3 Jan

Nyårsafton och en arg bebis

Gott nytt år kära vänner! Här inleder vi det nya året med långsamma förmiddagar innan vi alla har vaknat till eftersom Signe har haft två riktigt usla nätter, där hon inte bara vaknar vid 01 och går att söva om som vanligt – utan hon är liksom riktigt arg? Ser supertrött ut i famnen, sedan plötsligt skriker hon ilsket och länge, kan somna men vaknar så fort man sätter sig/lägger ner henne osv. Natten till igår höll hon låda mellan kanske 00.30 och 03.15. Inatt tjorvade hon också, men lite mer utspritt. Hon har inte feber men något är ju knas, inte vill hon äta speciellt mycket heller. Tack och lov att Jakob är ledig så att han kan ta nattpass och att vi kan försöka power napa under dagen.

Och sömnreserverna är ju inte gigantiska efter nyårsnatten heller, det blev sent men en mycket trevlig kväll! Vi var som sagt ett stort gäng med barn och vuxna hemma hos oss, och åt trerätters med mat från Hemmagastronomi, hade quiz om året som gått och skålade in det nya året. Signe sov som en stock från 20 till 23.55 när hon ville ha mat igen, så medan jag hörde hur nedräkningen började så satt jag på golvet i grovis (Signe sov i vagnen där för att andra barn sov i sovrummen) och ammade. Hehe onekligen tid för reflektion, medan jag genom fönstret såg nyårsraketernas färger speglas mot skogen utanför.

Mina mål för 2019 är att resa mer (inte helt klimatvänligt, jag vet), inte handla något nytt plagg till mig (började ju med det tidigare i höstas och än går det bra!) och springa tjejmilen i september igen. Ska ärligt säga att jag ser fram emot ett år utan varken graviditet eller spädbarnstid!

Jag hann bara fota av några bilder på dukningen innan gästerna kom, sedan låg kameran bortglömd. 

26 Dec

Sammanfattning av 2018

2018 har snart passerat och jag kan konstatera att år när man får en bebis är ju verkligen något annat, alltså fatta att en hel människa i vår familj inte fanns när det här året började?? Slutar aldrig fascineras över att man kan göra nya människor.

Här kan du läsa om 2017, 201620152014201320122011.

 

Beskriv året med tre ord

Det har varit F:ets år. Förälder, fastanställd, förlossning.

Så gick det med *karriären* under året

Jamen, jag har för första gången sagt upp mig från ett fast jobb för att byta till min första tillsvidareanställning som kommunikatör! Vilket kändes lite som att ”komma i mål”, har längtat länge efter en känsla av att vara där jag vill vara, inte leta vidare. Sedan har ju halva året varit ett icke-arbetande år, så karriären har stått lite på paus.

Så gick det med relationerna under året

Relationen till Edith är den som tagit mest tid eftersom det är den som jag ständigt utvärderar, omformar allt eftersom hon också växer och förändras, och även värnar mest om i någon mån? Relationen till Jakob har stått stadigt som alltid, även om vi av naturliga skäl haft lite mindre tid för varandra och även den här hösten har haft några ”snack” angående fördelningen i detta hem. Men eftersom jag valde make klokt så går allt resonera om, väldigt tacksam för god kommunikation! Annars har jag som alltid fått mycket tid med familjen och syskon, och även (tack vare våra juntor) med mina vänner. De stunderna har verkligen varit andningshål!

Ny person i mitt liv

Ingen flyktig relation precis – min fantastiska dotter!

Bästa resan

Eh, 2018 blev inte precis ”resornas år” i år heller, så förutom ett par arbetsresor till Stockholm så har vi bara gjort en enda ”tripp” (kan inte ens kallas resa) och det var vår mycket spontana husbilstur i somras, när Signe bara vara någon vecka. Inte helt rationellt såhär i efterhand, men kändes direkt nödvändigt i stunden.

Riktigt bra minne

Många! Förutom den exakta sekund som Signe tillslut föddes, när jag lättat utropade ”det är över!” och den lilla människan lades upp på mig, så minns jag med värme när vi rodde ut hela lilla familjen på havet en kväll, bara ett par dagar innan förlossningen. Värkarna hade precis börjat och jag ville bara ta tillvara på varje sekund. Förväntansfull men också lite rädd, rädd för att något skulle hända mig som skulle göra att jag inte fick fortsätta vara med de här två och den lilla bebisen som jag inte fått träffa än.

Tacksam över varje dag jag får vara kvar!

Röv-minne

Sista natten innan förlossningen kom igång på allvar, och jag satt upp mot sänggaveln på patienthotellet hela natten och vaknade av värkar som var var tvungen andas igenom. Var tionde minut. Trodde aldrig det skulle bli morgon.

Bästa köpet

Haha undrar om Jakob kommer läsa det här, men fyrhjulingen som Jakob lite spontant köpte begagnat några dagar efter förlossningen, när vi satt hemma och var instängda i värmen – den gav honom och Edith så väldigt mycket glädje, vilket gjorde mig väldigt glad.

Min stora musikaliska upptäckt

Fricky. Haha! Det är faktiskt sant.

Det såg jag på

Oj, mycket? Game of Thrones, Barnmorskan i East end, Anne på Grönkulla, Outlander, Orange is the new black, Modern family med mera.

Det borde jag gjort mer av

Rest. Eller ja, ”borde” kanske inte är ordet, vi har ju prioriterat bort det, men hade gärna rest mer. Tror 2019 kommer innehålla mer av den varan!

Det borde jag gjort mindre av

Surfat på mobilen……

Största insikten under 2018

Det blir flera små: Att tiden redan går fort, så det är ingen idé att längta efter att en ska gå fortare. Att städning inte är livets mening. Att man bara hinner roliga saker om man gör dem tidigare i ”listan”. Att kvinnor, världen över, gör ett fantastiskt jobb som ofta är rätt ouppmärksammat – bara att klara en förlossning känns ju otrolig mäktigt! Att jag är lyckligt lottad.

Det tar jag med mig in i 2019

Jobbet med att omvärdera i mitt huvud vad som faktiskt är viktigt ska jag ta med mig in. Mindre surfande, mindre uppvisningshem och mer roliga saker!

18 Dec

Fem månader

Okej, en dag försent men ni vet ju hur det gamla ordspråket lyder. ”Bättre sent än aldrig.” Sådär, nu skrev jag det också. Ifall ni kände er osäkra på vilket det gamla ordspråket var som jag refererade till.

Fem månader! Har hon hunnit bli, lillebarnet. Jag har inte hunnit med i tanken på att vi snart har ett ”halvårsbarn” och inte en nyföding, hon känns som typ tre månader i mitt huvud (och tydligen i en kompis huvud också, men jag nämner inga namn). Tillvaron är i vanliga fall ganska lätt med den här damen, och jag skriver ”i vanliga fall” för att hon just de senaste dagarna verkar vara i någon fas för det har varit lite si och så med både mat och sömn. Hon är mer gnällig men varken så intresserad av att äta eller sova som vanligt. Eller ligga och bita på någon leksak. Hon kan fortfarande göra långsovningar, men hennes vanliga ”sover och är sedan vaken typ två timmar innan sömn igen” har ruckats på, känner att jag inte riktigt vet vad hon vill nu när hon plötsligt blir grinig redan efter 45 minuter, och inte vill äta. Annars är min standardhandling vid griniga barn – mat, byta blöja och fortsätter du vara grinig i famnen så läggs du ut i vagnen. Hehe.

Men leenden och skratt är hon fortfarande väldigt bjussig med (kan komma mitt i lite gnäll, det är liksom snabba ombyten) och framför allt är det så roligt att se hur hon plötsligt bara kan börja skratta åt något som Edith eller någon annan gör. Igår var det exempelvis kusin Herman som viftade med duschdraperiet och plötsligt skrattade hon så hon knappt orkade hålla sig upprätt, haha.

Sömnen på nätterna är det också si och så med, men det har det ju varit länge. Alltid flera uppvak och inte alltid på grund av hunger, utan bara lite oroligt sådär och måste sövas om. Men man vänjer sig verkligen vid sömnbristen, känns som att jag har blivit ”lite piggare” trots att antalet dåliga nätter är lika många som tidigare. Eller så är det bara julpeppen som gör sitt jobb.

Sedan att hon är så särdeles gullig och fortfarande liksom så liten i kroppen gör ju att man får sötchocker flera gånger varje dag. Till och med när hon är arg så vill man fnissa lite åt henne för att något så gulligt kan vara så ilsket.

Tänk att vi fick just dig, älskade flickebarn.

16 Dec

Decembermys

Hej i decembermörkret! Tänk att det snart vänder igen och blir ljusare? Jag ska erkänna att jag blivit lite bekväm här med alla julkalenderinlägg (allt för att få lite julefrid) och försöker njuta av den här bästa månaden på året.

Jag pendlar mellan att vi har det supermysigt och jag försöker göra ”det lilla extra” med Edith, som att ta med henne på julmarknad och åka häst och släde, duka fram adventsfika till oss vid hennes lilla bord, öppna julkalenderpaket och leka (hon har en playmobil-kalender) och träffa familj och vänner. Samtidigt som jag också märker att jag är rätt sliten, har någon form av upphakning i ryggen som jag inte får till, samtidigt som nätterna fortsätter vara halvbra (fördelen är att man vänjer sig tillslut). Så ibland är allt sååå mysigt så jag får nypa mig i armen, för att en timme senare vilja ringa hem Jakob från jobbet för att gråtandes få lägga mig ensam i sovrummet resten av kvällen, hehe. Ungefär som hela hösten varit med andra ord, högt och lågt!

Försöker också förlika mig med tanken på att jag inte hinner med kanske exakt allt som jag brukar vilka hinna göra, såsom julpyssel, städning, julgodis, dekorationer i krukor osv. Men jag känner mig ovanligt duktig på att ”inte vara så duktig” och istället göra det jag tycker är allra roligast. Tänk att det faktiskt går att öva på det!

Vi går in mot sista veckan innan julhelgen och jag har tänkt låta Edith vara en sista dag på förskolan på tisdag innan jullov (och byte av avdelning, hon börjar stora avdelningen efter jul!) och har planerat in lite olika mysaktiviteter. Sedan börjar julhelgsfirandet redan på fredag och efter det är det julevenemang varenda dag i flera dagar! Älskar det. Men älskar också att vi sedan har jullov alla tillsammans fram till 8 jan!!

12 Dec

Lucka nummer 12: ” Ett beslut jag är extremt stolt över”

”Extremt” är ett stark ord, men det finns många val jag är nöjd över att jag gör. Ett av dem är att jag är ideellt aktiv, det är jag stolt över. Att jag lägger tid på något som inte gynnar mig direkt i form av pengar, ära och berömmelse (nåja, ni fattar) utan att det liksom mer är för den goda sakens skull. Som ett tack för allt ideellt arbete som gjorts innan mig, och som jag och många med mig fått ta del av och som påverkat våra liv. Tänk vad mycket jag fick ta del av i barndomen som inte hade varit möjligt om inte människor hade gett av sin tid och sitt engagemang? Det finns så många som ger så mycket tid av sitt liv bara för att göra det bättre och härligare för någon annan!

För mig har det alltid känts som en självklar tårtbit av livet. ”Pass it forward”-delen, den man gör för att helt enkelt försöka hjälpa till utan någon tanke på en belöning. Och den delen ger också tillbaka, jag lovar!

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

1 Dec

Lucka nummer 1: ” Mitt första aktiva val jag gjorde i livet”

Förutom barnbeslut som vilken glass jag ville ha, eller om jag skulle rida den stora ponnyn eller den lilla (ja, det här är min barndom i ett nötskal, så tungt har jag haft det) så tänker jag att det var när jag sökte in till musikklass inför högstadiet. Det kändes verkligen som ett aktivt val att liksom ”göra något annat” och inte bara följa med klassen till den andra högstadieskolan. Jag tror såhär i efterhand också att det var ett av mina absolut viktigaste val, med tanke på vilken positiv kedja det skapade (vänner för livet, ambition till studier, körer, kören där jag sen träffade Jakob för första gången (!), valet av gymnasielinje som sen ledde till vad jag jobbar med idag, osv osv)

Då kändes jag mig så stor och säker i beslutet att söka, men såhär i efterhand kan jag vara rätt imponerad över att mitt tolvåriga jag vågade göra en sådan förändring. Heja Emma! Och tack speciellt mor för nödvändig pepp.

Emma på Liseberg typ 12 år, lägg gärna märke till tunnluggen, läderbanden i byxorna och fodralet till den analoga kameran. 

*Detta är en del i Kajsons julkalender – vill du också vara med så kan du läsa mer här.

29 Nov

Julkalender

I år tänkte jag slå på stort här i bloggen! Jo ni. Jag tänkte vara med i Johanna Kajsons bloggkalender, där man skriver ett inlägg varje dag fram till julafton. Det kommer bli rekord i ”antalet inlägg skrivna på raken” i den här bloggen kan jag säga, hehe. Och jag är rädd att jag inte kan garantera en ny tradition, det tar en del tid så man får liksom se om man hinner med nästa år. 

I år är det i alla fall temat ”Viktiga val i livet”. Och för er som bara ”nää, hon kommer aldrig klara att blogga tjugofyra dagar i rad” så har ni helt rätt. Därför är inläggen redan skrivna och tidsinställda i förväg. Haha!! Där blev ni allt chockade. Man kallar ju inte mig ”Planerandets Mästare” för inget. 

Första december börjar vi med lucka nummer 1!

17 Nov

Fyra månader

Och så är hon fyra månader, vårt lilla glädjepiller. Hjälp vad hon är gullig och glad den här lilla alltså. Förutom nätterna nu där hon är en tjorvmoster, men på dagarna är hon verkligen lättsam. Det är liksom väldigt sällan något okynnesgnäll, utan hon ler åt alla och ligger långa stunder nöjd under sitt babygym. Tittar på vad Edith gör, somnar fort när hon sövs, äter kort och koncist, inget liksom småsmuttande hit och dit. Verkar tillfreds med livet helt enkelt!

Det är också som att jag plötsligt insett hur fort bebistiden faktiskt går och trots att jag nu tycks tjata om att jag inte är så förtjust i den så ääälskar jag ju själva lilla bebiskroppen och det är som att jag njuter ännu mer av den nu än förra gången. Som för att tanka med bebisgos eftersom jag vet hur fort det är över. Åh vad jag bara vill pussa och krama på henne hela tiden. Bara hålla henne nära, nära, trots att hon redan inte är så förtjust i att ”ligga i famnen som en liten bebis”. Hon vill ju se vad som händer. Man bara ”eh, du är faktiskt en bebis”.

Det märks mer och mer att det är väldigt underhållande för den lilla att ha ett storasyskon att titta på, tacksamt för mig att Signe kan ligga och spana på när Edith leker. Hon suger mycket på sina händer, och har börjat kunna greppa små bitleksaker lite smått, även om de faller ner rätt fort och då har hon ju ingen aning om var de är. Även om de så ligger under hakan på henne. Rulla från mage till rygg är inga problem och hon börjar närma sig att kunna rulla även åt andra hållet. Ligger och spänner sig som en liten ostbåge åt sidan och man tänker att man bara behöver peta henne lite på axeln så skulle hon tippa över.

Kan fortfarande bli alldeles rörd när jag ser henne, tänk att vi får uppleva det här igen! Tänk att just hon kom till oss! Som en så självklar liten pusselbit i vårt liv.

Här är bilderna på Edith i samma ålder, råkade se vad hon hade för kläder på sin fyramånadersbild så jag tog på samma. Tycker det är kul att jämföra! Det är tydligt att Edith hade en helt annan huvudform, mer klotformat huvud, men mycket av själva ansiktet i mitten tycker jag är rätt likt. Ska bli spännande att se!

15 Nov

Leka någon annan

God eftermiddag! Säges med en liten gäsp i mitt fall. Vet inte vad som hände med Signe i natt men det var inte nådigt, jag vet inte hur många gånger jag sövde om henne. När det kändes som att natten hade varit oändlig och jag första gången tittade på klockan så var den 3.30, och efter det hann jag söva om henne åtta (!) gånger fram till 06.20 då hon väckte Edith. Och ja, Jakob hade säkert kunna hjälpa till men mår som ändå dåligt av att väcka honom när han ska upp och jobba.

Äh, som tur var skulle Edith till förskolan idag (hon är där fem timmar tis och tors) så direkt jag kom hem och Signe somnade ute i vagnen så hämtade jag täcke och kudde, la mig i soffan och slumrade en stund. Man får helt enkelt sänka förväntningarna på vad man ska hinna på dagen när det blir en dålig natt.

Men om jag nu inte hade varit så trött så hade jag garanterat fortsatt med min nya hobby – att lajva att jag är Underbara Clara som målar med gouachefärg. Såå mysigt, haha! Jag har dock inte rätt färg utan kör bara med akvarell, men kör samma princip att jag sitter och ritar av små instagrambilder, färglägger och kluddar på. Lyssnar på en podcast, tänder ett ljus. Bilderna är små så man kan liksom hinna en färdigt. Jag var smart och köpte till vattenfärg till Edith, så har jag tur kan hon sitta en bra stund bredvid mig och måla hon också. Dock målar hon oftast på sin kropp men vad gör det när det går att skölja bort.

Gillar när man kan hitta rofyllda saker som inte bara är en serie på tv, att läsa är också en sådan sak.

Nu mina vänner sitter Edith och ser Balto (som sagt, sänka kraven), Signe sover en liten eftermiddagslur och när Jakob kommer hem ska vi till Messy church på Furulundsgården. Bästa grejen för barnfamiljer! Har nog skrivit om det förut, men mat, pyssel och lekar, som sedan avslutas med en familjeanpassad andakt. Trevlig torsdag!

14 Nov

Kalas, fars dag och biokväll

Förstår inte att det ska vara så svårt att gå in här och uppdatera lite oftare, men alltid när jag har en stund över så blir det att jag går in och surfar runt på julprylar och julklappsinspiration, och plötsligt har hela kvarten som man hade över gått. Nu känner jag jullängtet på allvar! När får man börja ta in typ smågranar och kransar, borde inte det vara ganska snart?? Tycker det räknas mer till kategorin ”vinterpynt”. Ja, det finns. Kanske att jag väntar till nästa helg, men då är det verkligen dags.

För övrigt har vi ju hunnit ha både kalas och fars dag i helgen! I lördags blev det kalas hos Jakobs föräldrar för både Jakob och hans båda systrar som fyller år nu i november. Väldigt trevligt! Och väldigt lyxigt för oss eftersom det blev minimalt att göra, hehe. Gjorde bara lite mat-tillbehör och daimbiskvier. Svärföräldrarna har också bästa kalashuset! Sen på söndagen blev det först fars dag-brunch hos oss med hela min familj (tycker brunch är ännu bättre än middagar!) och sedan kalasrester hos oss med Jakobs familj. En riktig heldag med andra ord.

Och! Som om inte det vore nog så fick vi en biokväll igår, där jag och Jakob tillsammans med Martin, Viktor och Sarita åkte och såg Fantastiska vindunder: Grindewalds brott! Otroligt härligt, mor och far var hemma hos oss och la båda tjejerna. Ja ni förstår ju lyxen i att först få se bra bio och mumsa på godis, och sedan komma hem till två sovande barn och ett städat hem. Signe sov till och med i sin egna säng, vad är det med mor- och farföräldrar som gör att de klarar saker som man själv sagt ”absolut inte går”? Jaha, ”kan de så kan vi” tänkte vi och nu sover hon minsann i sin säng nu också. Sedan tar jag över henne första matningen.

Fullt upp med andra ord, nu håller jag bara tummarna för lite bättre nätter (många uppvak nu igen) – sedan kan julfixandet börja på allvar!

Familjens superpappa. Jag är tacksam över honom varje dag!

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)