Jag vet att det redan har gått flera dagar sedan bröllopet, men alltså jag vet knappt vad jag ska skriva – hur ska man någonsin kunna göra en sådan där dag rättvisa?
Redan på fredagen var det som att gå in i en liten bubbla när vi tillsammans med våra familjer ordnade lokalen, pyntade, möblerade och fixade – bara det var ju supertrevligt! Hela familjerna hade ju typ tagit ledigt för att kunna vara med! Vi pausade för hamburgare, jag och Jakob fixade det sista med kläderna hos Elin och hämtade upp det vi behövde. Sedan hemåt för dusch och lite sista spa-fix, och sedan bums i säng. ”Åh, jag kommer kanske ha svårt att sova, så mycket som det pirrar i magen” tänkte jag och sedan vaknade jag. Alltså jag och mitt sovande.
På själva bröllopsdagen väcks jag alltså 05.40 av Jakob som kommer in med en liten födelsedagsbricka, med både smörgås och bakelse. Jag fyller ju alltså 25 år den här dagen också, så det var en riktig firardag! 07.00 sitter jag hos frissan och blir fixad med både hår, smink och sedan kläderna (Elin kommer och hjälper till att ”sy fast” mig i klänningen, men sedan satt den också som berget hela dagen). Jakob hämtar upp mig, stilig som tusan, och vi åker mot stugan för bröllopsfotografering. Och alltså, det lilla smakprovet som fotograf Anna har lagt ut skvallrar om magiska bilder! Det känns som julafton att vänta på alla bilder!
Och sedan var det alltså dags att röra sig mot vigseln. Och stunden som jag hade visualiserat tusen gånger var inne – halvtimmen i brudkammaren. Hur man hör det glada sorlet av gäster som anländer, hur klockorna sedan börjar ringa och hur man på darriga ben ställer sig bakom de stängda dörrarna som leder in mot kyrksalen. Och sedan är det dags. Orgeln börjar spela, dörrarna öppnas, gästerna reser på sig – och vi kliver in. Åh så pirrigt det var! Så stort! Så fint!
Vigseln var så väldigt fin och härlig, Madde, Anna och Jonatan spelade fantastiskt vackert och prästen Viktor levererade ett grymt vigseltal. Och vi – vi svarar ja! Lagom till det vi kliver ut ur kyrkan är det strålande sol och tjaa, obeskrivlig lycka! Så otroligt härligt! Nu var vi man och fru!!!
Sedan är det dags för bröllopsfesten, och jag förstår inte vad vi har gjort för att förtjäna en sådan fantastisk fest. Så mycket kärlek och glädje! Folk hade verkligen lagt ner tid och energi på att ordna och fixa, och jag kände bara att hur ska jag någonsin kunna beskriva för var och en hur mycket det betyder att just de var där? Vad säger man när tack liksom inte räcker till?
Värdparen Hanna, Anton, Lina och Nicke hade ordnat superbra för kvällen, och allt annat gick också bara hur bra som helst – mat, servering, tårta, livemusiken, dansgolvet, eftermiddagssolen, stämningen! Och sedan när kvällen börjar lida mot sitt slut och man inser att gäster också verkar ha haft en fantastisk dag, ja då blir man ju så lycklig i själen att man inte vet vart man ska ta vägen.
Det här ska vi leva på länge, länge. Nu är vi gifta jag och Jakob – och vi har nog aldrig varit kärare! Tänk att få vara gift med världens bästa! Emma & Jakob Dahlbäck. Hehe. Det låter ganska trevligt om ni frågar mig.
Det känns fortfarande lite som att proppen har gått ur en, och trötta och lyckliga sitter vi på kvällarna och ser på bilder och filmer. Otroligt värdefullt att få ha kvar, för allt som gjordes förtjänar verkligen att bli förevigat!
Tack för en fantastisk bröllopsdag!
