28 Nov

Ett livstecken

Hann ni bli rädda? Här skriver man ett inlägg om att man ska dra ut en tand och ångesten över det och sedan bara – tystnad. Det var det som var meningen. Sprida skräcken. Låta kommentarerna drösa in ”Emma?? Hur gick det, lever du!?” Nä, okej, jag lever. Men helgen har i ärlighetens namn inte varit speciellt kul. Eller jo, vi har gjort trevliga grejer men jag har haft konstant mer eller mindre ont och tagit den där smärtstillande medicinen som jag fick men som jag också mådde superilla av. Dålig kombo, vill du ha ont eller vill du må illa? Precis sådant där illamående som i början när man var gravid, att det liksom ligger där hela tiden och puffar. Vaknat varje natt har jag också gjort, när tabletterna gått ur kroppen. Och sedan får man ta nya och ligga i sängen och vänta tills de börjar verka igen.

Och tillslut blir jag bara så less på att ha småont hela tiden, jag blir verkligen på dåligt humör. I söndags hann jag till och med gråta en sväng för att jag hade sett fram emot att julpynta den dagen och nu citat ”inte kände någon som helst livsglädje”. Sedan hann livsglädjen komma tillbaka ett par timmar när det smärtstillande kickade in, och inget illamående visade sig. Men det var bara en liten lucka.

Så, hur gick utdragningen då? Tackar som frågar. Den gick obra. Bedövning tenderar ju att försvinna in i min kropp, så trots massa obehagliga sprutor så ilade det ändå rätt bra när hon slet. Och kinden höll på att spricka (nåja, så kändes det i alla fall), så i mungipan har en redig vattenfylld blåsa suttit tills igår. Nu är det bara ett sår. Gråta hann jag göra i tandläkarstolen också. Fick nästan lite panikångestattack tror jag, men när jag gått och haft ångest hela veckan inför besöket, tycker det är både obehagligt och smärtsamt, gör allt jag kan för att inte börja gråta för att jag tycker det är pinsamt, och sedan efter 35 minuters plågsamt dragande får höra att ”jo, den rör på sig lite nu” – då tar varenda rimlig människa till gråten.

Ut kom den i alla fall. ”Yey”. Jag tog nästa tid i slutet av januari, men känner banne mig redan nu att det är för tidigt. Det här kräver minst… två års bearbetning.

Nåja, nu ska jag sluta tjata om tanden och snart ställa in fokus här på juuulen som ju plötsligt har anlänt! Till helgen ska jag baka lussebullar tror jag och fota lite julpyntat hem.

Jag ska bara hitta lite livsglädje först.

Lämna en kommentar:

  • LinaW skriver:

    Men fyy, låter ju helt fruktansvärt! Kan inte relatera till smärtan av att dra ut visdomständer, men mina visdomständer har orsakat mig mycket smärta på andra sätt. Hoppas att du återhämtar dig snabbt!

    • Emma skriver:

      Ja precis, dessa visdomständer. Förhoppningsvis var det de som gjorde att vi ändå räknades som de smartaste i klassen….. Tack för önskan om återhämtning! Alvedon-fri i ett dygn!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)