16 Mar

En ljuvlig femåring

Och så fyllde hon äntligen år, vår stora tjej som väntat i månader på sin födelsedag. Nu börjar det kännas som att hon är lite för stor för att jag ska göra någon detaljerad minnesbeskrivning av henne här, men jag är verkligen så glad att få spendera min tid med den här kavata, roliga, klipska, snälla och kreativa lilla människan. Hon suckar lite sådär på låtsas när jag återigen säger att jag älskar henne, men då skulle hon bara veta hur många gånger jag tänker det. Underbara Edith. 

Hennes födelsedagshelg började redan i lördags när ena halvan av vår familj kom på kalas, det vill säga farmor, farfar, faster Hanna och Jakobs moster Anna-Karin. Det trevliga med de små sammanhangen är ju hur mycket man faktiskt hinner prata med gästerna, väldigt uppskattat. Edith fick alldeles underbara presenter och vi bjöd på väldigt god smörgåstårta och morotskaka från Storstrand (perfekt att vara lite local hero samtidigt som man inte behöver förbereda själv hehe) och blåbärstårta från Ekbergs. Och något litet eget bakverk.

Kalastiderna sattes både dagarna till kl. 11 vilket jag tycker är en ypperlig tid för barn som fyller år. De slipper en oäääändlig väntan på att kalaset börjar, de är pigga och nöjda, och man kan bjuda på något salt och enkelt som lunch (så slipper man rodda med det precis innan gästerna kommer). Varmkorv, pepparsåsmackor med etiopisk peppar (EFS-klassikern ni vet), pastasallad osv. Och – den tiden är det också ljust så att man kan fota. Fem plus.

Nåja, på eftermiddagen behövde vi frisk luft och drog iväg med skotern en kort sväng och grillade korv i skymningen. Fridfullt!

Sedan lyckades ett pirrigt födelsedagsbarn somna i rimlig tid, vaknade igen 01.50 för att ropa ”Mamma?? När kommer ni och sjunger?” och jag fick med ett stråk av panik i rösten meddela att vi knappt somnat än. Som tur var somnade hon om och vaknade igen vid halv sju och då var det bara för oss att pallra oss upp och komma in i hennes rum med sång, paket och frukostbricka. Det blev en väldigt harmonisk morgon där vi hann leka med presenter, bygga pussel och duka om inför nästa kalas kl. 11. Då var det mormor, morfar och morbror Martins tur att uppvakta. Sedan fick vi låna bästisen Tilde, vilket nog var dagens höjdpunkt. Återigen en hög av underbara presenter och en ny smörgåstårta att äta från.

Lite senare kom lilla bonusmostern Cecilia förbi, och när gästerna åkt hem hade vi lovat bioeftermiddag med Cecilia och popcorn uppe i vårt improviserad biorum. Max-middag önskades av femåring och sedan var det lek med presenter fram till läggdags.

Och vi föräldrar landade skavfötters i soffan och nickade nöjt mot varandra. Det blev en födelsedagshelg att minnas med glädje. 

18 Feb

Att planera presenter

Om jag snart har köpt färdigt presenter till Ediths femårsdag? Om en månad? Ja. Även beställt några temaprylar (hon har valt Trolls som tema i år), samt presentpapper.

Om jag vet att det möjligtvis är ett orimligt beteende och att man skulle kunna tro att jag längtar mer än den faktiska femåringen? Ja och nej. För jag undrar om blivande femåringar är de som längtar allra mest till sin födelsedag. Vi var nog knappt in i januari när Ediths frustration var stor för att det var så hemskt länge kvar. När hon frågar hur många dagar och man behöver svara ”typ 53…?”.

Nåja, med det sagt är min pepp bara snäppet mindre. Jamen jag som älskar att planera sådant i vanliga fall är ju nu helt utsvulten på kalas att se fram emot. Även om det inte blir ett stort kalas, som i vanliga fall. Försöker intala mig själv att det faktiskt inte gör något att kalasprylarna ligger redo någon vecka innan, det kan ju omöjligt vara ett stort problem?

Ska vi också prata lite om presenter? Än så länge finns ju oändligt med roliga saker att ge till sina barn. Nåja, lite svårare är det till det yngre barnet som ju då har rätt mycket för den åldern redan, men med det äldre så är det ju nya områden att utveckla hela tiden.

Eftersom mina barn sällan har någon tydlig önskelista utan liksom önskar ”allt och inget” (och sedan blir glada för allt), så brukar jag tänka att det helst ska innehålla något från alla dessa kategorier:

  • Läsning
  • Spel
  • Pyssel
  • Lek
  • Fysisk aktivitet

I år tänker jag att femåringen ska få ett Vem där-spel, en Bamse-prenumeration (hon älskar att få post i brevlådan) och som lek introducerar jag nu lite lego i vårt hem. Vi har ju som hört till Playmo-sidan, men jag märker att det är trevligt att ha leksaker som kan tas fram tillfälligt och som inte står framme hela tiden, och till den kategorin tänker jag att lego hör. ”Vill ni leka med legot en stund?” På pysselfronten satsar vi nu vidare på pärleriet som har gått upp som en favoritaktivitet senaste månaderna. Det blir äntligen ordentlig pärlförvaring, några nya pärlor och en pärlbok så att hon själv ska kunna sitta med mönster. Nu lånar hon min telefon men där är ju inte alltid så lätt att se hur man ska göra.

Till fysisk aktivitet tänker jag att det hade varit roligt med typ balansstenar eftersom det görs många hinderbanor här hemma, det borde hon väl inte vara för stor för riktigt än va? Men det tipset får jag i så fall skicka vidare till någon släkting.

Det kan inte bara vara jag som tycker sådant här är roligt?

11 Okt

Höstskrud

Alltså den lilla damen nu, nu börjar tålamodets tid. Allt ska göras själv. ”ÄLV!” gallskriker hon, oavsett om det handlar om att klättra upp i bilen, dra upp en dragkedja eller ta av sig en socka. Giv mig styrka. Riktigt, riktigt långsam är hon. Jag tror hon gör det med flit, ingen människa kan skala av sig en strumpa såsom hon gör.

Givetvis är det för att hon vill göra samma som storasyster. Och enda gången det är bra på riktigt är när storasyster som är drillad i att vara modell fint ställer upp, och Signe direkt efter ställer sig på samma ställe och ler fromt. Här med höstlövskronor som vi pysslade ihop efter tips från @pysselmorgon på instagram. Lagom höstaktivitet!

Edith fick givetvis inte hålla armen om lillasyster. Inga mutor hjälper.

Älskar Ediths min här nedan när vi i samförstånd tittar på varandra och suckar över lillasysters oförmåga att samarbeta.

Det är roligare när man får stå modell ”ÄLV!!”.

19 Mar

Barnkalas för 4-åringar

Om vi släpper världsläget för en stund och i sann livet-fortsätter-anda återgår till barnkalaset:

Såhär i efterhand kanske man inte hade behövt ha barnkalaset dagen efter det vanliga, men själva kalaset gick faktiskt otroligt bra. Sex glada tjejer (de tre bjudna grabbarna blev sjuka) som var så väldigt roliga och artiga hela kalaset. Vi hade också sagt att man gärna fick lämna barnen (tycker alltid det är lite otydligt) och jag tror på allvar att det blev mycket lugnare då, det var en mamma som stannade (och de tjejerna hade aldrig varit här så det är ju fullt förståeligt). Men annars sitter ju föräldrarna någonstans i huset och babblar på, och det stör nog barnen lite. Nu blev det istället så lugnt och fokuserat för alla inblandade.

Okej, tänkte att jag skulle gå igenom lite hur vi gjorde ifall någon behöver något tips.

Vi körde tema ”Enhörning” och hade det på inbjudningskortet, ett kort som jag bara hade gjort själv i InDesign och skrivit ut på vanligt utskriftspapper. Edith var mycket nöjd över att få sätta in i glitterkuvert med frimärken sen.

Pyntning: Ballonger, pappersmuggar, servetter, små ”masker”.

Fika: Glasstårta med massa strössel, grädde och ”raket”, rosafärgade popcorn (succé) färgade med ätbart spray, chokladbollar, kex och kolakakor. De två senaste rördes knappt, hade räckt med glasstårta, chokladbollar och popcorn.

Lek: Först gjorde vi paketleken med ”Hunden som ska skälla fram paket”. Okej, jag vet inte vad den heter. Men barnen sitter i en ring och en får lägga sig i mitten och blunda. En vuxen väljer ett paket och lägger i händerna bakom något av barnen. Sedan är ramsan ”Alla händer bakom ryggen, nu får hunden vakna!” Sedan ska hunden gå fram till ett barn, skälla och barnet får visa händerna. När paketet hittats får födelsedagsbarnet öppna det, och sedan fortsätter leken tills paketen är slut. Perfekt att dra ut på paketöppningen lite och inte bara slita upp allt på två minuter.

Jag hade också gjort en enkel skattjakt med fem olika stationer, allt efter ett meddelande från enhörningen Regnbågsstjärna som behövde hjälp. Först fick de en bild på en del av ett rum i huset, där inne behövde de hitta igen en uppdragslapp och på lappen fanns sedan ett uppdrag (lek) som skulle klaras för att få nästa bildlapp. De fem uppdragen var dansstopp (alltid uppskattat, dansa och när musiken stannar ska alla stå still, det kan man göra flera gånger), hitta leksaker i en flaska med ris, känna i fyra ”äckliga” burkar och hitta ledtråden (där hade jag kall gröt, spaghetti, en hårborste och magisk sand), rida en bana med en käpphäst-enhörning samt sätta fast hornet på enhörningen med förbundna ögon. Det blev väldigt fnissigt när hornen hamnade överallt. När alla uppdragen var avklarade skulle de hitta skatten med en sista bild. Skatten: namnmärkta godispåsar.

Och alltså, kompisarna var på allt och fnissade sig igenom leken. Och sedan var vi klara tio minuter innan föräldrarna kom (kalaset var 1,5 h), så då hann de mumsa godiset och leka. Roligt med barnkalas!

Mina bästa tips:

  • Minimera fikat efter barnens nivå. De fascineras lika mycket av massa strössel och popcorn, som en dekorerad regnbågstårta.
  • Låt födelsedagsbarnet ställa ut bordsplaceringar innan, så slipper man otrevliga kommentarer som ”jag vill hellre sitta med deeeen”.
  • Låt föräldrarna lämna barnen, i den mån barnen vågar vara kvar så klart. Ha hellre få barn om det känns övermäktigt.
  • Dra ut på paketöppningen, det är spännande även för de som inte får öppna paket.
  • Märk godispåsarna med namn.
  • Organiserad lek i början, fri lek i slutet. Alltid lite stelare för dem i början så då kan det behövas lite hjälp på traven, medan i slutet är de uppvärmda.
  • För ett kalas för 4-åringar är 1,5 timme perfekt tid!

16 Mar

Kalas för fyraåringen

I lördags var det äntligen dags för födelsedagskalas, på självaste födelsedagen och allt. Vi stannade uppe sent fredagen för att pynta huset med ballonger och serpentiner, förbereda frukostbrickan, fylla tårta och slå in paket. Allt för att själva födelsedagen skulle bli så lite fix som möjligt.

Hon sover alltid i sitt rum hela natten men kommer över och säger ”goood mooorgon!” där vid 6.30-snåret. Och nu tänkte jag prova om hon kunde stanna kvar i sängen, så att vi kunde komma in och sjunga för henne? Jodå, det var hon med på. Så, uppdraget var att säga ett tydligt ”piiiip” (japp, så dåligt isolerade är våra väggar) när hon vaknade, och sedan ligga kvar. Sagt och gjort, på morgonen vaknar jag av ett tydligt ”Mamma! Piiiiip!”. Perfekt, nöjd över att hon kom ihåg planen vänder jag mig mot klockan och avläser 05.37.

Un-der-bart.

Sagt är sagt, upp med hela familjen och vandrandes in i rummet mötte vi sen en mycket nöjd fyraåring som hade längtat efter den här dagen väldigt länge. Frukostbrickan kom i andrahand – för storasyster. Lillasyster däremot, hon tog chansen och hann mumsa fyra chokladbollar, två mackor och en skål med jordgubbar medan vi övriga var fullt fokuserade på paketöppningen. Edith var dock inte bekymrad över detta. ”Åh gölliga Signe, hon haj ätit upp alla mina tokladbollaj.”

Jag älskar också hur man för varje paket får utropet ”Åh, det häj haj jag ju önskat mäj!”, oavsett om det är glitterpennor eller en bok. (Eller nytt playmo…. som jag inte kunde låta bli. Men nästa gång det blir playmo in, så måste något annat åka ut.)

Vi hann åtminstone i lugn och ro dekorera tårtan färdigt och förbereda för kalaset kl. 14, och kunde sedan packa matsäck och åka till pulkabacken med ett gäng kompisar kl. 10. Där strax efter 11 var födelsedagsbarnet av förklarliga skäl rätt slut och somnade i famnen en stund.

Vidare hem till kalaset där närmaste släkt och vänner kom och bjöd på utomordentliga presenter (present-temat blev oplanerat Frost) och härligt sällskap. Kalaset övergick till MAX-beställning och på kvällen när barnen somnat och gästerna åkt hem var det två nöjda men mycket trötta föräldrar som ställde sig för att förbereda barnkalas dagen därpå. Men, det kommer i ett annat inlägg.

Så härligt, att få fira världens bästa fyraåring! 

16 Mar

Edith 4 år

Och så blev hon fyra år, vår älskade storasyster. Det var som att något hände under det där långa jullovet och i stort sett varje vecka är det någon av förskolepedagogerna som påpekar det, att ”ja det har gått jättebra idag, och alla andra dagar för hon alltså hon är verkligen bara så lugn och harmonisk, något hände där över jul”. Och vi märker det själva också, hon går att resonera med även när hon blir arg (när hon blir riktigt övertrött är fortfarande den stunden där man vill undvika konflikter, och så har det alltid varit), hon kan berätta vad hon vill och känner, hon vill hjälpa till och är otroligt duktig och omhändertagande med lillasyster. Även om hon ibland också vänligt men bestämt stänger dörren till hennes rum för att få leka ifred, vilket man sannerligen förstår när man ser hur lillasyster demolerar playmo-världen.

Jag har reflekterat över det förut, men jag känner så mycket när jag tittar på henne. Min stora lilla. Hur jag som ung trodde att jag kanske aldrig skulle kunna få barn (helt ovetenskapligt, trodde bara det skulle vara något slags ödets nyck när jag längtade så mycket efter just barn), hur hon har fått lära mig att bli mamma på både gott och ont. Hon har sett mina bästa och sämsta sidor, och allt hon gett är villkorslös kärlek tillbaka. Jag älskar hennes roliga uttryck som hon säger, hur hon dansar och hur hon skrattar. Att vara med henne.

När jag får ligga nära henne på kvällarna i hennes rum med läslampan på, och hur vi efter utläst bok lägger oss mitt emot varandra, och hennes knubbiga lilla hand håller mig runt nacken.

Ingen annan är som du. Edith, min Edith. 

14 Feb

Hemma med barnen

Det har blivit en del vabbdagar senaste veckorna, och eftersom barnen ändå har varit pigga så har jag fått lite föräldraledighetskänsla igen (förutom nu isoleringen), men det som slår mig är hur mysigt jag tycker det är att vara hemma med dem – speciellt i den här åldern! Och den här årstiden, älskar vårvintern och solen. Det är så synd att man inte är ledig mer med dem i åldrarna 1,5-5 år, för det är ju verkligen deras golden time om ni frågar mig.

Nu kan vi ju verkligen ”pyssla på hemma”, och jag kan faktiskt ha små projekt under dagen och baka bullar, göra något till bloggen, städa någonstans, pyssla fågelmat, fota osv, samtidigt som tjejerna leker/hjälper till/hänger runt omkring. Det är inte alltid jag känner att man vill sitta i deras rum och leka i sex timmar under en dag, men jag tycker det här är ett bra mellanting för jag står inte med näsan i mobilen eller har på tv:n, utan finns liksom hela tiden nära dem och pratar med dem – samtidigt som jag får känna att jag gör något som jag tycker är roligt också. Jag tycker att de verkar trivas med det, de blir ofta mer tillfreds av att det ”händer något” i huset medan de knotar på med sitt. Och ofta vill Edith hjälpa till. Sitter jag med datorn i soffan så ska de bara klättra på mig och peta på knapparna. Det gäller att hitta rätt pyssel, hehe.

Sedan är de bara otroligt härliga just nu. Med Edith tycker jag det hände något kring jul och hon klev liksom över och blev ”äldre”. Inga utbrott som inte går att resonera kring, hon hjälper till med Signe och annat, vill prata mycket, gosar, förstår saker kring hur man ska vara mot varandra osv. Börjar få tydliga storasysterdrag. ”Mamma, titta, jag gav Signe mina duploklossar och då blev hon glad i ögonen!” ”Jag ska bara säga till Signe att om hon slår mig igen så får hon inga chokladbollar på mitt kalas.” Jag skrattade också högt när Edith igår springer till mig på morgonen och säger ”Mamma! Inatt kunde jag plötsligt säga den svåra bokstaven! Men… nu har jag glömt.” och Jakob bekräftar att hon yrvaket hade satt sig upp i sängen och sagt ”rrrrrr” mitt i natten. Haha! Så sen dess har hon som ändå börjat knäcka koden och man kan höra mitt i leken hur hon rrrrrulllar på rrrr. Älskade barn.

Signe i sin tur är lite upp och ner, så otroligt frän och rolig och det bara smattrar nya tecken och även ord. Nu vill hon verkligen härma och pekar på allt i böckerna för att man ska upprepa orden. Och sedan kan hon ju gnälla om saker som ingen förstår vad hon menar, jamen tills man blir tokig. ”Dääääää” gnäller hon och pekar med fingret mot något som ingen annan ser, och ska helst vara i famnen precis när middagen ska lagas eller frukosten städas undan. Men där tror jag lite fler ord är nyckeln, inte lätt att vara missförstådd. Och väldigt tur att hon har så gosiga kramar att dela ut exakt hela tiden. Och slängpussar.

Tänk, att jag fick lära känna de här två och får vara med dem varje dag. 

4 Feb

Sjukstugan

Jaha, och så kom magsjukan och knep oss. Först var det jag och så försöker man liksom ”ligga i sängen minimalt” för att övriga familjen ändå skulle få lite helgfeeling, och sedan drabbas övriga familjen och då är man plötslig ensam skötare och ångrar att man inte vilade ännu mer när man hade chansen, hehe. Nåja, det finns bättre och sämre veckor att vara sjuk och den här veckan var ändå inte värst så jag klagar inte. Det är också en ganska lindrig variant så vi är rätt pigga ändå här hemma.

Vi försöker underhålla oss med nya målarfärger från Ikea, och njuter av att solen äntligen strömmar in i huset! Vårvintersolen är bäst i vårt hus, en låg och inte särskilt varm sol som gör att hela huset badar i ljus.

Edith målar på med hyfsat tålamod, medan lillasyster placeras med sina pennor på behörigt avstånd. Provade låta bägge måla med pensel i helgen, men alltså – det var ungefär två minuters vilsamt målande sedan målades det bara på kroppen, slängdes penslar (glatt och euforiskt), kröps på bord osv. Signe sköt alltså på sin nästa målarfärgsfortsättning med minst 12 månader.

31 Okt

Tvåbarnsfeeling

Alltså, det är så många stunder varje dag som jag blir alldeles rörd av att se Edith och Signe med varandra. Det är som att det nästan är ännu starkare att känna kärleken mellan dem, än mellan förälder och barn. Jag vet inte vad jag blir rörd av, om att det beror på att de ju på något sätt inte valt varandra, inte är speciellt lika men ändå älskar de varandra så villkorslöst med sina små egenheter.

Och när Signe ligger i vår säng på morgonen och plötsligt hör att Edith vaknar på andra sidan väggen, tittar exalterat på mig och sedan hasar sig ner från sängen för att på små mjuka fötter springa ut i huset och möta Edith med en låg midjekram – jamen det är det gulligaste jag vet. Eller när jag säger hejdå på morgonen och jag först får en kram och puss av Edith, sedan samma av Signe, innan de vänder sig mot varandra och gör samma procedur. Trots att de ju ska fortsätta vara med varandra hela dagen.

Ibland när jag har min livet-är-för-bra-ångest-så-snart-plockas-jag-ifrån-det-här, då känns jag mig nästan lite trygg över att de på något sätt alltid kommer ha varandra ändå. Det är min högsta önskan, att de ska få fortsätta ha stort utbyte av varandra i livet och stå varandra nära. Och ja, att jag får vara med och uppleva det tillsammans med dem såklart.

Försöker tänka flera gånger varje dag att inte ta det här livet för givet. Är så glad över den här trion!

13 Aug

Gulligaste åldern?

Jamen alltså, vilken skillnad det är när barnen passerar först året. Jag har sagt det förr, bebistiden är ju inte riktigt min favorittid av massa olika anledning som nog mest ligger hos mig själv och mitt obehag av att vara så påverkad av all sömnbrist, amning, förlossningshantering, försöken att kommunicera med en liten, osv. Och även om jag ändå kan njuta av mycket under den tiden också så blir det även den här gången så tydligt hur otroligt härligt det är när de passerar den där ettårsgränsen och plötsligt blir de bara mysiga och roliga.

Det är så stor skillnad på bara innan stugtiden och nu när vi flyttat hem, nu är ju Signe bara så otroligt mysig och det är så tydligt att vi nu plötsligt kan vara ute hela familjen och alla liksom kan pyssla på. Signe knatar runt kring där man är, gräver med någon pinne och plockar med någon burk medan Edith ju roar sig som alltid.

Och ettåringar, är inte det här den gulligaste åldern?? En pytteliten minimänniska som vandrar omkring och börjar ha ”egenheter” för sig. Jamen plötsligt börjar man ju förstå vad de vill, hon pekar med sitt ”där!”, hämtar sina små skor när hon vill gå ut, vill läsa böcker som hon kommer släpandes med, busar med en och skrattar så hon kiknar. Och hur hon och Edith nu börjar bygga sin egen relation. Leker tillsammans (nåja, Signe pysslar på bredvid Edith som leker att lillasyster är något i hennes hushåll) i lekstugan, Signe möter Edith med ett stort leende och varma kramar på morgonen, Edith som står och borstar lillasysters tänder medan lillasyster står och gapar tålmodigt, Signe som absolut vill hålla Edith i handen när vi går i skogen och sträcker sin knubbiga lilla hand efter henne.

Otroligt vilken mysig tid. Den här hösten ska jag bara njuta järnet av att vara tillsammans med de här två favoritmänniskorna, innan den riktiga vardagen drar igång efter jul. Livet hörrni!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)