22 Feb

NU ÄR DET DAGS ATT GÅ UPP!

Det där med morgonrutiner. Så olika det kan vara! Jag och Jakob, vi har vårt eget lilla skådespel varje morgon. Jag stiger upp kvart i åtta, duschar, gör mig klar, äter frukost och läser tidningen. Vid halv nio kommer jag på att Jakob fortfarande sover. Jag går förbi sovrummet samtidigt som jag packar skolväskan och ropar:
– Jakob, nu är det morgon!
Tystnad. Jag fortsätter med mina morgonbestyr, och när jag tjugo i nio borstar tänderna så inser jag att nu är det bråttom!
Jag går snabbt mot sovrummet med tandborsten i munnen och ropar med myndig stämma:
– Jakob, nu är det på allvar riktigt bråttom, gå upp NU!
Varje gång sätter sig Jakob upp med en frisyr som är oroväckande lik dynamit-Harrys och muttrar surt:
– Jag ÄR ju vaken!
Jag småfnissar varje gång för att han ser så rolig ut trots att jag är stressad och arg, går mot hallen, klär på mig och väntar. Och väntar. Vid det här laget börjar det bökas och stökas i sovrummet och tillslut är jag så less så då ropar jag:
– Hejdå, nu far jag!
Öppnar dörren och stänger den. Men står kvar på insidan. Varje gång går det två sekunder innan en ensam stämma ropar:
– Emmsan??
Jag står tyst, några sekunder tickar iväg och sedan sticker Jakob ut ett oroligt, morgonruffsigt huvud från sovrummet och kommenterar ilsket att det minsann inte är roligt!
Jag skrattar, Jakob är tillslut klar och vi kan gå mot bilen.

Såhär är det hos oss varje morgon, det är liksom vår egna lilla morgonrutin som ingen verkar vilja sluta med. Samma visa varje gång.
Det skulle verkligen vara roligt att vara en liten fluga hemma hos folk ibland! Undra vad alla har för sig som kan verka så naturligt för att sedan låta så märkligt när man berättar det!

Allt om det. En liten onsdagsberättelse bara. För övrigt längtar jag till på lördag! Tårtkurs, tjohooo!

Lämna en kommentar:

  • Lisa L skriver:

    haha! Jag och Anton hade en liknande morgonrutin förut (skillnaden var att vi inte var beroende av att åka i samma bil). Till en början var det charmigt att tänka på, men jag ska säga det – din roll är inte rolig om ett år.

    Nu för tiden ställer jag in en kopp kaffe på Antons sängbord ungefär en halvtimme innan han ska stiga upp, och sedan slår jag på TVn i sovrummet. Mer än så gör jag inte. Där måste hans ansvarsförmåga ta över.

    Men precis som du förklarar – det var roligt i ett år ^^,

  • ewa skriver:

    Vart är det du ska på tårtkurs någonstans,?:-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)