27 Dec

Julhelg med familjen

Visst har man lite känslan, ”ja tänk att det blev jul i år också?” Julen låter sig inte väntas tills virus är borta eller restriktioner har ändrats – nej, den kommer när den kommer som vanligt.

Och för vår del har det varit en väldigt härlig julhelg. Det är tydligt det här året att jag så många gånger har känslan av att årstider och högtider liksom är smidigare än på länge, vilket inte har med pandemin att göra utan helt enkelt för att vi har klivit över en ålderströskel med barnen. Vilken ljuvlig jul med lilla familjen!

Först samlades vi med min familj för lilla julafton 23 december, och det var bara en sådan mysig dag där barnen prickade in sitt bästa humör. Vi hade tänkt leka ute först men det regnade ju heeela dagen, så vi åt julbord, dansade runt granen, spelade spel allihopa. Sedan kom tomten med otroligt fina julklappar och det var kul att se hur spännande även Signe tyckte det var i år.

På kvällen blev det gröt och skinkmacka, sedan dukade vi upp för uppesittarkväll med julgodis, snacks, bingolotter och spel.

Vi gör vår sedvanliga övernattning hos mor och far över julhelgen, så julaftonsmorgonen spenderades i pyjamas med julstrumpor, sista avsnittet av julkalendern (tycker den var riktigt bra!) och grötfrukost. Den traditionen är jag väldigt glad att vi fick behålla!

Sedan blev det utehäng i snölandskapet (årets julmirakel var att få vakna till en vit värld) med Jakobs släkt, med eldar och fika, sedan vidare hem till Jakobs familj med hans föräldrar och systrar för en väldigt lugn och mysig julafton. Kom på mig själv med ett rysnjuta av välbehag flera gånger.

Så tacksam för den här julen på många plan! Bara att vi ändå lyckades pricka in att få vara friska är ju otroligt tacksamt. Men sedan att vi ändå kunde fira med de små familjerna. Tjejernas glädje, övernattningsmyset hos mamma och pappa. Att få ge julklappar och ta emot. Är i vanlig ordning som ett barn som längtar efter att få leka med allt, haha. Både barnens nya leksaker och mina egna.

Nu är det dags att packa ihop oss för det här året och åka de 250 metrarna hem till huset för ett fortsatt jullov.

God fortsättning!

17 Dec

Familjetid

Om en halvtimme har man då äntligen jullov! I morse satt jag i kyrkbänken och lyssnade på ett orgelstycke, och då tog jag en stund och mentalt klappade mig själv på kinden för god arbetsinsats den här hösten. Du gjorde det. Där för några veckor sedan trodde jag verkligen inte att jag skulle ro i hamn det. Och hade jag blivit det minsta sjuk hade jag med all sannolikhet inte hunnit. Men nu är listan avprickad, mailen satt på autosvar och jag ska strax checka ut för dryga tre veckors ledighet. Det ska bli underbart.

De här senaste veckorna har ju vi, liksom typ alla andra, haft otroligt begränsade fysiska kontakter. Det innebär ju också att vi varit jättemycket med vår lilla familj, bara vi fyra. Och wow, vad intensivt det är på många sätt. Och också ovanligt? Vi har ju aldrig någonsin varit så har mycket och liksom ihållande med varandra, trots att man tänker att man är mycket ”med familjen”. Men då är ju ofta måna andra personer inblandade i umgänget. Jag tänker att jag måste få reflektera lite över detta, givetvis i punktform.

Tid. För det första, så mycket man är med barnen när man inte har andra vuxna att prata med på samma sätt. Jag tänker att det är lite samma som jag tänkt när Jakob är borta, att plötsligt pratar jag ju främst med barnen och på ett sätt som de förstår.

Barnen. Det här gör ju också att det känns som att man känner dem bättre än någonsin. Det kanske i och för sig beror på att de är äldre också och mer ”analyserbara” (kanske inget ord) nu, men jag har verkligen fördjupat relationen med dem båda den här hösten. Vilka otroliga personligheter de är!

Det långa dygnet. Hjälp vad ens humör hinner pendla under en helg hemma med barnen. Ibland har jag bara velat smälla igen dörren och gråta av utmattning över barnens gnäll, och ibland har man sådana mysiga stunder så att man får nypa sig i armen. Och på kvällen när de lagt sig (förhoppningsvis efter en lugn och mysig läggning), då är man så tillfreds över att bara få tänka på sig själv en liten minut. Som jag har längtat efter kvällarna vissa dagar. Jag är ändå så genuint glad över all extratid med dem i just den här åldern som jag tycker så mycket om. Det är ju det jag velat, att även få vara mer ledig lite senare än spädbarnsåldern.

Syskon. Alltså skoja inte hur tacksam jag har varit över att de har haft varandra under den här tiden, när de inte kunnat träffat så många andra barn (annat än på förskola givetvis). Så otroligt många timmar de ändå har roat varandra! Lekt rollekar, dansat, suttit vid skrivbordet och pysslat, smygsovit tätt bredvid varandra i soffan. Nu känner man verkligen att de kan leka tillsammans och att de potentiellt har en vän för livet i sin syster. Och ja, ibland har de bråkat och ibland har de haft behov av att gå iväg var för sig, men då är det ändå glädje när de sedan får mötas upp igen.

Relationen. Vi är ärligt talat lite förvånade själva, men relationen är på topp trots den här hösten. Ja, vi båda har varit slitna och stressade stundtals (och less på barnen), men otroligt lite irritation på varandra trots att vi båda jobbat hemifrån mycket och typ bara träffat varandra. Jag tror nyckeln är att vi växeldrar lite i energi, det är sällan vi är utslitna precis samtidigt (då irritation lätt uppstår), och så har vi verkligen försökt göra grejer hemma som vi båda tycker om. Haft dejtkvällar på fredagar med lyxigare mat efter barnen somnat, lagat god mat tillsammans, gett varandra tid att pyssla på med något eget. Och bara det här att få vara i huset själva medan barnen är på förskolan! Vilken relationsboost. Ta lunch tillsammans vid köksbordet, prata om allt annat än barn och hem – saker som händer på jobbet, något man läst, reagerat över osv.

Mat. Det går jättemycket mat när man äter alla mål hemma. Tur att man sparar lite pengar på allt som man inte kan göra men som man i normala fall lägger pengar på.

Minskad press. Ja, det är klart att jag saknar att träffa nära och kära, men när jag väl landat i att det är såhär det är (och att vi förhoppningsvis kan vara med föräldrar och syskon över jul) så har jag ändå tänkt att jag ska passa på att se det här som ett litet andningshål i ”sociala förpliktelser” som man ändå omedvetet känner av annars. ”Vi borde bjuda hem…” ”Det var länge sen…” ”Är det vi som bör ordna det i år…?” osv. Nä, just nu kan vi inte bjuda hem någon och ingen kommer heller förvänta sig det. Det kommer en tid när vi kan göra det igen och då kommer man uppskatta och vara tacksam över att få träffas, men just nu vilar jag i att det är såhär.

14 Dec

Lucka nummer 14: ”Jag mår bra när jag…”

Jag upplever ofta att jag mår bra, i det lilla. Mitt problem är snarare att känslan pendlar så ofta, haha. Jag mår jättebra när jag är ensam. Samtidigt som det bästa jag vet är att ha kalas och bjudningar inbokat. Jag älskar att vara med barnen, rå om dem, se vad de gör. Samtidigt som det bästa jag vet är när Jakob säger ”vi åker och badar en sväng” och så vet man att man har två timmar för sig själv i huset. Jag tycker fredagskänslan är helt otrolig, när man vet att vi ska få vara lediga allihopa, gå i myskläder, pyssla på med något. Samtidigt som det kan vara så väldigt skönt när måndagsmorgonen kommer, med rutiner och ordning.

Och så där håller jag på. Vill liksom ha det ena, för att sen inte vilja ha det mer och ha något annat. Tur att ombytena mest handlar om saker som ”vardag eller helg”, och inte ”bo i San Francisco eller Hong Kong”. Hade varit lite svårare att hoppa mellan, inbillar jag mig.

Jag mår bra när jag är i fas. När jag lyckas hitta känslan av att ”jag gjort tillräckligt” för nu, och att jag bara kan vara en dag eller två. När jobbet är under kontroll, hemmet hyfsat städat, kylen är fylld av mat, och barnen inte är på bråkigt humör. När min to do-list inte har så många punkter.

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

9 Nov

Fädrenas dag

Huset fader firades med paket och frukost på sängen igår, men sedan prickade han in att vara förkyld så övriga dagens planer fick genomföras utan fadern. Vi konstaterade dock att få ligga hemma själv en hel söndag kanske inte precis är något straff hehe. Snarare en gåva i sig. Vi hade inte behövt några presenter med andra ord…?

Nåja, jag laddade upp för en heldag med tjejerna och de vara bara helt underbara hela dagen. Tacksamheten när man har ställt in sig på att det kanske ändå kommer bli lite roddigt, och så blir det bara trevligt rakt igenom. Vi började med gudstjänst där jag och Lina höll i Skatten för småttingarna, sedan åkte vi till mor och far där vi blev bjudna på en riktigt ost- och kexfest med tårta. De två stora barnen stack upp på övervåningen och vi andra kunde prata länge vid bordet på en ovanligt stillsam nivå.

Sedan tackade jag och tjejerna för oss och så åkte vi till Pinchos för middag med svärmor och svärfar. Lyxigt och trevligt! Älskar att man (på rätt restaurang) nu kan ha härlig 2-timmarsmiddag med två barn som ändå är med på noterna. Nåja, jag ska inte sticka under stolen med att det hjälper att ha övriga vuxna på plats, hade nog inte varit där själv med dem hehe.

Sedan åkte vi hem till Rudolf med röda…, nej jag menar pappan i huset. Jag är så obeskrivligt glad över dig, Jakob.

En dag att vara tacksam över papporna i just mitt liv! 

7 Nov

Gamla favoriter

Den här bloggen är ju kopplad till Google Analytics och det är alltid lika kul att se vilka inlägg som är mest lästa via google, alltså vilka inläggsrubriker som mest speglar det folk vill veta. Det är givetvis inte så konstigt att det inte är inlägg om När någon pratar i sömnen eller Fler boktips som det, utan det är ju inlägg som har rubriker när något skapas.

Låt oss göra en liten topp fem-lista. Som intressant kuriosa, bara den senaste veckan var det alltså nästan hundra (!) personer som var inne på inlägget med flest visningar och då är det ju gamla inlägg som googlats fram. Kul!

1. På förstaplats. Kan ni gissa vad det absolut mest lästa inlägget är? Jo ni, det är den mycket gamla godingen Hur man viker en presentpåse. Ett ganska bra inlägg, faktiskt, som jag själv skulle gå tillbaka till ofta om det inte vore för att halsbandstillverkningstiden gjorde att jag lärde mig vika påsar som aldrig förr och därför inte behöver någon tutorial längre.

2. På andra plats. Strax efter kommer inget mindre än Hur man viker en ask. Var mycket inne på den här typen av lärande inlägg under min scraapbooking-tid. Tycker det är lite fnissigt också att jag till och med bemödat mig göra en video, men sedan inte vågade lägga upp den haha.

3. På tredje plats kommer godingen Göra eget dockhus som ju är ett ganska nytt inlägg och som också känns rätt så i tiden. Det är ju också det i särklass roligaste pysslet jag har gjort, så det får gärna googlas på. Om det har lekts med mycket? Inte speciellt. Mössen får flytta ut till playmo-världen då och då, men själva huset används bara sporadiskt.

4. På fjärde plats. Jamen här har vi den något missvisande rubriken Göra eget skötbord ovanför tvättmaskin. Det här är också det inlägg som det fortfarande kan droppa in kommentarer på, och anledningen är enkel – det utlovas en manual för hur man bygger ett skötbord men… det är det ju inte? Inga mått anges, inga material, inget tillvägagångssätt. Möjligtvis kan man se det som en inspirationsbild för hur det kan bli och hur man kan göra, men mycket mer är det inte. Åh. Får för övrigt lite nostalgi av den här bilden från lägenheten, och pirret kan kände över att äntligen få fixa i ordning den här lösningen själv ovanpå vår nya tvättmaskin – inför att Edith skulle födas.

5. Plats nummer 5 fortsätter på samma tema, nämligen med en instruktion för ett pyssel. Utan instruktion. Inlägget Sy en egen babywrap söks ofta på, och innehåller ju enbart en länk till en annans instruktion vilket får väl ses som rätt smart för min egen del eftersom jag då får en litet mellanklick längs vägen fram till en riktigt instruktion hehe. För övrigt är jag rätt nöjd över den här wrappen som lille Louie har använt. Jag grämer mig bara över att jag aldrig fick använda en sådan till mina egna barn. Ska vi försöka med ett tredje så att man får…? Nej, Emma, inte nu. Sansa dig. 

27 Okt

Akvarellen

Knappt återhämtat mig än från mitt kalas, och dessutom fick vi åka på ännu ett 30-årsfirande nu i lördags – med ett helt annat tema (fotboll och Real Madrid), men väldans trevligt! Trots att jag inte kunde bidra med något alls i lekarna. Varken med fysik eller rätta svar. Förutom kalas innehöll helgen fredagsmiddag hos svärföräldrarna, bio med Edith, min mamma, Herman och Cecilia där vi såg Trolls 2 (bra!), barnledare för Skattengänget på gudstjänst och 1-årskalas för lilla Hedda. Vilken helg va!

Det firades igår med att dra ut ännu en visdomstand som satt tajt. Tvi vale så hemskt det är. Aldrig mer, säger jag bara. Även om det känns fint när tandsköterskan stryker sin handskbeklädda hand på min kind och mumlar att jag är duktig… Men nej, inte värt det.

Visst har jag för övrigt skrivit här om mitt fördjupade akvarellintresse? Alltså, jag vill måla varje kväll. Sitter och googlar inspiration, försöker se filmer på hur de gör och sedan provar jag. Efter uppbackning från vännerna så sket jag i jantelagen och gjorde tillslut ett instagramkonto bara för att det är så kuuul att se att något jag målar kan vara till glädje för andra. Det känns också roligt att liksom få en anledning att dokumentera och förhoppningsvis kunna gå tillbaka och se processen. Har det blivit bättre? Hur ser just mitt formspråk ut? Just nu känns det mest som att jag försöker ta inspiration av andra för att lära mig, men jag hoppas att jag ska hitta min egen grej så småningom.

Så, om ni vill följa målandet så klicka gärna in er på @akvaremma, så ses vi förhoppningsvis där!

18 Okt

20-talsfest för 30 år

Och så blev den tillslut av. Min 30-årsfest som var planerad till mars, men som blev uppskjuten till 17 oktober – som då kändes som en evighet bort.

Men alltså, så otroligt lyckat det blev. Alla (ett smärre mirakel i dessa tider) var friska, stämningen var på topp och jag tror aldrig jag har älskat mina vänner så mycket som igår. Det är så otroligt roligt att ordna fester till ett gäng som bara går all in. Trots värdinnans påhitt med både tema, utklädnad och mordgåta.

Jag kanske är partisk, men vilken underbar kväll det blev! En av mitt livs roligaste kvällar. Jag tror vi måste klä oss mer i 20-tal, varken damer eller herrar har någonsin varit så snygga hehe.

Intrigerna haglade, otroheterna svärmade och ett mord skulle lösas. Vi åt italiensk buffé som jag hade lyckats laga ihop på egen hand, efterrätt och lekte lekar. Guldmedaljer förtjänar mor och far som var tidsenligt klädda som servitris och servitör och roddade allt i köket hela kvällen (!), Agnes Johansson som kom och fotade ett par timmar, samt tjejernas farmor och farfar som roade dem hela dagen igår och halva dagen idag för att vi skulle få sovmorgon och hinna landa. Vid 1 hade gästerna åkt hem och jag och Jakob satte på bra musik i högtalarna och städade ut hela lokalen innan vi körde hemåt. Tacksamt att få vakna i lugn och ro, hemma i ett helvitt vinterlandskap.

Så glad över kvällen. Över att alla var pepp och med på noterna, över min familj som var där både som gäster och hjälp, över alla som reste massvis med mil bara för att närvara på min fest.

Tack alla ni som gett mig ett minne för livet!

Fotograf: Agnes Johansson

Stående ovationer efter mitt… operaframträdande. 

Jag kände mig tjusig som operadiva. 

Vissa var mer utsatta än andra i morddramat. 

Inställsamma tal hölls och anklagelserna kastades vilt… 

…den ena mer chockerande anklagelsen än den andra. 

Jag och mina bröder. 

Du och jag <3

Hela fantastiska gänget!

11 Okt

Höstskrud

Alltså den lilla damen nu, nu börjar tålamodets tid. Allt ska göras själv. ”ÄLV!” gallskriker hon, oavsett om det handlar om att klättra upp i bilen, dra upp en dragkedja eller ta av sig en socka. Giv mig styrka. Riktigt, riktigt långsam är hon. Jag tror hon gör det med flit, ingen människa kan skala av sig en strumpa såsom hon gör.

Givetvis är det för att hon vill göra samma som storasyster. Och enda gången det är bra på riktigt är när storasyster som är drillad i att vara modell fint ställer upp, och Signe direkt efter ställer sig på samma ställe och ler fromt. Här med höstlövskronor som vi pysslade ihop efter tips från @pysselmorgon på instagram. Lagom höstaktivitet!

Edith fick givetvis inte hålla armen om lillasyster. Inga mutor hjälper.

Älskar Ediths min här nedan när vi i samförstånd tittar på varandra och suckar över lillasysters oförmåga att samarbeta.

Det är roligare när man får stå modell ”ÄLV!!”.

10 Okt

En femåring

Och inte mindre än dagen efter Louie (ändå kul att han fick en egen födelsedag ändå) så fyller mitt andra syskonbarn fem år. Älskade Herman! 

Jag minns att jag tyckte ur ett fastersperspektiv att det var lite tråkigt att jag fick barn själv strax efter för jag hann liksom inte njuta av Hermans bebistid på samma sätt när jag själv blev mamma för första gången och vaggade min egen bebis stup i kvarten, men nu – nu är det ju ljuvligt att de är i samma ålder och älskar att vara med varandra, och till och med går på samma förskola så att jag enkelt kan träffa honom mycket, ta med honom hem, göra saker som jag ändå hade gjort med mina barn samtidigt som jag får umgås med honom. Det är jag glad för!

Herman är så rolig att vara med, med sitt otroligt smittande skratt och när han dansar och rullar på höfterna så som bara han kan.

Vilken glädje det är att få vara faster till just dig!

9 Okt

Kalas med bondgårdstema

Inom loppet av en vecka har vi tre underbaringar i vår närhet som fyller år. Först ut är bästa Tilde som nu har blivit fem år, och jag är så förundrad över att man får vara med och lära känna dessa små figurer genom hela deras liv. Vilken lycka!

(Och nej, det är inte Trump som sitter i förgrunden utan Tildes farfar Pär-Åke med Elsa-peruk.)

Och ja, Tilde fick ansiktsfärg. Hon målade smakfullt läpparna röda och bad om vita snöflingor i ansiktet. Edith målade ett enormt svart unibrown med tillhörande polisong. Det röda längst ner är en blixt.

Några dagar senare fyller så min älskade brorson Louie år, och där hade föräldrarna (Sarita) gått all in på bondgårdstemat. Underbart! Känner helt igen den där 1-årskalasyran på första barnet, när det är så otroligt roligt att få ordna kalas. För vissa brukar den längtan sedan dunsta med åren, men låt oss vara ärliga – där är jag inte än.

Framför allt fikat hade ett väldigt läckert bondgårdstema där allt hette saker som ”koskit” (choklad med nötter), ”ägg” (godisägg), ”grönsaksskörden” (grönsaksstavar i dipp), ”lera” (chokladmousse), ”staket” (chokladfingrar) osv. Kul!

Louie hanterade kalaset på det sättet som ettåringar brukar hantera det, det vill säga genom att förundrat studera alla som stod och sjöng, inte bry sig om paketen förutom snörena och pappret, samt däcka ett par timmar in i partyt.

Underbara, älskade vän. Vi är så glada över dig!

Tjejerna var, partisk som jag är, hutlöst gulliga i små bondgårdsoutfits som jag grävt fram bland klänningarna jag hade som liten.

Mormor och morfar tolkade temat mer bokstavligt och kom som gris och ko. Inte konstigt att födelsedagsbarnet blev chockat.

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)