2 Okt

När mardrömmen inträffar

Jag märkte något oroväckande med mig själv häromdagen. Nej, det var inte en konstig blemma under foten. Det var inte heller att mitt hår hade börjat få en märklig färg eller att jag var tvungen att skrika ”CHICKEN!” innan jag sa något.

Nope, jag märkte att jag pratade högt med mig själv. ”Ååh neej, inte hon också..!” tänker säkert ni medan ett förskräckt sus går igenom publiken, ”En efter en hamnar de i det träsket och ingen återvänder någonsin…”

Jag vet!? Därav min förskräckelse. Jakob har ju varit bortrest vilket innebar att jag var ensam i lägenheten både söndag- och måndagkväll. Jag sitter och ser på ”Nugammalt” när jag hör det.
”Asså, de är ju bara för sjuuuka!” Jag fryser till. Vem var det? Har Jakob kommit hem? Har en mördare brutit sig in? En kall iskår går längs min ryggrad i samma ögonblick som jag kommer på det. Det var jag. Och sedan går det bara utför. Jag börjar kommentera högt sms jag får, jag sjunger om hur jag vill göra mig en kvällsmacka och jag fnissar högt – åt mig själv! Jag vet. Helsjukt.

När Jakob kom hem hade de för länge sedan fört iväg mig. Två män i vita rockar plockar upp mig tidigt på tisdagmorgonen. Grannarna samlas utanför och viskar oroligt med varandra. ”Vad har hon gjort..?” ”Hon har pratat med sig själv” svarar en av männen sammanbitet innan de lägger in mig i skåpbilen.

Jag väljer att hävda att det är genetiskt. Pappa har alltid varit en mumla-för-sig-självare och jag har alltid vetat att det bara är en tidsfråga. I drömmarna har jag hört viskningarna.
”It will happeeen to yoooou!

Lämna en kommentar:

  • Malin Niemi skriver:

    Emma du behöver inte känna dig ensam! Min pappa mumlar och kommenterar för sig själv. När jag var själv i min lägenhet eller i huset kunde jag komma på mig själv skratta högt åt ett program och sedan kommentera det högt precis som du. ”Alltså skojar dem?!” Sen spärrade jag upp ögonen och kollade runt omkring mig. Och tänkte, vem pratar jag med egentligen? Det eskalerade under en tid för mig. Jag började säga ”Glöm inte vantarna nu igen!” och liknande meningar. Sedan försvann det. Jag hoppas mumlandet har återgått till sin grotta och att det/den inte kommer tillbaka.

    • Emma skriver:

      Haha så skönt att det finns fler!! 😉 Jag hoppas att det försvinner för mig också. Tids nog Malin, tids nog.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)