14 Mar

Edith 2 år

Vi har fått en tvååring i familjen! Vilken grej alltså, helst vill man ju bara prata om att ”alla säger att tiden går fort och så gör den faktiskt det” men jag ska inte dra min vanliga tidsvånda utan istället ska jag hylla födelsedagens existerande. Jakob trackar mig så mycket för det här, men jag kan inte låta bli att gilla födelsedagar! Och ännu roligare när man får förbereda åt någon annan, redan igår när vi efter Edith hade lagt sig fick pyssla på med att blåsa upp lite ballonger, ta fram paketen, städa undan så det skulle vara fint hemma – allt hör på något sätt till.

Och sedan imorse, när Edith hade vaknat och satt i sin säng och surrade på och tillslut ropade ”mammaaa, var ää duu”, och vi fick gå in och sjunga ”Ja må du leva” med hela uppvaktningen – alltså vilken ljuvlig syn att se hennes gigantiska ögon. Haha blev nästan tårögd av alltihop för den födelsedagschocken var verkligen så genuin. Och sedan när vi hade sjungit färdigt och hennes ansikte började stråla med världens leende och hon började studsa upp och ner i sängen för att hon blev så exalterad – ja, då njöt jag i varje fiber. Så otroligt värdefullt det är att få ha en enda liten dag om året som är ”din egen”. Jag förstår inte folk som väljer bort att fira sina barn för att de är för små eller som inte gör någon grej av det, det är väl klart att det blir en jättegrej för barnet just i den stunden! Strunt i att hon inte minns det om 10 år, skulle man resonera så som förälder är det ju ingen idé att göra något alls fram tills barnet är typ 12. Jag vill ha minnena! Hos mig själv och i form av bilder och annat. Minnena av födelsedagsfiranden genom barnets liv!

Frukost äter hon ju på förskolan men en chokladboll med två ljus samt jordgubbar och vindruvor på frukostbrickan gjorde succé, och i paketen låg det två böcker (japp, jag är modern som kommer ge minst en bok till mina barn varje födelsedag/jul) och en liten balanscykel. Dock var den ett par centimeter för hög, så hon nådde bara med tårna vilket gjorde att hon nog kände sig rätt så i obalans haha – och framför allt tog det en stund att förstå allt hennes ivriga prat om att ”dumma cykel, ramla ner, kommer blod” innan vi förstod att det var Lotta på Bråkmakargatan hon refererade till. Haha! Så roligt det är att försöka hänga med på alla kopplingar i det där lilla huvudet.

Det finns så mycket att berätta om vår tvååring, med alla ord och uttryck som hela tiden snappas upp (som härom veckan när hon plötsligt höjde handen och ropade ”skepp åhoj!” till barnen på förskolan innan vi gick hem) och det här att hon nu självmant vill krypa upp och gosa ibland, eller när hon säger ”älka däj” på kvällarna. Eller alla sånger hon sjunger med i! Eller när hon låtsasleker med figurer och man får smyglyssna. Det är så fascinerande att se hur fort hon lär sig.

Efter en mysig morgon med fullt Edith-fokus och många läsvändor i nya böckerna så drog vi i alla fall vidare till förskola och jobb, och i eftermiddag har vi bjudit mor- och föräldrarna på middag bara för att smygfira lite. På söndag blir det släktkalas!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)