19 Mar

Barnkalas för 4-åringar

Om vi släpper världsläget för en stund och i sann livet-fortsätter-anda återgår till barnkalaset:

Såhär i efterhand kanske man inte hade behövt ha barnkalaset dagen efter det vanliga, men själva kalaset gick faktiskt otroligt bra. Sex glada tjejer (de tre bjudna grabbarna blev sjuka) som var så väldigt roliga och artiga hela kalaset. Vi hade också sagt att man gärna fick lämna barnen (tycker alltid det är lite otydligt) och jag tror på allvar att det blev mycket lugnare då, det var en mamma som stannade (och de tjejerna hade aldrig varit här så det är ju fullt förståeligt). Men annars sitter ju föräldrarna någonstans i huset och babblar på, och det stör nog barnen lite. Nu blev det istället så lugnt och fokuserat för alla inblandade.

Okej, tänkte att jag skulle gå igenom lite hur vi gjorde ifall någon behöver något tips.

Vi körde tema ”Enhörning” och hade det på inbjudningskortet, ett kort som jag bara hade gjort själv i InDesign och skrivit ut på vanligt utskriftspapper. Edith var mycket nöjd över att få sätta in i glitterkuvert med frimärken sen.

Pyntning: Ballonger, pappersmuggar, servetter, små ”masker”.

Fika: Glasstårta med massa strössel, grädde och ”raket”, rosafärgade popcorn (succé) färgade med ätbart spray, chokladbollar, kex och kolakakor. De två senaste rördes knappt, hade räckt med glasstårta, chokladbollar och popcorn.

Lek: Först gjorde vi paketleken med ”Hunden som ska skälla fram paket”. Okej, jag vet inte vad den heter. Men barnen sitter i en ring och en får lägga sig i mitten och blunda. En vuxen väljer ett paket och lägger i händerna bakom något av barnen. Sedan är ramsan ”Alla händer bakom ryggen, nu får hunden vakna!” Sedan ska hunden gå fram till ett barn, skälla och barnet får visa händerna. När paketet hittats får födelsedagsbarnet öppna det, och sedan fortsätter leken tills paketen är slut. Perfekt att dra ut på paketöppningen lite och inte bara slita upp allt på två minuter.

Jag hade också gjort en enkel skattjakt med fem olika stationer, allt efter ett meddelande från enhörningen Regnbågsstjärna som behövde hjälp. Först fick de en bild på en del av ett rum i huset, där inne behövde de hitta igen en uppdragslapp och på lappen fanns sedan ett uppdrag (lek) som skulle klaras för att få nästa bildlapp. De fem uppdragen var dansstopp (alltid uppskattat, dansa och när musiken stannar ska alla stå still, det kan man göra flera gånger), hitta leksaker i en flaska med ris, känna i fyra ”äckliga” burkar och hitta ledtråden (där hade jag kall gröt, spaghetti, en hårborste och magisk sand), rida en bana med en käpphäst-enhörning samt sätta fast hornet på enhörningen med förbundna ögon. Det blev väldigt fnissigt när hornen hamnade överallt. När alla uppdragen var avklarade skulle de hitta skatten med en sista bild. Skatten: namnmärkta godispåsar.

Och alltså, kompisarna var på allt och fnissade sig igenom leken. Och sedan var vi klara tio minuter innan föräldrarna kom (kalaset var 1,5 h), så då hann de mumsa godiset och leka. Roligt med barnkalas!

Mina bästa tips:

  • Minimera fikat efter barnens nivå. De fascineras lika mycket av massa strössel och popcorn, som en dekorerad regnbågstårta.
  • Låt födelsedagsbarnet ställa ut bordsplaceringar innan, så slipper man otrevliga kommentarer som ”jag vill hellre sitta med deeeen”.
  • Låt föräldrarna lämna barnen, i den mån barnen vågar vara kvar så klart. Ha hellre få barn om det känns övermäktigt.
  • Dra ut på paketöppningen, det är spännande även för de som inte får öppna paket.
  • Märk godispåsarna med namn.
  • Organiserad lek i början, fri lek i slutet. Alltid lite stelare för dem i början så då kan det behövas lite hjälp på traven, medan i slutet är de uppvärmda.
  • För ett kalas för 4-åringar är 1,5 timme perfekt tid!

16 Mar

Kalas för fyraåringen

I lördags var det äntligen dags för födelsedagskalas, på självaste födelsedagen och allt. Vi stannade uppe sent fredagen för att pynta huset med ballonger och serpentiner, förbereda frukostbrickan, fylla tårta och slå in paket. Allt för att själva födelsedagen skulle bli så lite fix som möjligt.

Hon sover alltid i sitt rum hela natten men kommer över och säger ”goood mooorgon!” där vid 6.30-snåret. Och nu tänkte jag prova om hon kunde stanna kvar i sängen, så att vi kunde komma in och sjunga för henne? Jodå, det var hon med på. Så, uppdraget var att säga ett tydligt ”piiiip” (japp, så dåligt isolerade är våra väggar) när hon vaknade, och sedan ligga kvar. Sagt och gjort, på morgonen vaknar jag av ett tydligt ”Mamma! Piiiiip!”. Perfekt, nöjd över att hon kom ihåg planen vänder jag mig mot klockan och avläser 05.37.

Un-der-bart.

Sagt är sagt, upp med hela familjen och vandrandes in i rummet mötte vi sen en mycket nöjd fyraåring som hade längtat efter den här dagen väldigt länge. Frukostbrickan kom i andrahand – för storasyster. Lillasyster däremot, hon tog chansen och hann mumsa fyra chokladbollar, två mackor och en skål med jordgubbar medan vi övriga var fullt fokuserade på paketöppningen. Edith var dock inte bekymrad över detta. ”Åh gölliga Signe, hon haj ätit upp alla mina tokladbollaj.”

Jag älskar också hur man för varje paket får utropet ”Åh, det häj haj jag ju önskat mäj!”, oavsett om det är glitterpennor eller en bok. (Eller nytt playmo…. som jag inte kunde låta bli. Men nästa gång det blir playmo in, så måste något annat åka ut.)

Vi hann åtminstone i lugn och ro dekorera tårtan färdigt och förbereda för kalaset kl. 14, och kunde sedan packa matsäck och åka till pulkabacken med ett gäng kompisar kl. 10. Där strax efter 11 var födelsedagsbarnet av förklarliga skäl rätt slut och somnade i famnen en stund.

Vidare hem till kalaset där närmaste släkt och vänner kom och bjöd på utomordentliga presenter (present-temat blev oplanerat Frost) och härligt sällskap. Kalaset övergick till MAX-beställning och på kvällen när barnen somnat och gästerna åkt hem var det två nöjda men mycket trötta föräldrar som ställde sig för att förbereda barnkalas dagen därpå. Men, det kommer i ett annat inlägg.

Så härligt, att få fira världens bästa fyraåring! 

16 Mar

Edith 4 år

Och så blev hon fyra år, vår älskade storasyster. Det var som att något hände under det där långa jullovet och i stort sett varje vecka är det någon av förskolepedagogerna som påpekar det, att ”ja det har gått jättebra idag, och alla andra dagar för hon alltså hon är verkligen bara så lugn och harmonisk, något hände där över jul”. Och vi märker det själva också, hon går att resonera med även när hon blir arg (när hon blir riktigt övertrött är fortfarande den stunden där man vill undvika konflikter, och så har det alltid varit), hon kan berätta vad hon vill och känner, hon vill hjälpa till och är otroligt duktig och omhändertagande med lillasyster. Även om hon ibland också vänligt men bestämt stänger dörren till hennes rum för att få leka ifred, vilket man sannerligen förstår när man ser hur lillasyster demolerar playmo-världen.

Jag har reflekterat över det förut, men jag känner så mycket när jag tittar på henne. Min stora lilla. Hur jag som ung trodde att jag kanske aldrig skulle kunna få barn (helt ovetenskapligt, trodde bara det skulle vara något slags ödets nyck när jag längtade så mycket efter just barn), hur hon har fått lära mig att bli mamma på både gott och ont. Hon har sett mina bästa och sämsta sidor, och allt hon gett är villkorslös kärlek tillbaka. Jag älskar hennes roliga uttryck som hon säger, hur hon dansar och hur hon skrattar. Att vara med henne.

När jag får ligga nära henne på kvällarna i hennes rum med läslampan på, och hur vi efter utläst bok lägger oss mitt emot varandra, och hennes knubbiga lilla hand håller mig runt nacken.

Ingen annan är som du. Edith, min Edith. 

14 Feb

Hemma med barnen

Det har blivit en del vabbdagar senaste veckorna, och eftersom barnen ändå har varit pigga så har jag fått lite föräldraledighetskänsla igen (förutom nu isoleringen), men det som slår mig är hur mysigt jag tycker det är att vara hemma med dem – speciellt i den här åldern! Och den här årstiden, älskar vårvintern och solen. Det är så synd att man inte är ledig mer med dem i åldrarna 1,5-5 år, för det är ju verkligen deras golden time om ni frågar mig.

Nu kan vi ju verkligen ”pyssla på hemma”, och jag kan faktiskt ha små projekt under dagen och baka bullar, göra något till bloggen, städa någonstans, pyssla fågelmat, fota osv, samtidigt som tjejerna leker/hjälper till/hänger runt omkring. Det är inte alltid jag känner att man vill sitta i deras rum och leka i sex timmar under en dag, men jag tycker det här är ett bra mellanting för jag står inte med näsan i mobilen eller har på tv:n, utan finns liksom hela tiden nära dem och pratar med dem – samtidigt som jag får känna att jag gör något som jag tycker är roligt också. Jag tycker att de verkar trivas med det, de blir ofta mer tillfreds av att det ”händer något” i huset medan de knotar på med sitt. Och ofta vill Edith hjälpa till. Sitter jag med datorn i soffan så ska de bara klättra på mig och peta på knapparna. Det gäller att hitta rätt pyssel, hehe.

Sedan är de bara otroligt härliga just nu. Med Edith tycker jag det hände något kring jul och hon klev liksom över och blev ”äldre”. Inga utbrott som inte går att resonera kring, hon hjälper till med Signe och annat, vill prata mycket, gosar, förstår saker kring hur man ska vara mot varandra osv. Börjar få tydliga storasysterdrag. ”Mamma, titta, jag gav Signe mina duploklossar och då blev hon glad i ögonen!” ”Jag ska bara säga till Signe att om hon slår mig igen så får hon inga chokladbollar på mitt kalas.” Jag skrattade också högt när Edith igår springer till mig på morgonen och säger ”Mamma! Inatt kunde jag plötsligt säga den svåra bokstaven! Men… nu har jag glömt.” och Jakob bekräftar att hon yrvaket hade satt sig upp i sängen och sagt ”rrrrrr” mitt i natten. Haha! Så sen dess har hon som ändå börjat knäcka koden och man kan höra mitt i leken hur hon rrrrrulllar på rrrr. Älskade barn.

Signe i sin tur är lite upp och ner, så otroligt frän och rolig och det bara smattrar nya tecken och även ord. Nu vill hon verkligen härma och pekar på allt i böckerna för att man ska upprepa orden. Och sedan kan hon ju gnälla om saker som ingen förstår vad hon menar, jamen tills man blir tokig. ”Dääääää” gnäller hon och pekar med fingret mot något som ingen annan ser, och ska helst vara i famnen precis när middagen ska lagas eller frukosten städas undan. Men där tror jag lite fler ord är nyckeln, inte lätt att vara missförstådd. Och väldigt tur att hon har så gosiga kramar att dela ut exakt hela tiden. Och slängpussar.

Tänk, att jag fick lära känna de här två och får vara med dem varje dag. 

4 Feb

Sjukstugan

Jaha, och så kom magsjukan och knep oss. Först var det jag och så försöker man liksom ”ligga i sängen minimalt” för att övriga familjen ändå skulle få lite helgfeeling, och sedan drabbas övriga familjen och då är man plötslig ensam skötare och ångrar att man inte vilade ännu mer när man hade chansen, hehe. Nåja, det finns bättre och sämre veckor att vara sjuk och den här veckan var ändå inte värst så jag klagar inte. Det är också en ganska lindrig variant så vi är rätt pigga ändå här hemma.

Vi försöker underhålla oss med nya målarfärger från Ikea, och njuter av att solen äntligen strömmar in i huset! Vårvintersolen är bäst i vårt hus, en låg och inte särskilt varm sol som gör att hela huset badar i ljus.

Edith målar på med hyfsat tålamod, medan lillasyster placeras med sina pennor på behörigt avstånd. Provade låta bägge måla med pensel i helgen, men alltså – det var ungefär två minuters vilsamt målande sedan målades det bara på kroppen, slängdes penslar (glatt och euforiskt), kröps på bord osv. Signe sköt alltså på sin nästa målarfärgsfortsättning med minst 12 månader.

31 Okt

Tvåbarnsfeeling

Alltså, det är så många stunder varje dag som jag blir alldeles rörd av att se Edith och Signe med varandra. Det är som att det nästan är ännu starkare att känna kärleken mellan dem, än mellan förälder och barn. Jag vet inte vad jag blir rörd av, om att det beror på att de ju på något sätt inte valt varandra, inte är speciellt lika men ändå älskar de varandra så villkorslöst med sina små egenheter.

Och när Signe ligger i vår säng på morgonen och plötsligt hör att Edith vaknar på andra sidan väggen, tittar exalterat på mig och sedan hasar sig ner från sängen för att på små mjuka fötter springa ut i huset och möta Edith med en låg midjekram – jamen det är det gulligaste jag vet. Eller när jag säger hejdå på morgonen och jag först får en kram och puss av Edith, sedan samma av Signe, innan de vänder sig mot varandra och gör samma procedur. Trots att de ju ska fortsätta vara med varandra hela dagen.

Ibland när jag har min livet-är-för-bra-ångest-så-snart-plockas-jag-ifrån-det-här, då känns jag mig nästan lite trygg över att de på något sätt alltid kommer ha varandra ändå. Det är min högsta önskan, att de ska få fortsätta ha stort utbyte av varandra i livet och stå varandra nära. Och ja, att jag får vara med och uppleva det tillsammans med dem såklart.

Försöker tänka flera gånger varje dag att inte ta det här livet för givet. Är så glad över den här trion!

13 Aug

Gulligaste åldern?

Jamen alltså, vilken skillnad det är när barnen passerar först året. Jag har sagt det förr, bebistiden är ju inte riktigt min favorittid av massa olika anledning som nog mest ligger hos mig själv och mitt obehag av att vara så påverkad av all sömnbrist, amning, förlossningshantering, försöken att kommunicera med en liten, osv. Och även om jag ändå kan njuta av mycket under den tiden också så blir det även den här gången så tydligt hur otroligt härligt det är när de passerar den där ettårsgränsen och plötsligt blir de bara mysiga och roliga.

Det är så stor skillnad på bara innan stugtiden och nu när vi flyttat hem, nu är ju Signe bara så otroligt mysig och det är så tydligt att vi nu plötsligt kan vara ute hela familjen och alla liksom kan pyssla på. Signe knatar runt kring där man är, gräver med någon pinne och plockar med någon burk medan Edith ju roar sig som alltid.

Och ettåringar, är inte det här den gulligaste åldern?? En pytteliten minimänniska som vandrar omkring och börjar ha ”egenheter” för sig. Jamen plötsligt börjar man ju förstå vad de vill, hon pekar med sitt ”där!”, hämtar sina små skor när hon vill gå ut, vill läsa böcker som hon kommer släpandes med, busar med en och skrattar så hon kiknar. Och hur hon och Edith nu börjar bygga sin egen relation. Leker tillsammans (nåja, Signe pysslar på bredvid Edith som leker att lillasyster är något i hennes hushåll) i lekstugan, Signe möter Edith med ett stort leende och varma kramar på morgonen, Edith som står och borstar lillasysters tänder medan lillasyster står och gapar tålmodigt, Signe som absolut vill hålla Edith i handen när vi går i skogen och sträcker sin knubbiga lilla hand efter henne.

Otroligt vilken mysig tid. Den här hösten ska jag bara njuta järnet av att vara tillsammans med de här två favoritmänniskorna, innan den riktiga vardagen drar igång efter jul. Livet hörrni!

9 Jun

Mina döttrar

Jag älskar fortfarande att säga ”mina döttrar”. Kan liksom inte förstå när jag blev mamma till två döttrar. De är så perfekta på alla sätt och vis. Jag vet inte hur många gånger jag ber: ”låt mig få vara med”. Låt mig bara få vara med! Låt mig få vara en del av hela deras liv.

Tvingade Jakob att fota oss härom veckan. Blir lite extra varm när jag ser bilder på dem när jag också är med, det är som att det är lättare att minnas deras små kroppar när jag ser hur jag håller dem. Minnas hur jag har deras varma kinder mot mig och deras små händer i mina.

Så rik!

Blandade känslor över fotograferingens gemensamma kram. 

8 Jun

Hur gick det med allt playmo?

Förstår att ni suttit på nålar. Med allt mitt tjat om playmo-prylarna Edith (jag) hade önskat till julklapp och present. Så, jag tänkte att det inte är mer än rätt att vi gör en liten uppdatering?

Kortfattat: Det har varit en succé.

Långa versionen: Så väldigt många timmar som spenderats med dessa prylar bara de här månaderna. Jag har också gillar att göra en ”värld” av det och bara städa kring själva saker men låta det stå framme hela tiden, det gör att det är så enkelt till lek för henne. Hela skrivbordet är bondgård och hästgård, och jag tycker om att gå in dit och ställa iordning allt prydligt igen efter Ediths fantasilekar. Enda nackdelen är ju att Signe bara behöver gå in där en sekund innan hon har minst två playmo-äpplen i munnen så oftast stänger Edith dörren och är där inne själv, eller så får man sitta med.

Men, som det matchnings-freak man är så kunde ju inte drakmamman med unge vara nere bland grisarna, det säger ju sig självt, så Jakob svepte ihop en liten hörnhylla där fantasilandet är.

Ser ni inte så mysigt det ser ut? Små människor i en egen liten värld. Det är ju till och med roligt för mig att vara där och leka. Ja, alltså tillsammans med barnet såklart. Oftast. Ibland lite själv också. Bara medan jag städar.

1 Maj

Det här med djur

Häromveckan fick jag och Edith åka förbi och träffa några alldeles nyfödda små lamm. Jag vet inte vem som var nöjdast, jag eller barnet. Vi hade flasklamm ett par somrar när jag var liten, och de blev så tama och gosiga.

Det är roligt att E är så otroligt förtjust i djur, hon fick ett djurlexikon för barn i present som vi bläddrar i ofta, och jag känner igen mig för trots att jag inte har vuxit upp med så mycket djur runt omkring mig så har jag alltid varit fascinerad av dem. Inte egentligen längtat efter att ha massa olika djur, men alltid gillat att läsa om dem (läste otroliga mängder hästböcker utan att någonsin ridit en häst typ), se Animal planet när jag var liten, dokumentärer, åka till zoo.

Vi har börjat få ett par grannkatter (och en tax? Fråga inte.) som kommer förbi på gården och de får självklart full uppmärksamhet. Jakob är inte så förtjust i att de bajsar i Ediths sandlåda vilket man kan förstå, så katten får ett väldigt ambivalent mottagande – när Edith är ute är det gos och klapp. Och så fort hon inte är ute så sjasas den bort fortare än kvickt.

Jag väntar med en viss fasa på den dagen Edith kommer på att hon vill ha ett eget djur. Är inte så förtjust på ”smutsen” djuren ger (ja, så fånig är jag), vi har allergiska kompisar och tycker också tanken på att de kan skadas/dö är väldigt jobbig. Tycker på något märkligt sätt att tanken på att de ska dö är mer sorglig än glädjen jag känner inför att djuret först förhoppningsvis ska leva i vår familj flera år? Underligt.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)