Min bästa unge

God förmiddag! Edith har just somnat och jag måste bara passa på att blogga om henne – för alltså, just nu är hon så otroligt lätt att ha att göra med! Hon måste helt enkelt vara i någon bra fas, för hon har varit så väldigt glad och harmonisk senaste veckan. Sitter mycket nöjd själv och pysslar på med någon liten pryl (helst en i vardera hand), äter bra oavsett om det är pasta eller torsk, sover bra på dagen och helt okej på natten (i natt vaknade hon exempelvis bara en gång för välling, yes!), det pratas mycket ”mama” (det har även viskats ett litet papa på beställning, men bara ett par gånger) och görs pruttljud, och hon ställer sig helst upp mot något och vandrar omkring runt det.

Hon har även kommit på hur man ändrar på blue rayen och med ett litet tryck med det knubbiga lilla fingret så ändras det från tv till cd-spelare – där musik från barnkammarboken startar. Och då minsann, då gungar hon med så det står härliga till! Det såg så otroligt gulligt ut när hon och Herman förra helgen båda stod mot tv-bänken och helt fokuserade dansade till ”Min piraya Maja”.

Alltså, den här människan är verkligen mitt livs kärlek. Det går liksom inte att förstå innan, trots att alla säger det. Det är också helt omöjligt att stå emot hennes kärlek. Vi är ju verkligen hennes absoluta favoriter. Och bästa stunden på dagen måste ju bara vara när man kommer hem från jobbet och hon ser en, skiner upp som en sol och sedan kryper mot en så snabbt att småarmarna knappt hänger med.

Eller de stunderna då vi bara sitter där i soffan, och kramas. Hon lutar sig mot axeln och pillrar på med något. Kan tiden bara stanna?