sång efter sång.

Det är så otroligt roligt att se! Och som hon pratar alltså, det finns verkligen väldigt mycket att berätta. Både verkligt och fiktivt. Hon har ett otroligt ordförråd men inte så många rätta stavelser (typ k, r, f osv), så jag märker att vi har lättare att förstå allt hon säger än vad människor runt omkring henne har. Speciellt eftersom det ofta går rätt fort och är diverse paralleller med olika saker hon läst eller sett. Som igår när hon för sin mormor skulle beskriva att de lekte att de hade kalas för Gecko (en figur i Pyjamashjältar som ju då mormor inte hade sett) och blev mycket fundersam när mormor hela tiden trodde hon sa ”Viktor”.

Det märks också att hon har blivit mer tänkande och verbal, och mindre fysisk, hon kan ju springa iväg och leka själv på exempelvis öppet hus och jag vet att hon kan hitta mig och kommer till mig om det är något, sedan kan hon ju möjligtvis lura av någon liten en leksak hon vill ha… Men hon är mer ett barn som reflekterar över ”hen blir ledsen om jag gör så”.

Hon är också otroligt säker i sig själv, och det har hon nästan alltid varit. Hon bara ”här är jag och här får jag vara”. Som på messy church när barnkören sjunger och hon tittar en liten stund, stegar rakt fram till kören med 5-6-åringar, tittar på vad de gör för rörelser (det var en låt hon kunde), och sedan ställer hon in sig i kören, tittar ut mot publiken och sjunger högt med, med rörelser. Det är liksom inte en tanke på att ”här får jag inte vara med” eller ”undrar vad de kommer tycka om mig”. Sedan älskar jag också att hon bjuder på sig själv, som när jag och Jakob ville måla henne till Post Malone (en rappare som Jakob brukar lyssna på) en lördag och Edith bara hänger på. Ligger stilla länge så att Jakob kan måla ”tatueringar” med eyeliner, och inte ett ljud över den obehagliga näsringen som jag petade dit haha! Vad gör man inte för konsten, liksom? Då är det lätt att vara förälder ska jag säga.

Jag måste bara få skriva ner några situationer så att jag kommer ihåg dem:

Jag: Men Edith, vad ska vi ge alla i julklapp då?
E med händerna förvånat på kinderna: Aaaah, vad ska vi ge Fjaans?? (Jakobs yngsta kusin som är något av en idol)
Jag: Ja oj, vad ska vi ge honom, vad tycker du?
E: Hmm. Vi kan ge honom en docka! Som är samma likadan som jag!
Jag: Ja jo, det kan vi ge.
E: Åneeej, vi har gjömt Guttav! (Frans äldre bror)
Jag: Vad ska vi ge honom då?
E: Han får klossar.

Eller när hon ställer sig vid Jakob och blåser med ett rytande på honom.
J: Men oj, vad händer?
E: Jag blåsej eld på dig pappa.
J: Aaah hjälp!
E: *skrattar nedlåtande* Men pappa, det ä inte tå tarligt, jag blåser ju baaja eld på dej.

Eller när hon kommer med finurlig fin och har något bakom ryggen.
Jag: Vad är det du har bakom ryggen?
E: Det böjaj på f.
Jag: F? Hm, vad kan det vara?
E tar fram mjukiskatten och skriker: Tatt!! F som i tatt!

Senare samma dag vid middagen övar vi på de olika ”E som i Edith” och ”J som i Jakob”.
Jakob: Men vad är lillasysters bokstav då?
Edith funderar noga och vi är rätt övertygade om att det här kommer hon inte veta.
E: S.
Jag: Nämen, kunde du det?
E: Aaa, s som i lillasyster!

Häromdagen hade hon fått en bit falukorv som hon skar i med en bordskniv när jag lagade mat.
E: Vilken duktig pojke.
Jag tänker tyst för mig själv att det inte är så tydligt för henne vad pojkar och flickor är än, och tycker det är rätt skönt.
Jag: Är du en duktig pojke?
E: Neeeej, inte jag.
Tänker tyst att okej då, hon har tydligen lärt sig att hon är flicka ändå.
E: Du är.

Vår egen, älskade, Post Malone.

17 Nov

Fyra månader

Och så är hon fyra månader, vårt lilla glädjepiller. Hjälp vad hon är gullig och glad den här lilla alltså. Förutom nätterna nu där hon är en tjorvmoster, men på dagarna är hon verkligen lättsam. Det är liksom väldigt sällan något okynnesgnäll, utan hon ler åt alla och ligger långa stunder nöjd under sitt babygym. Tittar på vad Edith gör, somnar fort när hon sövs, äter kort och koncist, inget liksom småsmuttande hit och dit. Verkar tillfreds med livet helt enkelt!

Det är också som att jag plötsligt insett hur fort bebistiden faktiskt går och trots att jag nu tycks tjata om att jag inte är så förtjust i den så ääälskar jag ju själva lilla bebiskroppen och det är som att jag njuter ännu mer av den nu än förra gången. Som för att tanka med bebisgos eftersom jag vet hur fort det är över. Åh vad jag bara vill pussa och krama på henne hela tiden. Bara hålla henne nära, nära, trots att hon redan inte är så förtjust i att ”ligga i famnen som en liten bebis”. Hon vill ju se vad som händer. Man bara ”eh, du är faktiskt en bebis”.

Det märks mer och mer att det är väldigt underhållande för den lilla att ha ett storasyskon att titta på, tacksamt för mig att Signe kan ligga och spana på när Edith leker. Hon suger mycket på sina händer, och har börjat kunna greppa små bitleksaker lite smått, även om de faller ner rätt fort och då har hon ju ingen aning om var de är. Även om de så ligger under hakan på henne. Rulla från mage till rygg är inga problem och hon börjar närma sig att kunna rulla även åt andra hållet. Ligger och spänner sig som en liten ostbåge åt sidan och man tänker att man bara behöver peta henne lite på axeln så skulle hon tippa över.

Kan fortfarande bli alldeles rörd när jag ser henne, tänk att vi får uppleva det här igen! Tänk att just hon kom till oss! Som en så självklar liten pusselbit i vårt liv.

Här är bilderna på Edith i samma ålder, råkade se vad hon hade för kläder på sin fyramånadersbild så jag tog på samma. Tycker det är kul att jämföra! Det är tydligt att Edith hade en helt annan huvudform, mer klotformat huvud, men mycket av själva ansiktet i mitten tycker jag är rätt likt. Ska bli spännande att se!

15 Nov

Leka någon annan

God eftermiddag! Säges med en liten gäsp i mitt fall. Vet inte vad som hände med Signe i natt men det var inte nådigt, jag vet inte hur många gånger jag sövde om henne. När det kändes som att natten hade varit oändlig och jag första gången tittade på klockan så var den 3.30, och efter det hann jag söva om henne åtta (!) gånger fram till 06.20 då hon väckte Edith. Och ja, Jakob hade säkert kunna hjälpa till men mår som ändå dåligt av att väcka honom när han ska upp och jobba.

Äh, som tur var skulle Edith till förskolan idag (hon är där fem timmar tis och tors) så direkt jag kom hem och Signe somnade ute i vagnen så hämtade jag täcke och kudde, la mig i soffan och slumrade en stund. Man får helt enkelt sänka förväntningarna på vad man ska hinna på dagen när det blir en dålig natt.

Men om jag nu inte hade varit så trött så hade jag garanterat fortsatt med min nya hobby – att lajva att jag är Underbara Clara som målar med gouachefärg. Såå mysigt, haha! Jag har dock inte rätt färg utan kör bara med akvarell, men kör samma princip att jag sitter och ritar av små instagrambilder, färglägger och kluddar på. Lyssnar på en podcast, tänder ett ljus. Bilderna är små så man kan liksom hinna en färdigt. Jag var smart och köpte till vattenfärg till Edith, så har jag tur kan hon sitta en bra stund bredvid mig och måla hon också. Dock målar hon oftast på sin kropp men vad gör det när det går att skölja bort.

Gillar när man kan hitta rofyllda saker som inte bara är en serie på tv, att läsa är också en sådan sak.

Nu mina vänner sitter Edith och ser Balto (som sagt, sänka kraven), Signe sover en liten eftermiddagslur och när Jakob kommer hem ska vi till Messy church på Furulundsgården. Bästa grejen för barnfamiljer! Har nog skrivit om det förut, men mat, pyssel och lekar, som sedan avslutas med en familjeanpassad andakt. Trevlig torsdag!

15 Nov

Kalljäst bröd

Alltså! Lina tipsade om det här receptet. Det här är ett sådant där recept som jag vill skriva ner i bloggen så att jag har kvar det (ni skulle bara veta hur ofta jag använder bloggrecepten själv hehe), och då är det väl toppen att ni också får ta det av det?? Det här är i alla fall en hemskt enkel deg som man gör på kvällen innan, ställer in i kylen och snabbt delar upp frallor på morgonen. Tjugo minuter senare – nybakt bröd! Som också var väldigt goda? Gick även jättebra att frysa och tina upp, blev som nybakta igen.

Du behöver:

  • 25 g färsk jäst
  • 500 g kallt vatten
  • 2 msk olja (gärna raps- eller olivolja)
  • 1 1/2 tsk salt
  • 600 g vetemjöl (+ extra till utbakning)

Gör såhär:

På kvällen: Smula jästen i en stor bunke och blanda ut den i vattnet. Tillsätt olja, salt och mjöl tills du har en kladdig och ganska lös deg. Strö lite mjöl över, täck med lock eller plastfolie och ställ i kylen över natten eller ca 12 timmar.

På morgonen: Ta ut degen i rumstemperatur. Ställ in en oöm långpanna i botten av ugnen och värm sedan ugnen till 275°. Ta upp degen på mjölat bakbord, dela i 10 lika stora bitar och snurra varje del runt sig själv till runda, tighta frallor. Knåda inte! Fördela på pappersklädda plåtar. Låt vila tills ugnen är varm. Ställ in plåten mitt i ugnen och häll ett glas vatten eller några isbitar i den heta bottenpannan. Stäng ugnsluckan snabbt! Grädda mitt i ugnen 20 min eller tills frallorna har fin färg.

14 Nov

Kalas, fars dag och biokväll

Förstår inte att det ska vara så svårt att gå in här och uppdatera lite oftare, men alltid när jag har en stund över så blir det att jag går in och surfar runt på julprylar och julklappsinspiration, och plötsligt har hela kvarten som man hade över gått. Nu känner jag jullängtet på allvar! När får man börja ta in typ smågranar och kransar, borde inte det vara ganska snart?? Tycker det räknas mer till kategorin ”vinterpynt”. Ja, det finns. Kanske att jag väntar till nästa helg, men då är det verkligen dags.

För övrigt har vi ju hunnit ha både kalas och fars dag i helgen! I lördags blev det kalas hos Jakobs föräldrar för både Jakob och hans båda systrar som fyller år nu i november. Väldigt trevligt! Och väldigt lyxigt för oss eftersom det blev minimalt att göra, hehe. Gjorde bara lite mat-tillbehör och daimbiskvier. Svärföräldrarna har också bästa kalashuset! Sen på söndagen blev det först fars dag-brunch hos oss med hela min familj (tycker brunch är ännu bättre än middagar!) och sedan kalasrester hos oss med Jakobs familj. En riktig heldag med andra ord.

Och! Som om inte det vore nog så fick vi en biokväll igår, där jag och Jakob tillsammans med Martin, Viktor och Sarita åkte och såg Fantastiska vindunder: Grindewalds brott! Otroligt härligt, mor och far var hemma hos oss och la båda tjejerna. Ja ni förstår ju lyxen i att först få se bra bio och mumsa på godis, och sedan komma hem till två sovande barn och ett städat hem. Signe sov till och med i sin egna säng, vad är det med mor- och farföräldrar som gör att de klarar saker som man själv sagt ”absolut inte går”? Jaha, ”kan de så kan vi” tänkte vi och nu sover hon minsann i sin säng nu också. Sedan tar jag över henne första matningen.

Fullt upp med andra ord, nu håller jag bara tummarna för lite bättre nätter (många uppvak nu igen) – sedan kan julfixandet börja på allvar!

Familjens superpappa. Jag är tacksam över honom varje dag!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)