Hustitt

Jag har glömt berätta att vi var på ännu en husvisning härom veckan! Det är påfrestande det där med husprocessen. Man bestämmer att vi ska avvakta. Man hittar ändå ett hus som man tänker ”Åh, fint!”, man trissar upp det och bestämmer att vi åker på visning, man bokar visning, man väntar några dagar och plötsligt har man inrett hela huset och är redo att bjuda in släkten till julafton, man kliver äntligen in i huset, man känner efter två sekunder att man inte vill bo i huset, slut. Paus. Börja om.

Är det för mycket begärt att hitta ett superfint, nyrenoverat hus för under miljonen? Gärna med uthus, dubbelgarage, spaavdelning, minst två kaminer, och så vidare…?

Sa jag att vi inte har hittat hus än…?

Det går verkligen i vågor det där hus-suget. Men det som är väldigt skönt är att vi inte alls har bråttom. Vi har det rätt bra som vi har det, och dyker det perfekta huset upp – då har vi möjlighet att lägga ett bud. En ganska trevlig situation om ni frågar mig.

På tal om hus och lokaler så drömde jag härom natten att jag köpte en pysselbutik för 1,2 miljoner. Bra pris tyckte jag, samtidigt som ångesten växte. En pysselbutik!? Hur sjutton skulle det gå runt hade jag tänkt?? Klumpen i magen när jag vaknade var enorm. Nu hade jag verkligen satt mig i skiten. Jag skakar liv i Jakob, jag bara måste kolla: visst inte har jag köpt någon butik?
Jakob vaknar till. Mumlar i sömnen att jag ska gå och ställa mig vid dörren. Det vill jag inte alls. Jag lyfter bara på överkroppen lite och Jakob tar omsorgsfullt en efter en av kuddarna och puffar till.
”Äh det var bara en fluga” säger han och vänder sig om.

Sicken tur då.