20 Aug

Ensam om drömmen

Det där med drömmar. Jag har skrivit förut om att jag ofta drömmer och att drömmarna ofta ger mig en viss känsla som kan sitta i hela dagen. Hur som helst, jag har liksom bara antagit att folk drömmer. Och att man nästan alltid kommer ihåg vad man drömmer. Men på konfalägret var det någon som kommenterade att de aldrig drömmer. Eller rättare sagt, att de aldrig kommer ihåg att de drömmer. Helt plötsligt visar det sig att nästan ingen ur gruppen kring matbordet någonsin kommer ihåg vad de drömmer. Där satt jag med hakan nere vid naveln. Jag stirrade med blicken och plötsligt kommer där en liten, liten stråle dregel nedglidande från höger mungipa. Reflexmässigt agerar högerhanden och hinner fånga upp rackaren innan den landar i morgongröten. Nej, jag skojar. Men för mig kändes det väldigt märkligt att inte hela morgonvaknandet handlar om att bearbeta och skaka av sig drömmen, vad tänker man då på när man vaknar?? Senaste imorse tillexempel drömde jag att det kom en självmordsklinik till Piteå som alla mina nära och kära plötsligt ville gå till, det blev en innegrej och jag gjorde allt för att få dem att förstå att de var fullkomligt från vettet om de gick dit. Ja, ni hör ju. Bearbetningen tar ett tag…

Igår var det trevligare, då drog vi ihop kräftskiva med de som fortfarande är kvar i Piteå av gänget innan alla far iväg till sina olika studieorter!

Lämna en kommentar:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)