19 Okt

Kom-som-du-vill-vecka

Förra veckan fick vi ett mail om att det var kom-som-du-vill-vecka på förskolan (alla dagar är väl kom som du vill, men ni fattar). Och sådant där går ju inte bara att kasta ur sig utan att undertecknad rullar igång. Jag vet inte vad i hela världen som skulle kunna få mig att strunta i en sådan sak? Det går emot allt jag är. Det liksom bara hör till att jag åker till mamma och pappas utklädningslådor och börjar rota efter lämpliga ha-en-hel-dag-på-förskolan-utan-att-förskolelärarna-eller-Edith-blir-galna-på-piffet-outfits.

Jag tror jag har skrivit om det förut, men jag har alltid lobbat för att hon ska gilla att klä ut sig. Dra hjälmar över huvudet, måla i ansiktet, inte slita loss capen direkt. Och nej, det kanske inte är topp tre viktiga saker att brinna för i sin uppfostran, men jag har bara fått för mig att det är kul att gilla att klä ut sig, liksom gå in i roller och bjuda lite på att man ser tokig ut. Inte bli kränkt över att folk skrattar åt en.

Och ja, dottern är ju bara 1,5 år så det kan absolut hinna ändras både en och två gånger, om ett tag kanske hon avskyr det. Men just nu gillar hon det. När vi drog på henne brorsans gamla Fantomen-dräkt i söndags (med små tyg-glasögon och allt) så poserade hon mycket nöjt medan hon visade hur stark hon var. Hehe. (Och ja, vi har dessvärre skapat ett bekräftelsemonster)

Så, i måndags var hon Fantomen. I tisdags var hon mus. Och det kan hända att jag igår tog på henne en mycket komplett indian-outfit (med liten peruk och allt…..) men det krävdes mod att våga ta på henne det. Haha. (Ni som följer mig på instagram fick se den lilla indianen där) Jag riktigt hör hur det kommer tisslas och tasslas om ”dåren med utklädningslådan”. Jag alltså, inte Edith. De fattar ju att det inte är hon som tjatar om en komplett indian-outfit med peruk. Jag tror jag ska göra en kupp imorgon där jag hintar om att det är Jakob. ”Haha ja ojoj, man tycker ju det är lite mycket med fem dagar i rad men det är ju tydligen inte jag som bestämmer när det gäller sådant här, hoho. Jag sa att det bara räckte med en dag, men nejnej, hehe, han skulle nödvändigtvis på med indiankläderna också, ojojoj, hehe.”

Bra plan. Med den planen kanske jag kan smyga in cowboy-kläder för imorgon också….?

Edith 171017_2 Edith 171017_3 Edith 171017_4

10 Okt

Snackaren

Nu är det mycket babbel här hemma. Mycket är något otydligt, men mycket går också att förstå. En salig röra med ord. ”Edii, sitta, mamma, sitta, här” medan hon nickar i samförstånd med sig själv och klappar på den lilla stolen bredvid sig. Eller när vi börjar dansa efter middagen och Jakob dröjer sig kvar vid bordet och hon stannar upp i dansen för att ropa ”Pappa! Omma! Pappa! Omm!” Dansar vidare nöjt när hela familjen är med. Hon har också kommit över den här tröskeln att hon liksom inte behöver öva på specifika ord, utan nu hon härmar alla möjliga ord direkt man säger dem. Mer eller mindre tydligt, men ändå.

Det märks att hon är väldigt uppmärksam på vad vi gör och vill göra likadant, oavsett om det är att sätta tandkräm på tandborsten, kasta ”läp” i skräpkorgen eller göra en tortillawrap av hennes små tacodelar som hon fått på tallriken.

Jakob sa häromdagen att det här verkligen där en ålder som man bara vill stanna tiden, och jag håller med. Så otroligt härlig mix av gullig myskropp/rolig/utvecklande/osv.

Edith 170930Edith 170930_2 Edith 170930_3

10 Sep

18 månader

Och så var hon ett och ett halvt, vår lilla pingla. (Okej, om några dagar) På ett sätt känns det som att hon är äldre, ett och ett halvt låter liksom så bebisaktigt och hon känns verkligen inte som en bebis längre. Det är så tydligt, som tillexempel när hon har badat så brukar jag linda in henne i handduken och lyfta upp henne liggande i famnen. Då ler hon i sin lilla handdukskokong, tittar på mig och säger ”bäjj” och sedan låtsasgråter hon lite som att hon är en bebis. Då vill man bara ropa ”det var ju igår du VAR en bäjj och låg där och grät!?!”

Det gör jag såklart inte. Jag är ju inte orimlig.

Hon börjar verkligen vara en egen liten person, med egna personlighetsdrag. Hon är trygg i sig själv, hon är bestämd, smart, lättlärd och rolig. Hon älskar fortfarande att dansa till musik, så det gör vi ofta efter middagen. Jag älskar när hon klappar bredvid sig och säger ”mamma sitta”, när hon springer mot en och säger ”buuu” för att vi ska busa och sedan har så bråttom att vända sig om och bli jagad att hon nästan ramlar. När hon frågande tittar på mig och säger ”hönnn?” och vi tillsammans letar hennes mjukishund, när hon plötsligt hittar den med blicken och skrattar nöjt ”heheh hönn”. När hon vet att något är varmt och säger ”ajajaj” och viftar med handen.

När hon just har vaknat och man får gosa en liten stund, i en enda lång kram (annars är hon inte så mycket för kramar), när vi myser i sackosäcken och hon en efter en klappar på oss och glatt säger ”pappa, mamma, diddiii (Edith)” som för att konstatera att vi minsann är där, hela familjen. När någon kommer och hon blir lattjolajban och ska visa upp alla sina trick, hoppar högt jämfota, dansar, apar sig.

Det har lossnat rätt bra med språket senaste veckorna, sådär att det märks att hon försöker härma ord vi säger och att det hörs tydligt att hon säger olika namn. Även om själva namnen i sig inte är så tydliga. Hon säger också många ord på eget bevåg, som exempelvis bada, ben, fot, arm, jacka, sko och så vidare. Det börjar också komma några tvåordsmeningar, som ”mamma sitta”, ”hejdå pappa”, ”diddiii agn” (Ediths vagn).

Hon är som sagt bestämd också. Svarar tydligt ”nääee” om man frågar ifall vi ska göra något speciellt som hon inte vill, eller när hon inte får ha något och springer allt vad hon kan när hon väl haffat det. Hur benen viker undan när man ska gå någonstans där hon inte vill gå. Men även om man kan bli irriterad på det så gillar jag att hon är lite tvärsemot också, att hon inte är alldeles för kuvad.

Jag kan fortfarande förundras över att hon är här, och att just hon är vår dotter. Ljuvliga barn!

Edith 170907_16Edith 170907_14Edith 170907_15 Edith 170907_13

24 Aug

En minihörna

Jag har gjort en liten höstuppdatering här hemma. Det är intressant, man behöver liksom bara ett par kuddfodral, en kökshandduk och ett par nya krukväxter för att det ska kännas lite uppdaterat. Och ja, den här gången ett par nya tavlor som vi har satt ovanför soffan.

När vi ändå var igång med den väggen som har varit helt tom så passade jag på att göra en liten Edith-hörna också. Hennes bord och stolar som hon fick i 1-årspresent har ju stått där lite spontant sådär, men nu tänkte jag att de kan få vara där ett tag framöver. Hon är ofta där och leker, tror hon tycker det är mysigt att leka bredvid oss.

Så, med saker vi hade hemma (okej, var tvungen köpa en bordstablett i samma gula färg som kuddfodralen) så satte jag upp en stringhylla som var över från lägenheten, och där ställde jag dit lite köksinspirerade prylar som hon får leka med. En liten låda med virkade fikabröd (som mormor virkat) blev också populärt. Sedan var jag bara tvungen i min fåfänga att försöka tejpa de rödvitprickiga kopparna och faten…. Såg faktiskt helt okej ut, men tror ni inte min lilla gnagare till dotter hittar varenda liten flik som hon biter på? Tog exakt 32 sekunder innan en kopp saknade tejp. Så, jag tror helt enkelt det får bli bra med de röda kopparna. (Eller så tar jag fram sprayfärgen….)

Jag gillar i alla fall att det syns i hemmet att det bor en liten människa här, även utanför Ediths rum.

Ediths bord_1 Ediths bord_2 Ediths bord_3 Ediths bord_5 Ediths bord_6 Ediths bord_7 Ediths bord_8 Ediths bord

23 Aug

Förskolestart

Och så var dagen här. Edith skolas in på förskola! Det är onekligen med blandade känslor. Å ena sidan tycker jag det ska bli skönt att jag och Jakob kan jobba de dagarna vi vill och inte behöver pussla med varandra. Jag tror också att hon kommer tycka det blir roligt, det märks att hon börjar kräva mer när vi är hemma, det får gärna hända något.

Å andra sidan så tycker jag hon är för liten. Innan hon föddes hoppades jag att vi skulle vara hemma med henne tills hon var åtminstone två år. Och jag vet egentligen inte när den tanken ändrades, men ett nytt jobb gjorde det helt enkelt svårt att vara föräldraledig mer. Jag hoppas få vara föräldraledig någon mer gång i framtiden.

Sedan känns det ju såklart superkonstigt att man ska lämna henne till några andra? Flera dagar i veckan?? Som kommer att trösta henne, skratta med henne, säga till henne, se henne utvecklas och spendera nästan lika mycket tid med henne som vi gör? Jag blir nästan… avundsjuk? Haha mycket dubbelt med andra ord, eftersom det ju sannerligen är vi som väljer att hon ska börja nu. Plus att det är märkligt att man ska vara snål med sitt barn, om man tycker hon är härlig att vara med så borde man ju snarare vara glad att andra får ta del av det också.

Men jag får en liten klump i halsen när jag tänker på att jag garanterat kommer längta mycket efter henne. Tänka på henne när jag är på jobbet, undra hur hon har det.

Vilken tur då att hon är min, och att jag kan hämta upp henne precis när jag känner för det. Hehe.

Våran lilla Karlsson på taket. 

Edith 170818_3 Edith 170818

6 Aug

Shopaholic

Det är aldrig så nära till nätshoppingen som under lugna stunder på stugan, hehe. Jag vet inte, det är något med höstens nystartskänsla som gör att jag blir så väldans sugen på att shoppa typ allt. Det är så vilsamt att fönstershoppa via telefonen också, oftast lägger jag bara sakerna i varukorgen men handlar inte, utan ”ska fundera”. Mycket effektivt ur spara-pengar-synpunkt.

Låt mig lista några av alla de materiella tingest som jag går och funderar på att införskaffa:

  • Skönhetsprodukter, alltså typ schampo, balsam, hårinpackning. Detta har jag redan köpt, men då är jag ju sådan att jag sparar dessa till hösten börjar. Så måste väl ändå någon mer göra? Halva nöjet är ju liksom att kicka igång med användandet av nyinköpen samtidigt, jag vill ju inte börja tafsa på hårinpackningen redan nu.
  • Kläder till Edith. Hjälp, jag skulle kunna byta ut hela hennes garderob. Inför sommaren köpte jag inte så mycket nytt så nu börjar mycket vara urvuxet och sedan ger ju förskolestarten en anledning att fylla på med ”nytt och slitstarkt”. Det är det jag intalar mig själv i alla fall.
  • Kläder till mig. Gärna också nya skor. Är som ett barn inför examensdagen typ, vill gärna ha några nya outfits inför jobbstart och höstens intåg.
  • Inredning. Blir väldigt sugen på att uppdatera med höstigare färger (kanske för att det är första hösten i huset också), så jag spanar mycket på nya kuddfodral, kökshanddukar, brickor, krukor osv.

Ja, sedan blir jag ju hemskt sugen på att göra klart exakt hela huset men där måste jag hejda mig. Det här ovanstående tänker jag shoppa i smyg. Något av det i alla fall.

På tal om kläder till Edith så har jag hunnit göra en liten beställning (tro det eller ej), och det är ett märke som hon har hunnit ha i ett par olika storlekar sedan hon var liten. Märket heter By Heritage och tidigare har hon fått kläderna, men nu kunde jag inte låta bli att beställa lite själv. Otroligt mjuka, fina kläder gjorda i ekologisk bomull.

Sedan gillar jag de mjuka nyanserna och att det är samma färger så att det går att matcha ihop lätt. Nu gick jag tillexempel all in på ljungfärgen. Älskar också att kläderna kommer fint inpackade.

Och för alla er som undrar – ja, denna beställning är sponsrad. Av Ediths farmor. Hehe.

By heritageBy heritage_1 By heritage_2 By heritage_3 By heritage_4 By heritage_5

20 Jul

Två favoriter

Ville bara visa ett par söta bilder på mina två favoritminisar, min dotter och hennes kusin Herman. Det är ändå härligt hur två så rörliga typer kan bli så väldigt roade av en promenadsväng på gräsmattan i cykelkärran. Det kändes som att de kunde sitta hur länge som helst. Och märkte man att de blev distraherade, då kunde man bara låta skumpa till lite extra så fick de snabbt den lilla stunden av rädsla i blicken som behövdes för att hålla fokus igen. Skräckblandad förtjusning, ni vet.

Ibland slår det mig – att tänk, hur självklara de här två är just nu, och hur vi kanske förhoppningsvis om några år har ett helt gäng av småkusiner som vi liksom då kommer tycka är precis lika självklara och förundrat säga till varandra ”tänk när ni bara var två små filurer??”.

Så tacksam över dessa två!

Edith och Herman 170715_2 Edith och Herman 170715_3Edith och Herman 170715_1 Edith och Herman 170715

 

30 Jun

Mot Umeå

Sådär ja, packat, städat och till och med en sväng till kyrkmarknaden med mor och far senare så sitter jag här nu i huset och påtar med det sista innan vi åker. Edith ska bara vakna och Jakob ska bara komma hem från jobbet. Det ena känner jag mig ganska säker på kommer inträffa, det andra not so much…

Sedan bär det alltså av i bil mot Umeå för en hel helg av god mat, bröllop, vänner, hotell och partid! Att vara barnfri gör att till och med en rätt dryg bilresa till Umeå känns trevlig. Bara lyssna på podcasts, prata, sova en stund, stanna och köpa godis på en mack – allt blir så enkelt. Sedan att vi kommer längta ihjäl oss efter lilla damen på söndag, det tänker jag inte på nu.

Vi fick förresten en påse med sextiotalsbarnkläder av Jakobs gammelfastrar här om dagen, haha – hur fick någon den lilla hättan att sitta kvar på sitt barn?? Otroligt fina kläder i alla fall, riktiga retroklänningar och tunikor!

Nu ska jag plocka i ordning det sista, vi hörs på söndag vänner! Trevlig helg, som min fröken Britta alltid sa sådär hurtig.

Edith 170629_2 Edith 170629_3 Edith 170629

14 Maj

Den där Edith

Okej, nu kommer ett barnuppdateringsinlägg, så ni som inte vill läsa allt mitt föräldraskryt kan blunda er igenom det här inlägget.

Nämen alltså, på allvar. Vilken fantastisk människa hon är, den där Edith. Som jag njuter av hennes sällskap!

Jag vet liksom inte var jag ska börja, men jag bara måste skriva ner lite vad hon gör så att jag minns. För det första har vi ju talet, och nu tycker jag faktiskt det finns några ord som hon verkar veta vad det betyder. Vi hör titt som tätt både titta, pappa, mamma, mommo, maaa (mat), aaah (okej, det här kanske räknas som läte men det är i alla fall när hon vill dricka), tutte, Tilde, och nu senaste dagarna har det börjat komma något i stil med diddi, som verkar vara Edith. Hon säger det nämligen när hon ser sig själv i spegeln.

Vi har också börjat lite med potta. Bara man hinner upptäcka att det är på g, så sitter hon mycket nöjd kvar tills allt är uträttat.

Hon äter oftast väldigt bra av det vi äter, och gör hon inte det så försöker vi att inte göra så stor grej av det. Tänker att hon äter ikapp när hon är hungrig. Hon är också mycket viktig med att ha en vuxengaffel vid varje måltid. Att hon sedan mest äter med händerna är en annan sak, men inte en tugga ska tas innan gaffeln är i handen. Sedan dricker hon ju ur glas, men vi har gjort många reflektioner kring hur man kan vara så väldigt duktig på att dyka själv i bassäng och annat, men absolut inte kan dricka ur ett glas utan att få minst en kallsup…. Nåja, det börjar ta sig det med. Tack Gud för hakklappen.

Hon är också väldigt förtjust i djur, följer gärna skällande efter hundar, samt sträcker ut armarna och vill upp hos katter. Hemma har hon en gosedjurshund som hon bär omkring på, tur att hunden verkar gilla kramar… Hon har alltid varit så, att om det är något hon gillar så kan hon verkligen hålla fast vid det länge. Förra lördagen fick hon exempelvis ett par porslinskoppar i barnstorlek av mor och far, och sedan dess har hon alltså haft en kopp i handen typ konstant. Titt som tätt har man hört ett ”aaaah” när hon slurpat ur kaffekoppen. När en gick sönder häromdagen så var besvikelsen stor. Den trasiga koppen ligger på utebordet, och då och då vill hon upp i famnen och pekar mot fönstret där vi ställer oss och med bekymrade ögon tittar ut på den trasiga koppen.

Älskar fortfarande att dansa till musik, men Jakob har helt hjärntvättat henne så numera duger bara amerikansk hiphop. Och Maja piraya, om jag har tur.

Det nya (mindre trevliga) är också att det är ett evigt pekande på vad hon vill ha, ofta med ett gnälligt ”däääää!” i upprepade former. Ofta tar det lång tid att ens upptäcka vad det är hon vill ha (typ vid matbordet), och ofta upptäcker man ju också att det är något hon inte får ha. Och nej, då duger ju inte den förklaringen utan ”dääää!!!”:et blir bara ännu högre i styrka.

Jag ser verkligen fram emot den första sommaren på några år där man varken är gravid (superhungrig och supertrött) eller ammande av en liten som inte ska vara i solen/blåsten/kallt i skuggan/inte kan skötas av någon annan osv. Det ska bli så sjukt roligt att hon är lite större nu, samt att jag får ha min egen kropp ifred en hel sommar, haha.

Ljuva tider!

Edith 170511_1

Edith 170511_3

Edith 170511_5

Edith 170511_7

Edith 170511_9

Edith 170511_10

27 Mar

Vår ettåring

Jag kom på att jag i all kalas-iver har glömt att skriva min vanliga Edith-uppdatering. Och ja, det här blir väl egentligen den sista månadsuppdatering, det känns som att det framöver får komma lite mer när det känns som läge. Nu är hon ju värsta stortjejen.

I alla fall, denna ljvuliga ettåring! Jag vet inte om alla har samma upplevelse, men just ettåringar känns liksom så otroligt oförargliga. De är roliga, medvetna och pysslar på – men gör ju inget för att provocera en. Och är fortfarande rätt lätta att bara hantera, lyfta ifrån eller säga till.

Hon är så otroligt gullig att titta på när hon vandrar omkring. Fort går det! Men fortfarande med det här lite nylärda över sig. Hon kan också ”lägga in en extra växel” om man exempelvis busar med henne, haha. Hon fick hennes första par skor i veckan, så i helgen har vi övat att gå ute. Hon hatade skorna i början, men med övning inomhus och mycket hurra-rop så går hon nu hyfsat obehindrat ute.

Och vad hon kan! Förutom att visa ”ett år” med fingret när man frågar hur gammal hon är, så är hon ju duktig på att peka på vad man frågar efter (även om man tänker att hon inte vet vad det är), gå och hämta något som man ber om, exempelvis ”gå och hämta en bok så ska vi läsa”, hon kan säga några bebisord som mama, dadda, däää, titta, tutte, Tilde (nåja, vi tolkar det så) osv. Nu i helgen har det också kommit något som i tonfallet liknar ”taaaa”(ck). Hon har en bred arsenal av djurläten, kan både hund, kossa, katt, tiger, osv. Samt bil och indian. Ger gärna både gos och pussar också. Väldigt öppna pussar….

Det är så roligt att utforska hur mycket som går att lära henne. Hon är också väldigt harmonisk i mat- och sovtider just nu, vilket är skönt. Bara att njuta. Och jag känner verkligen att jag har ett stort Edith-behov, sådär att jag är inne i någon period där jag tycker det är extra jobbigt att vara ifrån henne. Ibland kommer perioder när man bara tycker det är skönt att få rå om sig själv en stund, men just nu är jag helst bara med henne. Kanske just för att hon är så lättsam nu, hehe. *latmasken skruvar på sig*

Gullebarn. Ofta när hon vandrar iväg med lillkroppen så måste man bara springa ikapp henne och gosa och pussa allt vad man kan.

Edith 170314_3

Edith 170314_2

Edith 170314_4

Edith 170314_1

Edith 170314

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)