Som sagt, i lördags fick jag äran att fota nyaste tillskottet i släkten. Majlis! Och alltså dessa små gullebebisar. Man vill bara sniffa och pussa på dem i all oändlighet. Otroligt liten var hon också och näpen som få.
Det naturliga ljuset är inte riktigt på fotografernas sida den här årstiden, men vi gjorde vårt bästa under den lilla stunden på dagen som det ändå var ljust. Och sova? Nej se, det skulle hon inte. Inte en enda liten stund. De blir ju lite lättare att styra de små liven när de sover, men samtidigt är det ju väldigt fint att få se deras mörka, vackra små ögon.
Välkommen till släkten Majlis!
Tjena mittbena så effektiv jag var igår. Lagade mat, diskade undan, städade, dammsög, skurade, storhandlade till ikväll, dukade med hösttema (blev rätt mysigt, ska visa sen), marinerade kött osv osv. Klockan 21.45 lät jag min rumpa för första gången vidröra soffans tyg (ja, alltså för den kvällen). Alltså jag är en sådan duktighets-narkoman. Nej, alltså det behöver inte vara någon annan som bekräftar min duktighet, det gör jag så bra själv. Åh vad jag har varit duktig nu, kurrade jag nästintill maniskt där jag låg i soffan.
Visst är det skönt med fredag förresten? Det är rätt mycket som händer i helgen med middag ikväll, ansvara för fikaservering på ungdomsmöte, hålla i barngruppen på söndag och imorgon ska jag bland annat på föredrag med självaste Ernst som befinner sig här i staden! Och innan det ska det fikas på Ekbergs. Mmm fika på Ekbergs.
Jag fotade ju förresten lilla Tilde förra helgen, och det var spännande! Hon ville absolut vara vaken ungefär hela tiden vilket ju är härligt eftersom man ser ögonen men det blir också väldigt spännande med alla jag-är-bebis-och-rör-mig-hela-tiden-grimaser. Hehe. Det var också som att det märktes att hon var lite äldre än Herman, trots att det bara skiljer en vecka? Hon hade liksom lite mer egen vilja och skulle absolut bara titta åt ett håll.
Gullefina Tilde! Så roligt det kommer bli att få lära känna dig!
Jag tycker ju om att fota och har provat att fota exempelvis både barn, evenemang och bröllop. Men något jag inte har provat är nyfödisar, och tänka sig att när man då plötsligt har en bebis i familjen så var ju steget inte långt till att ”erhm, skulle man eventuellt kunna få prova att fota lille Hermanolito”? (Vi jobbar på det här med naturliga smeknamn för Herman när man vill gulla med honom lite sådär extra, hittills har jag provat Hermis men nu ville jag gå på något mer Italien-inspirerat. Vet inte om det känns hundraprocentigt.)
Hans mor och far var inte sena att haka på, så häromdagen var fotosessionen ett faktum! När man fotar nyfödisar är det rätt viktigt att de är just nyfödda, i alla fall om man vill kunna styra deras små kroppar och armar rätt fritt – de tenderar nämligen att skapa sig en egen vilja synnerligen fort. Jag vet, det där med egen vilja känns överreklamerat men vad gör man…?
Han envisades länge med att befinna sig i ett halv-läge, inte vaken och inte sovande. Han ville nämligen ha ett enda vakande öga öppet och jag vet inte, men just det uttrycket gör sig inte riktigt på bild. *cRAzy eYE YoU KNow* Men när han väl hade somnat så skötte han sig mycket exemplariskt!
Ljuvliga lilla bebiskropp!