14 Feb

Hemma med barnen

Det har blivit en del vabbdagar senaste veckorna, och eftersom barnen ändå har varit pigga så har jag fått lite föräldraledighetskänsla igen (förutom nu isoleringen), men det som slår mig är hur mysigt jag tycker det är att vara hemma med dem – speciellt i den här åldern! Och den här årstiden, älskar vårvintern och solen. Det är så synd att man inte är ledig mer med dem i åldrarna 1,5-5 år, för det är ju verkligen deras golden time om ni frågar mig.

Nu kan vi ju verkligen ”pyssla på hemma”, och jag kan faktiskt ha små projekt under dagen och baka bullar, göra något till bloggen, städa någonstans, pyssla fågelmat, fota osv, samtidigt som tjejerna leker/hjälper till/hänger runt omkring. Det är inte alltid jag känner att man vill sitta i deras rum och leka i sex timmar under en dag, men jag tycker det här är ett bra mellanting för jag står inte med näsan i mobilen eller har på tv:n, utan finns liksom hela tiden nära dem och pratar med dem – samtidigt som jag får känna att jag gör något som jag tycker är roligt också. Jag tycker att de verkar trivas med det, de blir ofta mer tillfreds av att det ”händer något” i huset medan de knotar på med sitt. Och ofta vill Edith hjälpa till. Sitter jag med datorn i soffan så ska de bara klättra på mig och peta på knapparna. Det gäller att hitta rätt pyssel, hehe.

Sedan är de bara otroligt härliga just nu. Med Edith tycker jag det hände något kring jul och hon klev liksom över och blev ”äldre”. Inga utbrott som inte går att resonera kring, hon hjälper till med Signe och annat, vill prata mycket, gosar, förstår saker kring hur man ska vara mot varandra osv. Börjar få tydliga storasysterdrag. ”Mamma, titta, jag gav Signe mina duploklossar och då blev hon glad i ögonen!” ”Jag ska bara säga till Signe att om hon slår mig igen så får hon inga chokladbollar på mitt kalas.” Jag skrattade också högt när Edith igår springer till mig på morgonen och säger ”Mamma! Inatt kunde jag plötsligt säga den svåra bokstaven! Men… nu har jag glömt.” och Jakob bekräftar att hon yrvaket hade satt sig upp i sängen och sagt ”rrrrrr” mitt i natten. Haha! Så sen dess har hon som ändå börjat knäcka koden och man kan höra mitt i leken hur hon rrrrrulllar på rrrr. Älskade barn.

Signe i sin tur är lite upp och ner, så otroligt frän och rolig och det bara smattrar nya tecken och även ord. Nu vill hon verkligen härma och pekar på allt i böckerna för att man ska upprepa orden. Och sedan kan hon ju gnälla om saker som ingen förstår vad hon menar, jamen tills man blir tokig. ”Dääääää” gnäller hon och pekar med fingret mot något som ingen annan ser, och ska helst vara i famnen precis när middagen ska lagas eller frukosten städas undan. Men där tror jag lite fler ord är nyckeln, inte lätt att vara missförstådd. Och väldigt tur att hon har så gosiga kramar att dela ut exakt hela tiden. Och slängpussar.

Tänk, att jag fick lära känna de här två och får vara med dem varje dag. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)