4 Maj

Frågor om kejsarsnitt

Okej, det här är kanske inte det mest intressanta inlägget för många av er så ni får väl återkomma senare, men jag tänkte ändå att jag skulle skriva ner min upplevelse kring själva kejsarsnittet. Så, här kommer det – ett riktigt mastodontinlägg!

Vad tänkte du innan kring kejsarsnitt?

Jag vet inte om jag hade någon undermedveten känsla kring att min förlossning inte skulle bli ”en normal” förlossning, för jag hade nämligen läst på en del om just kejsarsnitt innan. Det jag läste då var mestadels negativt, många var oroliga och rädda inför att det skulle kunna bli snitt, det stod mycket om lång återhämtning, om barnmorskor som in i det sista ville undvika detta och även en hel del om att ”det är bättre för barnet med vaginal förlossning”. Så jag förstod att den allmänna åsikten var att kejsarsnitt inte är att föredra. Men för min egen del var jag aldrig rädd snitt. Jag var nog snarare mer rädd för vad en vanlig förlossning skulle innebära med all smärta, klipp, bristningar och förlossningskomplikationer som kan uppstå. För mig kändes det som att kejsarsnitt hade vissa ofrånkomliga, men hyfsat milda komplikationer som blev ungefär samma för alla, medan en vaginal förlossning hade möjliga komplikationer i spannet ”inte alls” till ”skador för resten av livet”.

Varför blev det kejsarsnitt?

Eftersom vattnet hade gått och de hade provat alla igångsättningsmetoder utan resultat (det öppnades aldrig mer än 4 cm), så beslutade de efter drygt tre dygn att kejsarsnitt var det enda alternativet.

Hur kände du då?

Vi åkte ju in kring kl 8 på fredagsmorgonen och fick det här beskedet kring kl 15 på måndagen efteråt, så efter en lång helg av väntan så kände jag bara ”tack gode Gud, ta ut barnet innan något hinner hända!”

Hur gick själva operationen till?

Efter att läkaren kom in i förlossningsrummet  kring kl 15 och berättade att det skulle bli kejsarsnitt så började förberedelserna. Jag hade då fastat sedan kanske kl 11. De visste inte vilken tid operationen skulle bli, men gjorde i ordning mig så att jag skulle vara redo. Det innebar att byta säng från förlossningssängen till min egen säng från rummet, samt att sätta en till droppnål eftersom det behövs en i varje hand. De sätter även kateter, vilket inte kändes alls men då hade jag ju också epidural under tiden. Jakob fick operationskläder.

När det sedan är dags så rullades vi in på operationssalen och där presenterar sig alla, det var ungefär tio personer i rummet. Jag läggs med armarna ut på sidorna (som ett kors alltså) där dropp går in, de kopplar in bedövningen i epiduralslangen och drar upp ett skynke framför magen så att vi inte ser något av snittandet. Det var trevligt och avslappnat småprat där inne medan de väntar på att bedövningen ska ta, och då tvättar de av magen samt känner med kyla ifall man känner något på magen. Sedan drar det igång och då känner man alltså att det bökar på i magen, det gör alltså inte alls ont men är såklart lite obehagligt eftersom man är väldigt ovan känslan.

Och efter bara någon minut så hördes skriket, bebisen var ute! Då hämtar barnmorskan bebisen och kommer runt skynket och håller henne vid min kind en stund. Efter det följer Jakob med barnmorskan och bebis ut medan de syr ihop mig. Sedan rullas jag iväg till uppvaket för uppsikt, även om jag ju är vaken.

img_0200.jpg

img_0211.jpg

Hur bedövas man?

Eftersom jag redan hade epidural så använder de samma kanal. Annars sätter de ryggmärgsbedövningen där. Bedövning gör alltså att man har kvar känseln men tappar smärtinpulserna, om jag förstod det rätt. Men man kan inte röra benen (och inte håller hålla sig när man blir kissnödig, därav katetern), som man ju kan med epiduralen.

Hur mådde du under ingreppet?

Tills hon var ute mådde jag jättebra! Glad och pirrig, med Jakob vid min sida. Jag hade också en känsla av att det liksom var en häftig upplevelse som vi fick vara med om, ”händer det här just nu!?”. Men när de sedan skulle sy började jag må väldigt illa och hulkade upp det lilla jag hade i magen, och det förklarade narkosläkaren var på grund av medicin som de gav i droppet för att livmodern skulle dra ihop sig bättre.

Jag förlorade även ungefär 1,5 liter blod vilket gjorde att jag kände mig väldigt svag och när de rullade ut mig fick jag världens frossa, som tydligen också var ett resultat av medicin och kanske även av spänning som släpper. Så den där timmen på uppvaket innan Jakob och lillan fick komma, då var jag riktigt borta. Men jag fick både syrgas och medicin som tillslut gjorde att frossan släppte.

Hur mådde du efteråt?

Väl uppe på rummet var jag väldigt trött men hade inte ont eftersom bedövningen fortfarande satt i. Hade egentligen inte så ont så länge jag låg stilla, men det gjorde väldigt ont kring själv ärret första dygnet när man vred på sig i sängen (som man ju måste göra för att kunna liggamma bebisen på båda sidor). Vid lunch dagen efter fick jag kliva upp och duscha, och då gjorde det ont att stiga upp och ner ur sängen, samt att man rörde sig väldigt försiktigt. Då tog de även bort alla nålar och katetern.

Hur lång tid tog det att återhämta sig?

Det gjorde ont att röra sig upp och ner ur stolar och sängen första veckan, och då åt jag också alvedon och ipren var åttonde timme enligt rekommendation. Men andra veckan klingade det av och cirka tre-fyra veckor efteråt kände jag inget alls.

Negativt med kejsarsnitt:

  • inte få hålla bebisen direkt den är född
  • att vara sängliggande första timmarna
  • smärtan i operationssåret
  • känslan av att ”inte riktigt ha fött på riktigt” och oro igen inför nästa barn kring hur man klarar själva krystningen och så vidare

Positivt med kejsarsnitt:

  • pappan får väldigt mycket kontakt och chans till anknytning med barnet första dygnet, och får också större roll direkt efter förlossning
  • ingen smärta under förlossningsögonblicket utan bara närvaro och glädje
  • inga förlossningsskador för underlivet
  • ja, ett ärr är väl inte positivt men otroligt smalt och fint ärr under troslinjen

Ja, det var lite om mitt kejsarsnitt, och det kan ju säkert gå till på massor olika sätt men jag upplevde det som väldigt tryggt under hela processen och minns det som en positiv upplevelse! 

10 Mar

När någon pratar i sömnen

Alltså, jag må vara stökig på nätterna nu men Jakob gör sitt bästa för att haka på. Och ja, jag vet att han tycker att jag jämt ”hänger ut honom som en märklig person här i bloggen”, men det får vara. Många känner ju honom redan och för er andra: *viskar stillsamt* så är han rätt märklig… Hehe skoja.

Kanske.

Så, tillbaka till nätterna. Jakob går och pratar ju i perioder i sömnen. När han exempelvis sommarjobbade på kyrkogården för några år sedan så städade han ju sovrummet en natt och ”förberedde för begravning”. Tog fram två pallar där kistan skulle stå. (Undrade alltid vem han menade skulle ligga i kistan…..)

Härom veckan packade han ryggsäcken för att han tydligen hade lovat ut sin sovplats till någon annan och den personen skulle komma redan tidigt på morgonen. Någonstans i packningen vaknar han väl till och upptäcker att han fint har packat ner mobilen på ett hemligt ställe. Kl. 02.37. ”Emma, du måste ringa min mobil! Den är… nerpackad…”

Och detta må väl vara hänt i vanliga fall, men när nu nätterna redan är upptagna med allt mitt gravidstökande så blir det sammantaget ett väldans stökande hemma hos Dahlbäcks.

Natten till igår slog han rekord med sina ofrivilliga påhitt. (Detta är alltså natten efter natten då jag svepte 7 dl häxbrygd sent på kvällen, en häxbrygd som Anton och Hanna minsann menade skulle starta förlossningen. Den natten gick jag upp och kissade nio gånger. Förlossningen startade inte.) Det var ett evigt pratade. Ena gången hade han ett trevligt samtal med någon kund, och andra stunden hade han tänt lampan. ”Släck lampan Jakob!” mumlar jag. Snabbt släcker han lampan, stirrar sedan på mig med obehaglig sömngångarblick och frågar: ”Jaha! Och vad ska jag göra nu då??”

Eh. Somna om tack…?

Ett par timmar senare känner jag hur två händer sakta, sakta skopar sig in under min kropp där jag ligger på högersidan med ryggen vänd mot honom. ”Jakob, vad gör du???” ”Det är ingen fara, jag ska bara lägga dig på rygg” svarar maken medan den mänskliga skopan försiktigt försöker lyfta min höggravida lekamen.

Åh. Tack för… hjälpen. Just ryggläge är ju också toppen när man är i vecka 40+3.

…. sa någon power nap?

8 Mar

Att få tiden att gå

Nej vet ni vad, nu vill jag inte tänka en enda tanke till om att ”passa på att njuta av ledighet”, nu vill jag att bebisen ska komma! De första två veckorna var sköna och avslappnande och det kändes bra att hinna bocka av saker, men nu – nu när jag är inne på tredje lediga veckan så är ju allt avbockat och min saker-att-göra-när-man-är-ledig-lista börjar sina. Nu går ju bara massa tid som vi kan få med lillisen!

Grejen är ju att man ändå liksom inte är ledig som vanligt, man vill inte dra igång några superprojekt som tar flera dagar och sen känner jag mig också allmänt trött och lite mindre sugen på att dra iväg hela dagarna – jag vill som ändå hinna vila under dagen ifall det skulle starta på kvällen. Plus att det molar på ganska konstant vilket, tillsammans med en tung kropp, också gör att man blir lite opepp. (Okej, jag mår nog faktiskt rätt bra för att vara höggravid så ni får ta smågnället med en nypa salt. En stor nypa.)

Men jag försöker läsa en del, se någon film och idag bakade jag bullar. Helt enkelt för att det ”är lite bökigt och tar tid”, det är så man jobbar nu för tiden förstår ni. Sedan åt jag tre nybakade bullar på stående fot, bara för att jag kunde. Men det är inget jag tänker erkänna.

Åh jag är så peppad på att det ska dra igång! Starta någon gång då!! Gör det bara!!!

6 Mar

Den 6 mars

Ja hörni – plötsligt är dagen här! Den 6 mars, dagen som i somras kände så oändligt och förtvivlat långt bort. Helt otroligt så fort det går, samtidigt som det känns som att jag har varit gravid i evigheters evighet.

Idag är alltså dagen för beräknad födsel och appen visar hundra procent! 280 av 280 dagar! 0 dagar kvar! Det är bara nesligt det här med att bebisar inte verkar bry sig speciellt mycket om beräknad födsel. Nejnej, ”de kommer när de kommer”…. Vissa behöver då minsann inte passa tider.

En tröst är i alla fall att varje dag är en dag närmare stunden då vi får träffa denna lilla människa, oavsett vilken dag det då blir. Och tänka sig, det finns ett bra glapp här nu mellan 6-8 mars där ingen familjemedlem fyller år (mars är ju helt fullsmockat med födelsedagar), så det är bara att passa på! Hör du det lillis?

I övrigt går det rätt bra, förkylningen hålls i hyfsad shack med hjälp av nässprayer (hejdå max tio dagar…) och bebisen verkar ha det riktigt trångt därinne baserat på de ständigt sträckande rörelserna. Jag och Jakob lever på ganska som vanligt och i helgen har vi både hunnit med Café Tre, en shoppingtur i staden, spelkväll med vänner och idag är det släktkalas. Inte dumt!

Känslorna? Fortfarande rätt overkligt, men en enorm längtan efter lillkroppen och stunden då förlossningen är över och man äntligen kommer att få meddela nära och kära att ”bebisen är här!!!” Jag känner också en gnagande oro över att något slags antiklimax närmar sig. Magi och katastrof ligger så nära varandra. Trots att jag försöker låta bli så snuddar ändå tankarna vid ”tänk om-scenarion”… Jag har liksom en känsla av att jag bara vill att vi tar ut den, bebisen är ju helt klar därinne nu, tänk om något skulle hinna hända i magen och den hade överlevt på utsidan – ja, ni fattar. Inga problem att hitta orosmoment i nuläget.

Men. Det kommer säkert gå bra. Fast du därinne får hemskt jättegärna bestämma dig för att komma ut snart!

3 Mar

Att vara upptagen med att vara ledig

Alltså det behövs verkligen inte många dagar för att komma in i en riktigt skön ledighetslunk. Inte för mig i alla fall. När man är mitt upp i arbete och stressigt liv så skulle man ju hinna med hur mycket som helst på en ledig dag, men nu? Tjaa, nu tar plötsligt frukost minst en timme framför Nyhetsmorgon. Om man sedan behöver duscha så är det minst en timme till med diverse kroppsskrubb eller nagellacksmålning, och sedan hinner man gott med en stunds städpyssel med någon tvätt som startas, en diskmaskin plockas ur och så vidare.

Och plötsligt! Plötsligt är det lunch, tänka sig…? Sådär fortsätter det.

Hehe. Det är faktiskt väldigt skönt. En power nap hinns med varje dag också. Mycket viktigt, eftersom nattsömnen inte är vad den en gång varit. Jag ”stökar” tydligen mycket enligt Jakob. Stökar, går på toaletten och snyter mig.

Efter måndagens faktiskt ganska välfyllda (men väldigt trevliga) dag så har jag haft ett mycket gediget schema att förhålla mig till. Låt mig redogöra:

Tisdag:
9.00-12.00 Se filmen Sagan om Konungens återkomst
12.00-12.30 Lunch
12.30-13.30 Power nap
13.30-16.30 Se filmen Nyckeln till frihet
18.30-22.00 Kvällsfika hos mor och far

Onsdag:
9.00-10.00 Dusch
10.00-12.00 Läsa boken 9 år på flykt från helvetet
12.00-15.00 Lunch på stan med mor och Elina
15.00-16.30 Power nap
20.00 Kvällsfika hos grannarna

Ja ni hör ju. Busy busy. Det förstår man ju att bebisen inte har tid att komma ut när jag har ett sådant hektiskt schema.

Idag då? Idag har jag punkten ”11.30 Våffellunch med mammavännerna”. Så nu gäller det minsann att ställa klockan på förmiddagsnapen…!

23 Feb

Göra eget skötbord ovanpå tvättmaskin

Jag skrev härom dagen att skötbordet nu var på plats, och just det var skönt att bocka av eftersom vi skulle göra detta själv. Vi har ju inte supermycket plats i badrummet och valde att prioritera en kombinerad tvättmaskin/torktumlare med skötbord ovanpå istället för att bara köra skötbord.

(Och jag älskar att ha egen tvättmaskin/torktumlare!)

Hur som, vi hittade i alla fall ingen butik som sålde någon sådan skötbordslösning så alternativet blev helt enkelt att bygga själv. Sagt och gjort, både jag och Jakob tycker att det är lite trevligt med små byggprojekt, och när man har Jakobs morfars välutrustade verkstad att tillgå i Arnemark så går det mesta väldigt enkelt!

Så, vi ritade, sågade, kexade ihop delar och målade sedan det hele. Noga utmätt efter tvättmaskinens mått samt den beställda skötbädden. Det blev alltså ett fack till skötbädd, och sedan några smalare, avdelade fack på sidan av skötbädden för att kunna ställa lite blöjor och tvättlappar.

Jag tycker det blev en riktigt bra lösning efter förutsättningarna! Sedan går det ju inte att låta bli att smyglängta efter ett härligt barnrum med matchande och planerade barnmöbler som får ta all plats de vill, men jag är rädd för att det blir verklighet först till ett eventuellt senare barn.

I nuläget blir detta toppenbra.

Skotbord 2016_1

Skotbord 2016_2

Skotbord 2016

22 Feb

Hej vecka 39!

Och så var 38 stabila graviditetsveckor avklarade och appen visar att det nu alltså är 13 dagar kvar till beräknad förlossning! Helt sjukt. 

Nu är alltså bebisen helt färdig och ligger bara och gottar på sig vikt. Jag hoppas den inte släktar på mig och vill gotta i all evighet…

Bra med rörelser också! Känner mig nästan aldrig orolig nu för tiden, och känner nu även tydligt de lugna sovrörelserna och inte bara vaken-rörelser. Och annars kan jag alltid puffa på någon fot eller så, bebisen är ju rätt lätt att ”hitta” nu för tiden, hehe.

För den gravida är läget under kontroll! Min onda höft har i stort sett försvunnit (ta i trä), och jag känner mig piggare i kroppen jämfört med de senaste veckorna. Tar jag det bara lugnt så går det bra! Däremot trycker det ofta neråt och spänner även en hel del, men detta är betydligt mer överkomligt än höftsmärtan så det ser jag inte alls som något problem.

Jag har också en del sammandragningar! Ett par gånger har jag känt ganska tydliga ”komma och gå”-sammandragningar, och det är rätt fränt? Det gör alltså inte ont men man känner verkligen hur hela livmodern liksom drar ihop sig och blir superspänd för att sedan släppa efter typ en halv minut. Ingen smärta, men aningens obehagligt just eftersom det är en ny känsla.

Förvärkar i övrigt kan jag inte påstå att jag har. Vissa stunder molar det i ryggslutet, men det är ingen ”komma och gå”-frekvens där, utan pågår ett par timmar kanske för att sedan klinga av.

Känslan i övrigt? Overklig. På ett sätt är man såååå redo att nu äntligen få möta den här fantastiska lilla människan som man väntat på så länge. Och samtidigt kan jag inte för mitt liv förstå att vi liksom plötsligt kan vakna typ i morgon och åka in och bli föräldrar. Hahahha, hur i all världen ska man kunna förbereda sig för det?! Det är ju bara helt otroligt spännande, skrämmande, underbart och overkligt på samma gång.

Härom kvällen grät jag en skvätt kombinerade glädje- och nostalgitårar över att ”Emma & Jakob”-epoken nu var över för resten av livet och att den varit så otroligt bra! Jag menar, trots att vi är rätt unga så har vi ju ändå haft snart tio år som det verkligen bara varit ”ungdomarna Emma och Jakob”. Vi har haft otroligt roligt med våra vänner, vi har rest, delat vardagen med universitetsplugg och jobb, vi har flyttat mellan lägenheter, lärt känna varandra, blivit bästa vänner, sagt ja till varandra inför alla vi tycker om, och nu är den epoken över. Det som har hänt har hänt, och det är dessa minnen vi lägger ner i en fin imaginär box som vi sedan får ta fram och leende se tillbaka på.

Och vet ni? Nu kommer en ny epok som jag verkligen välkomnar och förhoppningsvis blir den ännu bättre! Tänk, det är nästan svindlande att ens våga tänka så.

Tack Gud för dessa underbara år! Nu hjälps vi åt med epok två, okej?

20 Feb

Bebislista – check!

Hurra! Nu är allt avprickat på inför-bebis-listan. Jag tycker verkligen vi har tagit det i en lagom lugn takt, inget har blivit stressigt (vilket det i för sig kanske hade blivit om bebis hade fötts för typ två månader sedan) och jag har inte heller sprungit ut och köpt allt i vecka 6. För att sedan upptäcka att jag behövde hälften. Vilket hade varit typiskt mig.

Att vi till och med lyckades bra med att pricka av de stora tvättmaskin/bil-grejerna är jag också mycket nöjd med.

Nu kör vi listan en sista gång bara för att få se alla punkter överstrukna, okej? Annars fallerar ju hela poängen med listor, förstår ni väl.

  • Byrå i sovrum
  • Spjälsäng
  • Barnvagn
  • Bilbarnstol
  • Microvågsugn
  • Tvättmaskin
  • Bil
  • Skötbord (sista pusselbiten som gjordes härom dagen!)
  • Lakan och bäddning till vagga
  • Åkpåse
  • Fårskinn (ett otroligt mjukt och fint grått fårskinn har köpts in, som en sen julklapp från mor och far – tack!!)
  • Babynest (bilder hittar ni här)
  • Ytteroverall
  • Bodys
  • Sockar
  • Mjuka byxor
  • Pyjamasar
  • Mössor
  • Skötväska
  • Badbalja (fick en chock när det anlände, större badbalja får man leta efter! Hehe. Men tydligen är de rätt stora, så vad gör väl det.)
  • Apoteksprylar till bebisen
  • Babyfilt

Tadaaa! Så, eftersom vi nu är helt redo så har jag beställt bebisleverans till nu på fredag. Då har jag prickat av alla borde-vara-med-på-punkter, samt hunnit vila ett par dagar.

…Trist bara med den lilla detaljen att bebisar tyvärr inte är lika lättbeställda som exempelvis badbaljor. 2-3 arbetsdagar, klart. Bebis, vecka 37-vecka 42. Synnerligen oklart.

15 Feb

Gravidmagen

Vilken bra helg det blev i Storforsen! Riktigt skönt att få bo på hotell och bara exempelvis gå till uppdukade måltider. Eller gå och gå, snarare vagga.

Idag är det bara 20 dagar kvar till beräknad födsel! Det är ju bara en liten fjärt av livet. Och nu jobbar jag bara i veckan, så sedan är det fritt fram för bebisen att komma! 

Åh, jag kommer garanterat gå över massa dagar. Snälla, snälla låt mig slippa det. Tack på förhand.

På grund av den konstant fallande snön i helgen så bidde det inga bilder, och det är verkligt svårt att själv ta bilder på magen? Men jag tänkte ändå att jag skulle bjuda på en klassisk ta-mobilbild-framför-helfigursspegeln-i-badrummet-bild.

Helsvart har jag också, precis sådär så att man inte riktigt ser konturerna…. Magen ser ju ut att liksom hänga ut från högersidan. Jaja, jag är ledsen – men det är ungefär den här bloggnivån ni får hålla er tillgodo med ett par veckor framöver. 

Som jag längtar efter att få ta bebisbilder! I vårsol och allt, dessutom!  

  

11 Feb

Att packa BB-väska

Äh, jag ska erkänna. Jag väntade inte med att packa BB-väskor och bädda bebissäng till vecka 37. Det blev att jag gjorde det för ett par veckor sedan. Men så vadå, det måste jag väl ändå få bestämma själv. ”Ja, och Jakob faktiskt!!” mumlar ni kanske upprört.

Ni kan vara lugna. Det var ok för honom också.

Och ja, det var faktiskt lika mysigt som jag hade tänkt. Först packade jag skötväskan och nu står även ”vår” väska redo. Och eftersom jag älskar listor kommer här packningslistorna:

Skötväska:

  • 3 uppsättningar små bodys, mjuka byxor och mössor, samt sockar
  • Overall, stickad mössa, tjocksockar och vantar
  • Filt
  • Blöjor
  • Våtservetter
  • Små handdukar
  • Babyolja
  • Salva
  • Napp

BB-väska:

  • Mjukdress och ombyte till mig
  • Ombyte till Jakob
  • Amnings-BH
  • Amningslinne
  • Amningskupor
  • Salva
  • Toalettartiklar

Sedan när det är dags så ska det ner:

  • Necessär
  • Tandborste
  • Mobilladdare
  • Kamera
  • Mat i form av fruktsoppa, Trocadero, drickyoghurt, tuttifrutti-godis, klämmackor. Mycket viktig del av packning.

Det är väl typ det hela? Alla ni mödrar därute – vad har jag glömt?

  
  

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)