9 Nov

Fädrenas dag

Huset fader firades med paket och frukost på sängen igår, men sedan prickade han in att vara förkyld så övriga dagens planer fick genomföras utan fadern. Vi konstaterade dock att få ligga hemma själv en hel söndag kanske inte precis är något straff hehe. Snarare en gåva i sig. Vi hade inte behövt några presenter med andra ord…?

Nåja, jag laddade upp för en heldag med tjejerna och de vara bara helt underbara hela dagen. Tacksamheten när man har ställt in sig på att det kanske ändå kommer bli lite roddigt, och så blir det bara trevligt rakt igenom. Vi började med gudstjänst där jag och Lina höll i Skatten för småttingarna, sedan åkte vi till mor och far där vi blev bjudna på en riktigt ost- och kexfest med tårta. De två stora barnen stack upp på övervåningen och vi andra kunde prata länge vid bordet på en ovanligt stillsam nivå.

Sedan tackade jag och tjejerna för oss och så åkte vi till Pinchos för middag med svärmor och svärfar. Lyxigt och trevligt! Älskar att man (på rätt restaurang) nu kan ha härlig 2-timmarsmiddag med två barn som ändå är med på noterna. Nåja, jag ska inte sticka under stolen med att det hjälper att ha övriga vuxna på plats, hade nog inte varit där själv med dem hehe.

Sedan åkte vi hem till Rudolf med röda…, nej jag menar pappan i huset. Jag är så obeskrivligt glad över dig, Jakob.

En dag att vara tacksam över papporna i just mitt liv! 

7 Nov

Gamla favoriter

Den här bloggen är ju kopplad till Google Analytics och det är alltid lika kul att se vilka inlägg som är mest lästa via google, alltså vilka inläggsrubriker som mest speglar det folk vill veta. Det är givetvis inte så konstigt att det inte är inlägg om När någon pratar i sömnen eller Fler boktips som det, utan det är ju inlägg som har rubriker när något skapas.

Låt oss göra en liten topp fem-lista. Som intressant kuriosa, bara den senaste veckan var det alltså nästan hundra (!) personer som var inne på inlägget med flest visningar och då är det ju gamla inlägg som googlats fram. Kul!

1. På förstaplats. Kan ni gissa vad det absolut mest lästa inlägget är? Jo ni, det är den mycket gamla godingen Hur man viker en presentpåse. Ett ganska bra inlägg, faktiskt, som jag själv skulle gå tillbaka till ofta om det inte vore för att halsbandstillverkningstiden gjorde att jag lärde mig vika påsar som aldrig förr och därför inte behöver någon tutorial längre.

2. På andra plats. Strax efter kommer inget mindre än Hur man viker en ask. Var mycket inne på den här typen av lärande inlägg under min scraapbooking-tid. Tycker det är lite fnissigt också att jag till och med bemödat mig göra en video, men sedan inte vågade lägga upp den haha.

3. På tredje plats kommer godingen Göra eget dockhus som ju är ett ganska nytt inlägg och som också känns rätt så i tiden. Det är ju också det i särklass roligaste pysslet jag har gjort, så det får gärna googlas på. Om det har lekts med mycket? Inte speciellt. Mössen får flytta ut till playmo-världen då och då, men själva huset används bara sporadiskt.

4. På fjärde plats. Jamen här har vi den något missvisande rubriken Göra eget skötbord ovanför tvättmaskin. Det här är också det inlägg som det fortfarande kan droppa in kommentarer på, och anledningen är enkel – det utlovas en manual för hur man bygger ett skötbord men… det är det ju inte? Inga mått anges, inga material, inget tillvägagångssätt. Möjligtvis kan man se det som en inspirationsbild för hur det kan bli och hur man kan göra, men mycket mer är det inte. Åh. Får för övrigt lite nostalgi av den här bilden från lägenheten, och pirret kan kände över att äntligen få fixa i ordning den här lösningen själv ovanpå vår nya tvättmaskin – inför att Edith skulle födas.

5. Plats nummer 5 fortsätter på samma tema, nämligen med en instruktion för ett pyssel. Utan instruktion. Inlägget Sy en egen babywrap söks ofta på, och innehåller ju enbart en länk till en annans instruktion vilket får väl ses som rätt smart för min egen del eftersom jag då får en litet mellanklick längs vägen fram till en riktigt instruktion hehe. För övrigt är jag rätt nöjd över den här wrappen som lille Louie har använt. Jag grämer mig bara över att jag aldrig fick använda en sådan till mina egna barn. Ska vi försöka med ett tredje så att man får…? Nej, Emma, inte nu. Sansa dig. 

27 Okt

Akvarellen

Knappt återhämtat mig än från mitt kalas, och dessutom fick vi åka på ännu ett 30-årsfirande nu i lördags – med ett helt annat tema (fotboll och Real Madrid), men väldans trevligt! Trots att jag inte kunde bidra med något alls i lekarna. Varken med fysik eller rätta svar. Förutom kalas innehöll helgen fredagsmiddag hos svärföräldrarna, bio med Edith, min mamma, Herman och Cecilia där vi såg Trolls 2 (bra!), barnledare för Skattengänget på gudstjänst och 1-årskalas för lilla Hedda. Vilken helg va!

Det firades igår med att dra ut ännu en visdomstand som satt tajt. Tvi vale så hemskt det är. Aldrig mer, säger jag bara. Även om det känns fint när tandsköterskan stryker sin handskbeklädda hand på min kind och mumlar att jag är duktig… Men nej, inte värt det.

Visst har jag för övrigt skrivit här om mitt fördjupade akvarellintresse? Alltså, jag vill måla varje kväll. Sitter och googlar inspiration, försöker se filmer på hur de gör och sedan provar jag. Efter uppbackning från vännerna så sket jag i jantelagen och gjorde tillslut ett instagramkonto bara för att det är så kuuul att se att något jag målar kan vara till glädje för andra. Det känns också roligt att liksom få en anledning att dokumentera och förhoppningsvis kunna gå tillbaka och se processen. Har det blivit bättre? Hur ser just mitt formspråk ut? Just nu känns det mest som att jag försöker ta inspiration av andra för att lära mig, men jag hoppas att jag ska hitta min egen grej så småningom.

Så, om ni vill följa målandet så klicka gärna in er på @akvaremma, så ses vi förhoppningsvis där!

18 Okt

20-talsfest för 30 år

Och så blev den tillslut av. Min 30-årsfest som var planerad till mars, men som blev uppskjuten till 17 oktober – som då kändes som en evighet bort.

Men alltså, så otroligt lyckat det blev. Alla (ett smärre mirakel i dessa tider) var friska, stämningen var på topp och jag tror aldrig jag har älskat mina vänner så mycket som igår. Det är så otroligt roligt att ordna fester till ett gäng som bara går all in. Trots värdinnans påhitt med både tema, utklädnad och mordgåta.

Jag kanske är partisk, men vilken underbar kväll det blev! En av mitt livs roligaste kvällar. Jag tror vi måste klä oss mer i 20-tal, varken damer eller herrar har någonsin varit så snygga hehe.

Intrigerna haglade, otroheterna svärmade och ett mord skulle lösas. Vi åt italiensk buffé som jag hade lyckats laga ihop på egen hand, efterrätt och lekte lekar. Guldmedaljer förtjänar mor och far som var tidsenligt klädda som servitris och servitör och roddade allt i köket hela kvällen (!), Agnes Johansson som kom och fotade ett par timmar, samt tjejernas farmor och farfar som roade dem hela dagen igår och halva dagen idag för att vi skulle få sovmorgon och hinna landa. Vid 1 hade gästerna åkt hem och jag och Jakob satte på bra musik i högtalarna och städade ut hela lokalen innan vi körde hemåt. Tacksamt att få vakna i lugn och ro, hemma i ett helvitt vinterlandskap.

Så glad över kvällen. Över att alla var pepp och med på noterna, över min familj som var där både som gäster och hjälp, över alla som reste massvis med mil bara för att närvara på min fest.

Tack alla ni som gett mig ett minne för livet!

Fotograf: Agnes Johansson

Stående ovationer efter mitt… operaframträdande. 

Jag kände mig tjusig som operadiva. 

Vissa var mer utsatta än andra i morddramat. 

Inställsamma tal hölls och anklagelserna kastades vilt… 

…den ena mer chockerande anklagelsen än den andra. 

Jag och mina bröder. 

Du och jag <3

Hela fantastiska gänget!

11 Okt

Höstskrud

Alltså den lilla damen nu, nu börjar tålamodets tid. Allt ska göras själv. ”ÄLV!” gallskriker hon, oavsett om det handlar om att klättra upp i bilen, dra upp en dragkedja eller ta av sig en socka. Giv mig styrka. Riktigt, riktigt långsam är hon. Jag tror hon gör det med flit, ingen människa kan skala av sig en strumpa såsom hon gör.

Givetvis är det för att hon vill göra samma som storasyster. Och enda gången det är bra på riktigt är när storasyster som är drillad i att vara modell fint ställer upp, och Signe direkt efter ställer sig på samma ställe och ler fromt. Här med höstlövskronor som vi pysslade ihop efter tips från @pysselmorgon på instagram. Lagom höstaktivitet!

Edith fick givetvis inte hålla armen om lillasyster. Inga mutor hjälper.

Älskar Ediths min här nedan när vi i samförstånd tittar på varandra och suckar över lillasysters oförmåga att samarbeta.

Det är roligare när man får stå modell ”ÄLV!!”.

10 Okt

En femåring

Och inte mindre än dagen efter Louie (ändå kul att han fick en egen födelsedag ändå) så fyller mitt andra syskonbarn fem år. Älskade Herman! 

Jag minns att jag tyckte ur ett fastersperspektiv att det var lite tråkigt att jag fick barn själv strax efter för jag hann liksom inte njuta av Hermans bebistid på samma sätt när jag själv blev mamma för första gången och vaggade min egen bebis stup i kvarten, men nu – nu är det ju ljuvligt att de är i samma ålder och älskar att vara med varandra, och till och med går på samma förskola så att jag enkelt kan träffa honom mycket, ta med honom hem, göra saker som jag ändå hade gjort med mina barn samtidigt som jag får umgås med honom. Det är jag glad för!

Herman är så rolig att vara med, med sitt otroligt smittande skratt och när han dansar och rullar på höfterna så som bara han kan.

Vilken glädje det är att få vara faster till just dig!

9 Okt

Kalas med bondgårdstema

Inom loppet av en vecka har vi tre underbaringar i vår närhet som fyller år. Först ut är bästa Tilde som nu har blivit fem år, och jag är så förundrad över att man får vara med och lära känna dessa små figurer genom hela deras liv. Vilken lycka!

(Och nej, det är inte Trump som sitter i förgrunden utan Tildes farfar Pär-Åke med Elsa-peruk.)

Och ja, Tilde fick ansiktsfärg. Hon målade smakfullt läpparna röda och bad om vita snöflingor i ansiktet. Edith målade ett enormt svart unibrown med tillhörande polisong. Det röda längst ner är en blixt.

Några dagar senare fyller så min älskade brorson Louie år, och där hade föräldrarna (Sarita) gått all in på bondgårdstemat. Underbart! Känner helt igen den där 1-årskalasyran på första barnet, när det är så otroligt roligt att få ordna kalas. För vissa brukar den längtan sedan dunsta med åren, men låt oss vara ärliga – där är jag inte än.

Framför allt fikat hade ett väldigt läckert bondgårdstema där allt hette saker som ”koskit” (choklad med nötter), ”ägg” (godisägg), ”grönsaksskörden” (grönsaksstavar i dipp), ”lera” (chokladmousse), ”staket” (chokladfingrar) osv. Kul!

Louie hanterade kalaset på det sättet som ettåringar brukar hantera det, det vill säga genom att förundrat studera alla som stod och sjöng, inte bry sig om paketen förutom snörena och pappret, samt däcka ett par timmar in i partyt.

Underbara, älskade vän. Vi är så glada över dig!

Tjejerna var, partisk som jag är, hutlöst gulliga i små bondgårdsoutfits som jag grävt fram bland klänningarna jag hade som liten.

Mormor och morfar tolkade temat mer bokstavligt och kom som gris och ko. Inte konstigt att födelsedagsbarnet blev chockat.

20 Sep

Livets peak

Jag funderar mycket över vad jag har just nu. Så har det alltid varit, att jag liksom velat utvärdera var jag står i livet och vad som är bra med det och vad jag mer vill ha. Och just nu, som 30-åring, tänker jag att jag har i stort sett allt jag har önskat mig. Jag har två otroliga barn som jag är så hutlöst förtjust i, jag har en make som jag efter 14 år fortfarande bara blir mer och mer kär i, ett hus som vi får pyssla på med och göra till vårt, vi har varsitt jobb som vi tycker om och vi tjänar så pass att vi kan leva bra och jag kan jobba deltid. Vi har otroliga vänner, familjer vi vill vara med och som vi får hjälp av. Vi är friska. Vi har varandra. 

Och kanske just därför, kan jag inte låta bli att tänka att det är en skör tid. Att för första gången i livet tänka att jag nu har allt jag kan önska. Att känslan är att inget kan bli så mycket bättre än det är, bara sämre. Att någon del ur ekvation kan falla ur, som gör att lyckan förtas vilken dag som helst. Det är någon form av stress att tänka att jag just nu eventuellt lever den här tiden som jag senare i livet kommer titta tillbaka på och konstatera att det var livets peak. Och missförstå mig rätt, jag njuter varje dag över det. Jag är också glad över att jag medveten om det medan jag fortfarande är mitt i det. Är ödmjuk inför att många kanske inte får uppleva stunder i livet av någon slags fullkomlighet. Det finns ju nästan alltid saker som kan bli bättre. ”Om bara…”

Det handlar väl också om att tiden går fort när man har roligt. Det spelar ingen roll hur mycket jag njuter, veckorna går inte långsammare för det. Men det förstärker känslan av att jag vill se klart, vara här och nu. Reflektera. Insupa ögonblicken. Så att när jag ser i backspegeln kan komma ihåg att jag var där mentalt. Medveten om vad jag hade.

Och så njuter jag av att vi i det lilla har så mycket att se fram emot i höst. Jag tänker inte ta något för givet. 

19 Sep

Att rädda någons liv

En kollega till mig har fått akut leukemi och som alltid knyter det sig i magen när någon ska behöva drabbas av denna vidriga cancer. Hon har två små döttrar i nästan samma ålder som våra, och givetvis tänker jag mycket på vad de går igenom just nu. Alla dagar borta från varandra, alla behandlingar. Hon kommer behöva göra en stamcellstransplantation och där är Tobiasregistret en ovärderlig källa för att finna en passande donator. Jag står i deras register sen förra hösten och hade då tänkt på det länge men inte fått det till att bli. Men alltså, du som är mellan 18-35 år – ta nu bara tre minuter och klicka hem testkittet. Nej, du har egentligen inte tid men gör det bara! Då skickas ett kitt med en tops hem till dig, du drar den över kinden inne i munnen och skickar tillbaka kittet. Sedan meddelas du när du är registrerad.

Om du sedan skulle bli kontaktad för att du har fått en match, så kan du donera stamceller via två sätt (du bestämmer själv både hur och om du fortfarande vill donera), antingen genom att ge blod (tar cirka fyra timmar, stamcellerna tas från blodet och blodet förs in i kroppen igen) eller genom ett ingrepp när du sövs och det sticks en spruta in i ditt höftben och stamcellerna tas ut. Du kommer bli välinformerad längs hela processen och kan när som helst säga nej.

Men alltså, förstå pirret om du skulle få ett samtal där du bokstavligen kan rädda ett liv. Någons liv kan fortsätta tack vare dig! Alltså jag kan knappt ta in hur mäktigt det skulle vara.

Så. Läs på här om du är nyfiken, och annars – gör det bara!

14 Sep

Hösthelg i Kvikkjokk

Det blir inga dagliga uppdateringar här precis, men jag har försökt förlika mig med att om alternativet är att stänga ner bloggen helt så känns det ändå trevligt att få fortsätta uppdatera då och då.

Höstterminen är igång för fullt och september är verkligen ljuvligt. I helgen bokade vi spontant en stuga i Kvikkjokk och åkte dit med mina två bröder och deras familjer. Alltså, fjällen i september! Färgerna! Luften! Vyerna! Stugans utsikt är bild nummer 2 här nere, så det gick ingen nöd på oss när det gällde vackra vyer precis.

Vi åkte vid lunch på fredag och kom dit lagom till middag, och på lördag var det dags för vandring. Vädret visade sig vara mycket bättre än utlovat och det blev en rätt lång tur upp till toppen av ett berg där vi också åt lunch innan vi vandrade hemåt. Över 20 000 steg (och massvis med höjdmeter) vandrade Edith och Herman, utan märkbart gnällande. Imponerande, med tanke på att man själv också var tämligen mör i benen. Signe den lilla latmasken vandrade cirka 14 steg innan hon helt sonika la sig ner på marken. Vi har ju drillat Edith rätt bra i att gå själv och försöker göra samma med Signe, men såhär i fjällen när vi visste att vi med bra takt ändå skulle gå rätt många timmar så kändes det ohållbart att hålla på och truga Signe varje meter. Så, upp i bärryggan på Jakobs rygg, så hans insats blev också tämligen imponerande med över 20 kilo extravikt.

Väl hemma blev det välförtjänt vila, middag, bastu för både barn och vuxna, och till sist (ja, barnen somnade fort) spel, vin och snacks för oss vuxna. Söndagen var hemresedag men vi ville ändå vandra en tur så vi städade ur stugan och tog ett mindre berg som ändå visade sig vara en 1,5 timmars rätt brant vandring, och gjorde lunch uppe vid ett vindskydd. Vandrade ner, köpte snacks på fjällstationen och satte oss i bilarna för hemfärd med pizzastopp i Älvsbyn.

Så otroligt mysigt att få spendera tid med det här gänget, både små och stora. 

Det här är för alla som gillar IE6 och Opera på Nintendo Wii.

Tyvärr kommer den här siten att se väldigt tråkig ut i för er så du gör nog bäst i att byta webbläsare. Chrome eller ett PS4 är mitt förslag.

Frågor på det?:)