9 Jun

Mina döttrar

Jag älskar fortfarande att säga ”mina döttrar”. Kan liksom inte förstå när jag blev mamma till två döttrar. De är så perfekta på alla sätt och vis. Jag vet inte hur många gånger jag ber: ”låt mig få vara med”. Låt mig bara få vara med! Låt mig få vara en del av hela deras liv.

Tvingade Jakob att fota oss härom veckan. Blir lite extra varm när jag ser bilder på dem när jag också är med, det är som att det är lättare att minnas deras små kroppar när jag ser hur jag håller dem. Minnas hur jag har deras varma kinder mot mig och deras små händer i mina.

Så rik!

Blandade känslor över fotograferingens gemensamma kram. 

8 Jun

Hur gick det med allt playmo?

Förstår att ni suttit på nålar. Med allt mitt tjat om playmo-prylarna Edith (jag) hade önskat till julklapp och present. Så, jag tänkte att det inte är mer än rätt att vi gör en liten uppdatering?

Kortfattat: Det har varit en succé.

Långa versionen: Så väldigt många timmar som spenderats med dessa prylar bara de här månaderna. Jag har också gillar att göra en ”värld” av det och bara städa kring själva saker men låta det stå framme hela tiden, det gör att det är så enkelt till lek för henne. Hela skrivbordet är bondgård och hästgård, och jag tycker om att gå in dit och ställa iordning allt prydligt igen efter Ediths fantasilekar. Enda nackdelen är ju att Signe bara behöver gå in där en sekund innan hon har minst två playmo-äpplen i munnen så oftast stänger Edith dörren och är där inne själv, eller så får man sitta med.

Men, som det matchnings-freak man är så kunde ju inte drakmamman med unge vara nere bland grisarna, det säger ju sig självt, så Jakob svepte ihop en liten hörnhylla där fantasilandet är.

Ser ni inte så mysigt det ser ut? Små människor i en egen liten värld. Det är ju till och med roligt för mig att vara där och leka. Ja, alltså tillsammans med barnet såklart. Oftast. Ibland lite själv också. Bara medan jag städar.

1 Maj

Det här med djur

Häromveckan fick jag och Edith åka förbi och träffa några alldeles nyfödda små lamm. Jag vet inte vem som var nöjdast, jag eller barnet. Vi hade flasklamm ett par somrar när jag var liten, och de blev så tama och gosiga.

Det är roligt att E är så otroligt förtjust i djur, hon fick ett djurlexikon för barn i present som vi bläddrar i ofta, och jag känner igen mig för trots att jag inte har vuxit upp med så mycket djur runt omkring mig så har jag alltid varit fascinerad av dem. Inte egentligen längtat efter att ha massa olika djur, men alltid gillat att läsa om dem (läste otroliga mängder hästböcker utan att någonsin ridit en häst typ), se Animal planet när jag var liten, dokumentärer, åka till zoo.

Vi har börjat få ett par grannkatter (och en tax? Fråga inte.) som kommer förbi på gården och de får självklart full uppmärksamhet. Jakob är inte så förtjust i att de bajsar i Ediths sandlåda vilket man kan förstå, så katten får ett väldigt ambivalent mottagande – när Edith är ute är det gos och klapp. Och så fort hon inte är ute så sjasas den bort fortare än kvickt.

Jag väntar med en viss fasa på den dagen Edith kommer på att hon vill ha ett eget djur. Är inte så förtjust på ”smutsen” djuren ger (ja, så fånig är jag), vi har allergiska kompisar och tycker också tanken på att de kan skadas/dö är väldigt jobbig. Tycker på något märkligt sätt att tanken på att de ska dö är mer sorglig än glädjen jag känner inför att djuret först förhoppningsvis ska leva i vår familj flera år? Underligt.

22 Apr

Bakom varje påskkort

Så härligt det är att vara lediga tillsammans. Det här blev en kanonlösning – att först åka iväg och få skidor/fjäll/eld, och sedan komma hem och hinna med hela påskhelgen hemma. Bara vara. Pyssla på hemma på gården, byta däck, sopa grus, träffa familj, göra utflykter. Så fridsamt för själen.

Vi tog också vår första cykeltur med familjen, och jag minns att jag hade det som målbild i slutet av förra sommaren, när vi hade köpt cykelkärran men Signe var för liten för att sitta i den, och jag inte var så sugen på att cykla något mer den sommaren/hösten efter förlossning. Då tänkte jag – det kommer en vår. När vi kan packa in två barn i den här cykelvagnen och cykla iväg hela familjen. Och tänk, nu är vi här!

Jag skulle försöka fota en bild med tjejerna men det blev rena rama cirkusen. Så, det här får bli behind the scenes. Glöm aldrig. Bakom varje bra bild, finns ett dussin av dessa.

18 Apr

Påskpynt med bästa sällskapet

Ja, som ni redan har förstått så är det har med högtiderna numera ännu roligare än tidigare, just för att jag har någon att göra allt tillsammans med och någon att göra det för. Som påsken!

Jag och Edith var ju bara tvungna att ha en förmiddag med påskpynt precis innan vi åkte på familjeläger, för vi visste ju att det redan skulle vara påsk när vi kom hem.

Sagt och gjort! Vi gjorde påskkort som vi sedan promenerade runt med på byn och la i brevlådor till nära och kära. Vi gjorde även små kaniner på Messy church som vi hängde upp i påskriset, och så färgade vi ägg. Tyvärr med halvers resultat, blev någon slags 70-talsbonanza i färgskala, och rätt meckigt tyckte jag med tre olika färger – så nästa gång tror jag vi färgar med typ blåbär så att färgskalan blir mer blågrå, och så kör vi bara på en färg. Kanske att man har i äggen lite olika länge i färgbadet istället.

Nåja, en mysig förmiddag blev det och jag fick chans att fota ett av mina favoritmotiv. Edith som pysslar med något traditionsenligt! Jag blir nästan rörd när jag ser henne såhär på bild, det känns som att det är den här typen av stunder jag kommer minnas som mest när hon är vuxen sen. Mitt gullebarn med sina små flätor, girafftatueringar och blå/rosa naglar.

17 Mar

Kalasdag

Mycket kalas i bloggen nu, men det gillar vi va? Jag lovar att inte skriva lika många inlägg om min egen födelsedag. Kanske.

Vilken härlig kalasdag vi fick igår! Förmiddagen gick åt till att pynta, fixa och dekorera tårta (en färgglad sak, ni får se i bilderna), så vi var redo när gästerna började komma kl 14. Edith på toppenhumör över att kalaset äntligen var igång (och ändå inte överspeedad, lite av en balansgång) och fick otroligt fina presenter! Kläder, böcker, magisk sand, pyjamashjältar med mera. Bara en sådan sak som att Jakobs moster sytt en lejondräkt!? Kände att hon var mitt presentgoal som vuxen, vill också vara den som ger hemmagjord lejondräkt till en treåring. Edith fick en lejondräkt av sin mormor och morfar också, men jag har aldrig varit den som säger ”bara en lejondräkt i det här huset!”. Hehe. Fort hade även kompis Tilde hoppat in i en av dräkterna och lejonkompisarna var ett faktum.

Gästerna hängde kvar länge till min förtjusning (sista åkte vid 22.30 någon gång), och vi såg skidskytte, åt pizzabullar med sallad (ni ska få receptet sen), och fikade bland annat cookietårta, blåbärspaj och after eight-kakor. Barnen fick en liten skattjakt med bilder (bra när de inte kan läsa) och i slutet fanns små godispåsar.

Mycket lyckad dag! Imorse vaknade Edith och konstaterade med glad röst först att ”mitt kalas är kvar!” när ballonger och vimplar inte var nedtagna. För att sedan göra tillägget ”…men inga gästor…”

Hör ni?

Det är ljudet av en oplanerad dag. Idag myser vi med tacksam känsla i magen och leker med presenter!

22 Nov

Vår egen Post Malone

Jag måste få skriva ett inlägg om Edith, vår älskade 2,5-åring (drygt). När de är små så händer ju liksom utvecklingen så tydligt, antingen kan de saker eller så kan de inte, det blir ju lite mer flytande när de blir äldre. Så ganska länge har jag ändå tyckt nu att hon är sig ”ganska lik”. Men senaste veckorna har det som hoppat upp ett snäpp, för nu har citatmaskinen kommit igång. Det är svårt att beskriva skillnaden, men leken har kommit upp ett snäpp och om det förr var ”nu sitter jag och leker en stund med den här leksaken” så organiserar hon nu små hela historier. Det är mer ”titta mamma, jag har byggt en koja och nu måste vi skynda oss för hajen kommer, men vi måste smyga ut och hämta mat så att vi har det i kojan” eller ”mamma, kan du leka sångstund med mig, jag är ledare och du är Edith” och så kommer man till en iordningställd liten cirkel av små ”ljus”, tavlor där sångerna står osv. Sedan leds jag i tydlig öppet hus-anda genom sång efter sång.

Det är så otroligt roligt att se! Och som hon pratar alltså, det finns verkligen väldigt mycket att berätta. Både verkligt och fiktivt. Hon har ett otroligt ordförråd men inte så många rätta stavelser (typ k, r, f osv), så jag märker att vi har lättare att förstå allt hon säger än vad människor runt omkring henne har. Speciellt eftersom det ofta går rätt fort och är diverse paralleller med olika saker hon läst eller sett. Som igår när hon för sin mormor skulle beskriva att de lekte att de hade kalas för Gecko (en figur i Pyjamashjältar som ju då mormor inte hade sett) och blev mycket fundersam när mormor hela tiden trodde hon sa ”Viktor”.

Det märks också att hon har blivit mer tänkande och verbal, och mindre fysisk, hon kan ju springa iväg och leka själv på exempelvis öppet hus och jag vet att hon kan hitta mig och kommer till mig om det är något, sedan kan hon ju möjligtvis lura av någon liten en leksak hon vill ha… Men hon är mer ett barn som reflekterar över ”hen blir ledsen om jag gör så”.

Hon är också otroligt säker i sig själv, och det har hon nästan alltid varit. Hon bara ”här är jag och här får jag vara”. Som på messy church när barnkören sjunger och hon tittar en liten stund, stegar rakt fram till kören med 5-6-åringar, tittar på vad de gör för rörelser (det var en låt hon kunde), och sedan ställer hon in sig i kören, tittar ut mot publiken och sjunger högt med, med rörelser. Det är liksom inte en tanke på att ”här får jag inte vara med” eller ”undrar vad de kommer tycka om mig”. Sedan älskar jag också att hon bjuder på sig själv, som när jag och Jakob ville måla henne till Post Malone (en rappare som Jakob brukar lyssna på) en lördag och Edith bara hänger på. Ligger stilla länge så att Jakob kan måla ”tatueringar” med eyeliner, och inte ett ljud över den obehagliga näsringen som jag petade dit haha! Vad gör man inte för konsten, liksom? Då är det lätt att vara förälder ska jag säga.

Jag måste bara få skriva ner några situationer så att jag kommer ihåg dem:

Jag: Men Edith, vad ska vi ge alla i julklapp då?
E med händerna förvånat på kinderna: Aaaah, vad ska vi ge Fjaans?? (Jakobs yngsta kusin som är något av en idol)
Jag: Ja oj, vad ska vi ge honom, vad tycker du?
E: Hmm. Vi kan ge honom en docka! Som är samma likadan som jag!
Jag: Ja jo, det kan vi ge.
E: Åneeej, vi har gjömt Guttav! (Frans äldre bror)
Jag: Vad ska vi ge honom då?
E: Han får klossar.

Eller när hon ställer sig vid Jakob och blåser med ett rytande på honom.
J: Men oj, vad händer?
E: Jag blåsej eld på dig pappa.
J: Aaah hjälp!
E: *skrattar nedlåtande* Men pappa, det ä inte tå tarligt, jag blåser ju baaja eld på dej.

Eller när hon kommer med finurlig fin och har något bakom ryggen.
Jag: Vad är det du har bakom ryggen?
E: Det böjaj på f.
Jag: F? Hm, vad kan det vara?
E tar fram mjukiskatten och skriker: Tatt!! F som i tatt!

Senare samma dag vid middagen övar vi på de olika ”E som i Edith” och ”J som i Jakob”.
Jakob: Men vad är lillasysters bokstav då?
Edith funderar noga och vi är rätt övertygade om att det här kommer hon inte veta.
E: S.
Jag: Nämen, kunde du det?
E: Aaa, s som i lillasyster!

Häromdagen hade hon fått en bit falukorv som hon skar i med en bordskniv när jag lagade mat.
E: Vilken duktig pojke.
Jag tänker tyst för mig själv att det inte är så tydligt för henne vad pojkar och flickor är än, och tycker det är rätt skönt.
Jag: Är du en duktig pojke?
E: Neeeej, inte jag.
Tänker tyst att okej då, hon har tydligen lärt sig att hon är flicka ändå.
E: Du är.

Vår egen, älskade, Post Malone.

5 Okt

Flygplansbajs och matchande kläder

Hemma igen! ”Var har hon varit?” tänker kanske du. Jag och Signe har varit nere i Uppsala ett par dagar på konferens om Nya sätt att vara kyrka, med inriktning mot unga vuxna. Spännande! Spännande också att för första gången flyga med barn. Och typ själv, dock hade jag god hjälp av mina resekompisar, annars hade det ändå kunnat bli lite roddigt att vara själv? Det här med när man ska skicka iväg vagnen som specialbagage hade inte varit helt lätt om ingen kunde hålla henne under tiden? Men ja, det hade väl löst sig.

Signe har skött sig galant under hela konferensen (som också var väldigt bra, mycket inspiration!) – fram till flyget hem igår. Vansinnig på vägen upp i luften, sedan fick hon mat (vilket ju är lite meckigt ändå på planet), sedan arg igen men lyckas somna, vaknar efter en stund, tittar på mig och börjar bajsa. Och alltså det tog aldrig slut, och jag hinner tänka – det måste vara fullt nu, när jag sakta känner hur något blött letar sig upp på hennes rygg och på mina byxor under henne. Jag sitter längst in. Nejnejnej. NEJ. Och då. Börjar bälteslampan lysa. Vi ska landa. Värdigheten i när man har bebisbajs på byxorna och snabbt virar runt amningshandduken kring barnet som man försöker hålla helt still – och som ju är allt annat än nöjd över att inte få en ny blöja. Det var inte jättekul. Äh, vad gör man? Man försöker vyssja bäst man kan, man landar och man lyckas på något sätt få med sig sakerna ut till första toalett där man tvättar av barnet. Och sig själv. Tänk, det ordnade sig! Hurra!

Det var i alla fall väldigt skönt att få gå och lägga sig i egen säng igår och ha en annan vuxen som kunde ta barnet. Och nu laddar vi om för en rolig helg! Kalas imorgon för älskade Herman som fyllde tre år igår, och på söndag har vi dop för Signe! Väldigt trevligt om ni frågar mig!

Jag har förresten köpt barnens första matchande klädesplagg. Det är tur att jag inte fick tvillingar, för jag tror de skulle se likadana ut exakt hela tiden. Älskar matchande set, och med barnkläder blir det extra roligt. Passar på medan de inte protesterar. Det är väldigt passande att Edith fortfarande är helt obrydd om vad man tar på henne, må hon aldrig vilja börja bestämma själv eller typ vilja ha glittriga Frost-utklädeskläder på förskolan. Okej, jag fattar att hon kommer vilja bestämma själv tillslut. Må hennes klädessmak vara god! Och likna min……

Ser ni mina små minimänniskor? Underbara. 

8 Aug

Bebisbilder

Vi har fått en riktig A-bebis! Otroligt nöjd liten sak, som i början bara åt, sov och bajsade. Nu är hon mer och mer vaken (och tyvärr ofta ett litet pass där mellan 4-5 på morgonen någon gång), men inte ledsen utan bara vaken och vill gärna att någon umgås med henne. Om man bara låter hon ligga i babynestet och hoppas att hon ska somna om själv kan hon dock börja huffa och puffa, så då behöver hon vaggas och få hjälp att ta tutten som åker ut lite då och då. Hon äter också med ganska samma intervaller på nätterna som på dagarna, man hade ju kunnat hoppas på någon liten extra timme…

Men det är verkligen skönt att hon inte är sådär oförklarligt ledsen som Edith kunde vara som nyfödd, där hon bara verkade ha ont i magen eller vara hungrig trots att hon just hade ätit.

Edith fortsätter vara väldigt go och pussig med lillasyster, men ganska lagom intresserad ändå? Trodde hon skulle vara och peta på henne exakt hela tiden, men om hon exempelvis sover så låter hon henne ändå vara ifred vilket ju är väldigt skönt. Vill gärna stå på en pall bredvid skötbordet när vi byter blöja, eller pussa henne på huvudet när vi ammar. Tur att man har en något högre stresstolerans den här gången alltså, haha med en tvååring som klättrar runt en exakt hela matstunden.

Härom dagen kom jag på att det var hög tid att fota lite bebisbilder på lillan, kul att ha samma bilder som med storasyster! Och den här gången även med storasyster i nuvarande storlek, eftersom det var hemskt spännande att ligga på samma fårskinn som lillasyster.

Ska bli så otroligt roligt att se vad Signe får för personlighet och vad man kommer kunna se för skillnader och likheter dem emellan. Är väldans nyfiken!

Här kan ni se bebisbilder från när Edith var liten. 

4 Aug

Edith och Signe

Hej igen! Här lämnar jag er med ett under-isen-inlägg och sedan dröjer det flera dagar innan någon uppdatering kommer. Det är bättre nu! Det var någon slags mjölkstockning som började ge med sig redan dagen efter, framför allt för att jag började använda amningsnapp igen som gjorde otroligt stor skillnad för hur ont amningen gjorde, vilket gjorde att jag faktiskt kunde låta henne amma ut så länge hon ville och därmed göra att mjölkstockningen blev bättre. Hade ju amningsnappen hela tiden förra gången men ville liksom prova om det gick utan den här gången – men det skulle jag inte ha gjort. Eller i alla fall inte så länge som jag gjorde nu, huden skavdes ju helt av från bröstvårtorna och jag fattar inte hur såren ska kunna läka när det bara är någon timme mellan amningarna? Ska jag ha blödande/vätskande sår i flera veckor framåt?

Tycker jag har provat allt, smörjer med Purelan, luftar (trots att det är svårt när mjölken läker), har amningskopp som gör att inget skaver direkt mot huden och att mjölken skvimpar runt och läker, har kört kurer med en gel som Mom har som ska lindra och läka sår osv. Men nej. Såren kvarstår. Någon som har något tips?

Mest är jag nöjd över att psyket är någorlunda återställt, gillar inte att vara i obalans hehe.

Men som sagt, kände mig bättre efter ett par dagar så i veckan har vi till och med hunnit iväg på en liten resa med husbil som vi hyrt av Elin och Lars. Haha det kan gå snabbt i vändningarna här. Men nästan alla runt omkring oss skulle plötsligt iväg och vi hade typ bara varit hemma i ett par veckor så det kändes väldigt lockande att få åka iväg en sväng. Så vi for till Övik och sov ett par nätter på en camping bredvid mor och far som hade husvagnen där, och på vägen hem for vi förbi Lycksele djurpark där Edith fick se både vargar och björnar. Väldigt lyckad liten tur, barnen gjorde både ett exemplariskt restaurangbesök på Pinchos samt framför allt en mycket lyckad hemfärd i bilen! Någon liten svacka där i början av resan ska erkännas, men sammantaget var det roligt att få komma iväg.

Och just ja – nu har lillasyster ett namn!

De här bilderna togs förra veckan, men här ser vi nu Edith och Signe! 


Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)