17 Apr

Nio månader

Mitt i allt blir hon så nio månader, vår yngsta förmåga. Och nu mina vänner, nu börjar hon bli rolig på riktigt. Eller, alltså inte ”jag säger roliga saker”-rolig som Edith, men nu kan man ju busa med henne och hon börjar ”fatta” lite! Alltid plirande blick, den här lilla damen. Stora, forskande ögon som tindrar mot en. Med superlånga ögonfransar. Vart hon nu fått det ifrån.

Men som sagt, nu går det busa! Om hon kryper och man säger ”nu kooommer jag och taaar dig” så kryper hon snabbt åt andra hållet medan hon kiknar av skratt, och om hon gömmer sig bakom exempelvis soffbordet och man säger ”var är Signe?” så dyker hon upp med huvudet strax efter och flinar så att man kan säga ”däääär är hon!”, och sedan upprepas proceduren om och om igen. Eller som när hon plötsligt drar av en glasögonen, håller dem ifrån mig och tittar på mig med en blick som får mig att skratta varje gång. Typ ”vad sa du nu då?”.

Sedan fortsätter hon att vara gosig vilket ju är så väldigt mysigt, kan verkligen mysa in sig hos speciellt mig, och luta huvudet mot mitt i långa (nåja) stunder. Fortfarande också i åldern med supergosig liten kropp, lillkorvkroppen.

Fysiskt gjorde hon verkligen ett jättekliv där mellan 7 och 8 månader, för som hon ställer sig mot saker, kryper, sätter sig ner, klättrar i trappor och till och med står någon sekund själv (okej, en eller två). Ska bli spännande att se när hon börjar vilja gå!

Det har också lossnat helt med maten, tillslut! Nu äts det gröt, välling, barnmat med bitar, plockas små brödbitar eller annat, äts majskrokar och rån. Skönt! Vi ammar oftast inget på dagarna, men på nätterna har jag kvar det som en ”somna om”-hjälp, men tror ärligt inte att det är så mycket mjölk kvar.

Och på tal om somna om-hjälp, nätterna är fortfarande rätt stökiga. Vi tror hon är sömngångare som sin far, för det blev tydligt nu på hotellet att hon liksom sätter sig upp, bökar runt, tjorvar i sömnen – för att plötsligt bara tippa ner huvudet igen och somna om i en konstig ställning. För att sedan börja om. Så ja, hon flyttar oftast över till oss strax efter midnatt, och somnar om fort bredvid mig med lite amning. Och i bästa fall har vi bara några sådana uppvak till, i sämsta fall är det betydligt längre uppvak där hon är helt pigg/ledsen/verkar hungrig/inte vill äta alls. Nåja, just nu är det ändå hållbart med sömndepåerna, även om jag är glad att ingen berättade för mig i september att ”vid påsk kommer hon fortfarande sova dåligt”. HAHA vilket skämt. På dagarna sover hon ett par timmar både en sväng på förmiddagen och sedan en sväng till på eftermiddagen, alltid ute i vagnen.

Ja ni, en fröjd att vara med. Den här bestämda, glada, gulliga, älskade lilla marodören.

17 Mar

8 månader

Vi måste ju hinna med uppdateringen av hemmets åtta månaders-person! Oj vad det har hänt mycket fysiskt sista månaden. Från att hon förra uppdateringen inte kunde sitta stabilt eller ens dra sig fram, så började hon dra sig framåt bara någon dag senare, och efter en vecka till kröp hon utan problem. Vi som trodde hon skulle vara betydlig senare än Edith, och nu kröp hon bara några dagar efter det Edith började. Och nu inte bara sitter Signe stadigt, hon sätter sig själv från krypandet, ställer sig upp mot saker, kryper fram till dörren i Ediths rum, skjuter upp den och kryper in. Mycket medveten om att det är dit hon vill eftersom Edith ofta är där.

Allmänt känns hon väldigt medveten överlag, skrattar med om man fnissar åt henne, vill krypa upp hos storasyster, blir less gamla leksaker och tycker ”nya grejor” är mer intressanta, och idag fick hon se Barnkammarboken-sångerna på tvn och var väldigt fascinerad.

Jag insåg härom dagen att jag tycker väldigt mycket om den här tiden, de är så gosiga och mysiga, och ända ”roar sig” med att krypa runt och utforska lite lagom. Dock kom jag på att det är en ålder som inte är lika härlig med andras barn, eftersom de ofta är ganska skeptiska mot andra människor än mamma och pappa, och rätt avvaktande. Men med ens eget barn, som ju vill gosa och luta sig nära, nära – då är det fem plus, hehe. Vi var och åt på Pinchos i fredags för att bjuda mormor som har skött Edith varje gång jag och Signe varit på babysim, och då var Signe hos Viktor och Sarita. Och trots att hon ju träffar dem jämt och ständigt så hade hon kommit på sig flera gånger och flackat runt med blicken, för att sedan bli ledsen. Hehe, inte så härligt för andra personer alltså.

Hon fortsätter helt partiskt att vara bedårande gullig och vi blir bara mer och mer kära i henne för varje dag som går!

17 Feb

Sju månader

Nämen NU gick det väldigt fort här mellan sex och sju månader om ni frågar mig. Hade tänkt skriva rubriken ”Tjorvmoster” eftersom min känsla spontant är att hon tjorvar på med allt möjligt, men sedan när jag rannsakade mig själv så är det faktiskt mest maten hehe.

Nu har hon ju till och med haft några bra nätter på raken här, snabba läggningar, sover kanon på dagen (två långa naps och ibland en kortare vid typ 18) och framför allt är hon väldigt lättsam på dagen när hon är vaken. Nöjd, pysslar på antingen på golvet eller i barnstolen. Är vi iväg med bilen/på stan/på kalas så är det liksom aldrig några bekymmer eller gnäll. Gnäller hon är det nästan alltid matdags/sovdags.

Sedan är hon så otroligt gosig i sin lilla kropp och kan lägga huvudet på min axel helt avslappnad som om hon bara vill gosa och vara nära, blöta pussar med helt öppen mun får man också. Mer kramig än jag minns att Edith var, hon skulle alltid iväg. Signe hade även nyss ett par veckor där hon kunde bli nästan otröstlig om jag inte var där eller hemma (kom på sig mitt i plötsligt, efter att jag redan hade varit borta ett bra tag?), men det verkar faktiskt ha gått över! Skönt om den fasen gick snabbt förbi.

Fysiskt verkar hon ta allt i helt annan ordning än Edith, hon sitter ju knappt stadigt än och har inte dragit sig framåt (men backar och snurrar ivrigt) men nu idag har hon från ingenstans börjat dra sig upp på alla fyra och står och gungar en stund innan hon ramlar ner. Flera gånger? Vi hade just skämtat att om ”hon skulle hålla Ediths takt så kryper hon om mindre än två veckor” och konstaterade att det kändes väldigt långt bort, och plötsligt så gjorde det inte det. Jaja, än är inte det första krypsteget taget om man säger så.

Men vi måste även nämna maten – där är det inte glasklart. Bara färsk välling duger exempelvis. Det minsta pulver utblandat med färsk välling och hon totalvägrar (hur är det möjligt ens?). Fortfarande inte så sugen på varken gröt eller barnmat (majs och sötpotatis kan gå an) och speciellt inte om jag ger. Jag försöker hålla lite rutiner med gröt på morgon/mat till lunch/ev. lite mat på eftermiddagen/välling innan läggning och sedan amning där emellan. Men det är väldigt olika hur mycket hon äter och det gör också att brösten har lite svårt att hänga med, ibland är de ju helt fulla med mjölk då för att hon ätit bra med mat en dag och så vidare. Och jag som bara vill sluta amma haha…!

Det är en fröjd att få lära känna dig och se dig utvecklas, vår älskade lilla tjorvmoster. 

25 Jan

Strategi för att söva barn

Fredag och vi har varit i sjukbubbla hela veckan. Edith vaknade febrig tisdag morgon och var riktigt dålig under onsdagen, över 40 grader och låg bara och sov i soffan, ville inte äta ens glass. Igår och idag har hon varit feberfri men istället hostar hon en del. Alltså hosta, det är mitt hatförkylningssymptom. Den gör mig liksom… irriterad på ett sätt som inte andra sjukdomar gör? Torka snoriga näsor är lugnt, och ta hand om febriga barn är ju rena rama barnleken, de är superlugna, mysiga och vill i bästa fall äta en glass. Men hostan. Den låter irriterande och jobbig, den gör att de sover mycket sämre (idag på dagen sov hon 14 minuter, istället för feberns ”hela eftermiddagen”) och i värsta fall kräks de av all hosta. Och må då vara de små barnen, men när Jakob hostar sin torrhosta i flera veckor – haha ja, då blir jag tillslut irriterad på riktigt. Ahööa-ahööööö. Ja, det där var ett skriftligt hånfullt härmande av en hosta. Så ond är jag.

Okej, men det var inte det jag skulle skriva om, utan jag skulle skriva om nya nattstrategier för barn! Hehe. Signe har ju som jag skrev sist återigen haft några riktigt dålig nätter och jag är sådan att tillslut blir jag så less på att bara ”finna mig i att det är dåliga nätter” så jag måste liksom göra en plan. Målen som gjordes var:

  • Ett mätt barn sover i regel bättre, ersättningen verkar inte hjälpa så mycket längre – kanske välling gör. Såklart tyckte hon ju inte om vällingen, så nu smygblandar vi ner det i kvällsersättningen och ska öka successivt.
  • Våra barn har alltid velat somna till rörelse, men efter att ha läst på lite inser jag att det skulle vara bra om hon lärde sig somna om själv när hon vaknar – vilket innebär att det skulle vara önskvärt om hon kan somna i egen säng på kvällen och inte vaggas i famnen för att sedan läggas ner. Då känner de sig tryggare när de vaknar till.

Sagt och gjort! Men det här med att söva bebis i egen säng har helt ärligt känts som en utopi, minns att vi vaggade Edith länge. Men skam den som ger sig – jag gör så att jag har mysbeslyning i sovrummet, sätter mig där och ger välling medan jag sjunger något stillsamt. Sedan gosar vi, säger godnatt och jag sätter igång en sådan här mjukisval som spelar små sömniga slingor som Signe fick i julklapp (för övrigt bästa grejen för Edith när hon ska somna borta på kvällarna, det går typ inte hålla sig vaken haha). Så hon är mätt, det är lugnt och mysigt och jag upprepar frasen ”god natt min skatt, sov så gott i natt” flera gånger med mjuk röst. Ger henne nappen, stryker henne på magen tills hon är lugn (men helt vaken) och går ut. När hon blir arg efter en stund går jag in och upprepar proceduren tills hon blir lugn. Efter kanske 3-4 gånger är ögonlocken tunga när hon är arg, och då har jag hittills lagt henne på sidan, med en mycket bestämd hand hållit henne över ryggen så att jag nästan låser fast henne och buffat lite i rumpan medan jag fortsätter upprepa frasen. Och tänka sig – hon somnar! Typ fortare än med vaggningen till och med, och med betydligt färre arga skrik.

Nu ska vi i bästa fall fasa ut både musik och buffande, och bara kunna lägga ner henne men det känns bra att ha en plan! Hon har också sovit mycket bättre sen, och det kanske är både läggning och vällings förtjänst men jag är glad så länge det funkar.

Okej, inser att det här kanske inte var så intressant hehe men jag ska sluta här tills vidare – trevlig fredag vänner!

18 Jan

Sex månader

Och där passerade vi sex månader med Signe! Jag kan inte låta bli att tycka det är skönt att månaderna går, ska jag vara helt ärlig tänker jag rätt många gånger per dag på att jag ser fram emot när hon sover hela nätter, äter själv och kan vara med på ”aktiviteter”. Inte för att jag inte tycker vi har det mysigt nu, men den här gången vet jag ju vad som kommer sen och hur det bara blir roligare och roligare (alltså kan man få ha en snart 3-åring hela livet eller?).

Men tillbaka till uppdatering, rutiner är puts väck! Hehe. Ingen dag är sig lik, ibland sover hon tre timmar på förmiddagen och två på eftermiddagen, och ibland är det en halvtimme här och där känns det som. Nåja, man har ju ändå lärt sig rätt bra hur hon är när hon är trött/hungrig/osv.

Signe är i alla fall en riktig charmör. Charmar de hon möter, oavsett om det är på Ica eller med nära och kära. Hur charmar man folk när man bara är sex månader? Jo, man föddes väldigt gullig och sedan ler man mot allt medan man lägger huvudet lite på sned. Hon är nyfiken och vill allra helst vara med precis där det händer. ren gör hon också! Internt kallar vi henne ”mistluren”. Provar rösten.

Rent fysiskt har det hänt mycket sedan bara innan jul tycker jag, nu snurras det runt och backas och vrids på golvet så det står härliga till. Senaste dagarna har hon blivit rätt bra på att sitta också men inte så man vågar lämna henne, för när som helst stupar hon ner i backen. Det kommer bli skönt när den delen går bra, tror hon kommer gilla att ”komma upp” lite.

Sedan har vi även börjat med gröt och fruktpuré, min tanke var ju typ att amma tills hon var sex månader, klappa mig på axeln för väl utfört arbete och sedan fasa ut fortare än kvickt. Det känns inte riktigt jättenära i nuläget… Hon är egentligen rätt intresserad av mat och gapar gärna och smakar från fingret olika såser och annat, men så fort det blir lite mer i munnen (vi pratar yttepytte) så klökas hon som om hon inte kan andas, hurvas och ryser. Känner att det här är en ny erfarenhet, Edith ”bara åt” det man gav henne, där fick man möjligtvis öva lite på att det skulle stanna i munnen och inte åka ut igen men inte såhär att det är obehagligt för henne. Någon som upplevt samma? Ska man avbryta matförsöken ett par veckor och sedan försöka igen, eller fortsätta ge små portioner?

Nätterna då? Ja ni, nätterna har man liksom vant sig vid att det är massa uppvak så det känns knappt som att det påverkar mig så mycket längre. Så länge det inte är ”vaken i timmar” utan bara flera kort uppvak där hon somnar om direkt hon får mat/vaggas så är det väl okej. Vi har ingen riktig taktik, när hon börjar äta välling/gröt så kanske det ger med sig, minns att det gjorde att Edith sov bättre.

Systrarna emellan är det fortfarande bara kärlek. Signe avgudar Edith, och Edith hämtar leksaker, kramas och pratar med henne. Blir alldeles varm när jag tänker på hur mycket glädje de kommer ha (och redan har) av varandra!

Älsklingen!

18 Dec

Fem månader

Okej, en dag försent men ni vet ju hur det gamla ordspråket lyder. ”Bättre sent än aldrig.” Sådär, nu skrev jag det också. Ifall ni kände er osäkra på vilket det gamla ordspråket var som jag refererade till.

Fem månader! Har hon hunnit bli, lillebarnet. Jag har inte hunnit med i tanken på att vi snart har ett ”halvårsbarn” och inte en nyföding, hon känns som typ tre månader i mitt huvud (och tydligen i en kompis huvud också, men jag nämner inga namn). Tillvaron är i vanliga fall ganska lätt med den här damen, och jag skriver ”i vanliga fall” för att hon just de senaste dagarna verkar vara i någon fas för det har varit lite si och så med både mat och sömn. Hon är mer gnällig men varken så intresserad av att äta eller sova som vanligt. Eller ligga och bita på någon leksak. Hon kan fortfarande göra långsovningar, men hennes vanliga ”sover och är sedan vaken typ två timmar innan sömn igen” har ruckats på, känner att jag inte riktigt vet vad hon vill nu när hon plötsligt blir grinig redan efter 45 minuter, och inte vill äta. Annars är min standardhandling vid griniga barn – mat, byta blöja och fortsätter du vara grinig i famnen så läggs du ut i vagnen. Hehe.

Men leenden och skratt är hon fortfarande väldigt bjussig med (kan komma mitt i lite gnäll, det är liksom snabba ombyten) och framför allt är det så roligt att se hur hon plötsligt bara kan börja skratta åt något som Edith eller någon annan gör. Igår var det exempelvis kusin Herman som viftade med duschdraperiet och plötsligt skrattade hon så hon knappt orkade hålla sig upprätt, haha.

Sömnen på nätterna är det också si och så med, men det har det ju varit länge. Alltid flera uppvak och inte alltid på grund av hunger, utan bara lite oroligt sådär och måste sövas om. Men man vänjer sig verkligen vid sömnbristen, känns som att jag har blivit ”lite piggare” trots att antalet dåliga nätter är lika många som tidigare. Eller så är det bara julpeppen som gör sitt jobb.

Sedan att hon är så särdeles gullig och fortfarande liksom så liten i kroppen gör ju att man får sötchocker flera gånger varje dag. Till och med när hon är arg så vill man fnissa lite åt henne för att något så gulligt kan vara så ilsket.

Tänk att vi fick just dig, älskade flickebarn.

17 Nov

Fyra månader

Och så är hon fyra månader, vårt lilla glädjepiller. Hjälp vad hon är gullig och glad den här lilla alltså. Förutom nätterna nu där hon är en tjorvmoster, men på dagarna är hon verkligen lättsam. Det är liksom väldigt sällan något okynnesgnäll, utan hon ler åt alla och ligger långa stunder nöjd under sitt babygym. Tittar på vad Edith gör, somnar fort när hon sövs, äter kort och koncist, inget liksom småsmuttande hit och dit. Verkar tillfreds med livet helt enkelt!

Det är också som att jag plötsligt insett hur fort bebistiden faktiskt går och trots att jag nu tycks tjata om att jag inte är så förtjust i den så ääälskar jag ju själva lilla bebiskroppen och det är som att jag njuter ännu mer av den nu än förra gången. Som för att tanka med bebisgos eftersom jag vet hur fort det är över. Åh vad jag bara vill pussa och krama på henne hela tiden. Bara hålla henne nära, nära, trots att hon redan inte är så förtjust i att ”ligga i famnen som en liten bebis”. Hon vill ju se vad som händer. Man bara ”eh, du är faktiskt en bebis”.

Det märks mer och mer att det är väldigt underhållande för den lilla att ha ett storasyskon att titta på, tacksamt för mig att Signe kan ligga och spana på när Edith leker. Hon suger mycket på sina händer, och har börjat kunna greppa små bitleksaker lite smått, även om de faller ner rätt fort och då har hon ju ingen aning om var de är. Även om de så ligger under hakan på henne. Rulla från mage till rygg är inga problem och hon börjar närma sig att kunna rulla även åt andra hållet. Ligger och spänner sig som en liten ostbåge åt sidan och man tänker att man bara behöver peta henne lite på axeln så skulle hon tippa över.

Kan fortfarande bli alldeles rörd när jag ser henne, tänk att vi får uppleva det här igen! Tänk att just hon kom till oss! Som en så självklar liten pusselbit i vårt liv.

Här är bilderna på Edith i samma ålder, råkade se vad hon hade för kläder på sin fyramånadersbild så jag tog på samma. Tycker det är kul att jämföra! Det är tydligt att Edith hade en helt annan huvudform, mer klotformat huvud, men mycket av själva ansiktet i mitten tycker jag är rätt likt. Ska bli spännande att se!

17 Okt

Tre månader

Oj va fort den här senaste månaden gick, kändes som att det var nyss jag skrev två månaders-inlägget. Nu är Signe tre månader! Den magiska gränsen när det faktiskt börjar bli lite mer bebis, och lite mindre spädbarn. Eller okej, magisk och magisk, men de tre första månaderna känns mest som läka-efter-förlossning-och-överleva-med-ny-bebis om ni fattar. Nu tycker jag ändå att det går att känna igen vissa mönster hos henne, och framför allt har ju dessa långsovningar i vagnen ute på förmiddagarna gjort mitt liv hundraelva gånger bättre senaste månaden. Hon sover ungefär fyra timmar på förmiddagen! Helt underbart är det. Dagen har som ett tydligt mönster att hon sover som längst först, sedan lite kortare eftermiddagsnap på kanske 1,5-2 timmar och sedan på kvällen är det inte alls så lätt att söva henne någon stund i vagnen (när hon grinig och verkar trött) utan då ska det bökas och skrikas i famnen tills hon plötsligt slocknar någon liten stund. Men för natten somnar hon typ samtidigt som mig (de där kvällarna själv i soffan var tydligen bara lyckoträffar), och är ofta mer eller mindre vaken där mellan 17-22 (förutom då någon arg liten sovstund i famnen, men går nästan aldrig lägga ner). Det är liiite trist, det innebär att tiden-med-Jakob-biten blir rätt lidande för tillfället. Men dagssömnen gör å andra sidan att tiden-för-Emma-biten är rätt välfylld. Så det får man ju glädjas över.

Senaste nätterna har det också varit ovanligt tjorvigt, Edith som aldrig vaknar har gråtit till ett par nätter så man har behövt stå och klappa på pannan ett tag, och Signe har inte bara ätit och somnat om utan ätit (ofta) och sedan vevat och stökat på, så vi har ibland behövt stå upp (!) och söva om henne i famnen. Och det märks, vi är rätt slitna båda två och helgen blev lite för många trevliga spelkvällar med kompisar och lite för få återhämtande power naps om man säger så.

Men det är tur att hon är så väldans söt, så direkt när hon vaknar på morgonen och strålar som solen självt mot en så är allt förlåtet (nåja, skulle säga 80 procent i alla fall) och hon har väldigt lätt till leenden under dagen, mest till mig men oftast till första bästa främlingen som glatt säger hej till henne. Hon har börjat suga på händerna (Jakob har i vanlig ordning panik över att hon ska börja suga på tummen) och vi har börjat se tecken på att hon vill rulla, men än tar hon sig inte runt.

Hon ammar på som vanligt, men jag drog mig till minnes att vi hade en period där vi gav Edith en flaska med ersättning istället på kvällen innan läggning för att hon skulle vara lite mer däckad nattetid, så jag har funderat lite på om jag skulle prova det? Minns dock inte hur gammal hon var då, tänker som att hon var lite äldre… Hon är inte så tung, väger 5370 g och är 60,9 lång.

Edith är fortfarande väldigt förtjust i henne och ”lillasyster” som hon oftast kallas är liksom bara en fullt självklar del i hennes liv. Hon vill hålla ibland, pussar mycket och vyssjar när hon gråter. Jag är så glad att den delen gått så enkelt!

Gullegulle vännen, med lilla späda kroppen som vi älskar så mycket!

9 Okt

Tips på presenter till dop

Vi är inte bara bortskämda med hjälp, vi är också väldigt bortskämda med gåvor…! Signe fick hemskt mycket trevliga doppresenter, och eftersom jag själv ofta gör googlingen ”tips på presenter” så tänkte jag visa upp alla bra saker som vi fick.

Mugg från Design Letters med Signes bokstav hade jag önskat, och alla saker därifrån är ju säkra uppskattade kort om ni frågar mig. Även barnbestick som både är fina och lätta att hålla i även när de blir äldre barn, och trevligare än de i plast! Bitleksaker från Sophie the giraffe, keramiklejon!

Fin yllefilt, barnkläder och smycken tycker vi väldigt mycket om!

En senapsgul minikånken, superfin och matchar bra med Ediths oxblodsröda hehe. Och tavla från Isa form!

Eller varför inte en päronkorg? Supertrevlig!

Och så böckerna, magiskt med fina böcker! Granbergs som stod för den här högen har också väldigt god boksmak, mycket fina sagoklassiker!

8 Okt

Signes dop

Vilken härlig och fullspäckad helg vi har haft! Först fick vi fira vår favorit-Herman på kalas i lördags, och sedan var det ju då dags för Signes dop igår. Väldigt lyckat, och min absolut starkaste känsla efter den här typen av tillställningar är alltid att våra familjer verkligen hjälper till så otroligt mycket. Viktor och Sarita skötte Edith medan hon åt lunch och sov, så att vi kunde åka iväg och börja göra iordning och våra föräldrar och Jakobs systrar åkte samtidigt och hjälpte oss med att fixa lokalen, värma maten, duka, osv. Det bjöds på tomatsoppa med pasta, salami, riven ost, med focaccia-bröd som svärmor Lotta hade bakat på morgonen. Bara en sån sak! Sedan var det tårtor, fika, fruktsallad till efterrätt. Mormor hade hjälpt att baka en tårta vilket också var guld värt. Det blev bra tycker jag, allt räckte i alla fall!

Lotta och Jakobs syster Hanna hade köpt fantastiska blommor (i matchande färger med dukningen) som både fanns i små vaser på borden, och sedan en stor bukett på serveringsbordet. Underbart! Tack!!

Signe skötte sig galant under hela dopet, somnade en bit in i själva ceremonin och sedan sov hon sig igenom i stort sett hela kalaset. Älskade lilla vän. (Otroligt mysig bebistid just nu!) Edith skötte sig också bra, men hade väldigt mycket spring i benen så hon var inte framme så mycket hehe. Men jag fokuserade på den lilla damen som döptes istället för att tjata dit henne. Svärfar Lars höll i dopceremonin, pappa sjöng en sång och Jakobs systrar sjöng en annan sång. Sååå fint!

Vi var ungefär 55 stycken på dopet, väldigt roligt att så många ville komma! Älskar verkligen alla de här människorna.

Idag är jag och barnen lediga och vi har pysslat på i regnet och städat undan här hemma. Nu sover båda barnen, och jag äter tårtrester medan jag väntar på att Signe vaknar. Vilket borde vara när som helst. Sedan drar vi nog till biblioteket en sväng för att hämta ett par böcker jag har reserverat. Och sedan blir det doprester-middag med vänner här, innan det är junta ikväll! Bra dag!

Bilderna från själva dopet är fotade av Sarita, tack!!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)