14 Feb

Hemma med barnen

Det har blivit en del vabbdagar senaste veckorna, och eftersom barnen ändå har varit pigga så har jag fått lite föräldraledighetskänsla igen (förutom nu isoleringen), men det som slår mig är hur mysigt jag tycker det är att vara hemma med dem – speciellt i den här åldern! Och den här årstiden, älskar vårvintern och solen. Det är så synd att man inte är ledig mer med dem i åldrarna 1,5-5 år, för det är ju verkligen deras golden time om ni frågar mig.

Nu kan vi ju verkligen ”pyssla på hemma”, och jag kan faktiskt ha små projekt under dagen och baka bullar, göra något till bloggen, städa någonstans, pyssla fågelmat, fota osv, samtidigt som tjejerna leker/hjälper till/hänger runt omkring. Det är inte alltid jag känner att man vill sitta i deras rum och leka i sex timmar under en dag, men jag tycker det här är ett bra mellanting för jag står inte med näsan i mobilen eller har på tv:n, utan finns liksom hela tiden nära dem och pratar med dem – samtidigt som jag får känna att jag gör något som jag tycker är roligt också. Jag tycker att de verkar trivas med det, de blir ofta mer tillfreds av att det ”händer något” i huset medan de knotar på med sitt. Och ofta vill Edith hjälpa till. Sitter jag med datorn i soffan så ska de bara klättra på mig och peta på knapparna. Det gäller att hitta rätt pyssel, hehe.

Sedan är de bara otroligt härliga just nu. Med Edith tycker jag det hände något kring jul och hon klev liksom över och blev ”äldre”. Inga utbrott som inte går att resonera kring, hon hjälper till med Signe och annat, vill prata mycket, gosar, förstår saker kring hur man ska vara mot varandra osv. Börjar få tydliga storasysterdrag. ”Mamma, titta, jag gav Signe mina duploklossar och då blev hon glad i ögonen!” ”Jag ska bara säga till Signe att om hon slår mig igen så får hon inga chokladbollar på mitt kalas.” Jag skrattade också högt när Edith igår springer till mig på morgonen och säger ”Mamma! Inatt kunde jag plötsligt säga den svåra bokstaven! Men… nu har jag glömt.” och Jakob bekräftar att hon yrvaket hade satt sig upp i sängen och sagt ”rrrrrr” mitt i natten. Haha! Så sen dess har hon som ändå börjat knäcka koden och man kan höra mitt i leken hur hon rrrrrulllar på rrrr. Älskade barn.

Signe i sin tur är lite upp och ner, så otroligt frän och rolig och det bara smattrar nya tecken och även ord. Nu vill hon verkligen härma och pekar på allt i böckerna för att man ska upprepa orden. Och sedan kan hon ju gnälla om saker som ingen förstår vad hon menar, jamen tills man blir tokig. ”Dääääää” gnäller hon och pekar med fingret mot något som ingen annan ser, och ska helst vara i famnen precis när middagen ska lagas eller frukosten städas undan. Men där tror jag lite fler ord är nyckeln, inte lätt att vara missförstådd. Och väldigt tur att hon har så gosiga kramar att dela ut exakt hela tiden. Och slängpussar.

Tänk, att jag fick lära känna de här två och får vara med dem varje dag. 

4 Feb

Sjukstugan

Jaha, och så kom magsjukan och knep oss. Först var det jag och så försöker man liksom ”ligga i sängen minimalt” för att övriga familjen ändå skulle få lite helgfeeling, och sedan drabbas övriga familjen och då är man plötslig ensam skötare och ångrar att man inte vilade ännu mer när man hade chansen, hehe. Nåja, det finns bättre och sämre veckor att vara sjuk och den här veckan var ändå inte värst så jag klagar inte. Det är också en ganska lindrig variant så vi är rätt pigga ändå här hemma.

Vi försöker underhålla oss med nya målarfärger från Ikea, och njuter av att solen äntligen strömmar in i huset! Vårvintersolen är bäst i vårt hus, en låg och inte särskilt varm sol som gör att hela huset badar i ljus.

Edith målar på med hyfsat tålamod, medan lillasyster placeras med sina pennor på behörigt avstånd. Provade låta bägge måla med pensel i helgen, men alltså – det var ungefär två minuters vilsamt målande sedan målades det bara på kroppen, slängdes penslar (glatt och euforiskt), kröps på bord osv. Signe sköt alltså på sin nästa målarfärgsfortsättning med minst 12 månader.

26 Jan

Signe 1,5 år

Jag vill som ändå komma ihåg att göra små minnesanteckningar om även lillasyster, trots att jag redan är typ en dryg vecka försen hehe. Men, älskade Signe är nu 1,5 år. Älskade, gulliga, bestämda, smarta lilla unge.

Hon är väldigt motorisk, och springer snabbt, klättrar, hoppar jämfota (om än med mycket litet lyft), och hämtar stolar som hon bär/skjuter fram dit hon vill nå. Några ord börjar komma men att teckna snappar hon upp direkt. Det vill hon härma direkt, men när man vill få henne att upprepa ord så flinar hon mest överlägset mot en. Men mamma, pappa, tutte, heeeej, där, samt typ ”dedde” som är Edith, samt ”nnggi” som är någon form av Signe.

Liksom som storasyster var då (men snäppet värre) så är hon envis som en gammal get. Vi verkar bara kunna få mycket bestämda damer, från väldigt tidig ålder. Inga blida, timida varelser inte. De säger det på förskolan också, att det är inte det att hon blir jättearg om hon får ett nej – men hon är mycket tydlig med att fortsätta kommunicera kring det hon vill ha. Hon fattar liksom väldigt snabbt, vad som gäller och hur det brukar gå till.

Favoritaktiviteten är att härma Edith. Hoppar Edith, då hoppar Signe. Tuggar Edith på något, ja då springer Signe mot en medan hon visar tecknet för ”äta”. Om Edith går på toa, då ska Signe sitta på pottan. Om Edith kommer med någon utklädnad, då kan man ge sig den på att Signe kommer strax bakom med något annat plagg, morrande som en drake (oavsett utklädnad). Här om dagen sa Edith: ”Titta, jag är en prydnad” och så stod hon still med en pose. Direkt fryser Signe bredvid och tar egen pose. Som vi får fnissa här hemma.

Hon äter bra (tänk vad fort man glömmer att hon hade så mycket problem med att käka där när hon var dryga halvåret, fick kväljningar hela tiden), hon sover en lång stund efter lunch ute i vagnen och somnar bra på kvällen i eget rum. Vaknar vid typ 5-5.30 och då kan man gå in och lägga sig på madrassen i hennes rum, och då somnar hon om en timme. Blir jätteglad när hon ser någon hon känner, sätter sig gärna hos andra vuxna och kanske lite extra mycket hos sin farmor som är mycket förtjust i.

Det är så svårt att beskriva, men hon är en riktig spjuver och buse. Älskar när man skrattar åt henne. Ger världens gosigaste kramar, älskar att bygga duplo, läsa böcker och dansa till musik.

Och som hon är älskad. Av människor runt omkring henne, och allra mest av trion som bor med henne. Signe, vår Signe. Du gör mig gråhårig i förtid, men jag kan inte tänka mig något bättre än att få älska dig för resten av mitt liv.

31 Okt

Tvåbarnsfeeling

Alltså, det är så många stunder varje dag som jag blir alldeles rörd av att se Edith och Signe med varandra. Det är som att det nästan är ännu starkare att känna kärleken mellan dem, än mellan förälder och barn. Jag vet inte vad jag blir rörd av, om att det beror på att de ju på något sätt inte valt varandra, inte är speciellt lika men ändå älskar de varandra så villkorslöst med sina små egenheter.

Och när Signe ligger i vår säng på morgonen och plötsligt hör att Edith vaknar på andra sidan väggen, tittar exalterat på mig och sedan hasar sig ner från sängen för att på små mjuka fötter springa ut i huset och möta Edith med en låg midjekram – jamen det är det gulligaste jag vet. Eller när jag säger hejdå på morgonen och jag först får en kram och puss av Edith, sedan samma av Signe, innan de vänder sig mot varandra och gör samma procedur. Trots att de ju ska fortsätta vara med varandra hela dagen.

Ibland när jag har min livet-är-för-bra-ångest-så-snart-plockas-jag-ifrån-det-här, då känns jag mig nästan lite trygg över att de på något sätt alltid kommer ha varandra ändå. Det är min högsta önskan, att de ska få fortsätta ha stort utbyte av varandra i livet och stå varandra nära. Och ja, att jag får vara med och uppleva det tillsammans med dem såklart.

Försöker tänka flera gånger varje dag att inte ta det här livet för givet. Är så glad över den här trion!

13 Aug

Gulligaste åldern?

Jamen alltså, vilken skillnad det är när barnen passerar först året. Jag har sagt det förr, bebistiden är ju inte riktigt min favorittid av massa olika anledning som nog mest ligger hos mig själv och mitt obehag av att vara så påverkad av all sömnbrist, amning, förlossningshantering, försöken att kommunicera med en liten, osv. Och även om jag ändå kan njuta av mycket under den tiden också så blir det även den här gången så tydligt hur otroligt härligt det är när de passerar den där ettårsgränsen och plötsligt blir de bara mysiga och roliga.

Det är så stor skillnad på bara innan stugtiden och nu när vi flyttat hem, nu är ju Signe bara så otroligt mysig och det är så tydligt att vi nu plötsligt kan vara ute hela familjen och alla liksom kan pyssla på. Signe knatar runt kring där man är, gräver med någon pinne och plockar med någon burk medan Edith ju roar sig som alltid.

Och ettåringar, är inte det här den gulligaste åldern?? En pytteliten minimänniska som vandrar omkring och börjar ha ”egenheter” för sig. Jamen plötsligt börjar man ju förstå vad de vill, hon pekar med sitt ”där!”, hämtar sina små skor när hon vill gå ut, vill läsa böcker som hon kommer släpandes med, busar med en och skrattar så hon kiknar. Och hur hon och Edith nu börjar bygga sin egen relation. Leker tillsammans (nåja, Signe pysslar på bredvid Edith som leker att lillasyster är något i hennes hushåll) i lekstugan, Signe möter Edith med ett stort leende och varma kramar på morgonen, Edith som står och borstar lillasysters tänder medan lillasyster står och gapar tålmodigt, Signe som absolut vill hålla Edith i handen när vi går i skogen och sträcker sin knubbiga lilla hand efter henne.

Otroligt vilken mysig tid. Den här hösten ska jag bara njuta järnet av att vara tillsammans med de här två favoritmänniskorna, innan den riktiga vardagen drar igång efter jul. Livet hörrni!

18 Jul

”Sommarkalas”

Vi får inte glömma kalaset! Man hade ju kunnat tro att om man nu fyller år mitt i juli så borde värmen vara hyfsat garanterad men icket. Det hindrade inte oss, utan vi dukade upp med vimplar och ballonger inför gårdagens ettårskalas. Underbart att ha kalas här ute på stugan!

Vi bjöd närmaste familj och vänner, en del var bortresta men det blev ett härligt gäng! Vi körde på lunchkalas med kycklingtortilla och fikabord. Obligatorisk jordgubbstårta. Och när regnet började falla så tog vi vårt pick och pack och flyttade in istället. Underbara presenter också, i vanlig ordning.

Vilken härlig dag det blev!

17 Jul

Ett år

Jag måste ju göra en regelrätt ettårsuppdatering också, och jag blev onekligen lite fnissig när jag läste om Ediths ettårsdag och hur jag kunde rabbla upp att hon kunde allt från djurläten till olika ord, till ”trick” som vi hade lärt henne. Hon var otroligt lättlärd minns jag.

Det blir inte riktigt samma uppradning för Signe, haha, men hon är underbar ändå! Och vissa saker kan hon faktiskt, hon går för fullt, pekar och säger ”där” om man frågar var något är, kommer och tar en i handen när hon vill gå någonstans eller kommer med sina skor. Hon säger mamma och pappa, men mer som ljud och inte så mycket på beställning eller ens att hon vet att det betyder något.

Och hon är väldigt nöjd. Tillfreds, bara hon får promenera runt och pyssla på. Gosar gärna med dockor och mjukisdjur, och vill gärna vara go med både kramar och pussar. Ber man henne trösta dockorna så skakar hon på kroppen medan hon gosar, och ber man henne mata så tar hon någon liten leksak som hon för till dockans mun.

Äter för det mesta vanlig mat, allt är gott! Sover utan välling på nätterna numera, även om hon fortfarande kan vakna till på natten och behöva sövas om. Har förlängt mornarna till närmare sju igen nu också, jämfört med när vi först kom på stugan och det var morgon 05 typ.

Imorse sjöng vi för henne och kom med ballonger och paket. Helt obrydd om paket, både öppning och innehåll, men glad ändå. Känner verkligen att tiden går fortare med barn två så jag vill liksom dokumentera och skriva lite extra så att jag kommer ihåg. Vet ju att jag snart kommer sitta och åh:a över hur liten och gullig hon var. Och nu är vi nu.

Som vi älskar henne. Vår gosiga, gulliga lillis i familjen. Grattis på 1 års-dagen!

17 Jul

För ett år sedan

Idag är det Signes första födelsedag! Ett år har gått sedan vi förra sommaren gick och väntade ute på stugan, sedan åkte ut och in från förlossningen och tillslut föddes hon, vår älskade lilla lillasyster som var så självklar från första början.

Det är med blandade känslor jag läser förlossningsberättelsen, det känns helt surrealistiskt att det är oss jag läser om. Känner liksom blandad ångest, stolthet, kämparglöd och blir samtidigt rörd. Tänk, att det var just hon som kom till oss. Och tänk att jag klarade att föda ut henne! Vilken bragd. Hehe.

Alltså hur liten var hon inte. Älskade lilla kropp. Minns hur Jakob och Edith åkte iväg på någon av sina utflykter medan vi stannade inne i svalkan, och jag vara låg och tittade på henne. Pussade på lilla ansiktet.

Och nu vandrar hon omkring i sina sneakers och nya skor. Och är bara en liten klump av gull.

17 Jun

Elva månader

Sista månaden innan ettårsdagen. ETT ÅR! Så länge men ändå så kort tid. Det känns som att det var jättenyss vi närmade oss förra sommaren och jag var höggravid och längtade i smyg till den här sommaren, samtidigt som det känns som att det var väldigt länge sedan vi var utan Signe.

Otroligt. Okej, men än är vi inte ett år och jag bara njuuuter av den här lilla människan. Glad! Charmig! Älskar att smilea in sig hos människor. Tro mig, hon hinner flörta med varenda en som passerar vagnen. Vill dock helst göra det på avstånd, är inte så förtjust i när okända människor tar i henne (vem är det?). Är väldigt förtjust i sin moder (hehe), och ska helst krypa raka spåret till mig om hon får välja. Speciellt när man äter och någon snäll släkting kan tänka sig att roa henne så att jag får äta klart. Då är mamma extra intressant.

Hon är också bestämd och liksom busig. Kan kasta iväg saker hon inte vill ha, ”försvinner” med axlarna om man lyfter bort henne från någonting. Vet precis vad hon inte får göra, om hon exempelvis står vid dosorna så stannar hon upp och tittar på oss med bus i blicken som att ”ser ni vad jag gör nu?” och sedan lååångsamt tar hon dosan utan att sluta le. Säger man till henne för något hon gör så kör hon också hela arsenalen på saker vi brukar säga nej till, fräser och spottar, snor mina glasögon, klappar till en med handen. Som att ”ser du att nu gör jag det här också”.

Tuff är hon också, det är väldigt sällan hon blir rädd för något, typ höga ljud eller djur, eller ledsen när hon ramlar eller gör sig illa. Edith kan ju verkligen gruffa på med henne, men hon bara brottar på. Alternativt protesterar högljutt.

Fortfarande är hennes kramar det mysigaste som finns, när hon håller hårt om min hals med sina små armar och hänger alldeles avslappnat på min axel.

Mat äter hon som vanligt små bitar av det vi äter och ibland burkar, sover bra med en vällingflaska per natt, och två rätt långa sovstunden dagtid ute i vagnen.

Hon är också väldigt nära på att gå nu! Igår gick hon ”långt” men fortfarande mest mellan oss, inte så att hon går så mycket mellan saker själv. Har dock en känsla om att det bara handlar om dagar innan det lossnar. Spännande!

Ah det är så roligt att vara mamma. Underbara barn!

9 Jun

Mina döttrar

Jag älskar fortfarande att säga ”mina döttrar”. Kan liksom inte förstå när jag blev mamma till två döttrar. De är så perfekta på alla sätt och vis. Jag vet inte hur många gånger jag ber: ”låt mig få vara med”. Låt mig bara få vara med! Låt mig få vara en del av hela deras liv.

Tvingade Jakob att fota oss härom veckan. Blir lite extra varm när jag ser bilder på dem när jag också är med, det är som att det är lättare att minnas deras små kroppar när jag ser hur jag håller dem. Minnas hur jag har deras varma kinder mot mig och deras små händer i mina.

Så rik!

Blandade känslor över fotograferingens gemensamma kram. 

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)