9 Jun

Mina döttrar

Jag älskar fortfarande att säga ”mina döttrar”. Kan liksom inte förstå när jag blev mamma till två döttrar. De är så perfekta på alla sätt och vis. Jag vet inte hur många gånger jag ber: ”låt mig få vara med”. Låt mig bara få vara med! Låt mig få vara en del av hela deras liv.

Tvingade Jakob att fota oss härom veckan. Blir lite extra varm när jag ser bilder på dem när jag också är med, det är som att det är lättare att minnas deras små kroppar när jag ser hur jag håller dem. Minnas hur jag har deras varma kinder mot mig och deras små händer i mina.

Så rik!

Blandade känslor över fotograferingens gemensamma kram. 

17 Maj

Tio månader

Tio månader och plötsligt tycker jag att gränsen för ”snart ett år” är passerad. Och vet ni, det känns faktiskt bra. Hur mysigt det än är med lillkroppen, så kan jag inte låta bli att tycka det är skönt när de äter samma mat och börjar gå själva. Det kan man väl får tycka?

Signe fortsätter att vara en nöjd person, verkar tillfreds med livet så länge inte storasyster bär henne för länge eller om man ska byta blöja/ta på kläder/torka snor. Det är nu det elakaste man kan göra mot en liten människa, enligt Signe D.

Fysiskt klappar hon händerna ofta och med nöjd uppsyn, vinkar, gungar med i musik, klättrar och har sig, och har börjat stå utan att hålla i sig mer och mer. När ingen ser så kan hon också ta ett litet snabbt steg mellan exempelvis bord och soffa, men är inte så sugen på att gå på beställning. Annat än med gå-vagnen! Den gillar hon. Inga antydningar till ord, annat än papapapa. Inget mamama….

Maten har hon börjat äta mer och mer av de middagarna vi lagar, och det är intressant hur hon plötsligt gillar vilka smaker som helst. Igår var det potatis, lax, fetaost och pesto –  mumsade i sig friskt! Till lunch åt hon med glädje en hel stor pannkaksbit (inte lika överraskande, men ändå). Skönt! Om än kletigt. Alltid ska det vara nått, hehe.

Okej, men sedan den stora Förändringen. Nätterna! En natt bet hon mig hårt två gånger, och sedan dess ville hon inte amma alls. Varken natt eller dag. Så, vi hade ett par nätter av förvirrat kaos och sedan satte vi föräldrar oss ner och sa unisont: ”Strategi!” Så, projekt somna själv återupptogs, projekt söva om själv utan att vagga när hon vaknar där vid 22.30 startades (och det fick Jakob ta för att det gick lättare för honom att få henne att somna om, tog typ 15-20 min första kvällarna), och sedan bestämde vi att hon skulle få välling mitt i natten. Och flytta över när hon sedan förhoppningsvis bara vaknade närmare morgonen.

Hurra! Det har funkat! Utan att vi har blivit sinnessjuka. Det är ju alltid lite svårt att lägga ner och gå ut trots att hon blir ledsen, men man märker i den här åldern att det inte är ”jag har panik” utan ganska tydligt ett ”jag är missnöjd och vill ha det annorlunda”, plus att nu visste jag ju att det bara tar någon kväll av in-och-ut-ur-rummet så har de vant sig.

Så, nätterna har gått från 15 uppvak av olika längd, till att hon nu somnar i sin säng vid 20 (kan fortfarande vara lite stök, men när hon väl somnat är det lugnt), sedan försvann 22-uppvaket, så nu sover hon till 01, äter välling, somnar om direkt i sin säng igen, och vaknar vid 5. Flyttas över till vår säng, somnar om bredvid mig direkt och sover sedan till hennes syster vrålar: Mammaaaaaa! Det är morgooooon!

Vilken lättnad! Vilken glädje! Vi klarade det! Vi är ute på andra sidan (vad hände med ”ropa inte hej…?”)! Jag kan inte direkt påstå att jag sprudlar av pigg energi än, men snart har man väl vant om sig hoppas jag.

För övrigt spenderar jag dagarna med att försöka gosa och krama så mycket som möjligt med den lilla kroppen, det är det jag vet att jag kan sakna när de blir äldre. Ibland känner jag sorg över att man liksom inte kan spara känslan av att borra in näsan i halsen och sniffa, medan man omsluter hennes lilla kropp som en boll. Åh. 

Här har ni Edith med samma kläder (ja, sån är jag) när hon var tio månader.

22 Apr

Bakom varje påskkort

Så härligt det är att vara lediga tillsammans. Det här blev en kanonlösning – att först åka iväg och få skidor/fjäll/eld, och sedan komma hem och hinna med hela påskhelgen hemma. Bara vara. Pyssla på hemma på gården, byta däck, sopa grus, träffa familj, göra utflykter. Så fridsamt för själen.

Vi tog också vår första cykeltur med familjen, och jag minns att jag hade det som målbild i slutet av förra sommaren, när vi hade köpt cykelkärran men Signe var för liten för att sitta i den, och jag inte var så sugen på att cykla något mer den sommaren/hösten efter förlossning. Då tänkte jag – det kommer en vår. När vi kan packa in två barn i den här cykelvagnen och cykla iväg hela familjen. Och tänk, nu är vi här!

Jag skulle försöka fota en bild med tjejerna men det blev rena rama cirkusen. Så, det här får bli behind the scenes. Glöm aldrig. Bakom varje bra bild, finns ett dussin av dessa.

17 Apr

Nio månader

Mitt i allt blir hon så nio månader, vår yngsta förmåga. Och nu mina vänner, nu börjar hon bli rolig på riktigt. Eller, alltså inte ”jag säger roliga saker”-rolig som Edith, men nu kan man ju busa med henne och hon börjar ”fatta” lite! Alltid plirande blick, den här lilla damen. Stora, forskande ögon som tindrar mot en. Med superlånga ögonfransar. Vart hon nu fått det ifrån.

Men som sagt, nu går det busa! Om hon kryper och man säger ”nu kooommer jag och taaar dig” så kryper hon snabbt åt andra hållet medan hon kiknar av skratt, och om hon gömmer sig bakom exempelvis soffbordet och man säger ”var är Signe?” så dyker hon upp med huvudet strax efter och flinar så att man kan säga ”däääär är hon!”, och sedan upprepas proceduren om och om igen. Eller som när hon plötsligt drar av en glasögonen, håller dem ifrån mig och tittar på mig med en blick som får mig att skratta varje gång. Typ ”vad sa du nu då?”.

Sedan fortsätter hon att vara gosig vilket ju är så väldigt mysigt, kan verkligen mysa in sig hos speciellt mig, och luta huvudet mot mitt i långa (nåja) stunder. Fortfarande också i åldern med supergosig liten kropp, lillkorvkroppen.

Fysiskt gjorde hon verkligen ett jättekliv där mellan 7 och 8 månader, för som hon ställer sig mot saker, kryper, sätter sig ner, klättrar i trappor och till och med står någon sekund själv (okej, en eller två). Ska bli spännande att se när hon börjar vilja gå!

Det har också lossnat helt med maten, tillslut! Nu äts det gröt, välling, barnmat med bitar, plockas små brödbitar eller annat, äts majskrokar och rån. Skönt! Vi ammar oftast inget på dagarna, men på nätterna har jag kvar det som en ”somna om”-hjälp, men tror ärligt inte att det är så mycket mjölk kvar.

Och på tal om somna om-hjälp, nätterna är fortfarande rätt stökiga. Vi tror hon är sömngångare som sin far, för det blev tydligt nu på hotellet att hon liksom sätter sig upp, bökar runt, tjorvar i sömnen – för att plötsligt bara tippa ner huvudet igen och somna om i en konstig ställning. För att sedan börja om. Så ja, hon flyttar oftast över till oss strax efter midnatt, och somnar om fort bredvid mig med lite amning. Och i bästa fall har vi bara några sådana uppvak till, i sämsta fall är det betydligt längre uppvak där hon är helt pigg/ledsen/verkar hungrig/inte vill äta alls. Nåja, just nu är det ändå hållbart med sömndepåerna, även om jag är glad att ingen berättade för mig i september att ”vid påsk kommer hon fortfarande sova dåligt”. HAHA vilket skämt. På dagarna sover hon ett par timmar både en sväng på förmiddagen och sedan en sväng till på eftermiddagen, alltid ute i vagnen.

Ja ni, en fröjd att vara med. Den här bestämda, glada, gulliga, älskade lilla marodören.

17 Mar

8 månader

Vi måste ju hinna med uppdateringen av hemmets åtta månaders-person! Oj vad det har hänt mycket fysiskt sista månaden. Från att hon förra uppdateringen inte kunde sitta stabilt eller ens dra sig fram, så började hon dra sig framåt bara någon dag senare, och efter en vecka till kröp hon utan problem. Vi som trodde hon skulle vara betydlig senare än Edith, och nu kröp hon bara några dagar efter det Edith började. Och nu inte bara sitter Signe stadigt, hon sätter sig själv från krypandet, ställer sig upp mot saker, kryper fram till dörren i Ediths rum, skjuter upp den och kryper in. Mycket medveten om att det är dit hon vill eftersom Edith ofta är där.

Allmänt känns hon väldigt medveten överlag, skrattar med om man fnissar åt henne, vill krypa upp hos storasyster, blir less gamla leksaker och tycker ”nya grejor” är mer intressanta, och idag fick hon se Barnkammarboken-sångerna på tvn och var väldigt fascinerad.

Jag insåg härom dagen att jag tycker väldigt mycket om den här tiden, de är så gosiga och mysiga, och ända ”roar sig” med att krypa runt och utforska lite lagom. Dock kom jag på att det är en ålder som inte är lika härlig med andras barn, eftersom de ofta är ganska skeptiska mot andra människor än mamma och pappa, och rätt avvaktande. Men med ens eget barn, som ju vill gosa och luta sig nära, nära – då är det fem plus, hehe. Vi var och åt på Pinchos i fredags för att bjuda mormor som har skött Edith varje gång jag och Signe varit på babysim, och då var Signe hos Viktor och Sarita. Och trots att hon ju träffar dem jämt och ständigt så hade hon kommit på sig flera gånger och flackat runt med blicken, för att sedan bli ledsen. Hehe, inte så härligt för andra personer alltså.

Hon fortsätter helt partiskt att vara bedårande gullig och vi blir bara mer och mer kära i henne för varje dag som går!

17 Feb

Sju månader

Nämen NU gick det väldigt fort här mellan sex och sju månader om ni frågar mig. Hade tänkt skriva rubriken ”Tjorvmoster” eftersom min känsla spontant är att hon tjorvar på med allt möjligt, men sedan när jag rannsakade mig själv så är det faktiskt mest maten hehe.

Nu har hon ju till och med haft några bra nätter på raken här, snabba läggningar, sover kanon på dagen (två långa naps och ibland en kortare vid typ 18) och framför allt är hon väldigt lättsam på dagen när hon är vaken. Nöjd, pysslar på antingen på golvet eller i barnstolen. Är vi iväg med bilen/på stan/på kalas så är det liksom aldrig några bekymmer eller gnäll. Gnäller hon är det nästan alltid matdags/sovdags.

Sedan är hon så otroligt gosig i sin lilla kropp och kan lägga huvudet på min axel helt avslappnad som om hon bara vill gosa och vara nära, blöta pussar med helt öppen mun får man också. Mer kramig än jag minns att Edith var, hon skulle alltid iväg. Signe hade även nyss ett par veckor där hon kunde bli nästan otröstlig om jag inte var där eller hemma (kom på sig mitt i plötsligt, efter att jag redan hade varit borta ett bra tag?), men det verkar faktiskt ha gått över! Skönt om den fasen gick snabbt förbi.

Fysiskt verkar hon ta allt i helt annan ordning än Edith, hon sitter ju knappt stadigt än och har inte dragit sig framåt (men backar och snurrar ivrigt) men nu idag har hon från ingenstans börjat dra sig upp på alla fyra och står och gungar en stund innan hon ramlar ner. Flera gånger? Vi hade just skämtat att om ”hon skulle hålla Ediths takt så kryper hon om mindre än två veckor” och konstaterade att det kändes väldigt långt bort, och plötsligt så gjorde det inte det. Jaja, än är inte det första krypsteget taget om man säger så.

Men vi måste även nämna maten – där är det inte glasklart. Bara färsk välling duger exempelvis. Det minsta pulver utblandat med färsk välling och hon totalvägrar (hur är det möjligt ens?). Fortfarande inte så sugen på varken gröt eller barnmat (majs och sötpotatis kan gå an) och speciellt inte om jag ger. Jag försöker hålla lite rutiner med gröt på morgon/mat till lunch/ev. lite mat på eftermiddagen/välling innan läggning och sedan amning där emellan. Men det är väldigt olika hur mycket hon äter och det gör också att brösten har lite svårt att hänga med, ibland är de ju helt fulla med mjölk då för att hon ätit bra med mat en dag och så vidare. Och jag som bara vill sluta amma haha…!

Det är en fröjd att få lära känna dig och se dig utvecklas, vår älskade lilla tjorvmoster. 

25 Jan

Strategi för att söva barn

Fredag och vi har varit i sjukbubbla hela veckan. Edith vaknade febrig tisdag morgon och var riktigt dålig under onsdagen, över 40 grader och låg bara och sov i soffan, ville inte äta ens glass. Igår och idag har hon varit feberfri men istället hostar hon en del. Alltså hosta, det är mitt hatförkylningssymptom. Den gör mig liksom… irriterad på ett sätt som inte andra sjukdomar gör? Torka snoriga näsor är lugnt, och ta hand om febriga barn är ju rena rama barnleken, de är superlugna, mysiga och vill i bästa fall äta en glass. Men hostan. Den låter irriterande och jobbig, den gör att de sover mycket sämre (idag på dagen sov hon 14 minuter, istället för feberns ”hela eftermiddagen”) och i värsta fall kräks de av all hosta. Och må då vara de små barnen, men när Jakob hostar sin torrhosta i flera veckor – haha ja, då blir jag tillslut irriterad på riktigt. Ahööa-ahööööö. Ja, det där var ett skriftligt hånfullt härmande av en hosta. Så ond är jag.

Okej, men det var inte det jag skulle skriva om, utan jag skulle skriva om nya nattstrategier för barn! Hehe. Signe har ju som jag skrev sist återigen haft några riktigt dålig nätter och jag är sådan att tillslut blir jag så less på att bara ”finna mig i att det är dåliga nätter” så jag måste liksom göra en plan. Målen som gjordes var:

  • Ett mätt barn sover i regel bättre, ersättningen verkar inte hjälpa så mycket längre – kanske välling gör. Såklart tyckte hon ju inte om vällingen, så nu smygblandar vi ner det i kvällsersättningen och ska öka successivt.
  • Våra barn har alltid velat somna till rörelse, men efter att ha läst på lite inser jag att det skulle vara bra om hon lärde sig somna om själv när hon vaknar – vilket innebär att det skulle vara önskvärt om hon kan somna i egen säng på kvällen och inte vaggas i famnen för att sedan läggas ner. Då känner de sig tryggare när de vaknar till.

Sagt och gjort! Men det här med att söva bebis i egen säng har helt ärligt känts som en utopi, minns att vi vaggade Edith länge. Men skam den som ger sig – jag gör så att jag har mysbeslyning i sovrummet, sätter mig där och ger välling medan jag sjunger något stillsamt. Sedan gosar vi, säger godnatt och jag sätter igång en sådan här mjukisval som spelar små sömniga slingor som Signe fick i julklapp (för övrigt bästa grejen för Edith när hon ska somna borta på kvällarna, det går typ inte hålla sig vaken haha). Så hon är mätt, det är lugnt och mysigt och jag upprepar frasen ”god natt min skatt, sov så gott i natt” flera gånger med mjuk röst. Ger henne nappen, stryker henne på magen tills hon är lugn (men helt vaken) och går ut. När hon blir arg efter en stund går jag in och upprepar proceduren tills hon blir lugn. Efter kanske 3-4 gånger är ögonlocken tunga när hon är arg, och då har jag hittills lagt henne på sidan, med en mycket bestämd hand hållit henne över ryggen så att jag nästan låser fast henne och buffat lite i rumpan medan jag fortsätter upprepa frasen. Och tänka sig – hon somnar! Typ fortare än med vaggningen till och med, och med betydligt färre arga skrik.

Nu ska vi i bästa fall fasa ut både musik och buffande, och bara kunna lägga ner henne men det känns bra att ha en plan! Hon har också sovit mycket bättre sen, och det kanske är både läggning och vällings förtjänst men jag är glad så länge det funkar.

Okej, inser att det här kanske inte var så intressant hehe men jag ska sluta här tills vidare – trevlig fredag vänner!

18 Jan

Sex månader

Och där passerade vi sex månader med Signe! Jag kan inte låta bli att tycka det är skönt att månaderna går, ska jag vara helt ärlig tänker jag rätt många gånger per dag på att jag ser fram emot när hon sover hela nätter, äter själv och kan vara med på ”aktiviteter”. Inte för att jag inte tycker vi har det mysigt nu, men den här gången vet jag ju vad som kommer sen och hur det bara blir roligare och roligare (alltså kan man få ha en snart 3-åring hela livet eller?).

Men tillbaka till uppdatering, rutiner är puts väck! Hehe. Ingen dag är sig lik, ibland sover hon tre timmar på förmiddagen och två på eftermiddagen, och ibland är det en halvtimme här och där känns det som. Nåja, man har ju ändå lärt sig rätt bra hur hon är när hon är trött/hungrig/osv.

Signe är i alla fall en riktig charmör. Charmar de hon möter, oavsett om det är på Ica eller med nära och kära. Hur charmar man folk när man bara är sex månader? Jo, man föddes väldigt gullig och sedan ler man mot allt medan man lägger huvudet lite på sned. Hon är nyfiken och vill allra helst vara med precis där det händer. ren gör hon också! Internt kallar vi henne ”mistluren”. Provar rösten.

Rent fysiskt har det hänt mycket sedan bara innan jul tycker jag, nu snurras det runt och backas och vrids på golvet så det står härliga till. Senaste dagarna har hon blivit rätt bra på att sitta också men inte så man vågar lämna henne, för när som helst stupar hon ner i backen. Det kommer bli skönt när den delen går bra, tror hon kommer gilla att ”komma upp” lite.

Sedan har vi även börjat med gröt och fruktpuré, min tanke var ju typ att amma tills hon var sex månader, klappa mig på axeln för väl utfört arbete och sedan fasa ut fortare än kvickt. Det känns inte riktigt jättenära i nuläget… Hon är egentligen rätt intresserad av mat och gapar gärna och smakar från fingret olika såser och annat, men så fort det blir lite mer i munnen (vi pratar yttepytte) så klökas hon som om hon inte kan andas, hurvas och ryser. Känner att det här är en ny erfarenhet, Edith ”bara åt” det man gav henne, där fick man möjligtvis öva lite på att det skulle stanna i munnen och inte åka ut igen men inte såhär att det är obehagligt för henne. Någon som upplevt samma? Ska man avbryta matförsöken ett par veckor och sedan försöka igen, eller fortsätta ge små portioner?

Nätterna då? Ja ni, nätterna har man liksom vant sig vid att det är massa uppvak så det känns knappt som att det påverkar mig så mycket längre. Så länge det inte är ”vaken i timmar” utan bara flera kort uppvak där hon somnar om direkt hon får mat/vaggas så är det väl okej. Vi har ingen riktig taktik, när hon börjar äta välling/gröt så kanske det ger med sig, minns att det gjorde att Edith sov bättre.

Systrarna emellan är det fortfarande bara kärlek. Signe avgudar Edith, och Edith hämtar leksaker, kramas och pratar med henne. Blir alldeles varm när jag tänker på hur mycket glädje de kommer ha (och redan har) av varandra!

Älsklingen!

18 Dec

Fem månader

Okej, en dag försent men ni vet ju hur det gamla ordspråket lyder. ”Bättre sent än aldrig.” Sådär, nu skrev jag det också. Ifall ni kände er osäkra på vilket det gamla ordspråket var som jag refererade till.

Fem månader! Har hon hunnit bli, lillebarnet. Jag har inte hunnit med i tanken på att vi snart har ett ”halvårsbarn” och inte en nyföding, hon känns som typ tre månader i mitt huvud (och tydligen i en kompis huvud också, men jag nämner inga namn). Tillvaron är i vanliga fall ganska lätt med den här damen, och jag skriver ”i vanliga fall” för att hon just de senaste dagarna verkar vara i någon fas för det har varit lite si och så med både mat och sömn. Hon är mer gnällig men varken så intresserad av att äta eller sova som vanligt. Eller ligga och bita på någon leksak. Hon kan fortfarande göra långsovningar, men hennes vanliga ”sover och är sedan vaken typ två timmar innan sömn igen” har ruckats på, känner att jag inte riktigt vet vad hon vill nu när hon plötsligt blir grinig redan efter 45 minuter, och inte vill äta. Annars är min standardhandling vid griniga barn – mat, byta blöja och fortsätter du vara grinig i famnen så läggs du ut i vagnen. Hehe.

Men leenden och skratt är hon fortfarande väldigt bjussig med (kan komma mitt i lite gnäll, det är liksom snabba ombyten) och framför allt är det så roligt att se hur hon plötsligt bara kan börja skratta åt något som Edith eller någon annan gör. Igår var det exempelvis kusin Herman som viftade med duschdraperiet och plötsligt skrattade hon så hon knappt orkade hålla sig upprätt, haha.

Sömnen på nätterna är det också si och så med, men det har det ju varit länge. Alltid flera uppvak och inte alltid på grund av hunger, utan bara lite oroligt sådär och måste sövas om. Men man vänjer sig verkligen vid sömnbristen, känns som att jag har blivit ”lite piggare” trots att antalet dåliga nätter är lika många som tidigare. Eller så är det bara julpeppen som gör sitt jobb.

Sedan att hon är så särdeles gullig och fortfarande liksom så liten i kroppen gör ju att man får sötchocker flera gånger varje dag. Till och med när hon är arg så vill man fnissa lite åt henne för att något så gulligt kan vara så ilsket.

Tänk att vi fick just dig, älskade flickebarn.

17 Nov

Fyra månader

Och så är hon fyra månader, vårt lilla glädjepiller. Hjälp vad hon är gullig och glad den här lilla alltså. Förutom nätterna nu där hon är en tjorvmoster, men på dagarna är hon verkligen lättsam. Det är liksom väldigt sällan något okynnesgnäll, utan hon ler åt alla och ligger långa stunder nöjd under sitt babygym. Tittar på vad Edith gör, somnar fort när hon sövs, äter kort och koncist, inget liksom småsmuttande hit och dit. Verkar tillfreds med livet helt enkelt!

Det är också som att jag plötsligt insett hur fort bebistiden faktiskt går och trots att jag nu tycks tjata om att jag inte är så förtjust i den så ääälskar jag ju själva lilla bebiskroppen och det är som att jag njuter ännu mer av den nu än förra gången. Som för att tanka med bebisgos eftersom jag vet hur fort det är över. Åh vad jag bara vill pussa och krama på henne hela tiden. Bara hålla henne nära, nära, trots att hon redan inte är så förtjust i att ”ligga i famnen som en liten bebis”. Hon vill ju se vad som händer. Man bara ”eh, du är faktiskt en bebis”.

Det märks mer och mer att det är väldigt underhållande för den lilla att ha ett storasyskon att titta på, tacksamt för mig att Signe kan ligga och spana på när Edith leker. Hon suger mycket på sina händer, och har börjat kunna greppa små bitleksaker lite smått, även om de faller ner rätt fort och då har hon ju ingen aning om var de är. Även om de så ligger under hakan på henne. Rulla från mage till rygg är inga problem och hon börjar närma sig att kunna rulla även åt andra hållet. Ligger och spänner sig som en liten ostbåge åt sidan och man tänker att man bara behöver peta henne lite på axeln så skulle hon tippa över.

Kan fortfarande bli alldeles rörd när jag ser henne, tänk att vi får uppleva det här igen! Tänk att just hon kom till oss! Som en så självklar liten pusselbit i vårt liv.

Här är bilderna på Edith i samma ålder, råkade se vad hon hade för kläder på sin fyramånadersbild så jag tog på samma. Tycker det är kul att jämföra! Det är tydligt att Edith hade en helt annan huvudform, mer klotformat huvud, men mycket av själva ansiktet i mitten tycker jag är rätt likt. Ska bli spännande att se!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)