11 Okt

Höstskrud

Alltså den lilla damen nu, nu börjar tålamodets tid. Allt ska göras själv. ”ÄLV!” gallskriker hon, oavsett om det handlar om att klättra upp i bilen, dra upp en dragkedja eller ta av sig en socka. Giv mig styrka. Riktigt, riktigt långsam är hon. Jag tror hon gör det med flit, ingen människa kan skala av sig en strumpa såsom hon gör.

Givetvis är det för att hon vill göra samma som storasyster. Och enda gången det är bra på riktigt är när storasyster som är drillad i att vara modell fint ställer upp, och Signe direkt efter ställer sig på samma ställe och ler fromt. Här med höstlövskronor som vi pysslade ihop efter tips från @pysselmorgon på instagram. Lagom höstaktivitet!

Edith fick givetvis inte hålla armen om lillasyster. Inga mutor hjälper.

Älskar Ediths min här nedan när vi i samförstånd tittar på varandra och suckar över lillasysters oförmåga att samarbeta.

Det är roligare när man får stå modell ”ÄLV!!”.

18 Sep

Vår tvååring

Jag tänkte ju redan när Signe fyllde år i juli att jag skulle skriva ett tvåårsinlägg, men det kommer istället nu. 

Signe, vår Signe. Denna ljuvliga lillasyster som känns helt självklar i vår familj, och som var precis det vi andra behövde. En glad, gosig, omtänksam liten person. Och som är så väldigt rolig. Hon babblar i ett, med mer eller mindre begripliga ord. Helt övertygad om att hon kommer bli förstådd. Diddi (Edith) är det mest återkommande ordet. Sjunger hellre än bra än så länge (jamen så får man skriva till en som bara kör en variant av Uti älven från Frost 2, och man ändå knappt hör vad det är).

Hennes starkaste karaktärsdrag, förutom att hon är väldigt kommunikativ med vad hon vill, är att hon är så väldigt omtänksam. Alla dockor, mjukisdjur, riktiga bebisar som går att vagga, trösta, bädda om, stryka på kinden, pussa – de får hennes fulla uppmärksamhet. Den bästa leken enligt mig själv är leken ”mamma är en bebis som ska sova”, då får man många pussar, strykningar på kinden medan det viskas ”nov gott vännen”, godnattsånger (bara Uti älven, givetvis). Och så får man ligga ner hela tiden med filt. En annan favorit är att Signe är ”mamma som hämtar sitt barn på förskola”, där hon då går iväg, vänder om och utropar ”heeej!” med utsträckta armar. Varpå jag ska svara ”mamma!” och möta henne med en stor och lång kram. Ofta behöver jag lyfta upp min lilla mamma för att kunna kramas ordentligt, men det hör till. Och så gör vi så typ 700 gånger.

Hon är liksom väldigt likeable, både för det märks att folk tycker hon är gullig och sedan för att hon är så glad mot människor hon möter.

Hon älskar när vi alla dansar till musik, har precis börjat säga ”dunna mamma” (dumma mamma) med tydligt upprorisk-min-medan-man-småler-över-hur-upprorisk-man-är, för att sedan vara lika nöjd över att säga ”tåt mamma” (förlåt mamma) och ge en lång kram. Jag tror det är den biten hon gillar mest. Försoningskramen.

Hon är väldigt fysisk och ser sig absolut som en del av det äldre gänget, typ Edith och hennes kompisar på förskolan, men kan lika gärna pyssla på med vänners bebisar när vi träffas, om de låter henne göra det. Hon springer oerhört fort. Edith får verkligen ge järnet för att hinna förbi hennes trummande små ben.

Hon äter bra och själv, sover bra på nätterna och vill ofta gärna bli överflyttad till vår säng där kring 6-snåret. Men då somnar hon om igen tätt bredvid mig, och är sedan en riktigt sjusovare. Får hon sova ostört kan hon sova till 8, men det får hon sällan. Eftersom Edith ofta vaknar innan det, eller bara för att vi ska till förskolan.

Hon förstår väldigt mycket. Saker man ber henne göra, var man ska, vad man frågar kring saker som hände. Men där tänker jag också att man nog alltid håller småsyskonen yngre än vad de är, Signe är ju snart lika gammal som Edith var när Signe föddes – och då höll man ju Edith som verkligen ett stort barn. OJ, vad hon kunde själv och var kapabel, pratade och förstod.

Jag skulle kunna skriva hur långt inlägg som helst.

Älskade vännen, du är allas vår ögonsten. 

17 Jul

Signes födelsedag

Strax efter midnatt och jag sitter kvar i stugans sken efter att de sista gästerna gått hem och vi plockat ihop presentpapper, vimplar och kakburkar. Vilken fin 2-årsdag vi har haft för vår älskade lillasyster!

Jag tänker att jag ska återkomma med ett 2-årsinlägg om henne som jag brukar försöka göra (mest för mitt egna minnes skull) men oj vad hon är underbar den här lilla människan.

Hon fattade givetvis ingenting om att dagen var i antågande, annat än att hon visar två (i bästa fall) fingrar och svarar ”tåååå” på frågan hur många år hon fyller, men vi startade i alla fall med att sjungandes Happy birthday (Ediths val) vandra ner till storstugan där vi igårkväll hade pyntat med ballonger och lagt paketen i en liten hög.

Sedan blev det givetvis invigning och lekstund. 

Innan vi högg in på frukosten som vi kunde äta ute i solen. 

Därefter åkte vi iväg och badade, samt preppade för dagens kalas. 

Paketöppning med succépresenter hela dagen lång! Duplo, mjukisdjur, böcker (serien med Sagan om den underbara familjen kanin är ny favorit), kläder, innebandyklubbor, doktorsgrejer, spel, jamen listan kan göras lång.

Middag med kycklingtaco, mangosalsa, guacamole och gräddfil. 

Vidare med efterrätten. Blir liksom alltid sugen på mer ”tantigt” fika på sommaren? Såsom småkakor och jordgubbstårta. Eller så är det bara porslinet som gör det.

Bad och lek!

Vår älskade 2-åring. Jag vill fira om och om igen, att just du kom till oss.

14 Feb

Hemma med barnen

Det har blivit en del vabbdagar senaste veckorna, och eftersom barnen ändå har varit pigga så har jag fått lite föräldraledighetskänsla igen (förutom nu isoleringen), men det som slår mig är hur mysigt jag tycker det är att vara hemma med dem – speciellt i den här åldern! Och den här årstiden, älskar vårvintern och solen. Det är så synd att man inte är ledig mer med dem i åldrarna 1,5-5 år, för det är ju verkligen deras golden time om ni frågar mig.

Nu kan vi ju verkligen ”pyssla på hemma”, och jag kan faktiskt ha små projekt under dagen och baka bullar, göra något till bloggen, städa någonstans, pyssla fågelmat, fota osv, samtidigt som tjejerna leker/hjälper till/hänger runt omkring. Det är inte alltid jag känner att man vill sitta i deras rum och leka i sex timmar under en dag, men jag tycker det här är ett bra mellanting för jag står inte med näsan i mobilen eller har på tv:n, utan finns liksom hela tiden nära dem och pratar med dem – samtidigt som jag får känna att jag gör något som jag tycker är roligt också. Jag tycker att de verkar trivas med det, de blir ofta mer tillfreds av att det ”händer något” i huset medan de knotar på med sitt. Och ofta vill Edith hjälpa till. Sitter jag med datorn i soffan så ska de bara klättra på mig och peta på knapparna. Det gäller att hitta rätt pyssel, hehe.

Sedan är de bara otroligt härliga just nu. Med Edith tycker jag det hände något kring jul och hon klev liksom över och blev ”äldre”. Inga utbrott som inte går att resonera kring, hon hjälper till med Signe och annat, vill prata mycket, gosar, förstår saker kring hur man ska vara mot varandra osv. Börjar få tydliga storasysterdrag. ”Mamma, titta, jag gav Signe mina duploklossar och då blev hon glad i ögonen!” ”Jag ska bara säga till Signe att om hon slår mig igen så får hon inga chokladbollar på mitt kalas.” Jag skrattade också högt när Edith igår springer till mig på morgonen och säger ”Mamma! Inatt kunde jag plötsligt säga den svåra bokstaven! Men… nu har jag glömt.” och Jakob bekräftar att hon yrvaket hade satt sig upp i sängen och sagt ”rrrrrr” mitt i natten. Haha! Så sen dess har hon som ändå börjat knäcka koden och man kan höra mitt i leken hur hon rrrrrulllar på rrrr. Älskade barn.

Signe i sin tur är lite upp och ner, så otroligt frän och rolig och det bara smattrar nya tecken och även ord. Nu vill hon verkligen härma och pekar på allt i böckerna för att man ska upprepa orden. Och sedan kan hon ju gnälla om saker som ingen förstår vad hon menar, jamen tills man blir tokig. ”Dääääää” gnäller hon och pekar med fingret mot något som ingen annan ser, och ska helst vara i famnen precis när middagen ska lagas eller frukosten städas undan. Men där tror jag lite fler ord är nyckeln, inte lätt att vara missförstådd. Och väldigt tur att hon har så gosiga kramar att dela ut exakt hela tiden. Och slängpussar.

Tänk, att jag fick lära känna de här två och får vara med dem varje dag. 

4 Feb

Sjukstugan

Jaha, och så kom magsjukan och knep oss. Först var det jag och så försöker man liksom ”ligga i sängen minimalt” för att övriga familjen ändå skulle få lite helgfeeling, och sedan drabbas övriga familjen och då är man plötslig ensam skötare och ångrar att man inte vilade ännu mer när man hade chansen, hehe. Nåja, det finns bättre och sämre veckor att vara sjuk och den här veckan var ändå inte värst så jag klagar inte. Det är också en ganska lindrig variant så vi är rätt pigga ändå här hemma.

Vi försöker underhålla oss med nya målarfärger från Ikea, och njuter av att solen äntligen strömmar in i huset! Vårvintersolen är bäst i vårt hus, en låg och inte särskilt varm sol som gör att hela huset badar i ljus.

Edith målar på med hyfsat tålamod, medan lillasyster placeras med sina pennor på behörigt avstånd. Provade låta bägge måla med pensel i helgen, men alltså – det var ungefär två minuters vilsamt målande sedan målades det bara på kroppen, slängdes penslar (glatt och euforiskt), kröps på bord osv. Signe sköt alltså på sin nästa målarfärgsfortsättning med minst 12 månader.

26 Jan

Signe 1,5 år

Jag vill som ändå komma ihåg att göra små minnesanteckningar om även lillasyster, trots att jag redan är typ en dryg vecka försen hehe. Men, älskade Signe är nu 1,5 år. Älskade, gulliga, bestämda, smarta lilla unge.

Hon är väldigt motorisk, och springer snabbt, klättrar, hoppar jämfota (om än med mycket litet lyft), och hämtar stolar som hon bär/skjuter fram dit hon vill nå. Några ord börjar komma men att teckna snappar hon upp direkt. Det vill hon härma direkt, men när man vill få henne att upprepa ord så flinar hon mest överlägset mot en. Men mamma, pappa, tutte, heeeej, där, samt typ ”dedde” som är Edith, samt ”nnggi” som är någon form av Signe.

Liksom som storasyster var då (men snäppet värre) så är hon envis som en gammal get. Vi verkar bara kunna få mycket bestämda damer, från väldigt tidig ålder. Inga blida, timida varelser inte. De säger det på förskolan också, att det är inte det att hon blir jättearg om hon får ett nej – men hon är mycket tydlig med att fortsätta kommunicera kring det hon vill ha. Hon fattar liksom väldigt snabbt, vad som gäller och hur det brukar gå till.

Favoritaktiviteten är att härma Edith. Hoppar Edith, då hoppar Signe. Tuggar Edith på något, ja då springer Signe mot en medan hon visar tecknet för ”äta”. Om Edith går på toa, då ska Signe sitta på pottan. Om Edith kommer med någon utklädnad, då kan man ge sig den på att Signe kommer strax bakom med något annat plagg, morrande som en drake (oavsett utklädnad). Här om dagen sa Edith: ”Titta, jag är en prydnad” och så stod hon still med en pose. Direkt fryser Signe bredvid och tar egen pose. Som vi får fnissa här hemma.

Hon äter bra (tänk vad fort man glömmer att hon hade så mycket problem med att käka där när hon var dryga halvåret, fick kväljningar hela tiden), hon sover en lång stund efter lunch ute i vagnen och somnar bra på kvällen i eget rum. Vaknar vid typ 5-5.30 och då kan man gå in och lägga sig på madrassen i hennes rum, och då somnar hon om en timme. Blir jätteglad när hon ser någon hon känner, sätter sig gärna hos andra vuxna och kanske lite extra mycket hos sin farmor som är mycket förtjust i.

Det är så svårt att beskriva, men hon är en riktig spjuver och buse. Älskar när man skrattar åt henne. Ger världens gosigaste kramar, älskar att bygga duplo, läsa böcker och dansa till musik.

Och som hon är älskad. Av människor runt omkring henne, och allra mest av trion som bor med henne. Signe, vår Signe. Du gör mig gråhårig i förtid, men jag kan inte tänka mig något bättre än att få älska dig för resten av mitt liv.

31 Okt

Tvåbarnsfeeling

Alltså, det är så många stunder varje dag som jag blir alldeles rörd av att se Edith och Signe med varandra. Det är som att det nästan är ännu starkare att känna kärleken mellan dem, än mellan förälder och barn. Jag vet inte vad jag blir rörd av, om att det beror på att de ju på något sätt inte valt varandra, inte är speciellt lika men ändå älskar de varandra så villkorslöst med sina små egenheter.

Och när Signe ligger i vår säng på morgonen och plötsligt hör att Edith vaknar på andra sidan väggen, tittar exalterat på mig och sedan hasar sig ner från sängen för att på små mjuka fötter springa ut i huset och möta Edith med en låg midjekram – jamen det är det gulligaste jag vet. Eller när jag säger hejdå på morgonen och jag först får en kram och puss av Edith, sedan samma av Signe, innan de vänder sig mot varandra och gör samma procedur. Trots att de ju ska fortsätta vara med varandra hela dagen.

Ibland när jag har min livet-är-för-bra-ångest-så-snart-plockas-jag-ifrån-det-här, då känns jag mig nästan lite trygg över att de på något sätt alltid kommer ha varandra ändå. Det är min högsta önskan, att de ska få fortsätta ha stort utbyte av varandra i livet och stå varandra nära. Och ja, att jag får vara med och uppleva det tillsammans med dem såklart.

Försöker tänka flera gånger varje dag att inte ta det här livet för givet. Är så glad över den här trion!

13 Aug

Gulligaste åldern?

Jamen alltså, vilken skillnad det är när barnen passerar först året. Jag har sagt det förr, bebistiden är ju inte riktigt min favorittid av massa olika anledning som nog mest ligger hos mig själv och mitt obehag av att vara så påverkad av all sömnbrist, amning, förlossningshantering, försöken att kommunicera med en liten, osv. Och även om jag ändå kan njuta av mycket under den tiden också så blir det även den här gången så tydligt hur otroligt härligt det är när de passerar den där ettårsgränsen och plötsligt blir de bara mysiga och roliga.

Det är så stor skillnad på bara innan stugtiden och nu när vi flyttat hem, nu är ju Signe bara så otroligt mysig och det är så tydligt att vi nu plötsligt kan vara ute hela familjen och alla liksom kan pyssla på. Signe knatar runt kring där man är, gräver med någon pinne och plockar med någon burk medan Edith ju roar sig som alltid.

Och ettåringar, är inte det här den gulligaste åldern?? En pytteliten minimänniska som vandrar omkring och börjar ha ”egenheter” för sig. Jamen plötsligt börjar man ju förstå vad de vill, hon pekar med sitt ”där!”, hämtar sina små skor när hon vill gå ut, vill läsa böcker som hon kommer släpandes med, busar med en och skrattar så hon kiknar. Och hur hon och Edith nu börjar bygga sin egen relation. Leker tillsammans (nåja, Signe pysslar på bredvid Edith som leker att lillasyster är något i hennes hushåll) i lekstugan, Signe möter Edith med ett stort leende och varma kramar på morgonen, Edith som står och borstar lillasysters tänder medan lillasyster står och gapar tålmodigt, Signe som absolut vill hålla Edith i handen när vi går i skogen och sträcker sin knubbiga lilla hand efter henne.

Otroligt vilken mysig tid. Den här hösten ska jag bara njuta järnet av att vara tillsammans med de här två favoritmänniskorna, innan den riktiga vardagen drar igång efter jul. Livet hörrni!

18 Jul

”Sommarkalas”

Vi får inte glömma kalaset! Man hade ju kunnat tro att om man nu fyller år mitt i juli så borde värmen vara hyfsat garanterad men icket. Det hindrade inte oss, utan vi dukade upp med vimplar och ballonger inför gårdagens ettårskalas. Underbart att ha kalas här ute på stugan!

Vi bjöd närmaste familj och vänner, en del var bortresta men det blev ett härligt gäng! Vi körde på lunchkalas med kycklingtortilla och fikabord. Obligatorisk jordgubbstårta. Och när regnet började falla så tog vi vårt pick och pack och flyttade in istället. Underbara presenter också, i vanlig ordning.

Vilken härlig dag det blev!

17 Jul

Ett år

Jag måste ju göra en regelrätt ettårsuppdatering också, och jag blev onekligen lite fnissig när jag läste om Ediths ettårsdag och hur jag kunde rabbla upp att hon kunde allt från djurläten till olika ord, till ”trick” som vi hade lärt henne. Hon var otroligt lättlärd minns jag.

Det blir inte riktigt samma uppradning för Signe, haha, men hon är underbar ändå! Och vissa saker kan hon faktiskt, hon går för fullt, pekar och säger ”där” om man frågar var något är, kommer och tar en i handen när hon vill gå någonstans eller kommer med sina skor. Hon säger mamma och pappa, men mer som ljud och inte så mycket på beställning eller ens att hon vet att det betyder något.

Och hon är väldigt nöjd. Tillfreds, bara hon får promenera runt och pyssla på. Gosar gärna med dockor och mjukisdjur, och vill gärna vara go med både kramar och pussar. Ber man henne trösta dockorna så skakar hon på kroppen medan hon gosar, och ber man henne mata så tar hon någon liten leksak som hon för till dockans mun.

Äter för det mesta vanlig mat, allt är gott! Sover utan välling på nätterna numera, även om hon fortfarande kan vakna till på natten och behöva sövas om. Har förlängt mornarna till närmare sju igen nu också, jämfört med när vi först kom på stugan och det var morgon 05 typ.

Imorse sjöng vi för henne och kom med ballonger och paket. Helt obrydd om paket, både öppning och innehåll, men glad ändå. Känner verkligen att tiden går fortare med barn två så jag vill liksom dokumentera och skriva lite extra så att jag kommer ihåg. Vet ju att jag snart kommer sitta och åh:a över hur liten och gullig hon var. Och nu är vi nu.

Som vi älskar henne. Vår gosiga, gulliga lillis i familjen. Grattis på 1 års-dagen!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)